Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kortroman’

Ett inlägg om en bok.


 

Lilla smycketDet är inte alltid jag har läst alla som får Nobelpriset i litteratur. Patrick Modiano, som fick det förra året, hade jag inte läst. Vilken tur att jag fick hans bok Lilla smycket för nästan ett halvår sen på min födelsedag. Tack Jerry och Elias! I kväll har jag läst ut den lilla boken.

Tonårstjejen Thérèse får syn på en kvinna nere i tunnelbanan. En kvinna i en sliten, gul kappa. Hon tror att kvinnan är hennes mamma. Fast mamman sägs ha dött tio år tidigare i Marocko. Thérèse följer i alla fall efter kvinnan. Och hamnar… bakåt i tiden. Det är naket, ensamt och smärtsamt.

Märkligt hur en kortoman, 128 sidor, kan säga så mycket. Jag blir väldigt berörd av Thérèse sorg och längtan efter sin mamma. Det här att plötsligt och oförklarligt bli lämnad… Varför? Inte är det nån lätt liten bok. Ändå är språket underbart böljande, nästan som en vals.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Professor Frans och den siste SturenÅter är det höst och dimman sänker sig över gaslyktorna i Uppsala. Det ska firas Gustaf Adolfsdag och Frans Stenberg, professor i egyptologi, ser fram emot en gemytlig kväll tillsammans med sin assistent Henning med flera. Men i självaste Domkyrkan sker något förfärligt och professorn får mer levande kungligheter att tänka på än Gustaf II Adolf.

Mohamed Omars andra bok om professor Frans, Professor Frans och den siste Sturen, hittade vägen ner i min postbox häromdagen. Jag greppar den cirka 60 sidor långa novellen – eller kortromanen – och strax sveps jag som sist in i dimmorna. Mohamed Omar är mästerlig när det gäller att bygga upp en kuslig, fuktig stämning bland gaslyktor och facklor och något som droppar i katedralen…

Det är ett annorlunda Uppsala författaren tar med oss läsare till. Här blandas det fiktiva med verkligheten, även vad gäller persongalleriet. Särskilt nyfiken blir jag på den bittre antikvitetshandlaren Christofer – har han någon verklig förebild, tro?

Hänvisningarna till Star Wars, som jag personligen inte känner så mycket till, blir lustiga och får dessutom en konkret och beskrivande funktion, framför allt i slutkampen.

Att tidsbestämma när händelserna utspelar sig är omöjligt, men i någon sorts nutid är det ändå. Det blir extra roligt med referenser till aktuella debatter såsom genusdebatt, tankar om medborgarlön, rökförbud, välutbildade invandrare som jobbar som lokalvårdare, det segrerade Gottsunda med mera. Frenologi häcklas – med rätta, enligt min mening.

Allt detta utspelar sig kring händelsen – någon har stulit Sturarnas kläder, de som visas upp i Domkyrkans skattkammare. Men kärnan är ett försök till hämnd genom kungamord.

Detta är en helt fristående uppföljare till Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet (2014), men professor Frans och lärjungen Henning är desamma. Även denna gång är omslaget gjort av duktige Olov Redmalm. För hur det än är spelar omslaget en stor roll i vår första bedömning av en bok. När det sen gäller inlagan har den givetvis största betydelsen. Det här är en liten bok som tilltalar mig, trots att jag inte är någon riktig sci-fi-fantast.

Båda böckerna är utgivnaAgueli förlag, ett litet förlag som drivs av författaren själv och vilket han även gett ut en diktsamling. Vill du veta mer om boken eller köpa den hittar du mer information här.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag har skrivit om Mohamed Omars tidigare böcker:

Diktboken Skymning öfver Upsala (utgiven på Björkmans förlag)

Diktboken Natt öfver Upsala

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som jag har gett bort.


Vi är aprilbarn, både Fästmön och jag,
så ofta köps det en del böcker just i den månaden. Anna fick bland annat Björn Hellbergs kortroman Fallet Martin Felt av mig. Den passade jag på att låna och nu har jag läst ut den.

Fallet Martin Felt
En kortroman.


Den här kortromanen
gick som sommardeckare med Allas 2007. Och visst är det så att deckare hör sommaren till? Händelserna utspelar sig dock dels i en bastu, dels utanför en husbil. William älskar fotboll, men hatar bastun han tvingas till efter varje träning. Av nån anledning fångar han en igelkott som han ställer in i bastun – och sätter på värmen. Men vaktmästaren kommer på honom, räddar djuret och stänger in Wiliam i djurets ställe. En stund. Det räcker emellertid för att göra William arg och få honom att tänka på hämnd. Fast då är vaktmästaren redan mördad…

En ganska enkel, men ändå otäck intrig på dessa lite mer än 100 sidor. Slutet är oväntat, vilket gör boken extra bra. Men nog hade jag önskat att den var längre…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Minns du Franz Kafkas lilla kortroman – eller långnovell om man så vill – Förvandlingen? Den om den där göbben som plötsligt en dag vaknar upp som skalbagge? Nu har den kommit som LL-bok, det vill säga Lättläst. Och just LL-boken är recenserad i dagens lokalblaska (tyvärr ligger recensionen inte ute på hemsidan!) av Anna Ehn, känd (!) från Skrivrummet, bland annat.


Mitt gamla exemplar av Förvandlingen är definitivt INTE lättläst…

                                                                                                                                                    Anna Ehn konstaterar i sin recension att den lättlästa versionen är skickligt gjord. Men ställer sig frågande till vad det har blivit för bok.

Senaste gången Förvandlingen översattes på svenska var 2004. Min bok, från förnämliga Forumförlaget, kom ut 1975. Det har hänt en del sen dess, kan jag tänka. Men Kafkas språk måste ju ändå behållas för att boken i sig ska bli den totala översättning som den borde vara. Och detta är just den kritik som Anna Ehn för fram:

[…]vad har det blivit för bok? Rösten är ju inte längre Kafkas. […] man saknar det lite byråkratiska och omständliga språket som är hans, […]

Just det! Det är ju det byråkratiska språket som liksom ÄR Franz Kafka! Anna Ehn menar att den lättlästa versionen blir en TOLKNING, dock en mycket bra sådan, men ändå. Kafkas språk har försvunnit!

Samtidigt är det ju så att även personer som behöver böcker i lättlästversion bör få det – även om det handlar om författare som Kafka som skriver på byråkratiska. Fast då går ju som sagt en del av innehållet förlorat. Tonen. Stämningen. Det som liksom ÄR Franz Kafka…

Nja, jag håller mig nog till min gamla Forumbok – OM jag läser om Förvandlingen!

Read Full Post »