Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘antikaffär’

Ett inlägg om ålderskrämpor..?


Det här med ålder, alltså…
Jag är inte på nåt sätt åldersfixerad. Jag sörjer inte att jag inte längre är 20, det är rätt OK att vara 51. Men faktum är att det med åldern kommer vissa… krämpor. Eller snarare nedsättningar… Eller också är det psykiskt. Då tänker jag på att man hör det man vill höra och ser det man vill se. (Inte att jag har hälsporre eller tromboflebiter, typ.)

I morse var Fästmön i köket och jag i badrummet. Rummen är angränsande. Dörren till badrummet var öppen och jag hörde att Anna sa nånting…

[…] Halvan […]

Jag fattade inte så mycket. Tänkte på Helan och Halvan, sen halvan som i den andra supen. Men… jag fick inte ihop det riktigt. Så jag sa

Va sa du?

Anna upprepade

[…] Halvan […]

Jag kontrade, nu lite mer aggressivt:

Halvan, vadå Halvan? Jag fattar inte vad du menar!

Då hördes ett asgarv och Annas ljuva stämma:

Hallonen! De står ju där på bordet!…

Eh… ja just det, ja… Snacka om knäck i lurarna! Eller var det hallon..?

Trattgrammofon

Kanske skulle behöva tratten för min hörsel..?


Lite senare sen var vi ju i Ulva.
I en av de finare antikaffärerna vi besökte började Anna fnittra hysteriskt, fast ganska tyst. Hon liksom frustade och pekade på en tändsticksask med en förklarande lite handtextad skylt bredvid. Anna kved:

Stjärtpapper! Kolla, stjärtpapper!

Varpå jag syntolkade skylten och svarade med viss syra i rösten

Skört papper, Anna. Det står skört papper…

Så vilken tur att vi har varandra! Den ena hör bra, men ser illa; den andra hör illa, ser illa ut, men kan läsa hjälpligt – än så länge! – på handtextade skyltar…

potatisstjärt

Ett papper för denna stjärt?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens besök på loppis i Ulva.


Vi for iväg ganska sent idag
och det visade sig vara lite dumt. Bakluckeloppisen i Ulva öppnade klockan 11, men stängde redan klockan 15. Och där var massor att se – jag skämtar inte! Det var fyra gångar med dubbla rader, tror jag, och vi hann nog inte titta på allt innan det plockades ihop.

Men innan vi for var jag ju tvungen att fota mitt senaste husdjur. Det verkar som om fjärilar trivs hos mig… Den här lilla satt på utsidan av balledörren*, så den behövde inte räddas, bara bli fotad. Jag måste säga att jag tycker att det är stor skillnad på kamerorna i iPhone 4S och 5 – den i 5:an är mycket bättre! Den här bilden är alltså tagen genom en fönsterruta och väldigt nära.

Fjäril på utsidan av rutan

Min nyaste husdjur.


På bakluckeloppisar
kan man hitta både skräp och fynd. Den här gången gjorde vi fynd båda två! Jag hittade fyra bruna senapsmuggar från Höganäs som jag brukar förvara min hemgjorda senap i – äh, jag bara skojar! – dricka kaffe ur. Och jag fick ge tio spänn för dem. Tio spänn för fyra, alltså!

Efter en kort kaffe- och glasspaus tittade vi in i en av Ulvas mer exklusiva antikaffärer. Jag beundrade framför allt krokodilhandväskorna, barbar som jag är. Därefter gick vi till kvarnens stora antikhandel, Ulva diversehandel. Där gick vi i nästan en timme och glodde på allt fint. Fästmön såg fina burkar som kostade massor, jag blev överförtjust i fiskknivar i silver. Men vi tittade bara, för det var liiite utanför våra budgetar, så att säga.

Här kan du se några av prylarna vi kikade på:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma igen noterades
att somliga har så mycket grejor på sina uteplatser att de måste ta till sidan utanför sitt staket för att dricka öl. Suck, vilken tur att vi ska gå iväg snart så jag slipper reta upp mig, menar jag. Nu räcker det med att smacka med tungan och skaka menande på huvudet…


*balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Troll
Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.


Inte hittade jag nåt bra
i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar
Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.


För Andras grannar
kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

Handbok om barnskrik
En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.


När jag till sist såg detta
fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

svensk älg
Jaa… vad ska man säga…


Affären bredvid har funnits lite längre
och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Rokokobyrå i ormskinn
Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???


Jaa, det var så fascinerade och gräsligt
att det nästan var häftigt och snyggt!

Vitrinskåp leopardmönstrat
Ett leopardmönstrat vitrinskåp.


Förutom detta var stället fullt
av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

Golvlampa
En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 


Just en sån golvlampa
skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Solstol
Vilken fining, va?!


Varma och mätta på intryck
åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Anna färgglad i ansiktet
Den färggranna Annan.


Anna lagade god mat
– kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ha ha! Nu lurade jag dig allt! För du gick väl inte på att jag äter nåt så nyttigt som frukt? Allra minst som den enda, knappt levande frukten hemma hos mig ser ut så här:

Sugen på frukt?


Det enda man kan säga
är att den bruna bananen bryter snyggt mot det silvriga bananfatet. Och fatet tycker jag är skitsnyggt, det har jag köpt för hela 25 pix på en av Uppsalas finare antikaffärer. Nysilver är det i fatet, så det måste putsas ofta, men jag tycker att det är coolt. Ja fatet är coolt, alltså, att putsa är ganska trist.

I eftermiddag träffade jag några av forskarna på min nya arbetsplats för första gången. Jag var inbjuden till ett möte som det här gänget har ungefär en gång i månaden. Det blev en riktigt bra diskussion och jag fick även möjlighet att presentera mig och vad jag har gjort, gör och kan etc. Det lustiga var att jag hade tänkt ut och skrivit ner några stolpar – på engelska. Men mötet hölls på svenska, så det var bara att

spåna fritt, 

så att säga.

På vägen hem passerade jag Systembolaget och inhandlade den dryck jag estimerar mest när det är varmt – starköl. Och så köpte jag TV-tidningen, som jag faktiskt hade glömt bort tills nu. Den ligger fortfarande i min jobbväska. Ja, ja, jag är fortfarande väldigt glömsk, det blir visst inte bättre trots att mina värden stiger rent kroppsligt…

Telefonerade en lång stund FEM som ska komma hit en helg om ett par veckor. Tänkte att hon bland annat skulle få gästblogga hos mig och skriva ett eller ett par inlägg, men det vet hon inte om än…

Hängde sen en maskin tvätt och bredde tre knäckemackor med Bregott havssalt och ost. Sen var det dags för nästa telefonsamtal, med Fästmön. Hon berättade om sin dag, jag om min och sen började vi prata om hur illa folk skriver/stavar. Jag är medveten om att jag OFTA skriver fel här på bloggen, men jag kan f*n inte korrläsa mina egna texter till hundra procent! Det går inte! Jag ser inte felen. Det är betydligt lättare att se andras skriv- och stavfel… 😳

Nu ska jag bläddra lite i TV-tidningen innan jag avnjuter veckans TV-höjdpunkt klockan 21 – Desperate Housewives. Snacka om att jag lär sakna den serien när den tar slut! Och det är inte många avsnitt kvar…

Read Full Post »

Så! Nu är det gjort! Det står små tomte¤%&/(#* lite här och var och en massa röda juldukar ligger utspridda – och skär sig totalt mot övriga färger i inredningen. Det enda jag njuter av är mina fina Stockholms-figurer som hänger från köksgardinen.


Snögubben hänger i köksfönstret. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                      Snögubben var den allra första av figurerna och den fick jag. Sen har jag köpt en figur för varje ny jul, utom de senaste jularna eftersom jag inte vill längre. För det är tyvärr så att jag har två meningar som jag ältar i huvudet hela tiden, som nån sorts negativt mantra:

Jag vill inte!

och

Det är meningslöst.

Det är bara så det känns. Jag går omkring här hemma och är allmänt håglös. Fästmön hjälpte mig med julgardinen till vardagsrummet innan jag skjutsade henne till jobbet. Sen har jag slängt fram resten utan varken känsla eller glädje. Jag orkade inte ens skratta åt min julkrubba – jag är nog nämligen den enda som har sex vise män. (Finns det ens så många vise män, totalt sett? 😉 )


Tre vise män till vänster i bild och tre vise män på kameler till höger i bild. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                                  Lite har jag emellertid ansträngt mig och putsat banansilverfatet, det som Birger och Dagny fick på bröllopsdagen. Vilka Birger och Dagny är har jag ingen aning om. Jag köpte fatet i en antikaffär för några år sen för att ha det på jobbet, det där helvetesstället som jag knappt kan passera utan att må fysiskt illa. Arbetsgivaren var nämligen så snål där att vi bara fick ta en frukt om dan. En. Och det blev oftast banan eftersom jag hatar att skala apelsiner och min mage tål inte äpplen periodvis.


Bananfatet. (Bilden är gammal, just idag är fatet nämligen upputsat och glänsande.)

                                                                                                                                                               Min enda vettiga granne kom och lånade dammsugaren förut. Stackars dem! De har en ganska ny dammsugare och nu har den pajat. Och en dammsugare måste man ju liksom ha om man är en familj på fyra personer.

De nyinflyttade, som väl egentligen inte har flyttat in än, renoverar för fullt så hela huset vibrerar av oljud. Men jag ska inte klaga, jag minns hur det var när vi flyttade hit. Vi var så fulla av drömmar och planer om hur vackert vi skulle göra vårt hem. Sen gick det som det gick. I krasch.

Jag vill åter igen passa på och tacka för mejl och säga att jag tills vidare inte svarar på mejl från andra än familjen. Det samma gäller telefon och sms. Jag orkar inte just nu. Men jag värms av att ni bryr er. Att ni orkar bry er om Sorgebarnet Tofflan.

Avslutningsvis en bild från Bibbi som jag fick idag via mejl. Den ser väldigt söt ut.


Söta tomtar.

                                                                                                                                                              *¤%&/(# = byt ut mot ett fult ord som börjar på jä och slutar på lar

Read Full Post »

Nej, vädret var konstigt idag och framåt mitten av dan regnade det. Därför struntade vi i bad och åkte till Gamla Uppsala för att titta lite. Först gick vi till kyrkan, men där skulle det vara begravning så vi fick bara se kyrkan från utsidan. Kyrkan är väldigt gammal och byggd ovanpå ett gammalt hedniskt tempel. En gång i tiden var den faktiskt domkyrka också.


Vi fick bara se kyrkan från utsidan.

Vi skulle i stället ta en promenad runt högarna och läsa lite på informationsskyltarna.


En jättestor hög och en liten pojke som det regnade på.

Naturligtvis började det regna, men vi hann läsa en (1) skylt innan vi i rask takt gick mot Odinsborg för att luncha.


Vilka är begravda i högarna egentligen? Jaa, därom tvista de lärde, faktiskt.

På väg till lunchen såg vi en sten med ett tänkvärt citat av Dag Hammarskjöld.


En sten med tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.

I Gamlis kan man ta med sig mat och sitta utomhus – om vädret tillåter. Det finns bord med fasta bänkar, men man kan ju också slänga ner sig på en filt nånstans – utom på högarna, för dessa får man inte gå på längre.

På Odinsborg fanns inte direkt några barnrätter att välja på. Där serveras dagens rätt för 86 kronor och det tyckte jag var lite dyrt när vi var två. Så Elias fick lite vatten, bara.


Elias fick vatten och brö till lunch, fast utan brö…

Närå, vi hittade nåt på menyn som passade lille herrn. Det blev belgisk våffla med sylt och grädde. Inte det nyttigaste, förstås, men men… Själv tog jag en grillad macka med ost och ruccola. Den var lite seg. Lunchen kostade allt som allt ungefär en hundring för oss två tillsammans.


Vi visste inte riktigt vad en belgisk våffla var, men som synes var den god.

När vi kom ut igen regnade det fortfarande lite, så vi bestämde oss för att gå in på Gamla Uppsala Museum. Jag var där senast när det nyss hade öppnat, så det var ett tag sen… Cirka tio, elva år sen…

Museibyggnaden ser vid första anblicken ganska tråkig ut, men faktum är att den är allt annat än trist!


Utanför entrén fanns en vattenskål för fyrbenta besökare.

Vi blev vänligt bemötta av en trevlig tjej i museets reception. Elias gick in gratis eftersom han är under 18 år och jag gick in gratis eftersom jag viftade med presskortet. Elias hittade en dator där man kunde kolla in en virtuell vikingavärld. Jag kikade lite på bottenvåningen och utställningen där om området. Det var samma utställning som när museet öppnades. Lite trist, kan man tycka, men den är informativ. På bottenvåningen fanns också toaletter, en shop och en barnhörna.


Barnhörnan var inredd som en vikingabostad, men Elias var lite för stor för att leka där.

Så gick vi upp i museet. Vid det häftiga fönstret stannade Elias för att lyssna på lite information i några gigantiska lurar.


Giganiska lurar.

Jag passade på att fota fönstret i museet, ett öga ut mot högarna.


Ett öga ut mot gravhögarna.

I museet finns en massa saker att titta på – allt från montrar med spännande prylar som grävts fram till modeller och diverse tillfälliga utställningar. Man kan läsa om de gudar som dyrkades i Gamla Uppsala innan det blev kristet.


Min favorit blev Fjolner på grund av namnet och för att han drunknade i ett mjödkar…

Gudarna var också illustrerade. Kolla in min favorit Fjolner, nummer två.


Stackars Fjolner, nummer två!

När museet öppnade fanns inte så många saker från utgrävningarna av området och gravhögarna. Detta hade ändrats rejält och det var riktigt kul och intressant att se. Och mer lär det bli eftersom de senaste utgrävningarna tydligen bara har sommaruppehåll!


Här ser man några av de utgrävda föremålen, bland annat en hjälm, ett svär och hästgrejor samt ett krossat glas.

En av de modernare utställningarna i museisalen var Möt de döda levande av Uppsalakonstnären Michel Östlund. Den utställningen var främst audiell, så den funkar ju inte så bra för döva och hörselskadade.


Möt de döda levande.

Här kunde man via hörlurar lyssna på kända personer med Uppsalaanknytning.


FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och poeten Karin Boye pratade.

Fler kändisar satt på väggen… En komiker och en stark kvinna, tyvärr ett offer för hedersmissbruk.


Tage Danielsson och Fadime Sahindal.

En radioman och författare och en gammal åskgud.


Gösta Knutssonoch Tor.

En annan ny grej i museet var bildspelet Tidsresan, tio minuter långt. Det fångade både Elias och mig, vilket borde vara ett gott betyg!


Tidsresan började redan 2000 år före Kristus.

Innan vi lämnade museet skrev vi våra namn i gästboken samt svarade på var sin enkät om museibesöket. Elias läser och skriver så bra och det var riktigt roligt att höra hans synpunkter! Vi var nog snälla i våra omdömen om museet, för övrigt. Vi tog en titt i museishopen, men handlade inget.

När vi kom ut i friska luften igen hade plötsligt solen tittat fram och det var bortåt 30 grader varmt. Vi bestämde oss för att varva högarna och göra ett nytt försök att besöka kyrkan.


Vi passerade ett gammalt träd.

Högarna är verkligen häftiga!


Högarna är häftiga! Det är faktiskt ”knöligt” i marken en bra bit bort.

Med mina nya och starkare linser kunde jag se ända in till stan och den berömda Uppsalasilhuetten.


Uppsala-silhuetten, något datormanipulerad.

Och så lite hög igen…


Mer hög!

På väg mot kyrkan passerade vi ett stenaltare som påven hade använt för en andakt när han besökte Gamla Uppsala 1989.


Stenaltare.

Men tro det eller ej, när vi kom fram till kyrkan var begravningen slut. Bara det att kyrkan var stängd för städning. Så vi fick titta på den från andra hållet, fast fortfarande på utsidan, dårå.


En fin gammal stenkyrka som vi gärna sett insidan av också. Men det gick inte idag.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka ner till Odinsborg och köpa var sin glass, för nu var vi plötsligt väldigt varma. Disagården skippade vi helt idag. Passerade en hög med tre stenar. Nu hade vi lärt oss att stenarna markerade en ingång i gravhögen, där man hade grävt ut nån gång vid mitten av 1800-talet.


Tre stenar markerade ingången.

På Odinsborg var det lite kö till kaféet. Jag fnissade inombords åt en man med proggrunda brillor samt en hjärtformad stjärt som var inhyst i ett par grå byxor av nån sorts tweedkaraktär. I bakfickan stack en kam upp. Den var ROOOSA. Hade Fästmön varit med hade vi garanterat kollapsat – av hysteriskt flabb. Nu hade jag ju Elias med mig och fick skärpa mig. Den som såg Rosa kammen försiktigt plinga i klockan som skulle påkalla kassörskans uppmärksamhet hade garanterat kissat på sig. Om han eller hon var kissnödig. I sitt kölvatten hade Rosa kammen en kvinna hälften hans ålder, med en obeskrivlig bussarong med korsstygn, tror jag, och lika vit hy som Rosa kammen. Snacka om äktenskapstycke!

Innan vi lämnade Gamla Uppsala tittade vi in i en antikaffär. På vägen dit såg vi ägarens söta hynda ligga och dåsa i solen på en kudde.


En slö och söt hynda.

Men vi klappade INTE hunden eftersom ägaren vid min förfrågan om vi fick göra det sa att hon kunde vara lite bestämd av sig. Elias är lite hundrädd så jag ville inte utsätta honom för en ilsken hynda. Däremot höll jag på att klampa in i antikägarens hem, pinsamt nog…

Trötta och varma åkte vi så hem till mig där vi slängde oss en stund i soffan och softade. Sen satt vi nån halvtimma och la pussel – av de cirka 1 500 bitarna är kanske 650 – 700 lagda. Elias fick dit två stycken, vilket är superbra!


Vi softade i min soffa. Jag, till höger, har gigantiska näsborrar, som synes.

I morgon hade Elias tänkt hänga med mamma till jobbet, men det går tyvärr inte så bra. Så han får hänga med mig igen. Fast jag har inga planer för dagen mer än att vi måste åka hem till mig så att jag får duscha och tvätta håret. Det gör jag helst i min egen dusch.

Äventyret fortsätter…

Read Full Post »

En liten vandring genom rummen med mobilkameran i högsta hugg. I köket har jag en microstereo. Och när jag behövde nånstans att förvara CD-skivorna till den hittade jag morfars fina gamla elefantbokställ. Det funkar hur bra som helst!


Vackert träarbete.

                                                                                                                                                            I köket har jag också den fina glasdamejeannen jag köpte på en antikaffär i stan för blott 100 pix. Skönheten doldes av plaen uräcklig plastkorg som jag naturligtvis slängde. Nu förvarar jag korkar från vinflaskor i damejeannen.


Korkar i damejeannen.

                                                                                                                                                       Och allt i hemmet är inte vackert… Eller vad sägs om denna hiskeliga häxa???


Hiskeligt ful häxa.

                                                                                                                                                                En av mina absoluta favoriter, som tyvärr inte alltid syns därför att den är belamrad med småprylar, är en jättefin bricka. Brickan är svart och har mönster av eklöv och ekollon i guld. Jag fick den en gång av mamma för att jag behövde en bricka, men vid närmare kontroll visade det sig att den är ganska värdefull. Därför har jag den framme och placerar mest småprylar som ljuslyktor, pennor och glasunderlägg på den. Här är den dock utan alla grejor:


Eklövsbrickan är inte bara vacker, det är värde i den också.

                                                                                                                                                       Idag kom Antik-tidningen och nu ska jag sätta mig och gotta mig en stund åt alla fina prylar. Och samtidigt hoppas att jag inte hittar nåt av det som AE sålde vidare för nålpengar…

Read Full Post »

Older Posts »