Finna nytt och gå vidare

Ett kom-igen-inlägg.

---

 

Vi får finna nytt och gå vidare, mina ben och jag.

Det är inte lätt att ladda om när man har förberett sig mentalt för en anställningsintervju. Jag blev otroligt snopen när jag fick sms i morse att intervjun var inställd. Igen. För tredje gången. Det börjar kännas som om att jag inte ska ha det där jobbet… Men vi får se vad som händer. Jag ska visst få en signal i kväll angående ny tid. Bemanningsföretaget har jag mejlat, men jag har inte fått nåt svar. Kanske de är lika snopna som jag. Alla inblandade blir liksom… drabbade. Verksamheten i sig måste ju halta när sjukdomar duggar tätt, kollegor får jobba dubbelt så mycket, min kartläsare, som hade piffat upp sig extra inför dagens äventyr, hade köpt sms-biljett (vilket inte är billigt och drabbade nån som inte är stenrik), jag kan inte planera in vissa saker som min simning och tandläkarbesök (båda ska ske på dagtid och det funkar inte om jag måste jobbpendla), bemanningsföretaget får försöka hålla liv i ärendet som kanske borde ha varit avslutat för länge sen. Fast allra mest drabbad är ju den som är sjuk. Sjukdom kan man inte rå för (om den inte är orsakad av till exempel rökning, som jag tycker bara är dumt att utsätta sig själv och andra för).

I mitt poängsystem låg jag på tre minus eftersom fredagen ur jobbsökarsynpunkt var dödläge. Idag har jag gett mig fem poäng, två för jobbsökaraktiviteter och tre för lika många sökta jobb. Jag letar och letar och letar, men har ännu inte hittat nåt mer. Men det gäller att finna nytt och gå vidare när det blir såna här motgångar. Inte deppa ihop och tappa sugen.

En glädjande nyhet är i alla fall att jag hittade mina lösenord till Spotify igår kväll. Därför återinstallerade jag det på datorn och laddade ner appen till mobilen, för nu har jag surat färdigt över deras införande av avgift. Jag kör gratisversionen, så får jag se höra hur långt den räcker. Jag hämtade lite Sabaton i alla fall igår – jag var ju inte på deras konsert, tyvärr, härom kvällen i stan.

Lite mer förmiddagskaffe på det här, lite läsning av bra bok, telefoni till en i familjen som bryr sig. Sen åker jag ut till Himlen för att skjutsa Anna till jobbet. Ja det var hon som skulle vara kartläsare idag.

Vad händer hos dig idag??? Hoppas ditt liv inte är lika mycket på stand by som mitt just nu… Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tredje gången (o)gillt

Ett pafft inlägg.

---

 

Du kan sluta hålla tummarna.

Och nu kan du som höll tummarna sluta att hålla dem. Jag borstade tänderna och var redo för avfärd när jag fick sms om att intervjun är inställd idag igen. För tredje gången. Men sjukdom kan man ju faktiskt inte rå för.

Jag hann precis stoppa min kartläsare från att hoppa på bussen in till stan, men hon hann förstås betala sms-biljett för tre miljoner. Som kompensation blir det skjuts till och från jobbet idag i stället.

Nu har jag kontaktat bemanningsföretaget och sen ska jag leta jobb att söka. Jag ligger på tre minus sen i fredags. Fast minst två poäng borde jag få idag för aktiviteter kring den inställda intervjun samt för att jag fyllde i och skickade in kassakort till a-kassan i morse. Jag lyckades komma in i systemet efter tredje inloggningsförsöket med e-legitimation. Smidigt system, eller hur? NOT!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det drar ihop sig…

Ett pirrigt inlägg.

---

 

Det drar ihop sig till buller & bång. Då är det tur att man är hurtig & alert. Och har egen kartläsare i bilen.

Det drar ihop sig…

Den som bryr sig ett litet enda uns får gärna hålla en tumme.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nerver, min nya tjej och mos av alltihop

Ett inlägg om helgen.

---

 

Vad ska hönan göra med månadens 900 kronor, tro?

Igår eftermiddag tuffade Clark Kent* och jag ut till Himlen. Vädret är som det visst alltid är sen ett par veckor tillbaka: ömsom sol, ömsom regn. Det gör det lite svårt med kläder. Bara detta att behöva fundera över ytterkläder eller inte, skor med hål i och risk för vattenintag eller svettodojor som är täta. I-landsproblem, jag vet. Jag är i alla fall mycket glad över att jag lagade mina täta svettodojor i våras. Förhoppningsvis funkar de ytterligare en vinter. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till om den häringa arbetslösheten blir långvarig. Jag fick visserligen a-kassa i torsdags, men när alla räkningar var betalda hade jag 900 spänn kvar att leva på resten av månaden. Jag undrar vad jag ska köpa för alla dem. Inga skor, i alla fall, det räcker de inte till. Samtidigt är jag väldigt glad att jag hade pengar så att jag kunde betala alla mina räkningar och ändå få lite över. Allt som inte är minus är bra. Och så tycker jag att de som retar sig på att jag får betalat för vissa inlägg på bloggen ska sluta upp med det och ägna sig åt att sätta sprätt på sina löner i stället, som de ju får varje månad. Ni behöver inte bry er om mig och hur jag gör, jag redovisar varenda krona jag tar in till a-kassan.

Tänk om jag blir miljonär?!

Samtidigt kanske det är en miljonär som sitter och skriver dessa ord. Fästmön köpte var sin Trisslott åt oss igår i stället för wienerbröd till kaffet (vi smockade i oss några av Prinskorvens utflyktskex som skulle vara till i morgon också, he he heee…). Och tänk! Jag som aldrig har tur vann hela 30 kronor! Idag har jag hämtat ut en ny lott – som förhoppningsvis innehåller en lite större vinst. Vi får se.

Helgen har varit lugn. Det är nog först nu som jag har börjat inse att äldsta bonusdottern snart flyttar. Det känns riktigt konstigt… En liten aning nerver i dallring här och var. Men tänk så spännande att ha hela livet framför sig… Idag hjälpte jag henne att köra lite kassar med saker från pappa till mamma. Senare levereras flyttlådor som ska packas. Och en finfin kompis skjutsar upp till norr nästa lördag. Men innan dess ska vi ha en middag för Linn på lokal, vi i familjen, på onsdag kväll. Jag har en klipptid då och som tur är har jag lagt undan pengar till klippningen så att jag också kan äta med de andra.

Vilka rattar, va?! Hö, hö…

Om jag nu får följa med. Jag träffade en ny tjej i helgen och är upp över öronen förälskad i denna rosa varelse med runda tuttar och… Äh, jag skojar bara, men håll med om att denna flick-rogot (ett av bonusbarnen sa rogot i stället för robot så nu säger Anna och jag det jämt) är väldigt söt… Anna köpte henne på semestern.

Anna lagade god kyckling med naan igår. Jag har nyss anlänt till New Village och jag har köpt hem pulvermos. Här ska nämligen lagas pulvermos och kycklingkorv till söndagsmiddag. Jag lagar aldrig mat från grunden och det syns på min kroppshydda. Men jag blir lite stolt över mig själv att jag överhuvudtaget lagar mat…

Jag är väldigt nervös i skrivande stund, för i morgon förmiddag är det intervjudags igen. Just den här svängen har det dragit ut lite på tiden och kanske är det det som gör mina nerver extra oroliga. Jag har pratat med mamma och blivit lite peppad, men bäst av allt är nog att jag får en kartläsare med mig på resan i morgon. Då slipper jag oroa mig för att köra vilse som jag gjorde sist… Kläder är framplockade och nej, det blir inte kjol, knytblus och pumps utan mörka jeans, grön fin piké och möjligen svart Lyle & Scott-tröja med dragkedja om vädret så tarvar.

Och nu ska jag hänga tvätt. Tjockissvart. Igen.

*Clark Kent = min lille bilsuperman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hännä ärä!

Ett  inlägg om vår Daladebut.

Vi har nu anlänt till Dalarne efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.

Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.

En kväll på hotell, kanske..?

Men vi tog inte in där utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.

Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?

Denna rödlöksmacka höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…

Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.

Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!

Vår Oktoberfest inleddes med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.

Premiäröl på vår Oktoberfest.

Sen blev det mat och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.

Laxen blev perfekt!

Efter den goda middagen slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.

Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…

Det tändes många ljus i skymningen. Detta är höstmys!!!

Höstmys.

Kaffekokerskan och bagerskan hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!

Kanelbulle på Kanelbullens dag!

Vi hann knappt svälja förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.

Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.

Öl är gott, men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳

Hänne ärä… Hon vadå???

När jag så återvänt till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…

I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!

Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!

 

Read Full Post »

Med gäster i Gamlis

Ett inlägg där Tofflan skriver om mötet med två trevliga tjejer.

Från bloggbekant till vän. Så skulle man kunna sammanfatta eftermiddagens träff med Inger och hennes dotter Fia. De båda tjejerna hade varit på besök i länet och passade på att träffa Tofflan på väg hem till söder om söder. Mötesplats: Gamla Uppsala. Temperatur: Typ 40.

Jag älskar att träffa nya människor! Och skälet är mycket enkelt – de allra flesta nya bekantskaper är så himla trevliga! Inger och jag hade inte träffats tidigare, men vi har läst varandras bloggar ett tag. Dessutom har vi en gemensam vän i den förträffliga Norska kullan.

När jag inte är på topphumör, har jag, som så många andra, en tendens att isolera mig. Då får jag för mig att det är svårt att träffa människor – både människor jag känner och människor jag inte känner. Straffar mig själv genom att stanna hemma, inne, och inte träffa nån. Nu måste jag en gång för alla lära mig att det är FEL sätt. Jag mår inte bättre av ensamhet!

Inger rattade bilen medan Fia var kartläsare och de hittade galant till Gamlis. Vi inledde med en lunch på Odinsborg. Tre olika rätter till ett bord. Hur svårt kan det vara att leverera dem samtidigt? Mycket, uppenbarligen. Till sist fick vi maten och min kräftpasta var god.

Efter en stunds vila på maten äntrade vi en av högarna. Utsikten var som vanligt breathtaking. Fia ville springa upp på ytterligare en hög. Det fick hon göra ensam. Vi äldre nöjde oss med ett toppbesök.

Ett besök inne i Gamla Uppsala kyrka blev det. Där fann vi underbar svalka och Fia hjälpte mig att köpa ett ljus som jag tände för pappa. Det fanns mycket att titta på där, bland annat en fin Bibelsamling. De vackra malmkronorna i taket fångar alltid min uppmärksamhet. Prällen dök upp också och nånting hos mig måtte ha fångat henne för hon tittade MYCKET på mig. Var jag bekant, kanske? Jag tog mig ett Bibelord och orden har jag sparat inuti för framtida bruk eftersom det handlade om Herrens starkhet, passande nog. Fast… heter det inte styrka??? (Kommunikatören och språkpolisen kan inte låta bli att undra.)

Vi traskade ner en tur till Disagården innan vi tog bilarna till parkeringen utanför Tokerian. Innan vi skildes åt fick jag dagens andra paket, också det underbart orange, av Inger och Fia. Tjejerna traskade sen in på Arge Kaj och välunderrättade källor meddelade senare att de även besökte Tokerian – OCH till fullo förstod dess… ök-/smeknamn…

Jag åkte sen och hämtade Fästmön när hon slutade jobbet. En shoppingrunda på ICA Solen blev det innan vi ramlade ut med kassar och packning i Himlen. På vägen tillbaka till stan stannade jag igen i Gamlis och inhandlade lite fredagsgott. En måste ju ha nåt najsigt att smaska på när de omkringboende har fest. Igen. Hur mycket får föräldrar festa med små barn, egentligen? Vilken tur att jag kan vara utan att umgås med en del.

Här kan du titta på några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 48: Hummer och Dummer

Torsdag står det i kalendern idag. Då är det dags för veckans höjdpunkter (Hummer) respektive dalar (Dummer). Och för min del är det inte svårare än så här:

Hummer

• Prisade böcker (Inte för att prisen i sig är så mycket att hänga i granen, men ändå – kulturpuffar!)
• Nytt till advent! (Gigantiskt och bara sniggt)
• Lördagens fantastiska supé (TACK, Lena Hjärtegod!)
• Ett fint avsked (Men fan vad jag saknar henne!)
• Frilans Finans (Verkar vara en urbra tjänst för oss som inte har eget företag!)

Dummer

• Gina Dirawis bloggerier (Är hon blåst, i blåsväder eller allt annat än urblåst???)
• Snö (Vill inte, vill inte, vill inte!)
• Oljud i närområdet (Stoppa en socka i truten, kanske? Eller varför inte vidtala fridstöraren?)
• iPhones kartläsare (Den visar visst alltid fel väg…)
• Jul = Nej tack!

Livet är kort.

Read Full Post »

Avgjuten – och lite mätt

Jamen hej å hå! Av lunchens övning har jag lärt mig tre saker:

1. Tro inte att du vet var stans sportaffärer ligger!
2. Tro inte att iPhonens kartläsare kan leda dig dit!
3. Tro inte att du klarar av att boka tid via internet!

Jag måtte vara hur blåst som helst! (Jorå, ser hur en och annan nickar medan h*n läser detta.) Jag trodde alltså att jag hade bokat tid hos en ortopedtekniker på Team Sportia i Boländerna idag kl. 11.30 för avgjutning av mina fötter. Det hade jag inte lyckats med. Jag trodde också att jag visste var Team Sportia i Boländerna ligger. Det visste jag inte – men det vet jag nu! Och jag gav iPhonen en ny chans efter totalmissen i fredags när den skickade oss till Tibble kyrka i stället för till Täby kyrka. Den klarade inte av att hitta till Team Sportia heller. Men en iPhone är också en mobiltelefon. Det slutade med att jag ringde affären och fick kördirektiv från gokartbanan, där jag hade hamnat… Stort tack för den mänskliga insatsen, Team Sportia!

Som tur var har Team Sportia inte bara serviceinriktad kassapersonal, affären har en ytterst serviceinriktad orotpedtekniker vid namn Jerry Berglund också. För trots att han inte hade fått in nån bokning på mig kl. 11.30 tog han emot mig. Jag fick kliva upp på en spegelpall medan Jerry klämde och tittade. Han var väldigt varsam, men det klart att lite ont gjorde det allt. Sen fick jag hoppa upp på britsen, på mage, medan Jerry ritade på mina fötter och sen göt av dem. Det visade sig att mina fötter, tvärtemot vad jag alltid har trott, är smala. De må vara stora – storlek 41 – 42 – men de är smala. Och vänsterfotens häl är smalare än högerfotens.

Ortopedtekniker Jerry Berglund med avgjutningen av min vänsterfot.

Från avgjutningarna ska Jerry göra inlägg till mina skor. Han bygger upp båda inläggen exakt efter hur mina fötter är skapta. Det blir nån sorts upphöjning i valven och själva hälen ska liksom klämmas ihop sidledes och lyftas upp, allt enligt de ritningar som Jerry först gjorde på min fot och därefter på avgjutningarna.

Avgjutningen av min vänsterfot. Pilarna visar var jag har ont och var det ska klämmas ihop, så att säga.

Totalt kostar mig ett par inlägg 1 599 kronor. OK, det är mycket pengar, men jag vill inte att den här mindre roliga åkomman blir kronisk. För det kan den faktiskt bli, enligt Jerry! Om en vecka exakt får jag hämta mina nya inlägg. Och nästa gång lär jag ju hitta…

Utsläppt, med nytvättade fötter, tog jag en sväng runt hörnet, mest för att försöka hitta en toa, men också för att få i mig lite lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet. Toan fann jag i sista minuten, lunchen blev… lite stor… Jag orkade äta ungefär hälften.

Lite mycket lunch, dårå…

Nu stinker hela jag friterade strips. Jag hade sett framför mig en tallrik kyckling med ris, det blev detta. Men nöden hade ingen lag och hälften av maten hamnade i min mage. Frågan är om jag kan äta nånting mer alls idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kontrollfreaks äventyr i Stockholmstrakten

Stack iväg vid 15.30-tiden, jag och Clark Kent* i det varma aprilvädret. Vägbeskrivningen från Eniro var totalt kass och ursvår att hitta efter utan kartläsare. Men min sedvanliga kartläsare hade en dejt med en ung man, så jag fick klara mig ändå. Jag körde bara lite fel och kom fram dit jag skulle i lagom tid. (Jag AVSKYR att vara sen.)

Mekar-Bruden är på hugget och pratsam som aldrig förr när jag kommer! Men så var det ett bra tag sen vi sågs och det finns en del att avhandla. Vi inleder därför med en kaffe. Och en lååång pratstund.

Inget Max-kaffe, men kaffe ur automat i plastmugg.

                                                                                                                                                           Så struttar vi ner i verkstan, Mekar-Bruden först och jag efter. Jag kör in min lille man i garaget och Mekar-Bruden öppnar motorhuven för att slänga en lite allmän bläng samt börja med att fylla på spolarvätska. Vad händer?

POFF!

Ljuset slocknar!

Så himla bra, dårå, när maskiner och verktyg går på el numera… Dessutom visar det sig att det inte bara är lilla verkstan som slocknar utan hela stan, typ…

Men Mekar-Bruden har emellertid inte fått sitt namn för inte av mig. Hon släpar fram manuella domkraften och börjar jucka loss vänster bakdäck för att få loss bromsbelägget. Jorå, det är totalt utslitet. Sen vi hördes i förra veckan hade en av hennes medarbetare fått i uppdrag att beställa nya bromsbelägg till Clark. Jättebra. Bara det att de nya bromsbeläggen inte passar… De är fel.

Klockan visar nu tio i sex och vi KASTAR oss ut i Mekar-Brudens bil (eller nåja, det var nog en kunds bil…) för att hinna ner till Mekonomen som stänger prick 18. Jorå, vi hinner, men nejrå, de har inte bromsbelägg som passar till min bil…

Under tiden har strömmen kommit tillbaka – alltid något – och Mekar-Bruden försöker sparka liv i sin dator för att beställa bromsbelägg. Det tar ungefär en halvtimma eftersom datorn stängdes av ofrivilligt i och med strömavbrottet.

Ner i verkstan igen. Det utslitna bromsbelägget monteras på igen. Det är åtminstone lite rengjort, kan man säga. Men som sagt, tämligen slut. Nu är det emellertid viktigare att bromsarna tar bättre FRAM, så jag KAN köra ett tag till. Ett tag till. Nu pyser vänster bak när jag bromsar. Men bromsen tar. Ett tag till, ett tag till, som sagt… Mekar-Bruden och jag bokar in den 27 april på kvällen för bromsbeläggbyte. Hemma i mitt garage. Jag säger som det är, jag har inte råd med bensinen. Och Mekar-Bruden är så snäll att hon kan göra sig ett ärende eller två till i Uppsala! Vilken kompis!

Däcken ska åtminstone kunna bytas. Och JA! Det lyckas! De gamla utslitna gummisulorna monteras av med elmaskin och de nya sulorna läggs på mina fälgar, som visar sig tillhöra en Corolla, egentligen. Snygga är de, i vart fall, tycker Mekar-Bruden. Och jag.

När jag rullar ut från verkstan är klockan närmare halv åtta och jag har ätit en kexchoklad. Dessutom envisas min kropp med att släppa ifrån sig blod och jag känner mig matt och trött och slut.

Sommarsulorna där framme är suveräna att köra på! Jag slirar inte. Det känns som om jag flyger fram. Jag spelar en låt på bilstereon och tänker

Den här låten skulle jag kunna köra ihjäl mig till, så vacker är den!

Men jag kör inte ihjäl mig. Jag flyger hem med Clark, jag flyger hela vägen, en annan väg än jag kom. Och jag kommer fram helskinnad, messar min älskling, tvättar bort blod, svarar på två mejl, betalar Mekar-Bruden och svarar i telefonen.

Min personliga tank är nere på rött, blinkande rött. Nu ska jag se om de två kycklingkorvarna i kylen lever. Om så är fallet ska de in i ugnen, grillas och ätas. SEN kan jag kollapsa i fåtöljen och ringa Anna. Sen…

Den här dagen har gjort helt slut på det kontrollfreak som är jag. Helt slut.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Sex barr och rent barr

Sex barr i BH:n, det var vad som återstod av gröngölingen* när jag klädde av mig för dusch efter en hel dags röjande av mitt hem. Gröngölingen som, pyntad med kulörta kulor, glittrande hjärtan, röda tomtar och en och annan guldfärgad klocka, bland annat, var så här vacker…

Så här fin var den…

                                                                                                                                                              Jag har verkligen slängt ut julen idag. Borta är alla röda dukar, tomtar i olika material och annat som hör julen till. Det känns bra. Det känns… tomt… Men… det är OK. Städat har jag också gjort och tre maskiner är tvättade och hängda – nu finns det inte plats för mer tvätt. Jag känner mig nöjd. Och lite tom. Nu återstår bara att riva ner julgardinen som skymtar på bilden, men det orkar jag inte i kväll. (För då måste jag ju stryka den rena som ska sättas upp i stället…)

Mamma ringde sent om sider – över en timme efter att jag förväntat mig en signal. Chauffören hade varit dum nog att ta vägen över Stockholm och det är INTE bra. Dessutom var han från Peking** och hittade knappt till Metropolen Byhålan. Mamma, 75 bast, fick var kartläsare.

Även jag själv och mitt barr är nu rena. Det var helt underbart att ta den där duschen och tvätta av sig julen och allt annat mindre väldoftande som en kropp utsöndrar under en hel dags städning.

Jag sitter en stund vid datorn medan jag väntar på att håret ska torka så jag kan halka över i slasket – ja, för nu har vi fått plusgrader och regn, dårå – till Tokerian. Sen blir det middag. I afton serverar Toffelköket en matlåda från frysen med spaghetti och kycklingfärs och lök. Till det tänker jag faktiskt ta ett glas rött!

Kvällen blir lugn, jag känner mig lite avskärmad och det är skönt med tystnaden. Men klockan 20 ska jag glo på Stjärnorna på slottet på SvT 1. Idag är det Niklas Strömstedts dag. Niklas Strömstedt är ju en av två rena musiker i gänget, så det ska bli spännande att kolla in vad han hittar på.

Gissar att kvällen avslutas med läsning och så ett samtal till Fästmön, som jag längtar efter massor.

Magontet har gått över, men ersatts av ont neråt njurarna. Fast sista jag kollade var det ju inget fel på mina njurar, så jag gissar att latmasken i mig har fått en rejäl omgång under dan. Illamåendet ligger kvar och lurar, men det är nog mat som fattas. På tal om krämpor insåg jag att det är dags för provtagning igen nästa vecka, så jag får väl försöka tvinga mig själv in till stan nån dag. Kanske går det lättare om jag kan träffa en god vän, som CL eller så, efter provtagningen???

                                                                                                                                          *gröngölingen = granen
**Peking = Norrköping

Read Full Post »