Och så var det det här med träning…

Ett tränande inlägg.

---

 

Nej, jag är ingen tränande människa. Men jag borde! Framför allt efter operationen jag gick igenom i december 2012 borde jag ha börjat träna – vid det här laget. Tyvärr hittar jag alltid nåt att skylla på. Ibland skyller jag på mina utslitna axlar (den ena är opererad, den andra hålls i schack med kortisonsprutor), nån gång är det ryggen och för det mesta är det hälsporrarna. Eller så är det tiden. Eller pengarna.

Stillastående cyklar…

Nu får jag eventuellt snart möjligheten till friskvårdspeng eller vad det nu heter. Då har jag inte så mycket annat att skylla på än krämporna. Så vad har jag för alternativ?

• Promenader älskar jag och de är gratis. Men hälsporrarna sätter stopp för längre utflykter.
• Simning älskar jag också. Det är inte gratis. Däremot är det bra träning för större delen av kroppen, inklusive psyket. Fast… mindre bra för axlarna.
• Cykling har jag fått en vink om. Det är inte heller gratis när man inte äger en fungerande hoj. Men kanske att jag skulle kunna cykla på en stillastående inomhusvariant ett tag först, bara för att testa. Sen kan jag ju spara till en cykel.

Hum… det tål att tänkas på. Promenader är ju det jag gillar bäst. Då får jag dessutom frisk luft och ljus också. Tyvärr gnäller ryggen fortfarande efter smällen i våras. Inte bara hälsporrarna jäklas alltså. Jag sökte därför lite på nätet för att kolla om hjälpmedel och skydd är billigare där än ute i vanliga affärer. Efter en stunds letande hittade jag http://vulkanskydd.com/. Där finns visserligen inga skoinlägg, men jag har ett par såna som är utprovade (för en svindyr penning) och som funkar i gympadojor. Däremot hittade jag ryggstöd som ser väldigt gediget ut. Ryggen har hållit sig hyfsad nu. Samtidigt vet jag att resor i en kall bil är lika med ryggskott, så det kommer väl när som helst. Jag hittade också axelskydd på samma webbshop. Det kanske kan vara nåt för min oopererade axel… Snabb leverans utlovas och bäst av allt, fri frakt. Priserna är överkomliga, men jag vill ändå fundera lite innan jag investerar.

Är det nån som har provat nåt liknande skydd/stöd för rygg och axel??? Skriv gärna en kommentar och berätta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Finna nytt och gå vidare

Ett kom-igen-inlägg.

---

 

Vi får finna nytt och gå vidare, mina ben och jag.

Det är inte lätt att ladda om när man har förberett sig mentalt för en anställningsintervju. Jag blev otroligt snopen när jag fick sms i morse att intervjun var inställd. Igen. För tredje gången. Det börjar kännas som om att jag inte ska ha det där jobbet… Men vi får se vad som händer. Jag ska visst få en signal i kväll angående ny tid. Bemanningsföretaget har jag mejlat, men jag har inte fått nåt svar. Kanske de är lika snopna som jag. Alla inblandade blir liksom… drabbade. Verksamheten i sig måste ju halta när sjukdomar duggar tätt, kollegor får jobba dubbelt så mycket, min kartläsare, som hade piffat upp sig extra inför dagens äventyr, hade köpt sms-biljett (vilket inte är billigt och drabbade nån som inte är stenrik), jag kan inte planera in vissa saker som min simning och tandläkarbesök (båda ska ske på dagtid och det funkar inte om jag måste jobbpendla), bemanningsföretaget får försöka hålla liv i ärendet som kanske borde ha varit avslutat för länge sen. Fast allra mest drabbad är ju den som är sjuk. Sjukdom kan man inte rå för (om den inte är orsakad av till exempel rökning, som jag tycker bara är dumt att utsätta sig själv och andra för).

I mitt poängsystem låg jag på tre minus eftersom fredagen ur jobbsökarsynpunkt var dödläge. Idag har jag gett mig fem poäng, två för jobbsökaraktiviteter och tre för lika många sökta jobb. Jag letar och letar och letar, men har ännu inte hittat nåt mer. Men det gäller att finna nytt och gå vidare när det blir såna här motgångar. Inte deppa ihop och tappa sugen.

En glädjande nyhet är i alla fall att jag hittade mina lösenord till Spotify igår kväll. Därför återinstallerade jag det på datorn och laddade ner appen till mobilen, för nu har jag surat färdigt över deras införande av avgift. Jag kör gratisversionen, så får jag se höra hur långt den räcker. Jag hämtade lite Sabaton i alla fall igår – jag var ju inte på deras konsert, tyvärr, härom kvällen i stan.

Lite mer förmiddagskaffe på det här, lite läsning av bra bok, telefoni till en i familjen som bryr sig. Sen åker jag ut till Himlen för att skjutsa Anna till jobbet. Ja det var hon som skulle vara kartläsare idag.

Vad händer hos dig idag??? Hoppas ditt liv inte är lika mycket på stand by som mitt just nu… Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett liv – Pia Degermark

Hon föddes in i en saga, vandrade genom kriminalitet och droger och lever idag med sin gamla mamma. SvT2 visade i söndags kväll filmen Ett liv om Pia Degermark.

Bara 16 år gammal fick hon en av huvudrollerna i Bo Widerbergs film Elvira Madigan från 1967. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                            Pia Degermark föddes i en överklassfamilj. På ett påsklov dansar hon med kronprinsen. En veckotidning fotar paret – och strax har Pia fått rollen som Elvira Madigan i Bo Widerbergs film med samma namn.

Men Pia Degermarks liv är också en saga som inte är lycklig. Efter filmandet drabbas Pia Degermark av anorexia. Så småningom gifter hon sig, får en son, skiljer sig, gifter sig igen. Livet är ganska OK tills hon skiljer sig andra gången och blir av med make, hem och arbete.

Livet spårar ur. Pia Degermark begår brott, hon tar droger, hamnar i fängelse. Och ingenstans får hon hjälp. Ett nytt förhållande med en drogmissbrukare ger henne son nummer två. Men han tas ifrån henne och fosterhemsplaceras. Detta är en av Pia Degermarks stora sorger i livet.

Dokumentären om Pia Degermark är gripande. Hon och mamman filmas tillsammans – de bor för övrigt ihop också – och de ser mera ut som systrar än mor och dotter. Pia Degermark kunde ha haft allt. Född med silversked i munnen, karriär som skådespelare, rikt gift. Men bubblorna sprack en efter en. Och när man inte har grunderna i livet – som kärlek, arbete och ett hem – då är det inte mycket som spelar nån roll.

Idag är Pia Degermark drogfri och verkar leva ett ändå rätt OK och oglamoröst liv, med mamma och hund och sin simning. En fascinerande saga som inte fick det slut nån nånsin trodde.

Fler såna här bra och gripande dokumentärer om människoöden, SvT!!! Sista chansen att se filmen är på SVT2 nu på lördag den 6 mars klockan 14.50.

Read Full Post »