Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bo Widerberg’

Ett inlägg om en film.


 

Mannen på taket År 1976 var jag 14 år. Jag gick på bio då och då med mina kompisar. En av filmerna jag såg som jag har bestående minnen av är Mannen på taket. (Bland annat minns jag biobesöket för att min vän FEM fick ett skrattanfall under en av reklamfilmerna.) Jag hann precis hälla ner mig i tid framför TV:n när SvT1 visade filmen direkt efter en dokumentär om författarparet Sjöwall-Wahlöö. (Dokumentären spelade jag in och ska kika på i kväll, kanske.) Filmen är baserad på en av deras deckare, Den vedervärdige mannen från Säffle.

Filmen börjar riktigt obehagligt: en patient mördas i sin säng på sjukhuset, ett regelrätt blodbad. Det visar sig att mannen är polis – och att han som sådan var ganska… vedervärdig. Men kårandan inom polisen är stark och det är tack vare den han har klarat sig. Tills nu. Mördaren är en person som vill hämnas och det blir inte bara den sjuke polisen som får sätta livet till. Mannen tar sig upp på ett tak i Vasastan och börjar skjuta vilt omkring sig. Men det är inte allmänheten han vill åt utan poliser…

Den här filmen har 40 år på nacken. Nästan alla skådespelare – utom Sven Wollter (som för övrigt visar sin snorrkas) – i filmen – inklusive dess regissör – är döda. Det är så tittaren vet att filmen är gammal. Kläder och bilar avslöjar det förstås också liksom avsaknaden av mobiltelefoner, men förutom det… Filmen håller fortfarande! Den är fortfarande spännande och obehaglig och mycket skickligt gjord, särskilt helikopterscenen vid Odenplan. En annan stark scen är när mannen just skjutit sina första poliser och en liten knatte kommer cyklande på en trehjuling.

Alla som har spelat kommissarie Martin Beck kan slänga sig i väggen: Carl-Gustaf Lindstedt ÄR och kommer alltid att vara Beck för mig. Thomas Hellberg är också betydligt bättre än han… vahetteran Micke nånting… i rollen som Gunvald Larsson.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hon föddes in i en saga, vandrade genom kriminalitet och droger och lever idag med sin gamla mamma. SvT2 visade i söndags kväll filmen Ett liv om Pia Degermark.


Bara 16 år gammal fick hon en av huvudrollerna i Bo Widerbergs film Elvira Madigan från 1967. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                            Pia Degermark föddes i en överklassfamilj. På ett påsklov dansar hon med kronprinsen. En veckotidning fotar paret – och strax har Pia fått rollen som Elvira Madigan i Bo Widerbergs film med samma namn.

Men Pia Degermarks liv är också en saga som inte är lycklig. Efter filmandet drabbas Pia Degermark av anorexia. Så småningom gifter hon sig, får en son, skiljer sig, gifter sig igen. Livet är ganska OK tills hon skiljer sig andra gången och blir av med make, hem och arbete.

Livet spårar ur. Pia Degermark begår brott, hon tar droger, hamnar i fängelse. Och ingenstans får hon hjälp. Ett nytt förhållande med en drogmissbrukare ger henne son nummer två. Men han tas ifrån henne och fosterhemsplaceras. Detta är en av Pia Degermarks stora sorger i livet.

Dokumentären om Pia Degermark är gripande. Hon och mamman filmas tillsammans – de bor för övrigt ihop också – och de ser mera ut som systrar än mor och dotter. Pia Degermark kunde ha haft allt. Född med silversked i munnen, karriär som skådespelare, rikt gift. Men bubblorna sprack en efter en. Och när man inte har grunderna i livet – som kärlek, arbete och ett hem – då är det inte mycket som spelar nån roll.

Idag är Pia Degermark drogfri och verkar leva ett ändå rätt OK och oglamoröst liv, med mamma och hund och sin simning. En fascinerande saga som inte fick det slut nån nånsin trodde.

Fler såna här bra och gripande dokumentärer om människoöden, SvT!!! Sista chansen att se filmen är på SVT2 nu på lördag den 6 mars klockan 14.50.

Read Full Post »