Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘byte’

Ett inlägg om en bok.


 

LeonSäga vad en vill om Mons Kallentoft som person – men skriva böcker kan han. I Herkulesserien skriver han dessutom tillsammans med Markus Lutteman, en författare jag väl inte var så impad av när jag läste boken om Patrik Sjöberg. Men i Leon, som är den andra boken i Herkulesserien, suddas författarnas gränser ut och det blir spännande och realistiskt. Jag köpte boken på årets bokrea och det var väl spenderade pengar!

Det kommer en direktsänd film som visar en skräckslagen liten pojke i en bur. En person, utklädd till ett lejon, stryker runt pojken samtidigt som en klocka räknar ner tiden. När timmen noll är slagen är pojken lejonets byte. Polisen Zack och hans kollegor kopplas in på fallet. Men samtidigt brottas Zack med sitt drogmissbruk och sina lojaliteter i den undre världen. När ytterligare ett barn kidnappas finner sig Zack plötsligt stå inför ett val: vem ska han rädda – barnet eller vännen?

Det här är en riktigt spännande bok! På långfredagsmorgonen läste jag nog minst halva boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Snacka om bladvändare! Idag på påskafton läste jag ut boken. Och nu längtar jag efter del tre i serien. Det är en mycket otäck historia som dessutom är väldigt verklighetstrogen. Stockholm kan onekligen vara både mörkt och kallt och barn… skyddslösa…

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sorgset inlägg.


 

Stenar

Jag vill att tillvaron ska ha ett visst rutmönster.

Idag har jag inte varit arg, men ledsen. Jag varierar mig! Men ärligt talat är det inte roligare att vara ledsen än arg, så jag hade hellre varit glad eller bara… vanlig. En stor del av förmiddagen togs upp av ett möte. Det känns… inte så bra att leka delaktig så här i elfte timmen. Ansvaret var emellertid mitt att säga stopp och belägg. Det borde jag ha gjort innan. I vart fall kunde jag hålla tyst under mötet, trots miljoner tankar, frågor, idéer och förslag. Det är nog bra om dessa stannar inne i hjärnan.

Till viss del vill jag att tillvaron är inrutad. Precis som alla andra människor behöver jag ha en grundtrygghet, med basala saker i livet. Samtidigt vill jag ha lite mer, det oväntade. Det… som utmanar. På vissa plan tycker jag emellertid att det räcker med utmaningar – prövningar – av en och samma sort sort. Det gör att jag går sönder, det flyger flisor från min själ varje dag. En blir faktiskt inte bara starkare av motgångar. En förlorar delar av sig själv också.

NK* och jag hade planerat go-lunch nere i restaurangen och så blev det. Fast… med ett visst tillägg av glasbitar i NKs mat. Jag ser som en kratta och missbedömer avstånd. Dessutom sov jag kanske max fyra timmar i natt och var lite skakig. Kort sagt: jag kraschade ett glas. Men faktum är att jag inte var ensam om det. En kvart senare kom självaste generaldirektören och gjorde detsamma – dock med vätska i sitt glas…

Träd mot blå och molning vårhimmel

Ljus och luft och omtanke är helande.

Ljus och luft och omtanke är helande och jag tog mig runt kvarteret efter raggmunken. I stället för att sjunka ner på den stenhårda soffan i Café Java till eftermiddagskaffet ett par timmar senare drog NK ut mig för ytterligare en promenad. Vet du, jag har nog de bästa av kollegor!!! 

Genom att få prata och bli lyssnad på kan mycket vända. Att känna att nån eller några bryr sig gjorde att det vände för mig på eftermiddagen. Nej, det löste inga problem, men oron i bröstet har lugnat sig. Nu laddar jag inför morgondagen som innebär ett kärt återseende med… en brobryggare, en helare, skulle jag vilja säga.

I kväll grundar jag med säsongsstarten av När livet vänder. Anja Kontor möter människor som har kommit längre än jag, som har kommit vidare, men som har gått igenom betydligt svårare saker än jag. Det är alltid nyttigt att få veta att en inte själv har det värst.

Detta bildspel kräver JavaScript.


PS Båda mina mejlkonton fungerar igen, men jag håller på att se över ett byte.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Nu har vi haft sommartid ett tag. Men sommartid innebär att vi förlorar en timme på natten. Fast kvällarna blir längre och ljusare. Den gångna veckan undrade Tofflan om du påverkades av bytet till sommartid.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

52 procent (tolv personer) svarade: Ja, jag är förbannad och förstår inte vitsen med att flytta tiden hit och dit. 

22 procent (fem personer) svarade: Nej, inte nåt särskilt. 

13 procent (tre personer) svarade: Ja, det har varit svårt att komma upp på morgnarna. 

13 procent (tre personer) svarade: Ja, jag har njutit av de ljusare kvällarna. 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Och som vanligt hoppas jag att du har nåt att tycka om den nya frågan, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sedlar som snart byts ut.


Dagens post
bestod av en illgrön folder från Sveriges Riksbank. Jag vill lyfta fram den trycksaken därför att jag tycker att den innehåller viktig och bra information. Ett gott exempel på att man inte behöver göra information till medborgarna på ett krångligt, avancerat eller flashigt sätt. Men dessvärre gör Riksbanken en stor miss!

Kolla pengarna

Kolla pengarna! För snart blir en del av dem ogiltiga!


Foldern beskriver
på bra svenska med kompletterande, pedagogiska bilder att äldre versioner av femtiolappar och tusenlappar blir ogiltiga efter årsskiftet. Riksbanken vill minska antalet versioner av sedlar inför det stora bytet av såväl sedlar som mynt år 2015.

Efter årsskiftet och till och med februari månads utgång kan man sätta in de ogiltiga sedlarna på ett bankkonto. Från den 1 mars nästa år går det att lösa in de ogiltiga sedlarna, fast då kostar det hundra spänn.

År 2015 och 2016 får vi nya sedlar och mynt. Det handlar inte bara om att vissa sedlar byter utseende, vi får också två nya valörer: en tvåkrona och en 200-kronorssedel.

På baksidan av foldern finns rubriken på foldern på olika språk. På Riksbankens webbplats hittar man olika språkversioner inklusive våra svenska minoritetsspråk av foldern. MEN!!! Här saknar jag teckenspråk! Teckenspråk är tyvärr inte klassat som svenskt minoritetsspråk, men det har en särställning. Synd att Riksbanken missade det!!!

I övrigt får foldern och informationen på webbplatsen högt Toffelbetyg! Dock blir det en Tofflas avdrag för missen med teckenspråk!!!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Nedanstående annons är införd i dagens lokalblaska. Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske inte räcker att bara byta telesvarsstystem. Kanske borde man också byta annonsmakare till en person som kan stava rätt.

Två (2) stavfel i den korta texten. Bra jobbat!


För övrigt är jag inte säker på
att svarsfrekvensen ökar med ett byte av telesvarssystem. Det handlar en hel del om att byta attityd.

Read Full Post »

En extra knuff med ork fick jag så här idag på onsdagen när jag fann nånting annat än fönsterkuvert och reklam i min postbox. Nämligen denna med fin dedikation:


Spännande läsning låg i min postbox idag!

                                                                                                                                                        Stort TACK till Maria Engelwinge! En recension – en ÄRLIG sådan* – kommer förstås på en blogg nära dig när jag har läst boken!

Annars började dagen med ett misslyckat telefonsamtal. Lite senare gick det emellertid bättre. Jag har sökt Bank-Göran i några dar nu och inte lyckats få tag i honom, varken per telefon eller mejl. Idag fick jag tag i en kollega till honom som berättade att han är sjuk. Hon skulle lägga en STOR lapp från mig på hans skärm! 😛 Hoppas sen få bra hjälp, nåt jag brukar få, när vi ses.

Fästmön börjar jobba i eftermiddag och ska få lite toscansk tomatsoppa med kryddig crème fraiche i sig innan dess. När jag har släppt av darlingen vid jobbet ska jag stanna till hos Hortellskan för att göra ett litet byte. Du minns kanske det här?


Renoir i 1 500 bitar, lagda på helt rätt plats.

                                                                                                                                                             Nu är det dags att återlämna konstverket. Och ärligt… Det tog emot att rafsa ihop det förut…


GAH! Det skar i hjärtat att riva upp bitarna…

                                                                                                                                                         Men gissningsvis har jag med mig en låda till låns hem, med ett annat motiv. Möjligen ett i med mycket turkosa bitar i…

Jag har äntligen fått tummen ur och inhandlat ett frimärke för mitt tackkort till M i Järvenpää som skickade både påskkort och födelsedagskort. Jag undrar hur hon kände till det senare? Hur som helst, ett frimärke kostar tolv spänn till ett europeiskt land och jag hoppas att M och jag kan mejla varandra sen i stället. Tolv spänn… Det är ju hutlöst!..

                                                                                                                                                              *Ja, jag skriver alltid vad jag tycker i mina recensioner, det kan du lita på!

Read Full Post »

Stack iväg vid 15.30-tiden, jag och Clark Kent* i det varma aprilvädret. Vägbeskrivningen från Eniro var totalt kass och ursvår att hitta efter utan kartläsare. Men min sedvanliga kartläsare hade en dejt med en ung man, så jag fick klara mig ändå. Jag körde bara lite fel och kom fram dit jag skulle i lagom tid. (Jag AVSKYR att vara sen.)

Mekar-Bruden är på hugget och pratsam som aldrig förr när jag kommer! Men så var det ett bra tag sen vi sågs och det finns en del att avhandla. Vi inleder därför med en kaffe. Och en lååång pratstund.


Inget Max-kaffe, men kaffe ur automat i plastmugg.

                                                                                                                                                           Så struttar vi ner i verkstan, Mekar-Bruden först och jag efter. Jag kör in min lille man i garaget och Mekar-Bruden öppnar motorhuven för att slänga en lite allmän bläng samt börja med att fylla på spolarvätska. Vad händer?

POFF!

Ljuset slocknar!

Så himla bra, dårå, när maskiner och verktyg går på el numera… Dessutom visar det sig att det inte bara är lilla verkstan som slocknar utan hela stan, typ…

Men Mekar-Bruden har emellertid inte fått sitt namn för inte av mig. Hon släpar fram manuella domkraften och börjar jucka loss vänster bakdäck för att få loss bromsbelägget. Jorå, det är totalt utslitet. Sen vi hördes i förra veckan hade en av hennes medarbetare fått i uppdrag att beställa nya bromsbelägg till Clark. Jättebra. Bara det att de nya bromsbeläggen inte passar… De är fel.

Klockan visar nu tio i sex och vi KASTAR oss ut i Mekar-Brudens bil (eller nåja, det var nog en kunds bil…) för att hinna ner till Mekonomen som stänger prick 18. Jorå, vi hinner, men nejrå, de har inte bromsbelägg som passar till min bil…

Under tiden har strömmen kommit tillbaka – alltid något – och Mekar-Bruden försöker sparka liv i sin dator för att beställa bromsbelägg. Det tar ungefär en halvtimma eftersom datorn stängdes av ofrivilligt i och med strömavbrottet.

Ner i verkstan igen. Det utslitna bromsbelägget monteras på igen. Det är åtminstone lite rengjort, kan man säga. Men som sagt, tämligen slut. Nu är det emellertid viktigare att bromsarna tar bättre FRAM, så jag KAN köra ett tag till. Ett tag till. Nu pyser vänster bak när jag bromsar. Men bromsen tar. Ett tag till, ett tag till, som sagt… Mekar-Bruden och jag bokar in den 27 april på kvällen för bromsbeläggbyte. Hemma i mitt garage. Jag säger som det är, jag har inte råd med bensinen. Och Mekar-Bruden är så snäll att hon kan göra sig ett ärende eller två till i Uppsala! Vilken kompis!

Däcken ska åtminstone kunna bytas. Och JA! Det lyckas! De gamla utslitna gummisulorna monteras av med elmaskin och de nya sulorna läggs på mina fälgar, som visar sig tillhöra en Corolla, egentligen. Snygga är de, i vart fall, tycker Mekar-Bruden. Och jag.

När jag rullar ut från verkstan är klockan närmare halv åtta och jag har ätit en kexchoklad. Dessutom envisas min kropp med att släppa ifrån sig blod och jag känner mig matt och trött och slut.

Sommarsulorna där framme är suveräna att köra på! Jag slirar inte. Det känns som om jag flyger fram. Jag spelar en låt på bilstereon och tänker

Den här låten skulle jag kunna köra ihjäl mig till, så vacker är den!

Men jag kör inte ihjäl mig. Jag flyger hem med Clark, jag flyger hela vägen, en annan väg än jag kom. Och jag kommer fram helskinnad, messar min älskling, tvättar bort blod, svarar på två mejl, betalar Mekar-Bruden och svarar i telefonen.

Min personliga tank är nere på rött, blinkande rött. Nu ska jag se om de två kycklingkorvarna i kylen lever. Om så är fallet ska de in i ugnen, grillas och ätas. SEN kan jag kollapsa i fåtöljen och ringa Anna. Sen…

Den här dagen har gjort helt slut på det kontrollfreak som är jag. Helt slut.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Older Posts »