Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vägbeskrivning’

Ett småskrattande inlägg om en liten värld, men också om spännande gamla byggnader och böcker.


 

I förmiddags var jag iväg för att leta upp en blomsterbutik här i Metropolen Byhålan. Sist jag var här låg den på ett ställe, nu på ett annat. Men jag hittade den! Påskliljor inhandlades för vidare spridning å gravar senare idag. Eftersom mamma var hemma promenerade jag till stan, det är ju inte alls långt att gå. Jag slogs av hur fint det är att man har bevarat viss gammal bebyggelse trots att man byggt hyreshus både på längden och höjden.

Alla gamla hus revs alltså inte. Ett av de finaste är Dubergska gården, en blå träkåk där det visas konst. Didrika Duberg var en gammal Motalaprofil som inte bara var gift med en häradshövding – hon såg till att det startades en flickskola i Byhålan. Skolbyggnaden blev klar 1860 och är alltså den blåa träkåken som står där än idag. Fram till 1910 var där skola för tjejer vars föräldrar inte hade pengar till döttrarnas skolgång. Sen dess har huset varit både bostad och affär.

Dubergska gården

Dubergska gården var ursprungligen en flickskola. Huset är från 1860. Notera hur gammalt möter nytt i såväl stensättningen som husen träkåk – höghus.


På eftermiddagen slängde jag in 
mamma och rollatorn i bilen och passade på att klämma mitt finger på den senare. Mamma ville till en affär och jag skjutsade. När mamma senare rollade över till sin frissa gick jag ner i källaren med lite grejor. Inte så lätt att kolla läget i förrådet när bara ett fåtal lampor fungerade. Men jag hade tur! Jag mötte… inte källartrollet utan vännen M:s (h*n som såg mig svischa förbi i bilen igår) mamma! Och när hon tände i sitt förråd kunde jag se även i mammas. Det blev en lång och trevlig pratstund, dessutom. Snacka om att det är en liten värld här i Metropolen…

Nu väntar ett besök hos pappa och di gamle på kyrkogården, därefter mat från samma ställe som igår. Jag har fått en vägbeskrivning inför utflykten till landsbygden på påskdagen. I morgon ska jag försöka göra fint på mammas balle* om det är soligt. Och framåt kvällen ska vi titta i en riktigt gammal bok. Det är ju långfredag och vi behöver vara lite kristliga av oss, så vi ska öppna den stora Karl den XII-bibeln. Enligt mamma är denna bibel inte bara en gammal bibel utan innehåller dagboksanteckningar förda av nån Bernadotte… Silkesvantarna lär åka på!!!

Karl den XIIbibel

Denna ska vi öppna och titta i i morgon på långfredagen.


*mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenerande inlägg.


 

Det blev en kvällspromenad igår efter att vi hade tittat på Ann-Sofie i När livet vänder. Tänk att 30 minuter program kan ge en så mycket att tänka på! Det var skönt med frisk luft för tankarna. Rygg och ben tackade för att de fick röra på sig efter en dag tillbringad mest i bilen – och lite i och ur. Mamma pinnade på så bra, vilket glädjer mig. Den nya rollatorn är stabilare än den gamla och fungerar till och med hyfsat utomhus på vintertid.

Vi gick längs med Vätterpromenaden en bit och sen upp till Sjögatan där lilla Tofflans första hem fortfarande står kvar. Då var det grönt, men sen många år tillbaka har huset en beige färg. Men det kallas än idag Gröna Nöden och sägs vara bebott av ”fint folk”. (Det var väl därför vi flyttade…)

Det var mörkt när vi gick ut, men jag tog ända några bilder från kvällspromenaden i Metropolen Byhålan. Här är en del av dem:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Idag då? Jag pinade mig upp efter cirka fem timmars sömn för sedvanlig vardagsadministration. Senare blir det ett par ärenden på stan för min del. Kanske packar jag in mamma i bilen för att jaga en lampskärm samt en tur upp till graven med påskliljor. Vidare har jag fått i uppdrag att gå ner med saker i källarförrådet och att göra fint på mammas balle*. Lax ska inhandlas till påskafton, för det glömde jag köpa igår. Och… jaa, däremellan ska jag klia på några konstiga bett jag fick i förrgår. Jag messade över några bilder till Fästmön igår kväll, men hon blev inte imponerad, mest äcklad. Gissar att hon var trött på skröpligheter efter en tuff första dag med ny arbetsgivare.

Vidare ser jag fram emot att få en vägbeskrivning per mejl som ska leda mig och mamma till en vän på påskdagen. Det är en utflykt jag verkligen ser fram emot! Östergyllen är så vackert på våren och utflykter på landet är härliga.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad! Det är roligt att läsa vad du gör!


*mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett långkört inlägg.


 

Det blev en lång dag idag och slut är den inte ännu. Efter en värknatt och diverse plock på förmiddagen gav jag mig iväg runt lunchtid. Jag visste ju att storhandling väntade vid ankomsten och ville försöka hinna med den innan mörkrets inbrott. Men när jag hade en tredjedel kvar av resan blev jag nödd och tvungen att stanna för output och input. Det senare blev i form av en plastad ostmacka och kaffe. Hela 51 spänn ville kassörskan ha för detta. Jag hade en femtiolapp och en femhundring i plånkan, men ingen enkrona. Du ska inte tro att hon bjuckade på spännen. Det blev till att knäcka femhundringen. Och just som jag slagit ner rö… min bakre del för att fika insåg jag att jag hade glömt min medicin så fint i dosetten hemma i Uppsala.

Plastad macka o kaffe

Plastad macka med ost och kaffe till för 51 spänn.


Vad gjorde vi före elektronikens genombrott? 
Idag var jag överlycklig att det finns nåt som heter e-recept. Efter ankomsten slängde jag i mig en kopp kaffe till, tog mammas storhandlingslapp och styrde kosan mot lasarettsapoteket i Metropolen Byhålan. En mycket vänlig tjej lät mig plocka ut tre mediciner, trots att jag hade tagit ut så sent som förra veckan. Men hon gjorde en anteckning om att jag glömt mina mediciner och sen var det inte mer med det! Toppen, toppen, nu slipper jag kräkas, till exempel. Det var jag mest rädd för eftersom det är vad som händer efter ett dygn utan den ena medicinen.

Korvkioskmeny

Jag fick leta upp en ny korvkiosk idag eftersom Nattkröken hade blivit wokkiosk.

På min shoppingtur blev jag och Clark Kent* observerade av vännen M, medan jag missade vännen FEM på lasarettet med några minuter, tror jag. Båda vill ses och jag ska försöka få till det hela. Men på påskdagen blir det en tur ut på landet för att hälsa på vännen I – vars nya och närmaste granne är FEM:s äldste son. Notera att vännen I och FEM inte känner varandra. Vilken liten värld det är! Jag ska ringa vännen på landsbygden under morgondagen för vägbeskrivning så att mamma och jag inte kör vilse. Ja, för mamma följer med, om hon orkar.

ICA Maxi var jag inte ensam. Där var värre än värst och inte hittar jag i butiken heller. Så vi glömmer detta trauma. Hem med tre kassar och en apotekspåse, en kopp kaffe och sen iväg till korvkiosken för att inhandla onsdagsmat av äkta byhåletyp.

Nu har vi ätit och jag fått kolla mejl och sitta och skriva ett helt blogginlägg. Vi ska naturligtvis se på När livet vänder klockan 20. Jag är så tacksam att jag kom fram helskinnad – särskilt med tanke på vad kvällens program handlar om.

Mammas och min kväll ska avslutas med en promenad nere vid sjön. Clark får vänta här hemma. Han har just i kväll kört 10 000 mil.

Tiotusen mil

Clark har just kört tiotusen mil.


*Clark Kent = min duktige lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påhittigt inlägg, om jag får säga det själv.


Nu har jag sett den ligga
bland buskarna ett antal dagar. Frågan är var ägaren håller hus. Alltså ägaren till denna Jacko-hatt…

Jacko-lock

Nån Jack-o’-lantern som saknar sin hatt?


Ägaren kan kontakta mig
för vägbeskrivning till hatten!


Livet är kort. Ibland kan till och med jag skratta.

Read Full Post »

Ett  inlägg om vår Daladebut.


Vi har nu anlänt till Dalarne
efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.

Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.

Sala stadshotell

En kväll på hotell, kanske..?


Men vi tog inte in där
utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.

Ägg o kaviarmacka

Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?


Denna rödlöksmacka
höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…

Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.

Gunilla fixar mat

Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!


Vår Oktoberfest inleddes
med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.

Spaten Oktoberfestöl

Premiäröl på vår Oktoberfest.


Sen blev det mat
och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.

 Lax

Laxen blev perfekt!


Efter den goda middagen
slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.

 Anna i fåtöljen

Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…


Det tändes många ljus
i skymningen. Detta är höstmys!!!

Ljus och snäckor

Höstmys.


Kaffekokerskan och bagerskan
hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!

Kanelbulle

Kanelbulle på Kanelbullens dag!


Vi hann knappt svälja
förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.

Oppigård

Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.


Öl är gott,
men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳

Hänne ärä

Hänne ärä… Hon vadå???


När jag så återvänt
till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…

I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!


Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!

 

Read Full Post »

Ett lördagsinlägg före promenaden.


Tro det eller ej,
men trots att jag var uppe till klockan två vaknade jag runt halv åtta. Naturligtvis för att iPhonen brummade till. Jag måste börja sätta den på stör ej under vissa timmar! För just idag hade jag tänkt mig en sovmorgon. Nåja, nu är jag uppe och konstigt nog känner jag mig inte särskilt trött. Än.

Har inga större planer för dagen, men ett och annat jobb ska sökas. Jag gav mig ju lite ledigt på den fronten igår efter veckans alla nej och bakslag. Inte helt ledigt, men lite. Jag granskade min sammanställning av sökta jobb och besked och funderade lite över den. Nästa vecka blir det ju rapportering till Arbetsförmedlingen för första gången och jag känner mig väl förberedd. Frågan är om Arbetsförmedlingen är lika beredd.

Mest laddar jag för dagens promenad. Jag tror att jag ska förutsätta mer nederbörd och ta mina grova skor utan hål i för säkerhets skull. Utsikten från ett av fönstren i vardagsrummet ger blandade budskap – blött på marken, en himmel som kan bli både blå och grå

Utsikt från vardagsrumsfönstret

Blandade utsikter…


Jag känner hur bra jag mår
av mina promenader! Ljus, frisk luft och rörelse – samtidigt som (kamera)ögat stimuleras av höstens fantastiska färgfyrverkeri. Men naturligtvis kan jag inte gå särskilt fort. Skönt i alla fall att hälsporren är bättre – jag var rädd att den skulle bli kronisk. Ett och ett halvt års problem är snudd på kroniskt, men inte helt. Nej, nu är det ledbandet i min friska fot, hål-foten, kallade efter mitt feltramp. Har god lust att stämma nån, frågan är vem..? Gatukontoret? Trafikverket?

Igår fick jag brev från min bank. Detta föranledde att jag på kvällen, via nätet, bokade en telefontid med min personliga bankman. Tyvärr verkar min favorit Göran inte längre vara kvar. Han är nämligen lika galen som jag och vi klickar verkligen! Nu ska jag bli uppringd av en kvinna på tisdag eftermiddag. Inget att oroa sig för, det handlar om försäkringar som är tecknade via banken. Men jag vill ha ordning på mina grejor!

Har börjat planera lite för nästa vecka eftersom det är en hel del som måste göras då. Jag behöver städa – åtminstone lite sådär – och bädda rent. En maskin med blått måste tvättas. Rapporteringen till Arbetsförmedlingen måste jag avsätta rejält med tid för. Och sen ska det packas för avfärd norrut nästa helg – vägbeskrivning och annat måste kollas av innan. Det ska bli så roligt att komma iväg hemifrån en stund, om en bara för en helg!

Snart ska Clark Kent* till doktorn också, det vill säga han ska in för sin årliga hälsoundersökning/service samt byte till vinterkängor. Det hela beräknas landa på över runt 2 500 spänn, om jag har fått korrekta förhandsuppgifter. Jag har lagt undan pengar till detta, för årsservice på bilen är inget jag gör avkall på! Men frågan är om jag inte måste ”låna” av dessa pengar och i stället delbetala serviceräkningen via mitt plastkort på Märkesverkstan. Jag hatar verkligen delbetalningar, men vad gör man?

Bilar

Meh… det här är ju inte nån bild på min bil…


Jag ska nog sätta lite fart nu
och trycka in linserna och borsta tanden. Frukost och dusch får det bli när jag kommer hem igen idag. Jag måste tvätta håret och det är ingen idé att göra före promenaden om den blir blöt, så att säga.

Hoppas din lördag blir givande, på ett eller annat sätt! Som vanligt blir jag glad om du lämnar avtryck i form av några ord i en kommentar!


*Clark Kent = my knight in shining armor, min älskade bil-man


Livet är kort.

Read Full Post »

Titeln på Peter Robinsons bok, som jag bytte till mig på Bokbytardagen den 19 maj i år, skulle kunna indikera att den handlar om Tokerian. Men det gör den inte. Den handlar om försvunna bröder, en mördad ung kvinna, trafficking och organstöld. Och så lite trassliga relationer inom familjen och utanför. Jag har just lagt ihop pärmarna till En märklig affär.


En märklig affär som blir rätt trist i bokform…

                                                                                                                                                         Kommissarie Alan Banks har blivit räddad från en brand. Men branden ödelade hans hem och sen dess har han varit sjukskriven. Plötsligt tar hans bror Roy kontakt. Alan åker till brodern i London, bara för att finna att Roy är spårlöst försvunnen. Samtidigt jobbar Alans kollega Annie Cabbot med mordet på en ung kvinna. I kvinnans ficka hitar man en lapp – med kommissarie Banks namn och adress samt en vägbeskrivning till hans nerbrunna hem på. Fallen visar sig hänga ihop och utmynnar så småningom i en traffickinghärva.

Alltså jag gillar ju brittiska deckare. Och på TV var kommissarie Banks helt OK. Därför blev jag aningen besviken över den här boken. Den är seg och tar upp allt för många teman, vilket får den att bli rörig också. Mot slutet blir den så äntligen lite, lite spännande.

Nja, mer än medelbetyg får den inte och jag är glad att jag bytte till mig den och inte köpte den.

Read Full Post »

Older Posts »