Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘köra ihjäl mig’

Det var inte bara jag som var aptrött i helgen. Efter middagen igår var det en viss Fästmö som slocknade på soffan – bara för att helt kort vakna till lite och svepa filten om sig. Vi läste – i var sin bok, jajamens – när jag plötsligt hörde konstiga ljud från soffan. Anna hade jobbat två heldagar lördag och söndag och var totalt slut. Vilken tur att vi är likadana! Tänk om en av oss vore superpigg och den andra jätteseg???

Fast i den här boken ser vi ju ganska pigga ut.


Idag på morgonen skulle Anna
åka och hämta Elias hos pappa, för Elias har påsklov den här veckan, men det har inte pappa. Däremot är mamma ledig till onsdag kväll. Själv laddar jag för såväl långresa som påskledighet. På onsdag efter jobbet åker jag ner till mamma. Jag vänder inte hemåt förrän på måndag, annandagen. Det ska bli skönt med lite ledigt och även skönt att få åka bort några dar, men det känns inte så kul att inte få vara med Anna. Tyvärr är det så att man måste agera vuxet och dela på sig kring storhelger på grund av barn och gamla mammor. Tro nu inte att jag inte är glad att både Annas barn och min gamla mamma finns för glad över detta är jag! Men ibland vore det mysigt att bara få vara vi två. Dock är en helg i slutet av månaden reserverad för detta, när vi äntligen får resta bort tillsammans, älsklingen och jag. Nu hoppas vi bara att hälsan håller och att jag inte kör ihjäl mig under påsken när alla andra är ute och kör långfärd också. Jaa, man blir harigare med åldern, jag lovar!

Det blir en kort arbetsvecka, tre dar. Jag ska ägna mig åt några sista intervjuer samt att skriva eftersom min kommunikationsplan ska redovisas veckan efter påsk. Jag får besök på onsdag förmiddag av en före detta kollega från avdelningen. Det är alltid kul att få visa hur fina lokaler vi har och hur inspirerande det är att jobba här! Efter påsk tänker jag mig så sakteliga också glida över i arbete vid ytterligare en institution. Jag ska höra med administrativa chefen lite närmare om nån sorts introduktion och kanske ett samtal med den prefekten. Det känns som om jag inte riktigt har fått förutsättningarna för nya stället och jag har en känsla av att man inte tycker att kommunikationsfrågor är lika viktiga som man tycker på den här institutionen där jag befinner mig nu. Men, men, det vet jag inget om och jag ska inte ta ut nåt i förskott! Spännande ska det i alla fall bli att få träffa nya människor och få nya arbetsuppgifter!

På lunchen idag tänkte jag åka och inhandla nåt påskgodis till mamma. Jag skulle ha köpt nåt till Anna, men det blev inte av eftersom jag ju nästan aldrig är i stan. I stället köpte jag en pocketbok åt henne i lördags. Barnen lär få godis av såväl mamma som pappa och även morfar och kanske mormor, så jag har inte lämnat nåt till dem heller. Sparar i stället slantarna för en Barbafamiljemiddag i början av maj när vi ska fira min födelsedag i efterskott.

Några av de vackra äggen som mamma har. En del av dem är ryska och kommer via farmor.


Mamma och jag ska fira min födelsedag i påsk,
trots att det ännu dröjer ett tag tills jag blir halvsekel. Uj, det känns så mycket och gammalt… Men när jag ser/snackar med folk som ”Lisbeth” och FEM, som nyligen har blivit 50, inser jag att det händer inget revolutionerande med en bara för att man har passerat det strecket. Eftersom mamma har lite svårt att ta sig ut ska jag få köpa mina egna födelsedagspresenter och det är ju inte så dumt! Jag har varit tråkig och önskat mig två praktiska saker – ett strykjärn och gympadojor. Men jag önskade mig också ett minne från dan, nåt litet smycke från mammas gömmor, och jag tror att hon har nåt sånt på gång. Själva firandet tänker vi inte göra nåt stort av. Troligen firar vi på långfredagen, som är just lååång och tråååkig, med att äta på en av stans kinakrogar. Förutom där blir det påskmat hemma hos mamma de andra dagarna utom skärtorsdagen när det blir hämtmat. Jag ska till systemet efter jobbet idag och inhandla en flaska starkt och klart samt några mörka påsköl. Känns lite trist att inte ha min pappa att skåla med, men det slinker nog ner ändå.

Read Full Post »

Stack iväg vid 15.30-tiden, jag och Clark Kent* i det varma aprilvädret. Vägbeskrivningen från Eniro var totalt kass och ursvår att hitta efter utan kartläsare. Men min sedvanliga kartläsare hade en dejt med en ung man, så jag fick klara mig ändå. Jag körde bara lite fel och kom fram dit jag skulle i lagom tid. (Jag AVSKYR att vara sen.)

Mekar-Bruden är på hugget och pratsam som aldrig förr när jag kommer! Men så var det ett bra tag sen vi sågs och det finns en del att avhandla. Vi inleder därför med en kaffe. Och en lååång pratstund.


Inget Max-kaffe, men kaffe ur automat i plastmugg.

                                                                                                                                                           Så struttar vi ner i verkstan, Mekar-Bruden först och jag efter. Jag kör in min lille man i garaget och Mekar-Bruden öppnar motorhuven för att slänga en lite allmän bläng samt börja med att fylla på spolarvätska. Vad händer?

POFF!

Ljuset slocknar!

Så himla bra, dårå, när maskiner och verktyg går på el numera… Dessutom visar det sig att det inte bara är lilla verkstan som slocknar utan hela stan, typ…

Men Mekar-Bruden har emellertid inte fått sitt namn för inte av mig. Hon släpar fram manuella domkraften och börjar jucka loss vänster bakdäck för att få loss bromsbelägget. Jorå, det är totalt utslitet. Sen vi hördes i förra veckan hade en av hennes medarbetare fått i uppdrag att beställa nya bromsbelägg till Clark. Jättebra. Bara det att de nya bromsbeläggen inte passar… De är fel.

Klockan visar nu tio i sex och vi KASTAR oss ut i Mekar-Brudens bil (eller nåja, det var nog en kunds bil…) för att hinna ner till Mekonomen som stänger prick 18. Jorå, vi hinner, men nejrå, de har inte bromsbelägg som passar till min bil…

Under tiden har strömmen kommit tillbaka – alltid något – och Mekar-Bruden försöker sparka liv i sin dator för att beställa bromsbelägg. Det tar ungefär en halvtimma eftersom datorn stängdes av ofrivilligt i och med strömavbrottet.

Ner i verkstan igen. Det utslitna bromsbelägget monteras på igen. Det är åtminstone lite rengjort, kan man säga. Men som sagt, tämligen slut. Nu är det emellertid viktigare att bromsarna tar bättre FRAM, så jag KAN köra ett tag till. Ett tag till. Nu pyser vänster bak när jag bromsar. Men bromsen tar. Ett tag till, ett tag till, som sagt… Mekar-Bruden och jag bokar in den 27 april på kvällen för bromsbeläggbyte. Hemma i mitt garage. Jag säger som det är, jag har inte råd med bensinen. Och Mekar-Bruden är så snäll att hon kan göra sig ett ärende eller två till i Uppsala! Vilken kompis!

Däcken ska åtminstone kunna bytas. Och JA! Det lyckas! De gamla utslitna gummisulorna monteras av med elmaskin och de nya sulorna läggs på mina fälgar, som visar sig tillhöra en Corolla, egentligen. Snygga är de, i vart fall, tycker Mekar-Bruden. Och jag.

När jag rullar ut från verkstan är klockan närmare halv åtta och jag har ätit en kexchoklad. Dessutom envisas min kropp med att släppa ifrån sig blod och jag känner mig matt och trött och slut.

Sommarsulorna där framme är suveräna att köra på! Jag slirar inte. Det känns som om jag flyger fram. Jag spelar en låt på bilstereon och tänker

Den här låten skulle jag kunna köra ihjäl mig till, så vacker är den!

Men jag kör inte ihjäl mig. Jag flyger hem med Clark, jag flyger hela vägen, en annan väg än jag kom. Och jag kommer fram helskinnad, messar min älskling, tvättar bort blod, svarar på två mejl, betalar Mekar-Bruden och svarar i telefonen.

Min personliga tank är nere på rött, blinkande rött. Nu ska jag se om de två kycklingkorvarna i kylen lever. Om så är fallet ska de in i ugnen, grillas och ätas. SEN kan jag kollapsa i fåtöljen och ringa Anna. Sen…

Den här dagen har gjort helt slut på det kontrollfreak som är jag. Helt slut.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »