Posted in Familj, Gult, Krämpor, Personligt, tagged alsolsprit, arbete, barn, blåsväder, blogg, bråk, brun, dusch, ensam, hård vägg, hårtvätt, hårvårdsprodukter, helger, hotellfrukost, hushållsarbete, illamående, inflammation, jobbförslag, knuta, ledsen, ligga, matbordet, måltider, media, middag, nacke, Onda Lårkan, ostpaj, pall, röd, rekryteringsbolag, säljarjobb, semesterresa, sitta, skrik, stå, tonåring, tyst, Upsala Nya Tidning, vardag on 06 augusti 2010|
8 Comments »
Varning! Detta inlägg innehåller en massa gnäll och självömkande och läsare som inte tål sånt gör bäst i att surfa vidare till en annan blogg och snoka!
Slutet på veckan. I morgon är det tre veckor sen lårkan började vara ondskefull. Nu har en inflammerad del på cirka 30 centimeter läkt, ser det ut som. Det är den långa delen som är brungul i färgen och som pilarna nedan pekar på. Men i stället har det samlats ett område till vänster om knäet som är inflammerat och rött och som gör väldigt ont. Det spränger och värker. Jag har jättsvårt för att stå rakt upp och ner och att hitta en bekväm sittställning där benet kommer i ”rätt” läge. Skönast är det att ligga, men det är jag rätt trött på… 😦
Vid ”ringen” gör det väldigt ont. Det bultar, bränner och spränger.
Har åkt hem till mig en stund nu för att ta en dusch och tvätta håret. Glömde ju alla mina väsentliga hårvårdsprodukter hemma igår. Egentligen är det bara jobbigt att släpa dem till Förorten, det blir enklare att fixa håret hemma. Kände också att jag behövde vara ensam en stund för jag tycks visst alltid hamna i blåsväder vid framför allt måltiderna. Jag tycker att det är jättejobbigt och orkar inte med skrik och bråk. Det påminner för mycket om det jag var med om som barn – och då ska alla veta att jag var TYST vid matbordet och ändå… Som jag minns måltiderna från förr var de få och sällan gemensamma. Vi åt middag tillsammans på helgerna, det är allt. Det är svårt att anpassa sig nu till måltider där vi kan vara upp till sex personer. Så felet ligger säkert hos mig.
Linn jobbar sin sista dag idag, men hon har fått förfrågan om hon kan tänka sig att jobba lite mer då och då. Det glädjer mig, för jag förstår att detta innebär att hon har gjort bra ifrån sig. Men nu ska hon nog kanske vara ledig ett tag innan hon åker på sin efterlängtade semesterresa. Den är hon väl värd!
Jag hoppas att Anna och jag kommer iväg på nåt nästa vecka också eller veckan därpå. Anna skulle behöva komma bort från vardagen och få njuta av sånt som hotellfrukost och att få slippa hushållsarbete några dar. Själv känner jag att jag är på väg in i en hård vägg igen. De enda jobbförslag jag får via olika rekryteringsbolag är säljarjobb, men nån säljartyp är jag INTE! Jag gillar ju inte ens säljare…
Vet inte om jag äter hemma framåt eftermiddagen. Jag har en kvartsbit ostpaj kvar. Eller också tar jag med den ut. Men jag känner att jag orkar inte med ett enda bråk till just nu. Inte idag. Jag blir bara ledsen. Drar mig undan. Lårkan bränner och jag mår illa. Knutan i nacken behandlar jag med alsolsprit, men det märks ingen som helst skillnad. Däremot känner jag mig inte lika stel i nacken idag som tidigare. Alltid något…
Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan och sen hoppa in i duschen. Önskar jag hade en liten Mini-Mona som kunde fixa håret efter tvätten, men jag får försöka göra det själv. Funderar på att ta in en pall i duschen, för jag vet inte om jag orkar stå de 20 minunter, eller vad det nu tar, jag ska duscha.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 