Hännä ärä!

Ett  inlägg om vår Daladebut.

Vi har nu anlänt till Dalarne efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.

Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.

En kväll på hotell, kanske..?

Men vi tog inte in där utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.

Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?

Denna rödlöksmacka höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…

Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.

Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!

Vår Oktoberfest inleddes med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.

Premiäröl på vår Oktoberfest.

Sen blev det mat och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.

Laxen blev perfekt!

Efter den goda middagen slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.

Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…

Det tändes många ljus i skymningen. Detta är höstmys!!!

Höstmys.

Kaffekokerskan och bagerskan hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!

Kanelbulle på Kanelbullens dag!

Vi hann knappt svälja förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.

Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.

Öl är gott, men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳

Hänne ärä… Hon vadå???

När jag så återvänt till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…

I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!

Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!

 

Read Full Post »