Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ritningar’

Varning för kiss- och bajshumor!


En strålande marsdag
– och det blev inomhussittning nästan hela dan för min del. Jag åkte ut till Elias och hängde med honom en stund medan mamma (Elias, alltså, inte min mamma) jobbade. Elias har haft jobbigt med hosta och feber, men idag var han mest snorig. Det avgjorde det hela – det fick bli en spela-spel-och-bygga-lego-dag.

Jag fick en go pratstund med Storasyster också. Det märks för varje gång hur vuxen och klok den tjejen blir. Skönt att se!

Sen plockade vi fram kortleken – och det var inte poker vi spelade med Sivan…

Siv Blöja
Siv Blöja var med och lirade kort.


Redan när jag såg Sivan
började jag ju skratta – mest för att jag inte gillar Siv, ett namn förknippat med en tant som var dum mot min pappa.

Maj Louise Bajsenstråle
Fru Bajsenstråle joinade oss också.


Maj Louise Bajsenstråle,
för dagen iförd kortkort kjol och höga klackar, joinade oss också. Naturligtvis var det inte bara blöjor och bajs, även familjen Kiss fanns representerad.

Kaj Kiss
Kaj Kiss hängde med i spelet.


Jag fick hela familjen Kiss,
medan Elias tog Kräkarna och Bajsenstråles. Sen fick jag Snoringarna, fast det egentligen borde ha passat Elias bättre…

Slemnart Snorig
Slemnart Snoring hamnade hos mig, minsann.


Men min favoritfamilj
i det här spelet är förstås Blöjorna.

Kisse Blöja
Kisse Blöja…
 Bitte Blöja
…och Bitte Blöja.


Ärligt talat
tror jag att det var jag som tyckte att det här spelet var roligast… 😳

Elias var sugen på att spela Monopol, men det tar ju sån jämrans tid. I stället blev det ett annat kortspel med kunskapsfrågor. En massa sport, förstås, som jag inte kunde. Det hjälpte inte att jag var stärkt av bullar och muffins som jag hade med mig och det goda kaffe Linn bryggde.

Lite seriösa blev vi, som sagt. Elias blev sugen på att bygga LEGO och det ÄLSKAR jag! Han hade en stor, oöppnad kartong sen jul med tåg.

Elias o LEGOt
En massa ”ritningar” och påsar med bitar.


Jag tyckte att det var väldigt bra
att olika satser i den stora lådan låg i skilda plastpåsar. Det gör ju att man bara öppnar den eller de påsar man behöver, vilket minskar risken för att små bitar försvinner. För en del bitar är onekligen små…

Småbitar LEGO
Småbitar…


Sen byggde vi.
Från var sitt håll på loket. Det växte fram med gemensamma krafter.

Elias och loket
Loket börjar se ut som ett lok.


Hela satsen består av ett lok
och tre vagnar samt räls och fjärrkontroll/joystick. För det ska visst kunna gå runt. En lokförare fanns det i alla fall med i satsen och honom byggde jag. Fast jag satte byxorna bak- och fram så han kunde inte styra åt rätt håll först.

Elias och det färdigbyggda Loket
Så här blev loket när det var färdigbyggt!


I morgon ska vi gripa oss an vagnarna.
Eller i alla fall en av dem. Den andra vagnen vill Elias bygga med sin mamma.

Vi blev väldigt trötta efter allt spelande och byggande, så vi fick lägga oss på var sin soffa. Jag hade #¤%&/)( ont i min häl av nån anledning och fick slänga upp den på ryggstödet medan jag vilade ut med min bok.

På sofflocket med en bok
På sofflocket med foten i högläge och en bok i knäet.


Elias plockade fram block och pennor
och ritade figurer ur Mario, Lemmy och Morton. (Hade aldrig hört talas om dem, men fina blev de.)

Elias ritar
Elias ritar snubbar ur Mario.


Sen ryckte det lite i datortarmen
hos Elias och jag låg och gäspade och läste på soffan. Storebror Johan hade lovat att laga middag i kväll. När Johan stod och stekte korv tog jag farväl av grabbarna. (Linn hade redan dragit med en kompis och Frida softade på sitt rum.) Tack snälla Anna för lånet av gossebarnet idag! I morgon åker jag ut igen! 

Peter och Vargen
Finns det några snälla barn för Vargen att vakta, tro???


På vägen hem plockade jag upp en pizza
från Aroma som jag nu har smockat i mig och sköljt ner med ett glas rött. Lördagskvällen sänker sig över New Village och jag ska läsa lite till i Brighton-boken (jag känner igen ställen han skriver om så väl och blir nostalgisk) innan jag rundar av med Mr Selfridge på TV.

I morgon är det söndag och nya äventyr väntar i det vi kallar livet.


Livet är kort. Kom ihåg det.

Read Full Post »

Jamen hej å hå! Av lunchens övning har jag lärt mig tre saker:

  1. Tro inte att du vet var stans sportaffärer ligger!
  2. Tro inte att iPhonens kartläsare kan leda dig dit!
  3. Tro inte att du klarar av att boka tid via internet!

Jag måtte vara hur blåst som helst! (Jorå, ser hur en och annan nickar medan h*n läser detta.) Jag trodde alltså att jag hade bokat tid hos en ortopedtekniker på Team Sportia i Boländerna idag kl. 11.30 för avgjutning av mina fötter. Det hade jag inte lyckats med. Jag trodde också att jag visste var Team Sportia i Boländerna ligger. Det visste jag inte – men det vet jag nu! Och jag gav iPhonen en ny chans efter totalmissen i fredags när den skickade oss till Tibble kyrka i stället för till Täby kyrka. Den klarade inte av att hitta till Team Sportia heller. Men en iPhone är också en mobiltelefon. Det slutade med att jag ringde affären och fick kördirektiv från gokartbanan, där jag hade hamnat… Stort tack för den mänskliga insatsen, Team Sportia!

Som tur var har Team Sportia inte bara serviceinriktad kassapersonal, affären har en ytterst serviceinriktad orotpedtekniker vid namn Jerry Berglund också. För trots att han inte hade fått in nån bokning på mig kl. 11.30 tog han emot mig. Jag fick kliva upp på en spegelpall medan Jerry klämde och tittade. Han var väldigt varsam, men det klart att lite ont gjorde det allt. Sen fick jag hoppa upp på britsen, på mage, medan Jerry ritade på mina fötter och sen göt av dem. Det visade sig att mina fötter, tvärtemot vad jag alltid har trott, är smala. De må vara stora – storlek 41 – 42 – men de är smala. Och vänsterfotens häl är smalare än högerfotens.

Ortopedtekniker Jerry Berglund med avgjutningen av min vänsterfot.


Från avgjutningarna
ska Jerry göra inlägg till mina skor. Han bygger upp båda inläggen exakt efter hur mina fötter är skapta. Det blir nån sorts upphöjning i valven och själva hälen ska liksom klämmas ihop sidledes och lyftas upp, allt enligt de ritningar som Jerry först gjorde på min fot och därefter på avgjutningarna.

Avgjutningen av min vänsterfot. Pilarna visar var jag har ont och var det ska klämmas ihop, så att säga.


Totalt kostar mig ett par inlägg
1 599 kronor. OK, det är mycket pengar, men jag vill inte att den här mindre roliga åkomman blir kronisk. För det kan den faktiskt bli, enligt Jerry! Om en vecka exakt får jag hämta mina nya inlägg. Och nästa gång lär jag ju hitta…

Utsläppt, med nytvättade fötter, tog jag en sväng runt hörnet, mest för att försöka hitta en toa, men också för att få i mig lite lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet. Toan fann jag i sista minuten, lunchen blev… lite stor… Jag orkade äta ungefär hälften.

Lite mycket lunch, dårå…


Nu stinker hela jag friterade strips.
Jag hade sett framför mig en tallrik kyckling med ris, det blev detta. Men nöden hade ingen lag och hälften av maten hamnade i min mage. Frågan är om jag kan äta nånting mer alls idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var sagt att jag skulle gå några ärenden åt mamma. Solen lyste och det var riktigt skönt ute. Men det är verkligen aprilväder ute…

April i blomkrukorna.


Jag gick ner mot sjön
och såg en katt som njöt av aprilsolen – på en studsmatta… Snacka om att ha hittat sin plats i livet!

”Här är min plats!”


Nere vid sjön
var det vackert som alltid. Himlen var klart blå.

Vätterpromenaden och klarblå himmel.


Aprilsolens strålar 
glittrade i vattnet.

Aprilsol i vattnet.


Vårsolen var verkligen stark!
Men det var bara varmt just i solen, vinden var nordlig.

Stark vårsol över sjön.


Jag rundande bibilioteket
och ”nya” Folkets Hus, som ju inte är så nytt längre. Blickade genom Stadsparken upp på några fina hus, det rödaktiga längst till höger i bild inrymde ett tag min tandläkarmottagning…

Hus vid Stadsparken.


Uppe i stan
utförde jag mina ärenden och fortsatte sen ner mot hamnen. Där var kajen avstängd, men jag såg en båt som låg där och vilade.

En båt låg och vilade vid kajen.


Nån restaurang
var öppen i hamnen, liksom Hotell Nostalgi. Och som alltid, Motormuseet.

Motormuseets skorsten.


Sen gick jag hem
och tjatade med mig en ovillig mamma ut. Tyvärr började det mulna på, men vi gick längs med sjön bort mot nya bron.

Vi såg ett badställe som var lite inbjudande.


Den nya bron
växer för varje dag. Här syns den på lite avstånd.

Två torn är nästan det som syns mest på avstånd.


Vi gick så långt fram
vi kunde och försökte begripa hur bron ska konstrueras genom att studera ritningarna. Det gick att föreställa sig hur den färdiga bron blir.

Två delar bro möts snart över vattnet.


Så vek vi av uppåt
i Bispmotalaområdet och gick mellan husen hem till mamma. Vi passerade ett hus som hade ett allt annat än inbjudande staket. Kanske nån av herrarna som gjorde The Shining bor här?

The Shining?


Blåsten tilltog
så det var två frusna som kom innanför dörren. Kaffe och Tobleronetårta satt fint! Men finast ett telefonsamtal med Fästmön medan kaffet perkolerade… Anna hade varit ute och gått i hagel. Och nu, när jag tittar ut, snöar det… Aprilväder…

Read Full Post »