Ett inlägg om vår Daladebut.
Vi har nu anlänt till Dalarne efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.
Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.
En kväll på hotell, kanske..?
Men vi tog inte in där utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.
Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?
Denna rödlöksmacka höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…
Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.
Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!
Vår Oktoberfest inleddes med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.
Premiäröl på vår Oktoberfest.
Sen blev det mat och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.
Laxen blev perfekt!
Efter den goda middagen slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.
Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…
Det tändes många ljus i skymningen. Detta är höstmys!!!
Höstmys.
Kaffekokerskan och bagerskan hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!
Kanelbulle på Kanelbullens dag!
Vi hann knappt svälja förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.
Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.
Öl är gott, men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳
Hänne ärä… Hon vadå???
När jag så återvänt till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…
I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!
Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hoppas att ni får en riktigt härlig helg!
Som läget är just nu, med tanke på mejlet med inbjudan, är det verkligen läge för en sån härlig helg!! 😛
Ha ha.. kan du redigera min dubbelhaka ? 😉
Får vänta tills jag kommer hem till Storebror (min stationära dator), för där har jag Photoshop! Men du är ju så smal och vältränad du har väl inga dubbelhakor!!!
Äh, försvann mitt inlägg? Går det inte att skicka med ord som är rödmärkta med sicksack? Skickade en liten dialektförklaring…
Ditt inlägg? Din kommentar, menar du? Njaee, administrationsskorpionen har döskallemärkt vissa ord, bara, fast inget på dalmål! 😛
Jaja…kommentar då! 🙂 Men ordet som börjar på H på hjärt-skylten kan jag i alla fall översätta här och nu med ”här”. Oj, inga röda ränder! Om bästa Tofflan minns så fanns det en låt- Får inte jag en korv, så hoppar jag i älven. Och låten startade med: och vi var här och där…därav det dialektala uttalet. Förresten är jag en gymnasieelev från Sala, som ni passerade.
Ja just dääää ”Fånt ja en körv, så höppe ja i älva…” 😆
Sala var pittoreskt, där stannar vi nog på vägen hem. Övriga ställen längs vägen var riktiga hålor, avfolkade och igenbommade. Vem vill bo där..?
Hänn å dännä, uppa å nera, inna å uta, det är dalmål det!
Min mormor hade ett bra uttryck för saker hon inte behövt, även det på dalmål..”han´t måtta havina” men då var ju hon från Långshyttan (mellan Hedemora och Horors) där den gamla/gamla generationen pratade väldigt ”brett”..
Hoppas ni har det bra, trots skitväder!
Ha dé!/Kram
Ha ha, Gunilla, som vi är hos, är också från Långshyttan!
Här är det än så länge mest mulet, men nu ska vi göra oss redo för en promenad runt stan!
Kram!
Jag flyttade till Sthlm på grund av att det fanns inga jobb där, hemma i Tärnsjö kunde jag inte bo.Tänka sig, Sala var ett livat ställe på åttiotalets början! Då kunde torget vara fullt av folk vid 20tiden på kvällen…jag och bäste vännen sågs för ett år sen på kvällen just där: INTE EN KOTTE!
Sala var ett mysigt ställe och kaféet vi var på var fint. Men jag vet inte om jag skulle vilja bo där…
Kan tala om, att jag är född i Långshyttan!
Flyttade till Eskilstuna när jag var 2,5 år och tillbaka till Dalarna och Falun när jag var 19!
Bara bra folk som kommer från ”Långsta”!
Ha dé!/Kram
Jaha där ser man! Liten värld är det!
Kramen!