Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gokartbana’

Jamen hej å hå! Av lunchens övning har jag lärt mig tre saker:

  1. Tro inte att du vet var stans sportaffärer ligger!
  2. Tro inte att iPhonens kartläsare kan leda dig dit!
  3. Tro inte att du klarar av att boka tid via internet!

Jag måtte vara hur blåst som helst! (Jorå, ser hur en och annan nickar medan h*n läser detta.) Jag trodde alltså att jag hade bokat tid hos en ortopedtekniker på Team Sportia i Boländerna idag kl. 11.30 för avgjutning av mina fötter. Det hade jag inte lyckats med. Jag trodde också att jag visste var Team Sportia i Boländerna ligger. Det visste jag inte – men det vet jag nu! Och jag gav iPhonen en ny chans efter totalmissen i fredags när den skickade oss till Tibble kyrka i stället för till Täby kyrka. Den klarade inte av att hitta till Team Sportia heller. Men en iPhone är också en mobiltelefon. Det slutade med att jag ringde affären och fick kördirektiv från gokartbanan, där jag hade hamnat… Stort tack för den mänskliga insatsen, Team Sportia!

Som tur var har Team Sportia inte bara serviceinriktad kassapersonal, affären har en ytterst serviceinriktad orotpedtekniker vid namn Jerry Berglund också. För trots att han inte hade fått in nån bokning på mig kl. 11.30 tog han emot mig. Jag fick kliva upp på en spegelpall medan Jerry klämde och tittade. Han var väldigt varsam, men det klart att lite ont gjorde det allt. Sen fick jag hoppa upp på britsen, på mage, medan Jerry ritade på mina fötter och sen göt av dem. Det visade sig att mina fötter, tvärtemot vad jag alltid har trott, är smala. De må vara stora – storlek 41 – 42 – men de är smala. Och vänsterfotens häl är smalare än högerfotens.

Ortopedtekniker Jerry Berglund med avgjutningen av min vänsterfot.


Från avgjutningarna
ska Jerry göra inlägg till mina skor. Han bygger upp båda inläggen exakt efter hur mina fötter är skapta. Det blir nån sorts upphöjning i valven och själva hälen ska liksom klämmas ihop sidledes och lyftas upp, allt enligt de ritningar som Jerry först gjorde på min fot och därefter på avgjutningarna.

Avgjutningen av min vänsterfot. Pilarna visar var jag har ont och var det ska klämmas ihop, så att säga.


Totalt kostar mig ett par inlägg
1 599 kronor. OK, det är mycket pengar, men jag vill inte att den här mindre roliga åkomman blir kronisk. För det kan den faktiskt bli, enligt Jerry! Om en vecka exakt får jag hämta mina nya inlägg. Och nästa gång lär jag ju hitta…

Utsläppt, med nytvättade fötter, tog jag en sväng runt hörnet, mest för att försöka hitta en toa, men också för att få i mig lite lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet. Toan fann jag i sista minuten, lunchen blev… lite stor… Jag orkade äta ungefär hälften.

Lite mycket lunch, dårå…


Nu stinker hela jag friterade strips.
Jag hade sett framför mig en tallrik kyckling med ris, det blev detta. Men nöden hade ingen lag och hälften av maten hamnade i min mage. Frågan är om jag kan äta nånting mer alls idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Närå, vädergudarna kunde inte låta bli att släppa ifrån sig nederbörd idag heller. Jag och Fästmön åkte med minstingen till kalas på gokartbanan. Under två timmar passade vi på att göra några ärenden, dock inte tvätta bilen som jag hade tänkt.

Regn idag också.


Vi tog först en tur
till Ö & B, som ligger strax intill gokartbanan. Anna hade en handlingslapp med sig, jag skulle inte ha nånting. Fast jag handlade för 226 spänn ändå.

En del av det jag handlade – och som Anna fick bära eftersom jag ju kryckar.


Cornflakesburken,
som fanns i tre olika varianter, blev jag mycket förtjust i. Det var jättenära att jag köpte en med en liten flicka på, men den burken såg nästan turkos ut så den fick vara kvar i affären.

Gaveln på cornflakesburken.


Tobleronen
ska jag ha till middag vi ha till nästa helg. På lördag särskilt, för jag tror inte att vi blir mätta då när den hjärtegoa L planerar nån sorts kulinarisk upplevelse för oss, som försenad fyraårsfirning av vår förlovning… Skämt åsido, när L gör nånting ätbart är det varken litet eller äckligt. Jag ser fram emot det hela med spänd förväntan!

Det blev också en tur in på Tokerian där Anna skulle kompletteringshandla lite matvaror och jag lämna in Lotto. Mamma och jag hade vunnit hela 20 kronor i lördags. Intill Tokerian, där Järnia låg förut, har det öppnat en outlet. Dit in hoppade vi och kollade runt. Där fanns mest kläder, men också en del småprylar. Kläderna var inte märkeskläder. Inte var de billiga heller. Jag såg ett par skitsnigga skinnbrallor för 999 spänn, till exempel.  Anna undrade just vad man får kalla en outlet, vad som kännertecknar en outlet…

När vi hämtat kalaskillen, som INTE hade kört gokart utan haft trekamp, åkte vi ut till Himlen. Det var mycket prat om pizza, så vi beslutade att åka och hämta hem. Ingen av oss sex sa nej till det. Jag hängde på, förstås, för jag hade ju inte köpt nån middag till idag.

Sen åkte jag hem till mig. Packade upp och plockade fram rena kläder till i morgon. Ringde mamma. Hade ont lite här och var. Tvättade en maskin jeans. Och medan den skötte tvätten kollade jag på det andra avsnittet av Stalkers på TV3 Play. En fruktansvärd historia även denna, om en separations-stalkare som förföljt sin före detta sambo i tolv (12) år…

Stalkers visar fruktansvärda historier ur verkligheten.


Nu ska jag hänga tvätt
och sen ska jag göra som tvätten – hänga. Jag tänkte hänga i min fåtölj och läsa dagens lokalblaska först, sen se på Arne Dahl: De största vatten. I morgon har jag ett jobb att åka till och DET är jag väldigt, väldigt glad för.


Livet är kort.

Read Full Post »