Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kaka’

Ett inlägg om firande och resande av olika slag.


 

Mamma fikar i Tranås

Ett par minuter efter att den här bilden togs kom mamma på att hon glömt att stänga av kaffeperkolatorn hemma.

Det var mot slutet av dan, klockan var närmare halv sex än fem, som tjejen här till höger satt i Tranås och fikade och plötsligt kom på en sak…

Vet du, jag stängde inte av kaffeperkolatorn innan vi for hemifrån. Eller gjorde du det?

Jag höll på att sätta kaffe och kaka i halsen. Vi hade nämligen lämnat hemmet på förmiddagen. Skulle det nu finnas ett hem att återvända till för mamma? Det vore just ett snyggt sätt att fira den här dagen, hennes åttionde födelsedag… Men vi tar det från början, så får du hänga med på en del av firandet!

Musicerande figur

En underlig, musicerande figur.

Mammas dag inleddes faktiskt med sång av en underlig figur. Ja, jag tycker att man ska sjunga för den som fyller år. Sen kan det ju bli jobbigt på olika sätt, men mamma gav mig, för första gången på nästan 50 år, beröm för min sångröst. Gången före det var när jag gick på lekis, var fem år och sjöng När juldagsmorgon glimmar på nån terminsavslutning.

Hur som helst lyckades jag få upp mamma ur sängen. Jag höll ett tänt ljus i handen och sjöng Ja må hon leva och avslutade med Sankta Lucia. Mamma for säkert upp av rena förskräckelsen. Jag hade tänkt runda av med Nu är det juli igen för det är det ju, men nånstans inser även jag mina begränsningar.

Gröna paket och en lila påse

Presenter.

Presentbordet bestod av gröna paket, en lila påse och en bunt med kuvert. Och dan innan hade mamma fått en blomma av min vän I. I de gröna paketen var det mest småsaker från mig, men i den lila påsen låg huvudpresenten: en mobiltelefon från Fästmön och mig. Den skulle genast prövas, tyckte jag. Det vara bara det att skiten inte funkade…

Vad göra när vi har planerat söndagsskola med mobillektion? Jag fick slänga på mig kläder, springa (!) upp till stan och dödsföraktande kasta mig under gallergrindarna, först av alla köande till Teliabutiken i Metropolen Byhålan. Det verkar vara ett exotiskt utflyktsmål eller nåt, för ”alla” var där. Det visade sig att säljaren jag hade köpt mobilen av i torsdags hade satt in sim-kortet fel. En kvinnlig säljare rättade till det hela och jag kunde springa tillbaka hem till mor, slänga i mig ett par jordgubbar och lite kaffe och borsta tänderna. Klockan 11.20 satt vi i bilen på väg mot Örserum och Hotell Örensbaden. Då hade jag också hunnit gnussa bort fågelskit på bilen.

Vi hade inga planer på att stanna över natt, men lunch var bokad åt oss. Mamma träffade en gammal bekant, vi promenerade i solen och sen kom vi till dagens allvar: att göra ett avslut. Det gick väldigt bra och mamma sa upprepade gånger att det var helt rätt. Nu planerar hon att bo över några dar – nästa sommar. Vi får hoppas att det blir möjligt.

Utsikt över vattnet

Ett avslut vid vatten.


Mammas vän var en mycket vänlig man 
vars sista minne av min pappa var en åktur med resväska till en busshållplats. Ett dygn senare fick jag ringa den vänlige mannen och berätta att min pappa inte fanns i livet längre. Min pappa slutade sitt liv i vattnet.

Bryggan Örensbaden

I vattnet nedanför den här bryggan slutade pappa sitt liv.

 

Chokladkaka Moas Tranås

Ljuvlig chokladkaka på Moas i Tranås!

Det var sen eftermiddag när mamma och jag satt i bilen igen. Vårt mål var att stanna i Tranås, där vi hade bott några år när jag var småtting på riktigt, och dricka födelsedagskaffe. Tranås är mest känt för att där finns en enda gata, Storgatan. Där finns också ett enda kafé, nämligen Moas. Så vi hade tur! Kaffet var gott, kakan en sann läckerbit som smekte gommen och personalen vänlig och hjälpsam. Det var då mamma kom på det där med perkolatorn. Vi hade ett par valmöjligheter, men om huset hade brunnit ner tack vare en torrkokande perkolator, så var det med all säkerhet redan hänt. Så vi satt lugnt kvar och fikade färdigt innan vi for tillbaka till Metropolen.

Och mammas hem stod kvar. Jag gick in och stängde av perkolatorn. Eftersom den innehöll lite kaffe hade den inte kokat torrt och var inte förstörd. Mamma fick den av mig till Mors dag i maj, så det hade känts ganska surt.

Vi inhandlade några blommor och for sen vidare för att hälsa på pappa, mormor och morfar. Mamma berättade för dem om sin dag. Min lilla mamma är nu alltså 80 år. Pappa blev 78 och mormor bara 59, så mamma har jobbat sig igenom livet bra. Hon är mycket nöjd med sin dag och det glädjer en dotter som inte kunde fira sin mamma riktigt så som hon hade önskat.

Tack till Anna, I, mammakusinen B med familj, FEM, Jöran, Lena och några till som kom ihåg mammas dag och bidrog till att fira henne, på olika sätt!

Jag och mamma

Jag och mamma.


Nu har lördagen sen ett tag varit söndag. 
Jag hjälpte mamma med att hyfsa en chokladask. Vilken tur att hon fick två… Om en liten stund ska jag släcka lampan. Det har varit en fin dag även för mig. Avslut är viktiga att göra även om det tar nio år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den resande Toffelfoten.


 

Onsdag och resdag. Jag hade tusen saker (liten överdrift, bara!) att göra hemmavid först, men jag hade tack och lov kommit ihåg att jag är glömsk och därför skrivit listor. Listor av varierande slag. Så faktum är att jag ännu inte kommit på nåt jag glömt hemma. Fast… jag hade kört ut bilen från garaget när jag kom på att jag hade mitt fula, fläckiga hemmalinne på. En extra tur tillbaka till lägenheten blev det.

Väldigt glad blev jag att bokpaketet från cdon kom idag. Jag köpte ju två böcker för namnsdagspengen jag fick av mamma. Beställningen gick iväg i söndags, fakturan kom igår och böckerna idag. Snabbt jobbat! Lustigt nog lät böckernas titlar tillsammans som nån sorts bokpoesi…

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap – det låter nästan som bokpoesi, eller hur?


När jag rullade ut från New Village 
hade det börjat regna. Sen fortsatte det att regna, mer och mer och mer… Bitvis gick det som max att köra i 70 trots att det var 120. Dålig sikt, hala vägbanor, stor risk för vattenplaning och väldigt mycket trafik. Ja, jag var rädd. Nej, jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli skadad och för att skada andra. Men mitt förnämliga sällskap under en och en halv timme av resan var Hédi Fried som sommarpratade i P1. Stundtals när jag lyssnade till hennes berättelse föll mina tårar lika ymnigt som regnet utanför. Rädd var jag för körningen i det här vädret, men när jag tänkte på vad Hédi Fried hade överlevt skämdes jag. Vilken historia, vilket livsöde!

Tre mil innan jag nått mitt mål sprack himlen upp och blev blå. Min resa tog fyra timmar i stället för tre idag, men jag kom fram helskinnad och det är jag tacksam för! Mamma bjöd på kaffe, macka och kaka och trots att jag fikat vid Brändåsen var jag riktigt sugen. Det bästa med Brändåsen är nämligen inte deras plastade mackor och kaffe utan deras toaletter och att de har gratis wi-fi. Sen smakar macka utan plast bättre än macka med plast också…

Mamma blev glad för den gula blomman och pysslade med den medan jag åkte och storhandlade. Vid halv sju-tiden var jag klar och varorna inplockade. Molnen började hopa sig, men vi tog en promenad nere vid sjön. Det var skönt med lite luft och att få röra på benen. Hemma igen lagade jag mat, det vill säga ställde fram inköpt kall mat. Kvällen avslutades med prat och umgänge. Jag märker att vi är så lika – när vi är ensamma och plötsligt får en åhörare pratar vi på, både mamma och jag.

Godis köpte jag till oss, för här skiter vi i att det inte är lördag. Men det lustiga var att ingen av oss tog en enda bit – vi orkade inte. Så de som spar de har – lördagsgodis till torsdag kväll. Prislappen på påsen är för övrigt för två påsar. Nog för att godis är gott, men även jag har en botten…

En snabb surfrunda är vad jag orkar med när jag har publicerat detta. I morgon ska vi ut på diverse ärenden och mammas huvudpresent ska inköpas, förhoppningsvis. Jag hoppas att din onsdag var bra och önskar dig en god natt!

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att hålla masken och om att drömma – det är gratis!


 

Afrikansk mask på Återbruket pris strax över 100 kr

Ibland får man försöka hålla masken. Just den här masken finns på Återbruket igår och kostade endast strax över 100 kronor.

Igår hade Fästmön ledig dag efter sin långa jobbarhelg. Vädret var kasst och ingen av oss var på solskenshumör heller. Jag funderade mycket på allt det jag skrev i gårdagens lösenskyddade inlägg. Det är svårt att göra nåt åt vissa saker. Ja, inte bara svårt, omöjligt.

Därför gällde det att få tankarna på bättre och mer positiva spår. Vi åkte till Jysk där Anna hade sett en puff som hon övervägde att köpa till sin nyligen inköpta bästefåtölj, den som kostade en hundring på Myrorna i Boländerna. Vi var ju en tur på diverse ärenden – privata såväl som tjänste – i fredags och det var då hon såg den. Tanken är att hon vill använda som fotpall, men förvaringsutrymme är heller aldrig fel. Och nu hade hon mer tur – det var reapris på puffen så den blev ännu billigare än den faktiskt redan var från början!

I fredags hade jag sett och provat världens bästa kontorsstol också på Jysk. Ja, den var världens bästa för mig och min dumma rygg. Tyvärr hade den inte världens bästa pris utan var verkligen svindyr – den kostade 2 500 2 499 kronor. Men å så bekväm den var och som sagt, rätt för min rygg. Titta bara så fin!

Kontorsstol

Världens bästa kontorsstol. Men svindyr…


Den här stolen 
skulle jag kunna skriva textmässiga underverk i. Men… är den svindyr, så är den och det är bara att slå den ur hågen. Priset var alldeles för högt. MEN IGEN… Naturligtvis hade ju även denna nedsatt pris igår…

Kontorsstol halva priset på Jysk

Världens bästa kontorsstol nedsatt till halva priset.


Ja, hade jag jobbat och uppburit lön 
skulle jag inte ha tvekat en sekund! Jag tillbringar så mycket tid med att skriva vid datorn att jag verkligen skulle utnyttja stolen mycket och bra. MEN IGENIGEN… Har man ingen inkomst så har man inte. Stolen fick stå kvar. Men lite grann finns den i mina drömmar, tillsammans med den där kattlampan jag såg på Chilli i fredags. Fina grejor, men tyvärr inte för mig. Det är bra träning för självet att inte falla för frestelser och handla på kredit. Drömmar, däremot, är ju gratis…

Läsande katt lampa

Jättefin – och svindyr den med! – läsande katt-lampa på Chilli.


Efter Jysk tog vi en kortare loppistur,
men jag såg ingen lämplig hylla att försöka baxa hem. I stället la jag mina pengar på en kasse mat, en roll on-deo för tio kronor och… jaa, en kaka med choklad och kokos. Den smakade som en dröm, men den var förstås inte helt gratis den heller…

Kaka med choklad o kokos

Kakan, med smak av choklad och kokos, var naturligtvis inte gratis. Men god!


Tack Vännen för samtalet i förmiddags!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Ytterligare ett citat blir det idag och även det ur Sara Lövestams bok Sanning med modifikation. (Man kan ju tro att jag hjälper författaren med marknadsföringen av henne bok, men det gör jag inte!)

[…] Kouplan vet. Hans egen mamma bakade kakor, frenetiskt, när hans bror hade försvunnit. Det tokiga får gå ur händerna, sade hon, hellre än att sippra ut i hjärnan. De åt kakor i veckor efteråt, han kan fortfarande känna den sötsorgsna smaken av sin brors frånvaro. Så han borde känna igen förtvivlan. […]

 

Kolakakor och chokladkakor

Dessa kakor har Fästmön bakat i oktober förra året. Det var också hon som gav mig Sara Lövestams bok i födelsedagspresent i år! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildligt och ordrikt inlägg.


 

Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!

Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.

Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?

Regnig marskväll

Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.

Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)

Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)

Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska njutningsfullt inlägg.


 

Varför ska man sitta hemma och deppa i en varm lägenhet när man kan fara till sin älskling i Himlen och fika? Jag bjöd helt enkelt in mig själv en stund på eftermiddagen idag. Det var så fint väder. Tvättmaskinen kunde gott vänta på påsättning till kvällen. Vinden var lite kylig, men vårsolen är het.

Vi bestämde oss för att sitta på Annas balle*. Medan Anna fixade kaffe skulle jag röja så vi fick plats med var sin stol att sitta på. Men som alltid så ofta duger inte mina insatser utan Anna måste slita fram och ”rätta/fixa till”. Hmpffffff…

 Anna stökar på sin balkong

Anna rättade till efter att jag hade försökt få till en fikaplats.


Jag hade sån tur 
att det fanns kakor till kaffet också! Det var väl det jag kände på mig i förväg. Tre stycken fick jag och smockade i mig allihopa, men faktiskt fick yngsta bonussonen några också när han kom hem från skolan. (Han blev lite paff när det var jag som öppnade ytterdörren åt honom och inte hans mamma. Moahahahahahaaaaa, jag är känd för att skrämma barn!  😈 )

 Kakor

Kakor till kaffet, minsann.


För ett par veckor sen 
fick Anna ordning på presenningen på sin balle. Sen dess har vintern övergått i vår. Nåja, det kommer troligen ett bakslag med snöstormar och drivis, så vi röjde bara en liten fikahörna. Trollet på hennes balkong får än så länge häcka i sin koja.

Trollet i sin koja på Annas balkong

Trollet skymtar i sin koja på Annas balkong.


Och nu får DU gärna berätta om du har tagit nån premiärfika för säsongen utomhus!


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en textremsa i en kaka och mig själv.


 

Innebär dagens kaktext att jag har fått påssjuka???

Fortune cookie Du handlar mycket klokt

Påssjuka?


//En som ofta frågat förr

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oktoberdagsinlägg.


 

Det var alldeles perfekt idag att fördriva tiden på presskonferens! Jag insåg att det finns så många spännande nya författare och böcker att läsa och jag hoppas få förmånen att recensera en och annan av de nominerade till Augustpriset 2014. Därför ligger jag lite lågt en stund med att uttala mig om favoriter. Den enda jag har erkänt att jag gläds över är nomineringen av Lars Lerin. Lars Lerin är ju också konstnär. Då får man glädjas lite extra, tycker jag.

Presskonferens nomineringarna till Augustpriset 2014

Jag följde presskonferensen framför datorn och fördrev på så sätt en stund av en lång dag.

 

Bokpaket

Ett orange paket från Bokus kom idag.

En guldkant blev det att strax före sändningen få ett bokpaket. Ett sånt där orange härligt paket från Bokus, levererat vid min dörr av en pååplingande pigg pojke från Bring. Jag hade skickat efter tre pocketar och en inbunden bok, allt till reapriser. Billigast var faktiskt den inbundna boken, Det man inte vet av Alice LaPlante. Den har visserligen tre år på nacken, men handlar om ett väldigt aktuellt ämne: alzheimer. Vidare köpte jag en psykologisk thriller, Karin Fossums senaste i pocket, Carmen och döden och Busters öron av Maria Ernestam, också i pocket. En julklapp blev det också och det var Nora Roberts Pojkvännen, den andra delen av en trilogi. Den ska mamma få. Den första delen fick hon i somras i födelsedagspresent av mig och uppenbarligen föll den i god jord. Totalsumman för alla fyra böcker blev endast 165 kronor. Och härmed har jag alltså köpt årets första julklapp, för jag har betalat räkningen!

På väg ut till soprummet vittjade jag postboxen. Då hade även PostNord hittat dit och lagt i reklam och ett fönsterkuvert från a-kassan. Reklamen följde med direkt ut i soprummet, medan räkningen betalades – efter en promenad i regnet.

Kala trädgrenar mot grå himmel

Grått…

Det var ganska skönt att promenera i regnet, men också rätt händelselöst och grått. Jag tog bara ett enda foto på grund av vätan (iPhone och regn är ingen bra kombo). Det roligaste som hände var att vännen A och jag gjorde prelplaner om bokåterlämning och fika framöver. Det ovanligaste som hände var en kvinnlig hemtjänstpersonal som flög fram på en cykel och sjöng om Jesus. Om det gjorde henne salig, så… När jag närmade mig skolan avvek jag in mot området, för jag är ju ingen barnmänniska.

Det börjar dra sig mot kväll. Om ett par timmar ska jag käka Phad Thai Chicken, inhandlad för 9:90 på Tokerian i förra veckan. I kväll är det Dicte på TV4, men det spelar jag in eftersom det krockar med andra delen av Happy Valley på SvT1. Nåt mer spännande händer säkert inte denna rätt gråa dock – som dock hade sina orangefärgade inslag!

Har du mer action hos DIG, eller? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett demokratiskt och sött inlägg.


 

Förtidsröstare

Förtidsröstare på Gränby centrum.

Nu har somliga utnyttjat sin demokratiska rättighet att rösta. Fästmön var och förtidsröstade eftersom hon dels jobbar på valdagen, dels inte är nära sin vallokal som ligger i Förorten. Det var en strid ström med folk som följde hennes exempel under fredagen på Stormarknaden.

Själv stod jag på behörigt avstånd, men ändå bredvid röstningsutrymmet. För precis intill fanns nämligen Konditori Fågelsången. Medan Anna var vuxlig och röstade stod jag och tittade på kakor, bakelser och tårtor. Och dreglade… Man blir lite sån när man har sötsaksförbud på vardagarna. Då suktar man, liksom…

Goda kakor bakelser och tårtor

Kakor, bakelser och tårtor intill röstningen. Inte konstigt att man dreglade…


Men var lugn. 
Även jag kan vara seriös. Självklart ska jag rösta på söndag! Min vallokal ligger på fem nä, sju minuters gångavstånd (när man har hälsporre) från mitt hem.

Idag skulle vi emellertid handla. Det finns inget roligt med att handla om det inte handlar (!) om böcker. Idag stod det bara mat och dryck på handlingslappen. Och skitsmå glödlampor. Anna vet att jag inte estimerar att handla, så hon förbarmade sig över mig – och sitt eget blodsocker (Anna är diabetiker): hon bjöd på kaffe och väldigt nyttig smörgås på konditoriet med kakorna, bakelserna och tårtorna.

Kaffe och fiberrik macka

Kaffe och väldigt nyttig smörgås.


Och ja just det. 
Det är ju faktiskt HELG idag. Då behöver man ju inte späka sig och ha sötsaksförbud! Det blev en underbart kletig toscakaka osså… Mums så söt och go´ den var…

Toscakaka

Mums vilken kletig kaka!


Därefter gick förstås shoppingen som en dans
, trots att vi skulle in på ICA Kvantum. Det var först framme vid mjölken som jag började tappa sugen. Det var nämligen inte länge sen de byggde om inne i den här affären. ÄNDÅ är det ALLTID trängsel och kaos vid mejerikylarna. Folk är som tokiga. Man kan undra om de tror att de ska bli utan mjölk såsom de blockerar ens framfart. För att inte tala om äggen… Där var det en kärr… person som kastade sig framför mig för att rycka åt sig ett tolvpack frukostägg. Maj gadd, det fanns flera tolvpack, så det räckte till oss båda två och blev över…

Ute i bilen satt jag efter denna traumatiska upplevelse en stund senare och försökte få adrenalinet att sluta pumpa ut sig i mitt blod. Sen fick vi bara nästa sötchock när vi tittade lite till höger. I bilen bredvid satt nämligen den sötaste jag nånsin sett vid ratten…

Hunden i bilen bredvid

Sötast vid ratten i bilen bredvid.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trevliga återseenden.


 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter

Teburkar som elefanter

Te för elefanter?


Sen fanns det… roliga saker. 
Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Kakbakarset Hot Summer rumpa

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?


Och det förbjudna…
För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…


Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT
på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »