Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insats’

Återhämtning och dummisar

Ett dundrande inlägg.


 

Först, innan jag börjar dundra: TACK till alla som gav mig vägledning i det låsta inlägget nedan! Det hela lär gå enligt planen!


 

Återhämtningsdryck

Återhämtningsdryck för en tia? Nä, jag kör med kaffe och Ipren.

Det verkade som om alla i familjen hade ont i huvet med mera igår. Själv sparade jag min klumpvärk till idag. Ont, ont, ont i skallen och värk ner i nacke och axlar. Jag var trött i morse, men skuttade upp och skjutsade Fästmön till jobbet vid halv sju. De senaste morgnarna har jag varit pigg och vaken så dags, idag var det bara att krypa ner i sängen igen och dra täcket över sig. En tablett har jag tagit och nu är jag inne på min andra senapsmugg starkt kaffe – och det funkar! Jag känner tacksamt hur värken drar sig bort…

Igår kväll, när jag hämtade Anna efter jobbet, svängde vi in på ICA Heidan för ett par snabba inköp. Då såg jag på en skylt att man sålde Återhämtningsdryck för tio spänn. Ha, jag tror inte ett smack på såna drycker, jag återhämtade mig ju skitfint på egen hand, med tablett och starkt kaffe! Kanske jag ska tillverka en egen skylt samt ställa mig nånstans och sälja kaffe och Ipren? Fast nej. Då blir jag ju egenföretagare och såna gillar inte a-kassan. Däremot tycker alla på Arbetsförmedlingen att man ska starta eget. Då slipper de ju förmedla några jobb, vilket de ju inte gör där ändå. Snacka om att myndigheterna

  1. inte samarbetar
  2. drar åt olika håll
  3. förvirrar ”kunderna”

Ja, jag dundrar idag, jag skrev ju det i början! Och nu fortsätter jag:

PinneMannens cykel

Ägaren till den här cykeln skulle troligen bötfällas för fara för annan genom att saker kan ramla av.

För ett tag sen läste jag i Metro att polisen hade gjort en insats (tidningens ordval) mot cyklister i Stockholm. Bland annat kontrollerade polisen cyklister i Götgatsbacken. På en och en halv timme tog de 19 cyklister som körde mot rött. Men det var ungefär dubbelt så många som bröt mot denna trafikregel. Polisen hann inte med att stoppa resten. En cyklist som bryter mot trafikreglerna riskerar att bli bötfälld, precis som andra trafikanter. Tyvärr kan man ju inte bli av med sitt körkort för cykel. Det är beklämmande hur många som inte klarar av ens de basala reglerna. Stopplikt och rödlysekörning är de vanligaste brotten cyklister begår. Men smakar det så kostar det! Här kan du läsa hur mycket!

Några som definitivt inte kan trafikreglerna är harpaltar och fåglar. Anna räddade livet på två harar i morse när hon gjorde mig observant på paret som stod vid vägkanten, redo att kasta sig framför Clark Kent*. När jag hade släppt av Anna vid jobbet och Clark och jag styrde hemåt igen observerade jag ytterligare en hare som skuttade – kors och tvärs som en cyklist – på gatan. Även denna klarade livhanken. Men hur det gick med kråkan, som flaxade in i min bil med en duns några minuter senare, vet jag inte. Jag stannade inte för att kontrollera. Nånstans måste jag dra min barmhärtighetsgräns och kråkor tillhör inte mina favoritdjur.

Dummy tablettaskar

Har somliga ätit Dummy-piller, tro?

Andra levande varelser som inte kan trafikregler – eller i vart fall inte klarar av att parkera – är vissa bilister som stannar vid Tokerian. Man kan tro att de har ätit Dummy-piller. Utanför affären finns en vidsträckt parkeringsplats med infarten emellan. Det finns alltid lediga platser. Men framför allt ägare till BMW, Mercedes och Audi tycks ha problem att göra som man ska: ställa fordonet på avsedd plats. I stället stannar man helt enkelt utanför entréerna (det finns, förutom Tokerian, ytterligare tre affärer) – eller i närheten av, på gångbanan. Där sitter man sen, gärna med motorn på för det kan ju vara varmt eller kallt ute, och så måste man ju dundra musik, och fipplar med sin mobil medan ens sällskap är inne och handlar. För min del är det inga större problem. Även om jag har ont i fötterna orkar jag gå runt bilarna. Men jag tänker på dem som är rörelsehindrade och kanske kommer med rollatorer, rullstolar eller permobiler. De kommer inte fram utan tvingas ut på ett ställe där många bilar passerar. (Bilar, i vilka det sitter bilister som letar parkeringsplatser och kanske inte är helt fokuserade på annat.) Personerna i bilarna som står utanför entréerna är inte ett dugg handikappade. Jag har aldrig nånsin sett nåt handikapptillstånd i ett enda sånt bilfönster. Annars finns det ju ganska många handikapplatser på själva parkeringen, men nära ingångarna.  Jag tycker att det är dåligt, dåligt, dåligt – och framför allt, jävligt slött. Det är några meter till närmaste parkeringsplats, liksom! Orkar inte den fina bilen ta sig dit eller klarar föraren inte av att parkera i en ruta? Jag undrar – och dundrar!

Slutligen: Jag har så otroligt svårt för den där människan som varje morgon ser samma TV-program och bara Twittrar en massa negativ kritik om programmet, programledare, gäster, innehåll etc. Ett tips: stäng av TV:n!!!

Nu ska jag sluta innan taket flyger av. Det är dags att inta lite frukost och därefter ta tag i hushållsarbete. Jag har lakan att vika, sopor att gå ut med, sängar att bädda och inte 17 blev det städat här igår, heller… Dessutom… vad i hela friden ska jag laga för mat idag till mig och Anna??? Det är mycket att tänka på.

Ha en skön söndag! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska njutningsfullt inlägg.


 

Varför ska man sitta hemma och deppa i en varm lägenhet när man kan fara till sin älskling i Himlen och fika? Jag bjöd helt enkelt in mig själv en stund på eftermiddagen idag. Det var så fint väder. Tvättmaskinen kunde gott vänta på påsättning till kvällen. Vinden var lite kylig, men vårsolen är het.

Vi bestämde oss för att sitta på Annas balle*. Medan Anna fixade kaffe skulle jag röja så vi fick plats med var sin stol att sitta på. Men som alltid så ofta duger inte mina insatser utan Anna måste slita fram och ”rätta/fixa till”. Hmpffffff…

 Anna stökar på sin balkong

Anna rättade till efter att jag hade försökt få till en fikaplats.


Jag hade sån tur 
att det fanns kakor till kaffet också! Det var väl det jag kände på mig i förväg. Tre stycken fick jag och smockade i mig allihopa, men faktiskt fick yngsta bonussonen några också när han kom hem från skolan. (Han blev lite paff när det var jag som öppnade ytterdörren åt honom och inte hans mamma. Moahahahahahaaaaa, jag är känd för att skrämma barn!  😈 )

 Kakor

Kakor till kaffet, minsann.


För ett par veckor sen 
fick Anna ordning på presenningen på sin balle. Sen dess har vintern övergått i vår. Nåja, det kommer troligen ett bakslag med snöstormar och drivis, så vi röjde bara en liten fikahörna. Trollet på hennes balkong får än så länge häcka i sin koja.

Trollet i sin koja på Annas balkong

Trollet skymtar i sin koja på Annas balkong.


Och nu får DU gärna berätta om du har tagit nån premiärfika för säsongen utomhus!


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nöjt inlägg.


 

Nu har jag fotat mitt garage i dess rena skepnad! Jag är nöjd med min insats, men lite mindre nöjd med att ryggen bråkar. Uppenbarligen behövs det inte mer än lite skräpskyffling för att den ska göra ont. Rejält. Men hur som helst… Så här såg garaget ut före Tofflan anföll med kvasten…

Skräpigt garage

Garaget före anfallet.

 

Och så här ser det efter attacken: 

Städat garage

Inte ett löv, tror jag!

 

Då kanske man kan få ta middagsrast snart..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänligt inlägg.


 

Lunchbaguette med Paria

Lunchbaguette för paria med Paria.

Det händer att jag går små ärenden ute i verkligheten. Ibland går jag till och med såna ärenden för att få uppleva lite vänlighet. Men tro inte för ett ögonblick att jag inte fattar att en butiksanställds vänlighet är nåt helt annat än en älskads smekning över min kind.

Jag var till optikern. Den butiksanställda och jag talade om vädret. Jag hade solbrillor på näsan – och då kom regnet.

Nästan mitt emot optikern ligger Systrarnas bullbod. Även innehavaren där är mycket trevlig, så jag skuttade över gatan och in. Den vänlige mannen = Systrarna gjorde en fräsch ostbaguette med massor av grönsaker. Den var så god! Jag kan inte förstå att bullboden är så tom som den är, för brödet är gott och servicen på topp. Dessutom finns det ju fri wi-fi…

Inte kände jag mig särskilt glad idag. Tårarna var ganska nära, faktiskt. Det finns vissa saker jag inte kan förstå – och uppenbarligen inte alla runt omkring mig heller. Detta att man har valt ett tomrum, om än tillfälligt, i stället för att nån gör en insats övergår mitt förstånd. Jag känner mig verkligen som en paria! Passande nog bär jag omkring på en bok med samma titel. Det blev en stunds läsning i den hos Systrarna. Tills jag kom på mig själv med att mumla texten till hitsen från 1978 som flödade ur kaféets ljudmaskin…

Som en skugga dök då plötsligt Systrarna upp vid mitt bord, medförandes en assiett med en kanelbulle. Han sa:

Vi brukar bjuda våra gäster på gårdagens bullar.

Jag blev så rörd att jag utbrast:

Men va snäll du är! Tack så jättemycket!

Och så tryckte jag i mig bullen som dessert trots att jag var proppmätt. Hoppas nu att allt bröd sjunker undan till i afton. Då har jag nämligen en kinesisk dejt med min Fästmö.

Bulle

Gårdagens bulle smakade hur gott som helst, Systrarna! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påskaftonsinlägg.


 

Leksaksbussar

Parkerat.

Den här dan började mindre bra. Jag låg på vardagsrumsgolvet, Fästmön klev ner i sängen igen. Men nu kommer vi igen och försöker ignorera alla åkommor och sjukdomar vi har. Påsklammet är slaktat och vi ska fixa till några ägg till middag. Och lite till. Johan och jag har varit och kompletteringshandlat, men nu är bilen parkerad för den här dan. Så även våra bussar i vardagsrummet.

Annas tofflor

Flög hon ut via balkongen, eller?

Mamma har fått ett glad påsk-samtal och Annan har duschat. Så klart jag undrar vart hon tog vägen, men jag misstänker starkt att hon (Anna) flydde) balkongvägen. Kvasten är borta och tofflorna talar ett ganska tydligt språk.

Det börjar bli dags för mig att göra en insats vad gäller påsklammet påskmaten. Det vill säga skala potatis. Potatis till sillen som Anna har lagt in samt till Janssons frestelsen som sedan ska tillagas.

Sms-kontakt med yngsta bonusdottern gjorde mig glad i hjärtat idag. Annars är jag mindre glad åt ryggeländet. Men i eftermiddag blir det en snaps och det motverkar smärtan för stunden.

Enögd kyckling

Den enögda piratkycklingen önskar glad påsk också.

Ha en riktigt go’ och gla’ påsk! Och glöm inte att borsta tänderna sen efter allt påskgodis!

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.

 

Skallgång Foto Sofia Sabel SvT

Skallgång. Foto: Sofia Sabel SvT

Ibland räcker inte polisens resurser till för att hitta försvunna människor. Jag har många gånger imponerats av organisationen Missing Peoples insatser när det gäller att leta – och finna – dessa människor. Totalt handlar det om 25 000 frivilliga som hjälper till att leta efter sina medmänniskor. Och för att de anhöriga ska få frid. Den som är försvunnen är ju nåns barn, som Peder Schillerström, operativ chef, säger till sina styrkor innan de beger sig in i skogar och annan terräng. Sveriges Television sände det första av sex avsnitt om Missing People på tisdagskvällen, Saknad.

Alla fall av försvunna människor är inte uppmärksammade i media. I det första programmet får vi följa Missing People när de letar efter en psykotisk ung kvinna som gett sig iväg in i skogen i bara strumplästen. Men det andra fallet för kvällen har uppmärksammats ganska mycket i pressen: en kvinna, misstänkt för att ha förskingrat många miljoner, har varit försvunnen i ett halvår. Polisen har gett upp, men Missing People försöker hitta kvinnan – för de båda döttrarnas skull.

Man skulle kunna göra sensations-TV av det här, men det blir inte det. Som tittare får man följa sökandet, skallgångskedjan, dykarna, operative chefens lilla tal före ett sökande (”det kanske inte blir så trevligt det vi hittar och är det nån som inte pallar med det bör han eller hon stanna kvar här”) etc. Det här ett gäng människor som gör stora insatser för sina medmänniskor – de anhöriga, närstående till de försvunna främst.

Toffelomdömet blir det högsta, för det här riktigt intressant och viktigt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.


Jag måtte ha varit snäll.
Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Choklad o julkort från C9

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.


Arbetsdagen innebar
några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

Biobiljett fr Vision

En biobiljett från mitt fack Vision.


Jag kan meddela
att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.


I kväll regnar det.
Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »