Ett bildligt och ordrikt inlägg.
Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!
Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.
Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.
Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?
Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.
Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)
Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)
Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag har inte kommenterat eller skrivit eller kollat mycket alls för jag har så jävla ont inombords sedan min särbo gjorde slut. Jag kan knappt andas. Men jag vet att jag varit inne på Instagram några gånger och har tryckt gilla på någon av dina bilder för att dels dom var fina och dels som ett litet smygmeddelande att jag är här och ser din saker ändå även om jag inte orkar skriva mycket just nu. Då har det varit enklare att bara klicka gilla.
Jag hoppas att du har det bra.
Kram
Mitt inlägg handlade rent generellt om bilder kontra ord. Alltså orkar folk (oavsett hur de mår) inte läsa längre och är det enklare att bara gilla en bild i stället för att uttrycka en känsla eller en åsikt i ord? Jag ville veta om andra människor läser mindre och mindre nu. Det var inte så att jag ville att läsare skulle försvara hur de väljer att göra. (För övrigt hanterar vi människor en tuff tillvaro på olika sätt. Jag läser själv ÄNNU mer då, men mitt sätt är rätt för mig, andra sätt är rätt för andra människor.)
Jag har tänkt på dig massor sen du skrev att det hade tagit slut, men inte hittat nåt sätt att kontakta dig. Tänkte lämna nåt meddelande till dig på Insta, men ville inte att ”alla” skulle se och läsa.
Här händer det små och stora katastrofer hela tiden och nu börjar min ork sina rejält.
Kram!
Tack… har FB om du vill lägga till mig där. Jag hoppas det vänder för oss båda och att orken fylls på igen. .
Kram!
Du vet det är ju lite av min grej att jag INTE finns på Fejan…
Tänker på dig och så ses vi här på bloggen och på Insta! Lova att du är rädd om dig!!!
Kram!
Eftersom jag varken har facebook, instagram eller nåt annat heller, så gillar jag inte alls, utan kommenterar både dina ord och dina bilder här på bloggen. Inte alltid, ibland är det kortslutning i hjärnan, men jag läser i alla fall allt.
Du är en läsare, precis som jag, och det gillar (!) jag.
(För övrigt går det att gilla även mina blogginlägg – om man inte orkar eller vill kommentera.)
Jag skulle nog säga, att om man ögnar igenom några bloggare lite snabbt när tid finns, så drar nog en bild till sig intresset snabbare för mig. Har jag tid så läser jag, och i detta inlägget du skrivit tänker jag på det du skriver om nix, såg lite på programmet jag också, det måste kunna gå att få ett stopp på det här att äldre (och andra med) ska behöva bli lurade.. min mamma får mycket samtal som kommer från läkare o dylikt, så hon vill inte bara låta bli att svara heller. Att hon hör dåligt gör ju inte saken enklare. Nu ska jag återgå till jobbet, fick soppa till lunch idag, är redan hungrig…. 🙂 Trevlig helg på dig !
Jag skummar många bloggar och annat på nätet och läser det jag finner intressant. Men för egen del har jag upptäckt att jag just LÄSER mycket mer än tidigare – både på nätet och annanstans.
NIX är ett företag som har en kostnadsfri spärrtjänst för oönskade samtal från säljare. Det andra företaget tar betalt för sin tjänst. Och märklig typ som påstod sig vara i Saudiarabien när han var på Malta samtidigt som den undersökande journalisten… 😮
Min mamma har bytt telefonbolag tre gånger det senaste året. Jag har sagt till henne massor av gånger att tänka sig för, men hon faller för att det verkar vara så billigt. Sen är det inte det och så måste vi ta itu med saker, byta igen etc. Det är så fräckt av företag att rikta in sig på äldre människor som ju verkligen vill göra rätt för sig och betala sina räkningar! 😦
Ha en go helg! Lunch skippar jag – som vanligt! 😛
Upplever precis samma sak som dig. Mycket färre kommentarer än tidigare och sen får man det på saker man inte alls förväntar sig. Har inga som helst förväntningar på någonting längre gällande min blogg och då blir det lilla positivt som ändå sägs oavsett vart s a s. Ha en trevlig helg!
Märkligt, det där. Ändå är besöksstatistiken här ungefär som tidigare, bara ytterst lite mindre. Fast antalet visningar säger en sak, men frågan är om det säger huruvida en text är läst eller inte. Kommentarer sen ger ju en viss vink huruvida en text är engagerande eller inte. Jag tolkar det som att jag skriver väldigt ointressanta saker som inte engagerar folk. Samtidigt får jag protester mot det när jag skriver den här typen av inlägg…
Men jag menade även mer än bloggläsning, läsning i allmänhet. Jag skulle nog ha formulerat en konkret fråga i inlägget, typ ”Läser du mindre överhuvudtaget?” Jag får en känsla av att folk allt mer bara vill få ur sig eller visa upp. Men utan input (läsning) tror jag vi blir fattigare i anden.