Antikrundan från Norrköping, igen!

Ett antikt och östgötskt inlägg.

---

 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Jag slog mig som vanligt ner framför TV:n, höjde volymen, startade appen och började amatörvärdera. Jakten på poäng är rolig, men roligast av allt är förstås att se alla fina saker.

Bo Knutsson värderade en helt galen stol. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I kväll var det dags för ett återbesök i Norrköping. (Eller gissningsvis spelar man in allt vid ett enda tillfälle och gör två program – folk kommer ju med så många grejor!)

De här sakerna fastnade jag mest för:

• Lampfoten (värderad till 42 000 kronor)
• Hornstolen (värderad till mellan 6 000 och 8 000 kronor)
• Kokboken (värderad till 25 000 kronor)
• Kandelabrarna (värderade till 80 000 kronor)
• Rökdonet (värderat till 400 kronor)
• Broschen (värderad till 100 000 kronor)

Mina värderingar av Norrköpingssakerna var ganska bra. Det blev flera fullpoängare och bara ett par värderingar som inte gav några poäng. Den här veckan blev jag Antikkunnig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning efter vårtecken

Ett spanande inlägg.

---

 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel…

 

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tankar om natten, drömmar om dagen

Ett tänkande och drömmande inlägg med vissa inslag av verklighetsförankring.

---

 

Den här skrivboken för nattankar och dagdrömmar finns att köpa på Lagerhaus för den som vill. Den kostar, som synes, 39 bagis.

Igår före mitt möte passerade jag en affär som jag tittade in i. Som vanligt var jag lite tidig till mötet och behövde fördriva en fem, tio minuter. Det är roligt – ibland – att titta i affärer. Jag behöver som sagt inte köpa nånting (undantag är mat och böcker och en och annan flaska fint och svindyrt vin), det är kul att bara glo.

På Lagerhaus hittade jag en skrivbok med den fantastiska titeln

Night thinking & day dreaming

På svenska som i rubriken på det här inlägget, ungefär. Det fick mig att fundera över dagböcker och nattböcker. Det här att skriva ner vad man är med om under dagar och nätter, eller bara tankar man har. Nu behöver jag inte en särskild skrivbok för det. Jag skriver den här bloggen. En del tankar och drömmar är öppna för alla att läsa, annat för en del och vissa saker bara för mig själv. Det är rätt bra. Framför allt är det gratis – skrivboken på Lagerhaus kostade 39 kronor…

Medan jag strosade omkring inne på Lagerhaus – och i ytterligare ett par affärer – låtsades jag att var spanare. Precis som när jag var barn lät jag mig slukas upp av drömmen att vara detektiv som följde efter en bov. Jag siktade in mig på en kvinna i min egen ålder. Det var roligt ett tag. Sen började allvarligt fundera över min mentala hälsa… Eh ja… Och barn är jag ju inte längre, jag ska ju föreställa vuxen. Spaningarna avbröts.

Ad libris – till böcker… Ja, som synes behöver jag inte direkt nåt tillskott av böcker, däremot en hylla till. Och ett jobb, framför allt!

Idag läste jag i lokalblaskan om Bonniersägda nätbokhandeln Adlibris som finns på Sveavägen i centrala Stockholm – och i Morgongåva. Adlibris ska bygga ut sin kundservice och ska både flytta till större lokaler och rekrytera hela tio nya medarbetare. I Morgongåva, inte i Stockholm. Tänk dig, tio nya tjänster i en håla smärre än Metropolen Byhålan… Det är mycket, det. Vilket uppsving för orten! Det är annat än för grannhålan Heby där man har sökt en bibliotekarie på deltid väldigt länge. Finns det verkligen ingen som vill jobba med böcker där? Stackars kommuninvånarna! För mig vore det ett drömjobb att få jobba med böcker. Men jag är ju dessvärre inte utbildad bibliotekarie, så det är ju ingen idé att jag söker den tjänsten.

Natten har passerat liksom morgonen och en bit av förmiddagen. Jag ska sluta tänka och dagdrömma och sätta igång med lite hushållsarbete. Ta hand om gårdagens tvätt, till exempel och städa av lite i badrummet och duschrummet. Varifrån kommer allt damm???

Solen skiner, men morgonen jag vaknade till var hela 4,4 grader kall. Jag ska stöka lite här hemma och sen tvinga ut mig på en promenad. I kväll får jag besök av ett antal mackor och personen som tänker äta dem. Sen ska jag glo på Antikrundan, förstås.

Vad har DU för dig idag? Och vad drömde du om som barn eller i natt? Ville du också bli privatdetektiv? Eller kanske bibliotekarie? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »