Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged Björn Hellberg, död för egen hand, döda, De tysta, deckare, dråplig, fader, författare, förundersökningsledare, fnissig, gemensam nämnare, glasögontics, hastigt dödsfall, icke beräknande roliga, irriterande, julklapp, läsa, låna, litteratur, Lovikenserien, mördare, mördats, medvetet roligt, minne, mobbare, omdöme, parallella historier, polis, räkna, rektor, rendez-vous, skola, skratta läppen av mig, son, spännande, underhållning, upplösning, Uppsala, utgå ur handlingen, vaktmästare on 09 mars 2015|
Ett inlägg om en bok.
Sånt som är medvetet roligt tycker jag mest är irriterande. Men Björn Hellberg, alltså… Till minne av hans rendez-vous i Uppsala med min fästmö i december köpte jag hans senaste deckare i Lovikenserien, De tysta. Det blev en julklapp till Anna. Och som vanligt lånade jag boken jag gett bort och läste för egen del.
Två parallella historier bildar en gemensam. Men det börjar med ett hastigt dödsfall. Polisen kopplas in eftersom sonen till den döde misstänker att fadern mördats. Strax därpå får ytterligare en person utgå ur handlingen. De två döda har en gemensam nämnare och det är Lyselska skolan. Fast märkligt nog är den som borde vara mördaren redan död för egen hand… Poliserna Carina Keller och Stig-Allan Jönsson är tillbaka i denna den femte delen i serien. Här jagar de mördare och mobbare och träffar på halvtokiga rektorer och vaktmästare.
Det här är riktig underhållning för mig! Jag läser en spännande historia, samtidigt som jag bitvis skrattar läppen av mig åt framför allt de dråpliga männen i romanen. De är så där icke beräknande roliga och sånt gör mig fnissig som bara den. Till och med i slutet vid upplösningen när Stig-Allan räknar förundersökningsledarens glasögontics… Jag ser en hel del av författaren själv i Stig-Allan.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged 5.56, ärende, ärlig, backa in, bil, Blondin-Tofflan, bröd, buckla, buss, dammsugare, dörr, De tysta, deckare, dragning, dusch, dutta, el, färg, färgstift, för sent ute, förmiddagssol, försent, fika, Frendo, frys, fynd, garage, garageporten, gott samvete, gratisfika, handväska, häl, insidan, jobb, kaffe, kanelbulle, kök, krångla, lack, litteratur, ljum vind, man, marginal, meningsfull utflykt, meningsfullt, metall, motorvärmarstolpe, nöjd, omsorg, parkeringsplats, påse, plastkasse, polera, praktik, putsa, rekommendera, sämskskinn, skämmas, skevhet, skina ikapp med solen, skratta, smaka extra bra, smutsgris, snabb träff, solsken, sparka, specialpris, St1, strålande sol, ta, tävling, tina, tisdag, tomatsoppa, torka, torka torr, underbar vårdag, unikt armband, utan att förklara, utlottning, utomhus, utsidan, varma, varmt, vänster bakdel, vård, verkligheten, vinnare, Willys on 09 mars 2015|
Ett vårdande och omsorgsfullt inlägg.
När jag skulle ge mig iväg i morse höll jag på att komma försent – jag fick inte upp garageporten. För ganska länge sen backade nån in i den och åstadkom en buckla i dörren. Men också en skevhet som gör att jag måste sparka till dörren för att den ska stängas ordentligt. Nu har jag väl sparkat så många gånger att dörren snart blir helskev. Det är inte första gången den krånglar så här, men den här gången hade Blondin-Tofflan tur! Ett par garage bort stod en man och grejade med sin bil. Jag bad helt sonika om hjälp. Jorå, han tryckte på inifrån, men det tog sin lilla tid att få upp porten. Den satt fast rejält. Mannen rekommenderade att jag skulle testa lite 5.56 för att smörja upp metallen på ena sidan. Jag hann fram till mitt besök i vården med ett par minuters marginal…
Efter varje besök i vården försöker jag göra en meningsfull utflykt i verkligheten. Idag hade jag ett ärende, men tyvärr var jag försent ute. Som vanligt. Men jag gjorde ett fynd i min påse (plastkasse från Tokerian i stället för handväska – hur skulle det se ut om Tofflan kom med en handväska?!) som förde med sig en snabb träff med Fästmön mellan hennes buss och jobbet. Vi skrattade lite åt fyndet – påsen det låg i var dessutom full av hål! – men mest känns det skönt att vara ärlig.
Även idag är det en underbar vårdag med strålande sol och ljumma vindar. Jag skämdes för att Clark Kent* var en sån smutsgris att man nästan inte ville ta i honom – varken på utsidan eller insidan. Därför styrde vi kosan till St1 där Clark fick sig en välbehövlig dusch** till ett specialpris. Och som tack för det fick jag en kopp gott kaffe och en kanelbulle av Frendo! Jag torkade min lille man torr med sämskskinn och medan solen torkade resten intog jag min gratisfika. Det smakade extra bra i solskenet. Både bil och dess ägare fick lite vård och omsorg.
Kaffe och kanelbulle smakade extra bra idag – det var ju gratis och kunde dessutom intas utomhus.
Min skinande bilmans vänstra bakdel.
Efter besöket i vården, dejten med Anna och biltvätten tog jag sen inte 5.56 men ett liknande medel jag har, färgstiften och dammsugaren och gick ut till min parkeringsplats. Stod där och dammsög (el via motorvärmar-stolpen), putsade, polerade och duttade i både färg och lack. Nu skiner min bilman ikapp med solen! Själv är jag nöjd för att jag har gjort nånting meningsfullt idag. Då kan jag med gott samvete ägna lite tid åt De tysta innan jag värmer tomatsoppan jag fick av Anna till middag. Hittade en bit bröd i frysen som jag försöker tina med lite allmän vård och omsorg i mitt varma kök (förmiddagssol). Bröd och soppa smakar alltid bra, allra helst efter en dag som denna (utan att förklara mig närmare än det du får läsa ovan).
==> Slutligen vill jag påminna om den pågående tävlingen! Du som klickar här och skriver en kommentar är med i utlottningen av ett unikt armband. Och dragningen av en vinnare sker i morgon förmiddag, tisdagen den 10 mars! Så skynda, skynda!
*Clark Kent = min lille bilman
**dusch = biltvätt
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, Trams, tagged 1970-talet, 1980-talet, alla hästarna i stallet, Barbro Beck-Friis, barn, besök i vården, dö hemma, döende, decennium, diabetiker, Ella H., Elsie H-F, Elsie Johansson, fantasivarelser, fantastisk, förkortning, gå utför, göra underverk, godhjärtad samarit, hem, hjälpa, humor, intelligent, kanonperson, kost, LAH, Lasarettet i Motala, lasarettsansluten hemsjukvård, läkare, LCHF, Motala, palliativ vård, Sagas bok, sjuka människor, sjukvårdspersonal, skena, team, test, tillkortakommanden, Tofflan talar ut, tonåring, utsliten, vassaste besticket i lådan, vård i livets slutskede on 09 mars 2015|
4 Comments »
Ett dumt inlägg om ett par av mina tillkortakommanden.
Jag är inte det vassaste besticket…
Nä, det är väl allom känt vid det här laget att alla mina hästar inte riktigt befinner sig i stallet. Eller att jag är det vassaste besticket i lådan. Jag kan säga att det började tidigt, redan under tonåren. (När jag var barn gjorde jag tester som visade att jag var synnerligen intelligent. Sen gick det utför. Snabbt.)
Alla i Metropolen Byhålan pratade i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet om nån Ella H. som var som himla bra. Ella H. hade inga problem med att komma hem till folk som var sjuka och hjälpa dem. Ella H. var helt enkelt en kanonperson. Trodde jag. Det var bara det att det folk avsåg var ingen person utan
LAH.
Förkortningen står för Lasarettsansluten hemsjukvård och grundades vid lasarettet i Byhålan av läkaren Barbro Beck-Friis. Det är en sorts palliativ vård (vård i livets slutskede) i hemmet, så att den som är döende och vill få dö hemma ska få göra det, i princip.
Eh ja… Det tog några år, typ ett decennium, innan jag fattade att den där Ella H., som ju borde ha varit utsliten som människa efter tio basts skenande hemma hos sjuka människor, inte var nån godhjärtat samarit. Ella H. var LAH, ett helt team av sjukvårdspersonal…
Det här är inte heller Elsie H-F utan Elsie Johansson, som bland annat har skrivit Sagas bok. (Foto: Ulla Montan)
För ett tag sen hände det igen. Alltså att jag hörde om en ny sån där bra person som gjorde underverk för människor. Denna gång var det Elsie H-F och hon var fantastisk för diabetiker. Fast… det finns ju ingen Elsie H-F heller. Det var LCHF jag for efter…
Känner DU några liknande såna här fantasivarelser som jag? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta medan jag är på besök i vården!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged aktivitet, antal kontakter, arbetssökande, artist, åka snålskjuts, Barack Obama, blogg, Brit Stakston, Cissi Wallin, december, delningar, dominera, Facebook, följa, följare, förmåga, gillamarkeringar, hänvisningar, inflytande, inflytelserik, inte intressant, journalist, Klout, Kloutvärde, kommentarer, kommunikation, kvinnor, leta jobb, Lina Thomsgård, man, mejl, omnämnanden, politiker, position, PR, publicerade texter och bilder, räkna samman, respons, roligt, skryt, släkting, sociala medier, spelar ingen roll, topp, Twitter, twitterbarometern 2015, värde, verkliga livet on 09 mars 2015|
2 Comments »
Ett mätande inlägg.
Det spelar egentligen ingen större roll, men lite roligt är det allt att kolla hur man syns sociala medier. Ja det är ju ingen risk att jag hamnade på nån twittertopp, för enligt den senaste twitterbarometern finns där mest män. Och i klass med Lina Thomsgård (känner en släkting till henne, men det räknas inte), Brit Stakston (följer henne på Twitter, men på det kan jag inte åka snålskjuts) och Cissi Wallin på listan över PR och kommunikationsmänniskor är jag inte. Det är den listan som innehåller flest kvinnor, sex av de tio i topp är kvinnor. På övriga listor, vare sig det gäller artister, journalister eller politiker med flera, är det männen som dominerar.
Den gångna veckan fick jag i alla fall mejl om att mitt Kloutvärde har stigit. När jag gick med i december förra året låg jag på närmare 43 i Kloutvärde. Nu ligger jag på över 51. Vad Kloutvärde är? För den som inte är arbetssökande är det knappast intressant, men för den som letar jobb kan det vara det. Enkelt förklarat är Kloutvärde…
[…] ett nummer mellan 1 och 100 som representerar ditt inflytande. Ju mer inflytelserik du är, desto högre Kloutvärde har du. Inflytandet i det här fallet är förmåga att få till aktivitet. Alltså att du delar nånting i sociala medier eller i verkliga livet och du får respons från människor. DEN sortens inflytande. […]
Det Klout räknar samman är följare, delningar, omnämnanden, publicerade texter och bilder, kommentarer, gillamarkeringar, antal kontakter med mera. Ärligt talat är jag rätt nöjd med att ligga strax över 51 – jag kan ju inte samla ”poäng” via Fejan eftersom jag inte finns där, utan det är övriga ställen i sociala medier där jag finns som har genererat mitt värde. Utom min blogg, för den räknas inte in. Men med den senaste tidens hänvisningar från Fejan borde jag ha fått lite extra värde, tycker jag nog.
Det är absolut inget skryt. Om jag har över 51 har Barack Obama 99. Då förstår du min… position.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 