Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged änglar, barnrum, blå himmel, blåsa, dejt, fika, fota, Gamla Uppsala, grädde, högar, humor, hund, kladdkaka, klafsa, kvinna, kylig vind, leriga stigar, lunch, optimistiskt tunnklädd, promenad, sol, tantarsle, telefoni, topp, trosor, väder on 13 mars 2015|
Ett promenerande inlägg.
Vädret artade sig. Fästmön och jag telefonerade och bestämde oss för en dejt i Gamla Uppsala. Blå himmel, sol, men kylig vind. Vi klafsade på leriga stigar runt de största högarna, i alla fall.
Några av högarna i Gamlis.
Sen ett par år tillbaka får man beträda högarna. Vi var dessvärre lite för optimistiskt tunnklädda, för det blåser uppe på toppen som bekant. Men en kvinna och en hund hade tagit sig ända upp på en av högarna.
Kvinna och hund på en av kungshögarna i Gamla Uppsala. Hunden rörde sig naturligtvis just som jag fotade.
Det blev snabbt fikadags. Vi hamnade bland änglarna, för vi parkerade våra tantarslen i barnrummet.
Bland änglarna. Notera att ingen av dem hade trosor.
Anna mutade mig fint att promenera med en kladdig kaka och grädde. Det blev min lunch.
Promenadmuta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Trams, tagged ägg, Balder, bananer, biten, blind, brittisk, bror, Clas Svahn, clittis, Dagens Nyheter, dator, datorraparation, dö, den sista måltiden, den trettonde vid bordet, drabba, förrådd, försäkringsbolag, fest, fredag, fredagen den 13:e, frukt, frys, gäst, glädjas, Höder, humor, If, inte råd med, Jesus, Judas Iskariot, korsfäst, lärjungar, Loke, nordisk mytologi, nyfiken, ofrivillig och smärtsam erektion, olycka, olycksdag, otursdag, påläst, skjuta, skrocka, smart, Snorres Edda, snorrkas, starta om, svekets och ondskans gud, systemdykning, tänkbara teorier, tre per år, Trygg-Hansa, tur i oturen, världens giftigaste spindel on 13 mars 2015|
Ett inlägg fullt av skrockande.
Idag är det fredagen den 13:e…
Idag är det fredag. Men framför allt är det fredagen den 13:e… Det är nästan som om somliga av oss går och väntar på Olyckan som kan drabba en såna här dar. Själv har jag – ta i trä! – endast drabbats av en liten systemdykning hos min dator. Tack och lov startade den om så fint. Fast rädd blev jag, för nån datorreparation har jag inte råd med i dagsläget.
Varifrån kommer det att just fredagen den 13:e är en olycksdag? Det finns flera tänkbara teorier till detta. Den jag har hört är att det har med Jesus och hans lärjungar att göra. Jesus blev ju förrådd av Judas Iskariot och denne var den trettonde vid bordet under den sista måltiden. Sen blev ju Jesus inte bara förrådd, han blev korsfäst och dog också. Men det finns en liknande historia i nordisk mytologi också, i Snorres edda. Loke var den trettonde gästen till en fest och han var svekets och ondskans gud. Loke lurade den blinde Höder att skjuta sin bror Balder.
Skrock eller inte, men enligt Clas Svahn på Dagens Nyheter undersökte försäkringsbolaget If för några år sen om det verkligen var så att det inträffade flera olyckor än vanligt fredagen den 13:e. Det visade sig att så var fallet – hela åtta procent fler olyckor. Trygg-Hansa gjorde samma sak och kom fram till att sju procent fler olyckor anmäldes denna otursdag.
Bananen får vara kvar i Fästmöns väska. (Bilden är gammal, men rätt kul.)
Tur i oturen hade brittiska Maria Leyton. Hon hade köpt bananer och hittade ägg från världens giftigaste spindel i frukten. Men påläst och smart var hon, för hon slängde bananerna i frysen utan att bli biten. Den som blir biten dör emellertid sällan. Det som i stället händer är ofrivillig och smärtsam erektion. Både snorrkasar och clittisar kan drabbas. Låter allt annat än behagligt… Bananer ska jag nog inte käka på ett tag…
Har DU drabbats av nån olycka den här fredagen den 13:e – eller nån annan fredag med samma datum (det är ju hela tre såna fredagar i år) ??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!!! Inte för att jag ska glädjas åt dina olyckor utan bara för att jag är nyfiken!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged arbetsrumsfönster, bita sig fast, björk, blomma, dimma, färg, frost, grå himmel, kök, kritvit, kyla, märklig, moln, skådespel, snö, spöklig, träd, tulpan, underbar, utslagen, vakna, varm on 13 mars 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om ett träd och en blomma, ett riktigt skådespel!
Vilken märklig dag det är idag! I morse vaknade jag till kyla, men framför allt dimma. Dimman svepte om björken utanför så det såg riktigt spökligt ut…
Dimma svepte om björken utanför mitt arbetsrumsfönster i morse. Bilden är tagen 6.43 i morse.
Vid halvtiotiden såg frosten ut att ha bitit sig fast ordentligt i det stackars trädet.
Frosten har bitit sig fast. Bilden är tagen 9.34.
Sen hopade sig molnen. Björken stod kritvit mot den grå himlen. Skulle det rentav komma snö???
Björken stod kritvit, medan himlen blev grå. Bilden är tagen 10.05.
Hur ska detta sluta, tro??? To be continued…
Inne i köket har tulpanerna slagit ut rejält. Vilka underbart varma färger!
Utslaget!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 1990-talet, ansvarig, begrava mig, berg, besök, besked, bygga upp, cyberspace, dela glädje, dela med sig, dimmig, dubbelmormor, egen förning, före detta kollegor, fösa bort tankarna, göra nåt åt saken, gigantiska bröd, glest, gnava, ha tid, helg, informationsverksamhet, inte tillgänglig, inte vilja leva, IRL, jobb, kaffe, kapabel, karaktär, kärlek, kök, kommentar, kvinnlig fotograf, låtsas, litteratur, livet, macka, Mohammed, Ofvandahls Hovkonditori, organisationen, organiserad, orka lyssna, oro, praktisk, prata, rörigt kärleksliv, sällskap, sörpla, skriva, skrock, smarrig fyllning, småsaker, smula, sorg, stark, större käft, storlek, svar, träningsvärk, trevligt, tungt, uppskatta, vänskap, värdinna on 13 mars 2015|
12 Comments »
Ett inlägg om vänskap och kärlek.
Hur många goa vänner har du som tar med sig berget till Mohammed? Det vill säga, tar med sig egen förning samt förning till värdinnan när de kommer på besök? Jag har i alla fall en sån vän, A. Igår var det bestämt att hon skulle dyka upp efter jobbet. Med mackor. Det enda jag skulle ordna var kaffe. Både A och mackor dök upp tidigare än avtalet, men blev självklart insläppta. Kaffet hade precis runnit igenom perkolatorn. Så vi slog oss ner i köket och mumsade och pratade och sörplade kaffe. Och smulade, för min del. Inte en smula blev det efter A. Jag tar det som att hon har större käft än jag. För se stor käft var nämligen ett måste när man skulle äta dessa gigantiska bröd med smarrig fyllning. Vi hade både lite träningsvärk efteråt, tror jag. Men det behöver inte bara bero på mackornas storlek, det kan mycket väl bero på att vi pratade så mycket.
A och jag är före detta kollegor. Vi lärde känna varandra i början av 1990-talet när jag kom till A:s avdelning för att bygga upp en del av verksamheten som inte fanns – organiserad informationsverksamhet. Så småningom skildes våra vägar när jag fick jobb på annat ställe. Definitivt gick vägarna isär när A lämnade Organisationen. Sen gick det några år och så träffades vi igen, först via cyberspace, sen IRL. Och så upptäckte i alla fall jag (jag tror att detsamma gäller för A!..) att vi hade väldigt trevligt när vi sågs.
Livet kan komma emellan.
Det blir glest mellan gångerna vi ses ibland. Livet kommer emellan. Jag beundrar A som jag upplever är stark och kapabel att ta tag i inte bara det praktiska utan sorger på ett vettigt sätt. Dessutom uppskattar jag att hon delar med sig och att hon orkar lyssna på mina, i sammanhanget, småsaker. Och så får jag vara med på ett litet hörn och dela hennes glädje över att nyligen ha blivit dubbelmormor.
Idag får jag nästa besök. Fästmön dimper ner och det ska bli gott att få sällskap i helgen även om hon ska jobba ganska mycket. Det är en hel del som oroar och gnaver inuti just nu. Svar och besked jag inte får, därför att ansvariga inte är tillgängliga eller har tid för en sån som mig. Det är tungt. Om jag tänker på det hela tiden skulle jag inte vilja leva en minut till. Därför får jag fösa bort tankarna, eftersom jag själv inte kan göra nåt åt saken mer än det jag redan gör. Och sen begraver jag mig en bok och låtsas vara en av karaktärerna. Det funkar sisådär. (Just nu är jag en kvinnlig fotograf med ett rörigt kärleksliv.)
Och nu undrar jag förstås om DU har en sån go vän som A??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Då blir jag glad.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 