Melodifestivalen 2015: Andra chansen

Ett musikaliskt inlägg.

---

 

Trallarallaraaaaaa! Var glad att du inte hörde mig. I kväll är det dags för Melodifestivalens i mitt tycke konstiga deltävling Andra chansen. Visst förtjänar somliga en andra chans, men i schlagersammanhang vet vi ju alla att fel låt alltid vinner (<== ironi).

I kväll sitter jag i Himlen och tittar hos Fästmön och livebloggar. Det innebär att jag fyller på med mina omdömen efter varje framträdande. Du bara uppdaterar den här sidan med ett tryck på F5-tangenten.

Duelluppställningen har jag som vanligt hittat på SvT:s melodifestivalssida. Jag har ju hört alla låtar tidigare – mer eller mindre. Men sen ska ju artisterna duellera mot varandra två och två i fyra dueller. Totalt går fyra artister vidare till finalen nästa helg. Jag tycker att det är skitlöjligt och dumt, för det kan ju vara två bra som möts och bara en går ju vidare. Och samtidigt kan det vara två i mitt tycke dåliga där en måste gå vidare till final. Men såna är nu reglerna och det är ju bara att finna sig i.

Så här blir kvällens dueller:

Duell 1:
Andreas Weise: Bring out the fire
Tom Jones on stage. Nåt weising med ljudet, här sprakade det av och till. Synd det, för Andreas sjunger bra och det var ett starkt framträdande.
Linus Svenning: Forever starts today
Lite väl gnälligt, detta, för min smak. Inte händer det så mycket på scenen mer än att oljefaten skickas fram och tillbaka, mest störande.
Mitt tips är att Andreas Weise går till final.
Till finalen gick… Linus Svenning

Duell 2:
Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
Jubel i salongen när Hasse Andersson äntrar scenen. Det skorrar här osså, men jag utgår från att det ska göra det. Men ärligt… Hästjazz i schlagerfestivalen… Inte riktigt, va..?
Kristin Amparo: I see you
Powerballaddags. Mäktigt och fin röst. 
Mitt tips Min önskan är att Kristin Amparo går till final. (Den enda i Andra chansen jag vill se där, för övrigt.) Mitt tips är att Hasse Andersson går till final.
Till finalen gick… Hasse Andersson

Duell 3:
Dolly Style: Hello Hi
Jag har aldrig gillat dockor. Jag har inte ändrat mig sen jag blev vuxen. Dessutom lät det eländigt falskt.
Dinah Nah: Make me (La la la)
Ja, jo… Nog är den trallvänlig, låten. Men killarna på scenen… Hade de bara råd med halva byxor, knickers? I vart fall bättre än dockorna.
Mitt tips är att Dinah Nah går till final.
Till finalen gick… Dinah Nah

Duell 4: 
Behrang Miri feat. Victor Crone: Det rår vi inte för
Kvällens andra pest- eller koleraduell. Men när det sjungs i den här låten är den OK. Prat, däremot, är inte sång.
Samir och Viktor: Groupie
Oj oj oj, passar på att ta en massa selfies. Nej tack till detta bidrag.
Mitt tips är att Samir och Viktor går till final.
Till finalen gick… Samir och Viktor

Kvällens första kiss- och bajsskämt: Mellanakten efter första duellen.

Kvällens schlager: Mellanakten efter första mellanakten. Men var är de riktiga artisterna??? Vi i soffan sjöng med i alla fall.

Kvällens ring: I näsan (och det tycker jag är skitfult).

Kvällens nakenchock: Loreen.

Kvällens snyggaste duett: Monica Z och Sanna N.

Kvällens eh?: Filippa Bark.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräva ner sig eller rensa ogräs?

Ett grävsligt inlägg.

---

 

Gräva ner sig eller rensa ogräs? Kanske behöver man inte alltid använda så stora maskiner, oavsett vad man väljer att göra.

Att gräva ner sig är ingen idé. Det sköter andra så bra sen när det är dags. Jag försöker ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Fylla dagarna med meningsfull sysselsättning. Jag börjar bli väldigt bra på det, trots att jag mest är hemma. En liten utflykt per dag tvingar jag mig till även om både kropp och själ protesterar – det är väldigt tryggt här i bekvämlighetszonen.

Men ljuset och luften gör, som bekant, underverk på flera sätt än ett. Tänk att ha en liten trädgård att påta i. Det skulle visserligen inte min rygg estimera, men jag brukar hitta arbetsställningar som funkar för den, även för att rensa ogräs. Den sommaren jag var nyskild försvann ogräset från mina föräldrars trädgårdsland. Jag hade rensat bort allt sånt helt maniskt. Grävt upp det som förstörde och hindrade det som skulle få växa fritt och blomma ut. Sen tog det ett tag innan jag hade kommit igenom min kris. Många tårar blandade sig med jorden. Men mamma och pappa hade aldrig så fina land som sommaren 1999.

Detta var de sista blommorna vi tog från trädgården.

När nåt jobbigt inträffar hamnar en del av oss kanske i nån sorts kris. Jag jobbar hårt med att ta mig över kanten varje gång. Sen jag startade den här bloggen har jag ältat rätt mycket här – både öppet och bakom lösen. Genom att skriva av mig har jag fått bort de flesta negativa känslor som vill slå rot som ogräs.

Men sen kommer det alltid nån och liksom slår en i huvet. Dunkar in i ens skalle hur man är – och hur man inte är. Mina tillkortakommanden. Och andras. Är det nåt jag ogillar så är det generaliseringar. Häromdan gick jag igång på nåt skrivet om hur en viss grupp är. Det var flera texter som jag reagerade på. Om nån skriver så att jag reagerar har skribenterna uppnått nåt. Det är bra.

Generaliseringar, däremot, är inte bra. Framför allt när man inte vet vad man pratar om och det man skriver i vissa fall gränsar till skvaller, förutfattade meningar och fördomar. Ungefär som att säga att inga invandrare vill jobba utan alla lever på bidrag. Eller att alla bögar är promiskuösa. Eller den riktigt gamla fördomen att alla bönder är rika som troll och gömmer pengarna i sina madrasser. Vi som tänker lite till vet att detta orimligt kan vara sant. Många invandrare jobbar hårt och många får såna jobb som ratas av svenskar. Och nä. Alla bögar jag känner knullar inte runt och ingen de bönder jag känner är inte särskilt välbärgad, faktiskt.

Vi som tillhör en viss grupp vet hur vi har det. Den som inte tillhör den gruppen kan aldrig veta det. Den kan bara föreställa sig. Jag själv tillhör flera minoritetsgrupper. Kanske det är nåt jag skulle lyfta fram mer i mina jobbansökningar när arbetsgivarna efterlyser mångfald i sina platsannonser? Alltså, det faktum att när det gäller mångfald, då är jag ett riktigt fynd… (<== ironi)

 

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

==> Jag tycker i alla fall att du som läser här ska kolla in tävlingen om det unika armbandet. Det är en tävling för en god sak. Genom att delta (det kostar ingenting att skriva en motivering varför just du ska vinna armbandet!) stödjer du två grupper som har det svårt: långtidsarbetslösa och cancersjuka. Du kan aldrig förstå hur nån i grupperna känner sig om du inte har varit eller är där. Men du kan göra lite, lite skillnad. Och visa empati i stället för att skoningslöst döma och slå nån i huvet. Rensa lite av ditt eget ogräs, vet jag! 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grabben i kuvösen bredvid

Ett inlägg om en bok. En CP-bok.

---

 

En liten bok på cirka 150 sidor. Det är Jonas Helgessons Grabben i graven kuvösen bredvid, den andra boken i det gröna paketet från vännen FEM som jag har läst. TACK! Och det var nyttig läsning, kan jag meddela. Författaren är nämligen CP-skadad och berättar utan krusiduller om både med- och motgångar i livet på grund av funktionshindret.

När Jonas Helgesson föddes var han väldigt nära att dö. Men han visade sig vara en livskraftig krabat – både vid födseln och senare. Genom livet övervinner han svårighet efter svårighet. Sånt även den utan CP-skada mycket väl skulle kunna tänka vore omöjligt fixar Jonas Helgesson. Med ett jävlar anamma och sisu (om han varit finsk) går han från att dissa hjälpmedelscentralens evigt bruna pjuck till att skruva loss hjulen på rullen och inte bara fixa en superduper lådbil: han slutar använda rullen och går. Så småningom blir han hjulburen igen – när han tar körkort.

Jag har själv jobbat med CP-skadade en gång i tiden, både som assistent och som arbetsledare. Men jag har sällan sett nån så envis som Jonas Helgesson. Här snackar vi verkligen

The sky is the limit!

Under läsningen noterar jag trots allt hela tiden hur Jonas Helgesson alltid vill vara som alla andra. Normal. Men även det mest enkla är otroligt svårt. På ett ställe i boken konstaterar han följande om strumppåtagning:

[…] Om man kombinerar ett spastiskt ben med en spastisk arm, vad får man då?
Rätt svar: Ganska svårt att ta på sig strumporna! […]

Och när Jonas Helgesson ringer SJ:s röststyrda tågupplysning går det så långt att Malmö blir Metropolen Byhålan:

[…] ‘Välkommen till SJ:s röststyrda tågupplysning. säg namnet på den ort du vill åka ifrån.’
‘Malmö.’
‘Ledsen, någon sådan stad finns tyvärr inte. Försök igen.’
‘Maaaaaaaaalmöööööööö! Fattar du ingenting… Jag ska åka från Malmö!!!’
‘Och hur dags vill du åka från Motala?’ […]

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en stor liten bok som alla borde läsa. Då skulle tillvaron kanske vara bättre för många.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »