Melodifestivalen 2015: Deltävling 4. Örebro

Ett schlager-inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg!!!

 

Livet är lite annat än en schlager – inte bara ibland utan rätt ofta. Igår kväll missade Fästmön och jag början av den fjärde deltävlingen Därför blev det ingen live-bloggning igår, utan en rapport dagen efter.

Startfältet har jag som vanligt hittat på SvT:s melodifestivalssida. Och du (det gäller dig som anger korrekta uppgifter i kontaktformuläret, alltså!) är, precis som vanligt också, välkommen att kommentera – även om jag inte svarar förrän senare. Mina omdömen om låtar, artister och framträdanden kommer under artistens namn och låttiteln.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Midnight Boy: Don’t say no
   Söt pojke som visar magen och har för tajta skinnbrallor. Man kan inte låta bli att titta. Låten, som annars var ganska fartig, missar man.
2. Caroline Wennergren: Black swan
   En otrolig röst! Men… det är inte schlager. Caroline borde satsa på mer seriösa saker än Melodifestivalen. Gick vidare i första omröstningen.
3. JTR: Building it up
   Nej, nej, nej! Varför gömde du inte din fjortisdotters mobil? Hon röstade säkert på den här trion, nämligen. Gick vidare till finalen.
4. Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
   Horsejazz i Melodifestivalen? Nej tack. Gick vidare till Andra chansen.
5. Dinah Nah: Make me (La la la)
   Dinah Nä Nä Nä. Gick vidare till Andra chansen.
6. Annika Herlitz: Ett andetag
   Va? Shirley Clamp? Nej, inte riktigt den rösten, men en fin ballad.
7. Måns Zelmerlöw: Heroes
   Ja. En vinnare, helt klart, även om det började väldigt svajigt. Det är en svår låt, men den är annorlunda och innehåller olika stilar. Gick vidare till finalen.

Kvällens roliga: Mellanakten där man skämtar om melodifestivalstitlar. DET har liksom med tävlingen att göra.

Kvällens kiss- och bajshumor: Filippa Bark. Det började med bajsvatten och fortsatte med fis. Alltså jag gillar kiss- och bajshumor – fast inte i Melodifestivalssammanhang.

Kvällens varning: Snälla föräldrar! Ge inte era fjortisbarn mobiler.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En boktoks bekännelser: Om bokrean och hoarding

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Det är inte så smart att köpa en massa böcker när man inte har nån inkomst. Det är rentav dumt. Men jag har alltid varit en svag natur i en bokhandel. Inte blir jag starkare av att tillvaron i övrigt är tuff: förutom att tröstäta (”fem chokladbitar för 15 kronor”) tröstläser jag. Och lustigt nog finns det alltid en slant över till en bok. Jag har blivit en riktig hoarder.

Britt-Marie var min första på årets bokrea.

Det ligger i släkten. Min farfar var likadan. Under kriget fanns det inte mat att få tag i. Men det fanns böcker. Han bar hem åtskilliga. Här är det inte krig just nu, men det finns inga pengar att tala om. Ändå bär jag hem litteratur var och varannan dag. Jag tror aldrig att jag har varit så aktiv på nån bokrea som i år när jag inte får nån lön. Men böckerna är ju så billiga! Min första på årets bokrea var ju Britt-Marie var här som Akademibokhandeln sålde ut för 59 kronor – men endast i onsdags!

Sen hade jag bestämt mig för att inte köpa fler böcker. Eller… det var ju så att jag hade beställt fyra böcker från Bokus – till ett väldigt bra pris. Alltså, fyra inbundna, relativt nya böcker för ”bara” 200 spänn nånting totalt! Det är ju vad EN ny, inbunden bok kan kosta. Tre var till mig, en till Fästmön, dessutom. Lite snäll får jag allt fortsätta att vara, trots att Vänliga veckan är slut… I torsdags kom böckerna och jag var på ICA Heidan och hämtade ett tungt, härligt och orange paket.

Årets bokreaböcker från Bokus – tre deckare till mig, en till Anna.

Slutligen var vi ju på stan igår. För att jag skulle köpa underkläder. (<== Plats för asgarv!) Myrorna har halva priset på sina böcker och rean pågår till och med söndag. Jag försökte stå emot, men… En liten pocket, för övrigt inte en deckare, fick ett nytt hem hos mig för en guldpeng.

Bokreafynd på Myrorna. 

Precis som farfar sätter jag mitt namn i böckerna samt datum när jag köpte dem. Ibland sparar jag till och med kvittot och lägger i. Om jag får en bok av nån, brukar jag försöka tvinga den personen att skriva nåt på insidan av bokens pärm.

Det enda som skiljer mig och farfar åt är att han hade ett Exlibris. Det har inte jag, men det skulle jag gärna vilja ha. Jag har bara inte kommit på motivet än. Och jag tror att om jag får välja köper jag nog hellre en bok än en klisteretikett.

Fast mest av allt behöver jag en ny bokhylla. Jag undrar om den jag såg på Återbruket i förra veckan (på farfars etthundrafemtonde födelsedag, fakstiskt…) finns kvar? Den kostade bara en hundring, ett riktigt fynd av rätt sort (Billy), i rätt färg (rödbrun). Men den får nog inte plats – vare sig i bilen eller mitt hem…

Farfars exlibris. Han köpte – eller kanske fick han? – den här boken den 18 februari 1935, enligt hans blyertsanteckning. Det var hans trettiofemte födelsedag. Jag fick den julafton 1982.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistik för februari 2015

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

---

 

Idag är det den 28 februari. Dags för en statistikrapport för den här bloggen och dess februari månad 2015, helt enkelt.

Antal besök på bloggen från den 30 januari till den 28 februari klockan 11.24. De mörkblå staplarna visar unika besökare.

Under februari månad var det flest antal besök på bloggen den 14 februari (606), den 21 februari (587) samt den 18 februari (573). Antalet unika besökare i februari månad per dag låg i genomsnitt på runt 335. Flest antal unika besökare hade bloggen den 24 februari (391).

 

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

Februari månad hade totalt 14 199 besökare (1 – 28 februari klockan 11.31), vilket är lite mindre än i januari. Dagen är emellertid inte slut än och man kan räkna med att siffrorna blir något högre. Vidare är ju februari årets kortaste månad. Bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit. Antalet ”trogna följare” är fortsatt högt.

Genomsnittligt antal besök per dag under februari är 521 vilket är en liten minskning jämfört med januari. Förra året hade ett genomsnittligt besöksantal om 507 per dag. Årets genomsnittliga antal besök efter två månader är 531 per dag.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 1 052 888 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, snuskigt, gott och litterärt, förstås!

Ett loppisinlägg med en snuskig twist.

---

 

Varning för snuskig litteratur och annat!!! (Fast först kommer det rumsrena.)

Idag är Fästmön ledig och vi skulle åka in på tre ärenden till stan. Mitt primära var att inhandla underkläder. Gjorde jag det, tror du? Nej. Jag kom hem med en sån här för tio kronor, inköpt på Myrorna där det är halva priset på alla böcker till och med söndag (fast på söndag har just Myrorna i centrala Uppsala stängt):

Bokreafynd på Myrorna. Inte ett spår av underkläder på bilden.

Ett annat ärende var att hälsa på äldste bonussonen. Det gjorde vi. Vi botaniserade också, som sagt, i hans välskötta bokavdelning i källaren på Myrorna, men tittade även på andra saker på entréplanet. Vi passerade Röda rummet först. Ja passera är ju fel ord. Vi gick in och glodde, bland annat för att skyltfönstret skvallrade om Maria Lang-fest. En titt in hos Helping Hand, bredvid Myrorna, blev det också. Där fanns en del smått och gott, bland annat veckotidningar om människosmuggling.

Dags att fika blev det sen. Anna var söt och bjöd på nåt sött. Själv tog hon räkmacka – minus brödet. Duktig som håller sig till det hon ska äta!

Innan vi trängdes på bussen hem köpte jag kyckling till middag. Jag trodde att det fanns i frysen och köpte ingen igår när vi storhandlade. Busskortet fylldes på med en hundring innan vi tuffade till New Village igen. Jag är helt slut efter sorlet på Kafferummet Storken…

Här kommer först några rumrena bilder från dagens utflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen kommer vi då till sånt som roar mig, det vill säga snusk! Och kom ihåg att jag varnade dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Böcker, deras författare och en och annan ilsken typ

Ett litterärt och lite ilsket inlägg.

---

 

Öh du… Först och främst: Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

Feltryck i Den fallande detektiven.

För ett tag sen fick jag två böcker av vännen I som hon hade köpt på Pocketshop. Igår satte jag tänderna i en av dem – bara för att upptäcka att en väsentlig sida i boken hade ett feltryck. Det var som om man hade tryckt på en smutsig skosula eller nåt. Först tänkte jag att det kanske var ett författartekniskt grepp, men så var inte fallet, insåg jag snart. Det var på just den sidan Liket hittas.

Jag satt i bilen och utanför Fästmöns jobb och väntade på att hon skulle avsluta sin arbetsdag. Då brukar jag hinna läsa en stund och ha en lugn och skön stund. Nu blev jag emellertid ilsk. Jag fotade sidan och klagade min nöd på såväl Instagram (@tofflisen) som Twitter (@tofflisen). Och taggade naturligtvis författaren, trots att han ju var oskyldig.

Det kunde ha stannat därvid. Christoffer Carlsson kunde ha låtsat att han inte sett det. Han kunde också ha struntat i att läsa. Framför allt – han hade kunnat skita totalt i det. Men vad gör en smart författare? (Han måste ju vara smart eftersom han är disputerad.) Jo, han fotar av de delar av texten i boken som jag inte kan läsa i min bok och så skickar han dem till mig via Twitter! Toppen, Christoffer! Så gör en författare som är mån om sina läsare! (Och jag som skrev ner hans första deckare så… Jaa, nu skäms jag lite!..)

Jag fick en lite annan uppfattning om både Christoffer Carlsson och hans skrivande när jag såg honom i SvT:s Deckarna. Själv skrattade han på Twitter åt mig och mitt första omdöme om honom i TV-serien – att han mest var där för att sänka medelåldern och att han inte tillförde nåt annat än det, just…

Så jag tänkte om lite. Man ska inte döma hunden efter håren, boken efter sitt omslag, eller hur man nu säger. Jag satte upp bok nummer två i hans deckarserie på min önskelista och fick den alltså av en snäll vän för ett tag sen. Och trots att jag började läsa först igår eftermiddag samt hade annat för mig större delen av kvällen blev det över 50 sidor lästa. Kanske är det så att ett välvilligt öga läser snabbare, men den här gången kom jag in i handlingen direkt. Inte vet jag om det berodde på att boken nästan började med en spya…

Christoffer Carlsson i TV-serien Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ja, nu tänker inte jag berätta mer om Den fallande detektiven utan den som vill får läsa den. Jag ville med det här inlägget mest lyfta fram en klok författare som gör underverk för sin egen marknadsföring bara genom att vara vänlig och hjälpsam på enklaste och snabbaste sätt. Långt ifrån de divor som jag vet också existerar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tävla med Tofflan och For Life!

Ett inlägg med ett tävlingsmoment – för en god saks skull.

---

 

Ett företag som hjälper arbetslösa att få erfarenheter, meriter och referenser – vilket är användbart när man söker jobb – och som dessutom arbetar aktivt för att stödja cancerforskning… Finns det verkligen? Jo du, det existerar! For Life heter det och jag har skrivit om det tidigare.

Genom sin nätbutik säljer For Life enkla, snygga och användbara produkter. Det arbete som For Life utför görs till förmån för cancerforskning, samtidigt som arbetslösa får möjlighet att lära sig om e-handel, marknadsföring via sociala medier med mera. Tänk att ha nåt vettigt att göra om dagarna, att få komma ut i arbetslivet och få arbetskamrater! Den som får jobba för For Life får uppgifter som är individuellt anpassade. Eget kontor och egen laptop ingår också. Alla ses som en resurs, inte som nån belastning eller som nån som tär på samhället.

Du kan vara med och stödja For Life genom att handla nåt i butiken. Där finns fina och färggranna armband och halsband samt mobilskal. Jag gillar särskilt ICE-armbanden. ICE står för In Case of Emergency och följs av ett mobilnummer som man kan bestämma själv – jättepraktiskt för barn att ha föräldrarnas mobilnummer på sig eller närståendes mobilnummer för den som är sjuk.

Det här inlägget får jag inte betalt för att skriva. I stället har jag ett fint armband i vuxenstorlek att lotta ut – med mitt mobilnummer!!! Och nu har DU chansen att vinna det!

For Life armband med mobilnummer till Tofflan! (Fast det är ju inte det nummer du ser på bilden!)

För att vara med i tävlingen ska du skriva en kommentar nedan. Berätta varför just du borde få detta exklusiva armband, som endast finns i ett enda exemplar! Det måste gå att nå dig via den e-postadress du har skrivit/skriver i kontaktformuläret. När tillräckligt många har kommenterar drar jag en vinnare. Jag är enväldig jury och mitt beslut kan inte överklagas.

Må bästa formuleringen vinna! Eller den som bäst behöver piggas upp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Falun, igen!

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Som vanligt placerade jag kroppshyddan i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och amatör-värderade. Givetvis för att försöka bättra på såväl poäng som omdöme sen sist.

Knut Knutson värderade en spegel i kvällens program. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I afton var rundan tillbaka i Falun. Och där finns inte bara familjen Raffa, där finns finfina grejor också. Som vanligt var en del finare än andra.

De här prylarna gillade jag mest i kvällens program:

• Tomten (värderad till 20 000 kronor)
• Grünewaldtavlan (värderad till mellan 60 000 och 80 000 kronor)
• Skålen (värderad till mellann 5 000 och 6 000 kronor)
• Spegeln (värderad till mellan 20 000 och 25 000 kronor)
• Stolen (värderad till mellan 100 000 och 150 000 kronor)

Mina värderingar då? I kväll Hade jag inte så många fullpoängare, men jag knep några poäng per föremål för det mesta. På det blev jag återigen antikkunnig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagarna med Morrie

Ett inlägg om en bok om döden.

---

 

ALS är en av de jävligaste sjukdomarna jag vet. Den här boken handlar om två män som efter 20 år återupptar kontakten. En av dem har ALS och håller på att dö. Den andre mannen besöker honom varje tisdag. Tisdagarna med Morrie blir totalt sett bara 14 stycken. Dessa tisdagar blir Mitch Alboms och Morrie Schwartz sista projekt tillsammans: deras sista uppsats blir den här boken. En bok jag köpte för fem (5) kronor på Återbruket.

Morrie är Mitchs lärare. Men när skolan tar slut skiljs deras vägar åt. Två decennier senare får Mitch genom ett TV-program reda på att hans gamle lärare har fått sjukdomen ALS. Han tar då kontakt med Morrie och de inleder sitt sista projekt. Mitch reser över 100 mil varje tisdag för att besöka och samtala med sin gamle lärare.

Samtalen blir som filosofiska kapitel, där Morrie lånar tankar från olika religioner såsom buddhismen, kristendomen, hinduismen och judendomen. Kapitlen handlar om att tycka synd om sig själv, saknad, pengar, kärlek, förlåtelse med mera. Men framför allt handlar de om döden. För döden kommer ju i den här boken. Varje tisdag kommer den allt närmare.

På mindre än 200 sidor har jag fått nånting stort att ta till mig och ösa ur. Här finns så många guldkorn att jag inte vet vilka jag ska välja att berätta mer om. Kanske det om den sjuka kvinnan som varje dag la sig på mage, med ansiktet neråt, på ett golv, i flera timmar. Hon talar inte med nån och alla ignorerar henne. Utom Morrie. Så småningom får han veta att det hon mest av allt önskade var att nån skulle lägga märke till att hon fanns.

Det här är en underbar liten bok. Den kom ut redan 1997. Jag har tänkt läsa den många gånger, ända sen jag tipsade mina läsare om den när jag var redaktör för en taltidning. Boken är också fruktansvärt jobbig att läsa, för man blir berörd. Döden är jobbig, men vi måste våga prata om den. Vi ska ju alla möta den en dag.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

PS Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Röjt

Ett röjande inlägg med lite pust, stånk och stön.

---

 

Att hålla ordning hemma är inte alltid så roligt. Men det är viktigt för att jag ska må bra. Därför har jag röjt lite idag. Det började med att jag tog bort ljusslingan från balleräcket*. Jag har nog sett att det finns ljusslingor lite här och var på ballar**, buskar och träd här i området. Fast idag var det dags att på riktigt säga ajöss till vintern, tyckte jag.

Sen började jag rulla ihop min slinga. Jag rullade och rullade och rullade… Rulladirulla, med andra ord. Men inte fasen begrep jag hur slingan, vars ljuskedja är sex meter lång och vars totala längd är det dubbla, det vill säga tolv meter, fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden… Efter många fula ord och rivsår (det är metallkrokar i slingan) slet jag fram en papperskasse från en affärskedja jag sällan handlar på. Nån nytta ska man ha av såna också. Hos mig blev den förvaringskärl för min ljusslinga. Kärlet, påsen, alltså, är nu utburen i förrådet. Vi får se om vi ses nästa år.

Hur ljusslingan fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden är en gåta.

Övrig röjning här hemma har bestått av lite uppfräschande åtgärder i köket samt ett snabbvarv med den lilla dammsugaren. Ljusslingan barrar nämligen nästan mer än en äkta rödgran…

Sen har jag suttit med mina räkningar, det ingick i dagens administration. Trots räkningen för årsskötseln av graven gick jag på plus den här månaden – ändå har jag betalat alla mina övriga räkningar. Men jag lever stundtals fortfarande på mammas julklappspengar och de kontanter hon stack till mig under de två veckor hon var här. Ja, jag skäms. Jag blir snart 53 år och tar emot pengar av min gamla mamma, som får en urusel pension.

Jag och mamma i somras på hennes 79-årsdag.

I sommar fyller mamma 80 år och har varit ensam nio av dessa. Hennes sorgebarn i Uppsala gör inte mycket för att sprida ljus i hennes tillvaro. Om allt hade varit annorlunda hade jag till exempel köpt mamma en ny höj- och sänkbar säng. Den hon har nu gick anordningen sönder på i och med flytten till lägenheten 2010. Fem år… Mamma vägrar kontakta en arbetsterapeut och få det hela utbytt. Hon är rädd att hon ska få betala för att hon har haft sönder den gamla. Så annorlunda MYCKET hade varit om jag hade bott närmare mamma… Ja ja, en höj- och sänkbar säng till min mamma står överst på önskelistan…

Nu ska jag inte röja så mycket mer än en liten hemlighet: vi ska äta slaskmat i kväll. Fästmön vet en snabbmatskedja som serverar ett alternativ inom hennes diet så dit åker vi när hon har slutat jobba. Eventuellt slutar Anna senare idag, för det ska pratas övertagande av arbetsplats av privatägt företag. Jag tycker mest det verkar struligt när offentlig verksamhet ska leka affär. Rykten går och folk – och därmed kompetens – flyr. Nej, det är inte lätt att vara arbetstagare i Sverige år 2015. Och bland arbetsgivare skulle det behöva röjas lite, inte bara inom verksamheter.

PS Missa inte tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

*balleräcket = balkongräcket
**ballar = balkonger

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Då var det dags igen!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »