Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 mars, 2015

Ett antikt och åländskt inlägg.


 

Äntligen är det torsdag och Antikrundan! Min vana trogen hällde jag ner mig i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och började amatörvärdera. Som vanligt ville jag få fler poäng än sist, men frågan var om jag skulle lyckas.

Joakim fick värdera en lyxkoffert

Joakim fick värdera en lyxkoffert i Mariehamn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I kväll var rundan tillbaka
i Mariehamn på Åland. Sist visades fina grejor och den här gången var det inte sämre prylar alls.

De här sakerna tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Armbandet (värderat till 12 000 kronor)
  • Ljusstakarna (värderade till 150 000 kronor)
  • Mattan (värderad till 130 000 kronor)
  • Louis Vuitton-kofferten (värderad till 40 000 kronor)
  • Kortleken för barn (värderad till 2 000 kronor)

Hur det gick med mina värderingar och poängen? I kväll var det svårt att värdera alla fina saker, tycker jag. Jag fick några fullpoängare, men några prylar värderade jag helt fel, andra värderade jag så jag fick tio poäng. Antikkunnig den här veckan – fast med nöd och näppe, skulle jag vilja säga.

Antikkunnig Mariehamn den 5 mars 2015

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jobbsökande inlägg. OBS! Inlägget är ironiskt!!!


 

Jag försöker förnya mig på många sätt och vis. En sak jag har jobbat med både igår kväll och idag är att förnya mitt personliga brev, det som jag använder som bas när jag söker nytt jobb. Så… Vad tror du om detta???

Desperat desinformatör/propagandaminister söker arbetsgivare tillräckligt korkad för att anställa henni                           5 mars 2015

Tofflan i sin Leffemössa

Desperat desinformatör.

Jag har jobbat med desinformation och propaganda i hela mitt vuxna yrkesliv. Min främsta uppgift i yrkeslivet har varit att förvirra folk och få dem att missförstå allt jag säger, skriver och gör. (För referenser fråga B, M, S med flera!)

I somras arbetade jag min sista dag hos min förra arbetsgivare. Jag vet inte vem som var gladast när jag stängde dörren, men jag minns att jag skuttade och tog hoppsasteg mot bilen på parkeringen. Och sen såg jag mig aldrig mer om.

Hösten 2014 har jag mest såsat omkring. Jag har läst böcker, jag har skrivit böcker som ingen vill ge ut, jag har ätit mig till en enorm övervikt och jag har mest ägnat mig åt att lata mig. Ingen vill väl tillbringa mellan fyra och sex timmar varje dag med att leta och söka nytt jobb? Det kallar jag prostitution, kort sagt.

Åren 2011 – 2013 arbetade jag i en synnerligen akademisk miljö. Men ack så jag trivdes! Det är faktiskt så att välutbildade människor är mer toleranta – många av dem är ju själva kufar.

På den arbetsplatsen gjorde jag upp fina planer och byggde till och med ett hus. Men när det var gjort tog pengarna slut för arbetsgivaren. Jag fick ett skambud där jag skulle utföra samma uppgifter som tidigare fast på halva tiden. Det hade aldrig funkat. Därför lämnade jag byggnaden. Den står där än, faktiskt. Och huset jag byggde är orört sen dess. Där hänger fortfarande porträtt på mina dåvarande kollegor, människor, som liksom jag, inte heller jobbar kvar. Till exempel.

Innan jag kom till akademin gav jag alltför många av mina bästa år till en rätt spretig arbetsgivare. Där gällde det att smöra för cheferna, på ren svenska. Uj, uj, uj! Och när jag tröttnade på det sa vi tack och hej, leverpastej!

Men tro det eller ej, jag kan göra bra saker också. Jag är till exempel alltför pratsam när jag blir nervös (gen nedärvd från mamma och mormor), jag är otroligt glömsk nuförtiden, allmänt ilsken, folkskygg och säkert hemsk som granne – för jag har ju aldrig fest hemma i lägenheten och inte röker jag heller! Stackars mina grannar!

Läsa och skriva kan jag. Det senare har retat gallfeber på många, ska gudarna veta. Men även det är nedärvt, dock från pappa. Mot slutet av sitt yrkesliv fick han en kåserispalt i Byhålebladet. Där skrev han så roligt och träffande att grannarna slutade hälsa. Och detta smittade ju av sig till hans dotter.

Ärligt talat, jag är ganska desperat och behöver ett jobb! Eller rättare sagt, jag behöver en inkomst. Självklart vill jag arbeta så lite som möjligt för högsta möjliga lön. Ungefär som en direktör på lands… Nej, nu ska vi inte vara såna!

Vill du veta vad jag har gjort tidigare kan du klicka på den här länken (URL:en går naturligtvis till en snusksida) och läsa vad jag påstår att jag har gjort. Eller varför inte bara googla på mig? Pratar du med mina före detta jobbarkompisar får du nog höra ett sanningens ord, som att jag är skvallrig, enerverande energisk och tråkig på rasterna (hon läser ju bara böcker hela tiden!)

Med ganska vanlig hälsning

Tofflan

PS Ring mig sen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bilfantastiskt inlägg.


 

Marssolen är obeveklig. Den tvingade ut mig idag. Jag glömde slå på Runkeepern för att kolla sträcka med mera, men det var inte det viktiga. Ljuset och frisk luft (nåja…) hade jag i fokus. Och att gå en promenad utan att min halvskruttiga kropp gnisslade alltför mycket. Det var allt. Mitt fokus… tills jag mötte en riktig skönhet…

Det sägs att gammal kärlek aldrig rostar. Jag vill lägga till att det bara växer mossa på den. För titta på denna underbart vackra polisbil, tror jag, av märket Volvo. Den är säkert nåns gamla kärlek. Bilen hittade jag nånstans i New Village och jag hoppas att ägaren inte hade nåt emot att jag fotade den.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppgifter.


 

Det var kyligt i morse. Typ en eller en och en halv minusgrad. Men det finns inte mycket snö kvar här, bara en och annan hög. Detta trots att det kom nedfarande ett antal flingor igår. I morse fick vi i alla fall pälsa på oss när vi hasade till garaget. Soluppgången var vacker och som en eldsvåda. En stackars hundrastande man hukade medan vi tog en och annan bild. Såna är vi! Men för att vi inte ska vara alltför Bill & Bulliga (ja, det är Fästmön som är Bill, jag är Bullig) fick Anna skicka upp sin bild till Instagram, medan jag lägger ut min här:

Marsmorgon 2015

Soluppgången var som en eldsvåda denna marsmorgon.


Så värst mycket sömn
blev det inte i natt för varken Anna eller mig. Vid läggdags var vi båda klarvakna trots att vi inte hade druckit kaffe senare än på eftermiddagen. Vi var väl helt enkelt övertrötta. En stor del av dagen gick nämligen åt till att storhandla på Stormarknaden. Anna ska hem till sitt i morgon och även om hon numera endast har grabbarna hemmaboende behövs det ju lite mat och annat som, så att säga, går åt.

Fingerkex

Fingerkexen ser rätt slöa ut på bilden på paketet. Jag har inte tänkt på det tidigare.

Den som känner mig vet att storhandling inte står överst min lista över aktiviteter som jag tycker är roliga att göra. Anna vet det, så hon tilldelar mig uppgifter för att jag inte ska bete mig och skämma ut oss i affären. Igår fick jag sköta både vägning av grönsaker och scannern – förutom framförseln av stridsvagnen varuvagnen. Men jag hann med att tramsa mig lite i alla fall. Bland annat tog jag bilder på vaktelägg (fick associationer till sparvar), nätad rödlök och kex som såg halvslöa ut. Äggen och löken kan du se på Instagram (@tofflisen), men de slöa fingerkexen måste jag bara visa upp här på bloggen! Jag blev så full i skratt!

Det är gött mä körv så det åt vi till middag. Sen satt vi båda två och skrev och skrev och skrev – med avbrott för När livet vänder. Det blev en halvtimme full av känslor. Kanske var det därför vi hade svårt att sova senare. Eller också berodde det på de texter vi skrev. För min del ballade texterna ur totalt mot slutet. Humor är ett sätt att hantera det som är svårt, i alla fall för min del. Det kommer ett prov på denna humor här på bloggen lite senare idag!!!

Ett grönt paket med ett litterärt loppisfynd postade jag i morse till vinnaren FEM. Du som också vill pröva din lycka att vinna nåt har fortfarande chansen på det unika armbandet med mitt mobilnummer! Klicka här för att komma till tävlingen!

Nu ska jag läsa UppsalaTidningen och dricka lite mer kaffe. Vad ska du göra??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »