Archive for 20 mars, 2015
Förmörkad vårdagjämning och ständig mångfald
Posted in Personligt, Vänner, tagged ögon, blogg, e-postadress, en evig kamp, en ständig kampanj, energi, foto, fullärd, gardin, glo på solen, hustank, inlägg, iPhonekamera, jämt annorlunda, kommunikatör, kontaktformulär, lära mig nya saker, lösenord, mångfald, mörker, mobiltelefoni, mod, reda ut, rocka sockorna, säga förlåt, säga hej, sätta stopp för, se solen, skriva, släppa fram ljuset, solförmörkelse, spännande, sprängfylld, ständigt mörker, stolt, svårt att kommunicera, tid, utan skydd, vänskap, värdefull, vårdagjämning on 20 mars 2015| 20 Comments »
Ett både mörkt och ljust inlägg.

Här börjar solförmörkelsen! I nederkant på bilden hustaken, överkant min gardin.
Idag är det vårdagjämning. Och solförmörkelse! Det ena är mer spännande än det andra och jag har gjort precis så man inte ska göra: jag har glott på solen utan skydd för ögonen och jag har fotat. Fast bara med min iPhonekamera och det blev ju inte så lyckat, som synes… Eh ja…
Det har gått åt mycket energi så här på morgonen. Jag är sprängfylld av saker att skriva om, men tiden räcker inte till. Det kommer ett inlägg med ett nytt lösenord så småningom. Du som har anmält vid dagens lösenskyddade inlägg nedan att du vill ha det nya lösenordet får det via den e-postadress du har angett i kontaktformuläret till din bloggkommentar!!! Inga lösenord skickas ut per automatik längre!

Här är det mörkt! Men det kommer ett ljus…
Jag är stolt över mitt mod. Jag sticker inte under stol med det. Det finns många andra saker med mig själv som jag inte alls är stolt över, så det väger kanske lätt. Men jag telefonerade och redde ut en sak som höll på att sätta stopp för en vänskap som är värdefull för mig. Jag har jobbat +25 år som kommunikatör och vet hur svårt det är att kommunicera. Det går inte en dag utan att jag lär mig nya saker på det området. Fullärd blir jag aldrig. Men jag är stolt över att jag lyckades få bort det mörka för mina ögon, så att jag kunde släppa fram ljuset. Jag är också tacksam att den jag pratade med är den h*n är. Det är inte bara kommunikation som är svårt. Det är rätt svårt att säga förlåt också, men det har jag gjort.
Solförmörkelse och vårdagjämning är det, men det är också rocka sockorna-dagen. På mig rockas inga sockor, för jag är jämt så annorlunda att det inte behövs. Mångfald, det är mitt mellannamn! Kampanjen i sig är säkert fin, men jag kör en ständig kampanj och för en evig kamp.
Och nu får DU gärna berätta om du har sett solen idag eller om det är ett ständigt mörker hos dig. Eller kanske bara säga hej. Detta gör du som vanligt i en kommentar!
Livet är kort.
Natt öfver Upsala
Posted in Böcker, Personligt, tagged aktivitetsrapport, arbetslöshet, början, bekant med, berättande, beröra, beskrivning, bli sjuk, den skändade graven, dikter, egna referensramar, en egen bild, fantastiskt, fånga, författare, gilla, hänga ihop, hop, innehåll, Jag hittar inte den hängde, kända, kort form, kortfattade, läsare, lyckas, lyrik, meningslös kurs, Mohamed Omar, motstå, Natt öfver Upsala, okända, omslag, Pasolini kom aldrig till Uppsala, passera, personbeskrivningar, Peter Bergting, postbox, praktikant, prosadikter, självmord, skapa bild, slutet, svårare att ta till mig, Svenska institutet för missionsforskning, ta livet av sig mycket starkt, text, tjusas, tjusning, tonåring, Uppsala, uppsaliensiska personer, verklighet on 20 mars 2015|
Ett inlägg om en bok.
Lyrik… Det är nånting jag läser väldigt sällan. Men det händer! Igår gjorde jag det, till exempel. Mohamed Omars lilla bok Natt öfver Upsala trillade nämligen ner i min postbox. Jag hade väldigt lite tid, men kunde inte låta bli. Vem kan väl motstå när Peter Bergtings omslag är så fantastiskt som det är?
Men innehållet då? Är det lite bra som omslaget lovar? Det jag genast gillar är berättandet i dikterna. Nån lyrik i vanlig mening är inte detta. Snarare skulle jag vilja säga att boken består av fyra prosadikter. Det finns en tjusning med diktens korta form, men ärligt talat tjusas jag mer av själva berättandet i en text! Och det är här jag tycker att Mohamed Omar lyckas.
Den första dikten, Svenska institutet för missionsforskning, fångar genast in mig. Jag gillar beskrivningarna av Uppsala och de uppsaliensiska personerna – för mig såväl kända som okända – som passerar. Trots att personbeskrivningarna är så kortfattade ser jag dem framför mig. Jag som läsare skapar förstås min egen bild utifrån det jag läser, blandat med mina egna referensramar. Men när en författare får en läsare att göra det då har han lyckats, enligt min mening. Det enda jag har lite svårt för i just den här dikten är hoppet på två år – från 17-årig praktikant till 19-åring. Början och slutet hänger för mig inte riktigt ihop.
Den andra dikten, Pasolini kom aldrig till Uppsala, har jag svårare att ta till mig. Den griper mig först mot slutet – men då gör den det rejält vid den skändade graven.
Den tredje dikten är kanske den som berör mig mest. Jag hittar inte den hängde är dess titel och den handlar om svåra saker som arbetslöshet och självmord. Dikten beskriver en verklighet som många av oss alltför väl är bekanta med, tyvärr – allt ifrån aktivitetsrapporter och att delta i meningslösa kurser till att bli sjuk och slutligen ta livet av sig. Det här är mycket starkt!
Finn Malmgren vid vansinnets berg är den fjärde och avslutande dikten. Och dessvärre hänger jag inte alls med i dess svängar. Men det har nog att göra med de ovan nämnda referensramarna.
Man ska inte döma en bok efter dess omslag. I det här fallet lovar omslaget en sak som innehållet sen infriar: det är spännande och berörande läsning.
Toffelomdömet blir högt!
Livet är kort.
Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Diskret ställning
Posted in Personligt, tagged arbetsprov, diskret, förtal, fel ordning, informationsspridning, krig, landa, nytt jobb, respekt, sätta ord på, ställning, svart på vitt on 20 mars 2015|