Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘image’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag och då presenterar jag alltid den Tofflianska veckans höjdpunkter (ordning) och dalar (kaos). Fast den här gången är det ju inte bara jag som är påverkad av dumheterna i Stockholm utan hela landet. Kaos var ordet…

Ordning


Kaos

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar namn igen. Och jobb.


Igår skrev jag om förslagen i den nya namnlagen.
Idag har jag faktiskt Namnsdag*. Är det nån mer än min familj som firar det? Eftersom det är lite långt mellan mamma och mig brukar det landa ett kuvert i min postbox några dagar före själva Namnsdagen. Så även denna gång. Kuvertet innehöll ett fint kort och två trisslotter, som jag naturligtvis tänker vinna på. Det vore ju till exempel inte helt fel att få en inkomst varje månad under ett antal år till… Nåja, jag skämtade igår om att jag övervägde att byta namn till

Jeannette Eriksdotter.

Nu passar det ju inte min image, men det jag glömde säga var att jag ju egentligen inte behöver byta. Jag heter faktiskt både Jeannette och Eriksdotter i förnamn. Tanken var att jag skulle kallas just Jeannette, men när mina föräldrar hörde hur namnet uttalades av befolkningen i Metropolen Byhålan fick mitt andranamn, Ulrika, bli mitt tilltalsnamn.

Mitt namn var annorlunda när jag var barn, även efternamnet, som är ett gammalt soldatnamn. (Hela jag var förresten rätt annorlunda.) Det var inte roligt eller ens praktiskt att alltid bli ihågkommen av lärarna i skolan, eftersom jag besatt ett ovanligt namn. Idag är jag vuxen och jag har vant mig. Men i vissa kretsar tycks mitt namn vara fläckat och det är därför jag överväger att använda mina två andra förnamn som förnamn respektive efternamn. Problemet är bara att jag, för att passa ihop med

Jeannette Eriksdotter,

skulle få göra om hela mig och min image. För jag är allt annat än flickig, nåt jag tycker att mitt ”nya” namn skulle ge sken av att jag är. Så… det stannar nog vid funderingar. Men en gång testade jag faktiskt på skoj ett byte! I mitt förra arbetsliv – God rest its soul! – suddade jag vid ett tillfälle ut mitt namn på whiteboarden i korridoren. Den där tavlan där vi skrev vad vi hade för oss om dagarna ifall vi inte var på våra kontor. Jag skrev i stället dit

Jeannette Eriksdotter.

Det tog två minuter så kom intendenten och undrade om avdelningen hade fått en ny medarbetare…

Förutom att fira min Namnsdag idag ska jag förstås jobba. Först på mitt ordinarie jobb, sen för Uppsalanyheter.se.Direkt efter jobbet bär det av hem till en person som jag är både nyfiken och spänd på att få intervjua. Ett personporträtt av Henne (så mycket kan jag avslöja!) publiceras troligen nån gång efter klockan 16, när jag har förflyttat mig till och landat på redaktionen, under morgondagen. Jag hoppas, förresten att du läste den lilla artikeln jag skrev igår. Den visar nämligen att det kan vara lönsamt att ta hand om skit på rätt sätt. Det är lite sånt det forskas kring på en av mina institutioner. (Jag har också skrivit om en spännande författare och om Fredsåret i Uppsala 2014, ifall du har missat det.)

Ja alltså… det här med fritid… Det börjar tunnas ut med den… I kväll efter jobbet blir det ju mer jobb, även om det är nåt jag ser fram emot. I morgon efter jobbet ska jag till redaktionen och lära mig publiceringsverktyget. Jag har varit så trött om kvällarna den senaste tiden att jag liksom har stupat i säng. Igår kväll var jag till och med så trött att jag glömde stoppa i bettskenan i käften innan jag somnade.

bettskena i ask
Min bettskena låg kvar i sin ask i morse. Bilden är lite suddig, det är trots allt en intim tingest.


Fästmön och jag åt grillad kyckling
 till middag igår innan vi tog en tur till Himlen. Lullan Gardenia försökte brygga kaffe åt oss och det gick väl så där. Vilken tur att hennes mamma fanns på plats och kunde sträcka ut en hjälpande hand! Kronprinsen berättade att han eventuellt har nåt spännande på gång och självklart håller jag tummarna för denne unge man som förtjänar lite framgång. Fritzlan, som visar sig bli student nästa vecka, har lämnat Sverige för Ungern ett par dar med klassen. Prinskorven går i skolan som vanligt och tillbringar kvällar och nätter hos sin pappa fram till fredag.

Nu ska jag göra ”allt” (inta kaffe intravenöst nej, skojar bara, DRICKA kaffe, äta frukt och så) för att försöka fortsätta hålla mig vaken. Det blir en lång och innehållsrik dag, känner jag… Hur ser din dag ut??? Får du en stund över kan du väl skriva några rader och berätta i en kommentar här!


*För den som inte fattade det eller orkar kolla en almanacka är det alltså Jeannette idag. Och Yvonne. Men jag heter alltså Jeannette. Med två n och två t.


Livet är kort.

Read Full Post »

ABBAs scenkläder har i princip varit lika omtalade som deras musik. I kväll visades den tredje och sista delen av ABBA-dokumentären, ABBA: Absolut image. Vilken bild ville ABBA egentligen ge av bandet? Fästmön och jag kollade en timma senare, på DVD:n, eftersom hon jobbade till klockan 20.

Frida och Agnetha

Frida och Agnetha i sina isbergsscenkläder som användes på turnén i USA.


Image handlar förstås inte bara om scenkläder.
I programmet diskuterades även skivomslag, fotograferingar, filmer, logotyper. En del gillar man, annat inte. Men glitter och glamour var det för det mesta. ABBAs kläddesigner berättade lite om tankarna bakom kläderna, skivomslagsdesignern berättade om sina tankar.

Och så äntligen, mot slutet, fick vi se 50 procent av ABBA i form av Frida och BjörnABBA-museet. Museet på Djurgården i Stockholm som invigs den 7 maj i år.

Den tredje och sista delen i ABBA-dokumentären var nog mest intressant. Men även om jag fattar varför alla svenska samarbetspartners pratade engelska önskade jag att de inte hade gjort det. Det lät för jävligt.

Toffelbetyget för den här delen blir högt, men inte högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag klev jag ut genom porten – och vände in igen, i princip. Insnöad är ordet som gäller för dagen. Vaktis var och plogade, men det snöar snabbt igen här – det vräker ner i skrivande stund. Utanför porten är det varken plogat eller skottat, utanför garageporten säkert drivor.

Skylt och snödriva

Så här mycket snö var det i Förorten i februari 2010. Det är på god väg att bli lika mycket i New Village…


Natten har varit orolig.
Jag mår fruktansvärt illa idag, gissningsvis är det nerver inför ”övningen” nästa vecka. Jag hade ett inbokat fotouppdrag idag klockan tio, men jag har snälla kollegor så jag har lyckats ”delegera” uppdraget. Överst på min topplista just nu finns M, som skickar snälla och peppande sms och kallar mig fina saker som

[…] lagom kaxig, ödmjuk och bra tjej […]

Det var länge sen jag hörde såna ord från en kollega och jag blev väldigt, väldigt rörd. (Ja, det trillade en och annan tår, sånt där är jag inte bortskämd med. Och nu har jag totalt förstört min image som kall och hård och jävligt elak…)

 

Det funkar över förväntan bra att jobba hemifrån. Jag har skrivit och besvarat massor av mejl och jag har publicerat lite på en av institutionernas externwebb. Idag blir det fokus på att mejla och avstyra sjuhundrafyrtioelva saker, så det passar rätt bra att sitta vid hemdatorn. Den plinkar och plonkar så snart det trillar in jobbmejl, hur praktiskt som helst!

Slutligen, ett WordPresstips: Igår kväll fick jag irriterade sms från Fästmön om att hon hade problem med att ladda upp bilder på sin WordPress-blogg. Och så såg jag att även Halvbonden har problem med det. Det jag kom fram till igår var att Anna använde en föråldrad version av sin webbläsare Explorer. Jag tror att hon uppgraderade den och sen funkade det! Själv kör jag en annan webbläsare och jag har inte haft några problem.

Så dagens WordPresstips vid problem med att ladda upp bilder är att du

  1. uppgraderar din Explorer webbläsare
    …eller
  2. använder en annan webbläsare än Explorer!


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. På svenska Odens dag, på tyska ungefär mittiveckan. Ingen dag, bara Mittwoch. Min dag är fullspäckad idag. Hur kunde den bli det?

Morgonen ska inledas med att skriva en artikel/nyhet till externwebben. Jag gjorde en intervju igår med en spännande professor och det ska bli kul att försöka sätta samman ord till en text kring det h*n pratade om. Vidare försöker jag få till ett arbetsmöte kring en trycksaksmall som vi ska ta fram tillsammans med en extern inblandad. Mycket efterfrågat, kanske inte världens mest viktiga arbete för en del, men för andra! Känner mig som en spindel som försöker få till det så att alla ska bli nöjda.

Som en spindel – fast inte i en boutique, dock…


Framåt lunch
har jag en lunchdejt och vi ska sen gå på ett gemensamt möte som jag hoppas leder till nånting bra.

Efter det ska jag ta mig in till stan för att få min häl röntgad. Jag började äta den antiinflammatoriska medicinen igår kväll och har alltså tagit två tabletter hittills, en i morse också. Och faktum är att jag nästan vågar hoppas på en liten, liten förbättring! Jag tänker att jag inte kan börja springa med en gång – förresten, en Toffla springer ALDRIG, det tillhör inte min image – men att kunna gå i korridorerna på jobbet utan att få jätteont och att kunna gå och äta lunch är mina två kortsiktiga mål. Långpromenader finns visst på önskelistan, men att kunna gå lite grann mer normalt och inte alltför långa sträckor i vardagen har prio ett. Efter röntgen ska jag ringa för att få en telefontid med doktorn nån vecka senare där jag ska få veta vad som syntes på röntgen och hur den fortsatta behandlingen blir. Medicinen ska jag äta i två veckor och jag har bunkrat upp med extra magmedicin ifall det behövs. Vill ju inte riskera att fontänspy på jobbet, liksom…

Kanske hinner jag ett snabbt ärende in till banken idag också, det beror på eventuella väntetider på röntgen. Klockan 17 har jag en klipptid, så gissningsvis åker jag inte tillbaka ut till jobbet igen. Det beror lite på hur fort det går på stan. Det finns både för- och nackdelar att jobba utanför stan, mest fördelar, tycker jag. Man går till exempel inte shoppar på lunchar bara för att man har lust med det. I stället äter man (jag gör det i vanliga fall, när jag inte kryckar) lunch till ett vettigt pris, mellan 60 och 75 kronor. Jag törs inte tänka på vad en lunch på stan kostar idag…

Fästmön ska på läkarbesök på förmiddagen och sen ska hon in till jobbet lite tidigare idag för att jobba ända till klockan 21. Jorå, vi ses lite då och då. Sporadiskt…

Igår läste jag också om att kommunalpolitikerna ska försvåra, som jag ser det, för oss bilister att åka in till stan. Detta till förmån för cyklister och kollektivtrafik. Fast nu är det ju så att cykel och buss inte passar alla – i alla lägen. Det är verkligen inte det lättaste att varken cykla eller åka överfulla bussar med två kryckor, till exempel… Som jag ser det lär centrumhandeln minska sina intäkter ännu mer om förslaget går igenom. Inte konstigt att folk hellre handlar på stormarknader som ligger utanför stan! Man slipper trassla runt på omvägar eftersom det är enkelriktat här och var – hur mycket sämre är inte det för miljön..? Dessutom är det gratis parkering…

En glad nyhet har jag noterat och det är att min favorit Sarah Dawn Finer blir årets julvärd i Sveriges Television! Sarah Dawn Finer gör ett sånt sympatiskt intryck – förutom att hon har en fantastisk sångröst (men nu tror jag inte att hon kanske ska sjunga så mycket i rutan – fast vem vet..?) Hennes morfar är förresten lite halvkändis här i stan på Sjukstugan i Backen, av alla ställen.


Livet är kort. Och fullt av märkliga sammanträffanden.

Read Full Post »

Igår var det Grannens dag, lärde jag mig genom Tant Gredelin. Så här kan man läsa om den dagen hos Temadagar.se (jag har behållit grammatiska fel etc):

Grannens dag är den dag då vi ska värna om våra grannar, det finns många olika typer av grannar, men oftast förknippas grannskap med bråk och gräl. Den 31 oktober firar vi därför Grannens dag och det är en dag då vi skall vara snäll mot våra grannar och visa hänsyn. Självklart tycker vi på temadagar.se att man alltid skall vara snäll mot sina grannar

Eftersom detta är en svår dag för undertecknad att fira – vissa kan inte ens stava till ordet hänsyn och andra är genomruttna av ondska –  hoppade jag helt enkelt över den. Jag vill ju inte sabba min image som Husets Elaka Tant, dömd till evig förbannelse.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.


Det var skönt och lyxigt
att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!


Huvudrätten
visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?


Vi skippade dessert
eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.


Men värst var nog sällskapet
vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, du har rätt. Rubriken är onomatopoetisk. Idag låter det klafs, klafs när man går ut. Inte nog med att det blåser som 17, det regnar också. När jag vaknade i morse trodde jag att jag hade sovit utomhus med tanke på frisyren.

Morgonfrisyr av det blåsta slaget.


Den här bilden är inte bara rolig.
Jag förtvivlar faktiskt lite över den också! Skälet är att jag alltid har varit så stolt över mitt hår. Är det nånting jag har unnat mig och nånting jag verkligen har skött om och lagt pengar på är det mitt hår. Och nu tappar jag nävar varje dag. Sist jag var och klippte mig bad jag att min frissa skulle klippa riktigt kort. På det viset inbillar jag mig att det inte syns så mycket. Jag känner det ändå. Tunt och livlöst är det. Fåfänga jag gråter inombords. Kan operation Alien Extraho ge mig håret tillbaka, såsom det var? Svar: nej, troligen inte. Så då gråter jag lite till. Inombords.

Inte var jag ensam idag heller som åkte bil till jobbet. Maj gadd, vilka köer det var! Varför ska alla ut och åka när jag är ute och åker? (Ironi, för den som inte fattar det.)Vid vissa trafikljus var det ingen idé att köra trots att det var grönt, för risken var så stor att jag hade blivit stannandes i en korsning… Regn, regn, regn… Men jag såg i lokalblaskan att det ska bli sol i morgon. Må dä. Det vore ju inte helt fel när jag ska tömma ballen*  och skena till kallförrådet som värsta ystra ponnyn. (Ja, jag överdriver. En Toffla skenar aldrig som nån värsta, yster ponny – det går inte ihop med min image.)

För tillfället är hösten ganska grå och färglös. Jag ser fram emot fyrverkeriet i naturen som jag vet kommer varje höst! Visst, naturen dör – men bara för att återfödas igen i vår! Det gäller att inte glömma bort det när det känns som mest… färglöst/tjockis-svart. På tal om färger känns det skönt att Salas heminredningsbutik har koll på vilka färger som gäller i höst. Fast ett misstag gjorde de ju i annonsen när de skrev turkosTurkos är ju varken nån färg eller snyggt.

Tur att Salas heminredningsbutik har lite koll på vilka färger som gäller i höst – trots korrekturfelet turkos


Fredag idag
och Fästmön dimper ner i kväll. Ska verkligen utnyttja henne den här veckan till att skyffla och plasta in möbler. Stackars Anna… Måste komma på nåt bra sätt att muta henne på…


*tömma ballen = tömma balkongen på möbler inför fönsterbytet


Livet är kort.

Read Full Post »

Även om jag från och med onsdag är arbetslös igen om det inte sker nåt mirakel, hittade jag en intressant och jobbrelaterad artikel. På Svenska Dagbladets hemsida lämnas tre tips på hur man kan avsluta ett jobbmejl. För hur det än är har man olika roller även i yrkeslivet ibland. Men för det mesta vill man väl ändå låta lagom. Eller?


Solen tittar fram i en tänkbar avslutningsfras.


Svenska Dagbladet ger tre tips.
Det första handlar om det korrekta och standardiserade. Typ Vänliga hälsningar eller Med vänlig hälsning. Men dessa funkar ju inte överallt. Förkortningen MVH blir allt mer

utskälld, 

enligt artikelskribenten, som på hemsidan är anonym. Och jag håller med! Jag blir irriterad när jag ser MVH i ett mejl, för nog tycker jag att man i tjänsten borde orka skriva ut tre små ord. Opersonligt!

Varmare blir det ofta i 

människobranscher

vad nu det begreppet står för. Men där man vill vara lite mer personlig, där människor är en mjukvara på företagets hårddisk, kanske. Exempel på lämpliga avslutsningsfraser här kan vara Varma hälsningar, Bästa hälsningar, Vi hörs, Allt gott. Själv kör jag gärna med det senaste, Allt gott. Det tycker jag funkar såväl i jobbmejl som privata!

En hälsningsfras kan bli en signatur, en image som avsändaren vill förmedla. Men det får inte bli för mycket:

[…] Chefen för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist kör på Management by love, men det gäller att älska på rätt sätt. ”Sedan hon slutade underteckna sina informationsbrev med ‘kram’ känns det mycket bättre.” kommenterar en anställd i tidningen Chefs chefstest. […]

Jag skrattar lite när jag läser detta eftersom jag ju faktiskt vet att Angeles verkligen är kram-typen även i tjänsten. Hon är liksom som… en virvelvind där hon far fram.

En avslutningsfras som nån använder är Med sol. Det tycker jag låter jättefint och positivt. Men artikelskribenten blir paralyserad och tänker

[…] Hur svara? ”Med grådisigt mörker över centralstationen” ? […]

Men för somliga funkar den frasen! De får en liten rapport om vädret från mottagaren och därmed en glimt av personen.

Däremot skulle det aldrig falla mig in att använda GMY. Det är en förkortning som står för en blandning av tyska och engelska: Gott Mit You (Gud med dig). Nej, det känns bara tramsigt och pretto, tycker jag.

Hur avslutar du dina jobbmejl? Hur avslutar du dina privata mejl???

Read Full Post »

I torsdags var det ju säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Det var också premiär för Eva Beckman som programledare. Tyvärr kommer Daniel Sjölin tillbaka som programledare om ett par veckor. Förväntansfull bänkade jag mig i bäste fåtöljen för att avnjuta en inspelad version av programmet – inspelningsbar DVD-hårddisk = halleluja!

Första gästen i studion var Åsa Moberg, författare och journalist. På 1980-talet tog författandet över. Det blev en hel del självbiografiskt, så också denna hennes nyutkomna bok, Kärleken i Julia Anderssons liv. Men boken skrevs redan för 40 år sen.


En bok som skrevs redan på 1970-talet och som handlar om socialdemokratin och Åsa Mobergs kärleksaffärer.

                                                                                                                                                       Åsa Moberg satt i studion och berättade fnittrande om sin affär med Harry Schein. Hon såg ut som en liten fru Drak-Ulla med sina vassa och prominenta tänder. Men Åsa Moberg är onekligen mycket intressant! Eva Beckman intervjuade på ett lysande sätt! Och fick Åsa Moberg att gråta – över gammalt beröm!!!

Tramskonceptet den här säsongen är att skicka ut elva författare till elva platser i Sverige för att skriva om landet. Först ut var Björn Ranelid. Björn Ranelid bevistade Hornsgatans puckel och pratade och diktade om råttor soch gengångare och ord.

Jan Guillou var nästa studiogäst. Långhårig och kortarmad satt han och raljerade i vanlig stil och pratade enbart om sig själv.

Nästa inslag handlade om Kristian Lundberg, som förlorade allt på grund av en skatteskuld, men som återkom och skrev en bok om sina upplevelser i Malmö hamn, Yarden (2009). Nu har han skrivit en fortsättning, Och allt skall vara kärlek.


En bok om att förlora allt – och att jobba i Malmö hamn.

                                                                                                                                                         Nästa studiomoment var att diskutera det faktum, enligt Eva Beckman, att allt ska ha en berättelse. Debattörer var Jan Guillou, Lena Andersson och Claes de Faire. Den sistnämnde menade att ordet berättelse är ett modeord, något som ska bekräfta reklamen. Jan Guillou ansåg att berättelse är en felöversättning från engelska och att det som avses är image eller ideologi. Lena Andersson satt som en grå mus och försökte försvara att hon använt ordet berättelse i en debattartikel om sossarna.

Jean M. Auel har just gett ut den sjätte och sista delen i sin tegelstensserie om stenåldern. Boken kommer ut på svenska nästa vecka. Nästa reportage blev ett besök i denna amerikanska, inte som jag trott australiensiska, författares hem. Ett otroligt vackert hem, fyllt av böcker och tavlor. En fantastisk kvinna, fembarnsmor utan några särskilda kunskaper om stenåldern, som skrev riktiga bestsellers på 1980-talet.

Veckans lästips, långa bokserier, blev:
Jan Guillou: Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Claes de Faire: Bo Baldersons böcker
Åsa Moberg: Cora Sandels Alberte-svit

Read Full Post »

Older Posts »