Fri fredag – för somliga…

Ett fritt inlägg.

---

 

Det är fri fredag idag för somliga (läs: Fästmön). Andra (läs: undertecknad) måste harva på och söka jobb som vanligt. Men det har jag gjort nu på morgonen, med viss framgång. Det har blivit betydligt glesare med lediga jobb inom min bransch. Jag får leta längre och längre från Uppsala där jag bor. Tanken på att pendla lockar inte alls – jag vet vad det gör för mitt redan minimala sociala liv. Fast om valet står mellan ett jobb eller att vara arbetslös blir förstås jobbet mitt val. Jag behöver en inkomst, helt enkelt!

Min Sibyllamåltid: kycklingburgare med strips och ekologisk mellanmjölk.

Tills vidare tränar jag på att leva snålt. Det är faktiskt ganska utmanande och lite roligt. Roligt, därför att jag måste hitta vägar att klara ekonomin. Vägar, som man knappt behöver tänka på när man får en lön varje månad. Det är i princip slut med uteätningar, för sånt är ren lyx i tillvaron. Fast igår gjorde vi ett undantag: vi åt på Sibylla i Librobäck. Skälet var att jag hade fått rabatt-kuponger. Som den tant jag är låter jag inte såna förfalla utan använder dem – om det är nåt jag vill ha. Och igår ville jag prova Sibylla.

Det enda på menyn som jag kunde äta var förstås en kycklingburgare. Jag fick en hel meny – burgare med bröd och grönt – och dessvärre gris i form av bacon – strips och dryck (för min del ekologisk mellanmjölk). Anna valde nån pepprig 90-gramsburgare som var god, men i hetaste laget. Min kycklingburgare var också jättegod – förutom bitarna av gris. Därför är det bra om varje mål beskrivs ordentligt i menyerna, tycker jag. Det känns liksom inte trevligt att behöva spotta ut mat vid bordet…

Förutom grisbitarna smakade maten bra. Lokalen var fräsch och det sprang unga pojkar och svabbade golv och torkade bord och stolar hela tiden. Det var rent. Efter hand ramlade det in ganska mycket folk, men det var ändå ingen lång väntan på maten. Matgästerna var av blandade sorter – allt från tjocka tanter med rabattkuponger via barnfamiljer till kroppsarbetare iförda sina icke helt rena arbetskläder.

Det sammanlagda Toffel-omdömet är att måltiden var väl värd de 49 kronorna. Det som drar ner omdömet är att det inte framgår i menyerna vad som finns mellan bröna, så att säga, på burgarna. Men… nästa gång vet jag och kan säga till om minus bacon. Hit åker jag definitivt igen!

 

PS Sibylla i Librobäck var ju inte som Sibylla förr – en kiosk med genomskinliga, värdelösa plastgafflar som alltid gick av och flottiga, feta pommes frites… Därmed inte sagt att det var bättre förr…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagskväll

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.

Det var skönt och lyxigt att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!

Huvudrätten visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?

Vi skippade dessert eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.

Men värst var nog sällskapet vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!

Livet är kort.

Read Full Post »