Kräftskiva, tisdag i augusti

Ett sörplande inlägg.

---

 

Kräftljusen stod naturligtvis på bordet.

Kräftor ska det vara så här års. Det har jag ätit i augusti sen barnsben. Ja, jag har naturligtvis aldrig ätit med mina ben, jag gör som alla andra: använder munnen. Ett kilo kinesiska jumbokräftor från ICA:s sortiment smockade vi i oss igår. Särskilt jumbo var kräftorna inte. De flesta var ganska små, även om det fanns såna med stora klor. Smaken var god, lagom sälta. Färgen var vackert röd och färgade våra läppar åt orange, den sniggaste färgen.

Men inte blir man mätt på kräftor allena. Fästmön snodde ihop en ljuvlig Västerbottenpaj à la LCHF. Tillsammans med gräddfil, rom (orange, of course!) och hackad rödlök (den hade jag hackat!) blev den vår förrätt. Underbart god! Receptet är förstås hemligt.

Dryck till kräftorna blev Östgöta sädes till oss båda, en starköl till mig och ett vitt, lätt mousserande vin till Anna. Vi drack nog inte snaps för varje snapsvisa som stod på servetten, men vi visksjöng till varje snaps. Skälet till den blyga sången var att vi hade kräftskiva på ballen*. Till skillnad från andra visar vi hänsyn. Vädret var fram och tillbaka igår. När jag hämtade Anna började det regna, men framåt kvällen blev himlen något ljusare och jag kunde duka på ballen. Vi var lite oroliga att vädret skulle locka ut rökbombare. Tack och lov skedde detta inte!

Jag var duktig kicka och raglade traskade iväg och kastade skalen i soprummet. Anna var duktig kicka och diskade. Framåt 21.30-tiden pep mobilen till. Det var Lucille som undrade om jag var vaken. Jag svarade jakande. Efter några minuter dök hon upp, medförandes fyra inlagda gurkor. Riktigt speciell smak. Vi fick nog höra receptet, men det enda jag minns är att det var vitlök i lagen och väldigt gott. Två gurkor smockade vi oss, två sparade vi. Så där gör en riktig kompis – hör av sig ganska sent en vardagskväll och kommer över med inlagda gurkor! Som tack fick hon en öl, som hon smuttade försiktigt på – det är ju arbetsdag idag för henne.

När Lucille hade hasat över till sig, hällde vi ner oss i soffa respektive bästefåtölj och tittade på Kommissarie Banks, som jag spelat in på DVD-hårddisken tidigare på kvällen. Även om det var spännande var inte bara munnarna svidiga av kräftsalt, ögonen sved också av trötthet. Ögonlocken blev tyngre och tyngre, men vi orkade se slutet innan i alla fall jag somnade på vägen till sängen.

Här är några bilder från vår kräftskiva:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min morgon idag inleddes vid sju. Jag har skrivit och administrerat, trots en inte så skön halsbränna. Utanför regnar det lätt. Vår dag är inte inplanerad alls. Det är sånt som Anna behöver dessa sista skälvande semesterdagar innan jobb och ansvar faller på henne igen. För övrigt tycker jag att folk klagar alldeles för mycket på att de måste jobba efter att ha haft betald semester i en månad eller mer. Sluta genast med det! Var lite jävla glada och tacksamma i stället för att ni har jobb!

Och avslutningsvis vill jag förstås ställa den klassiska frågan: kräftor eller surströmming – vad föredrar DU??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen och nästa vecka

Ett inlägg om det som har varit och det som komma skall.

För dig som inte orkar med att läsa så mycket kommer här en resumé av Tofflans helg. Först i text sen i bildspel:

I fredags snöade det och Lucilles babes gjorde en jättefin snögubbshund. Fästmön anlände och efter en shoppingtur på Tokerian mumsade vi i oss goda ostar, smakrika kex och ett svindyrt Amarone. Jag gladde mig åt ett bokpaket som anlände till postboxen. 

I lördags firade vi först Annas snälla mamma. Det blev så himla lyckat eftersom hon vann på båda lotterna vi gav henne. Dessutom fick vi underbart god tårta, med lemon curd emellan lagren. På kvällen tog vi bussen in till stan. Då hade all snö försvunnit och det var bara mörkt. Vi gick till vårt favoritställe – utan att ha bokat bord. Som tur var fick vi plats! Där drack vi ett ännu mer svindyrt Amarone och åt god mat. Desserten var fantastisk, till exempel.  Vinet dekanterades och serverades ur en märklig skapelse, en sorts liggande karaff. Det var ljuvligt och passade utmärkt till kycklingfilén och sältan i gorgonzolasåsen och de soltorkade tomaterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det söndag. Jag har tillbringat ett par timmar vid datorn och sökt jobb. Den tjänst jag har just nu är ju bara en visstidsanställning som nyligen blev förlängd mars månad ut. Därför gäller det att ta nya tag med jobbsökeriet. Hur det blir med den utlysta tjänsten jag nu vikarierar på vet jag inte. Jag fick en del information i fredags som naturligtvis påverkar mig: should I stay or should I go..?

Anna är och tränar och jag ska fräscha till mig lite och förbereda mig inför morgondagens jobb. I morgon går jag ut med ett väldigt positivt pressmeddelande. Det är inte alltid man får skriva såna!

Solen gör sina tappra försök att titta fram, så kanske tar vi en promenad i eftermiddag, Anna och jag. Framåt kvällen åker vi till biltvätten och passar eventuellt på att äta på närbeläget ställe.

Jag funderar vidare på saker och ting och undrar varför en del manspersoner, som nån sorts tics, tar sig på p (ja, du får lista ut själv vad p står för!) då och då. Är det för att de

1. vill kolla att den är kvar?
2. vill justera den?
3. kliar på den hela tiden?
4. vill lukta på sina fingrar efteråt?

Seriöst, vad har DU gjort i helgen? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är nyfiken som vanligt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Citronpasta med lax

Ett inlägg där Tofflan gläntar på dörren till sin svarta bok och plockar fram en firre.

Söndag och dags för ett recept. Men det är inte vilket recept som helst utan ett från Tofflans svarta bok! Fast du kanske ska vara beredd ändå med nån sorts recept på magmedicin – man vet ju aldrig. Den där Tofflan har ju lite märkliga matvanor…

De Svarta Boken.

Idag blir det nånting vårfräscht fiskigt i kombo med pasta. Och som vanligt nånting som går ganska snabbt att fixa till.

Citronpasta med lax – originalreceptet.

Citronpasta med lax
(Tre – fyra portioner)

Vad behövs?
Pasta, till exempel tagliatelle

2 deciliter vatten

2 matskedar vetemjöl

1 buljongtärning

2 matskedar hackad gräslök

2,5 deciliter mellangrädde

saft och skal av en halv citron

100 gram rökt lax

svartpeppar

Vilka redskap behövs?
Kastrull och pastaslev

Durkslag

Kastrull till såsen

Decilitermått

Matskedsmått

Visp

Skärbrädor och kniv

Citronpress

Rivjärn

Gör så här: Koka pastan. Vispa ihop mjöl och vatten i en kastrull. Riv citronskalet. Tillsätt buljongtärningen, gräslöken, grädden, citronsaften och citronskalet. Låt såsen koka upp under vispning. Koka den i tre minuter. Hacka laxen och rör ner den i såsen. Peppra. Smaka av. Ät!

Min kommentar: Mycket god och fräsch pastasås. Laxens sälta går fint ihop med citronens syrlighet.

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Bladspenat- och ostpasta

Födelsedagskrans

Oreganokyckling

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagskväll

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.

Det var skönt och lyxigt att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!

Huvudrätten visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?

Vi skippade dessert eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.

Men värst var nog sällskapet vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!

Livet är kort.

Read Full Post »