Lördagskväll

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.

Det var skönt och lyxigt att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!

Huvudrätten visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?

Vi skippade dessert eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.

Men värst var nog sällskapet vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!

Livet är kort.

Read Full Post »

Huvudvärk av diverse orsaker

Usch vilken huvudvärk jag har! Inte konstigt efter den här kvällens jakt på prylar och framför allt: kanaler! Jag åkte direkt från jobbet för att hämta Fästmön till en shoppingrunda. Det finns ju en viss person i familjen som fyller 21 år på lördag. Detta måste uppmärksammas! Men när barn blir vuxna slutar de att skriva önskelistor. Då måste ”mammornas” egna fantasier flöda. Man kan väl säga att vi lyckades hyfsat genom att slå våra kloka (?) huvuden ihop. Det är väl därför jag har ont i mitt – hjärncellen har fått arbeta. Men hur och vad vi lyckades med kan jag ju naturligtvis inte skriva här – ifall att en viss Slaktar-Pojke råkar läsa.

Känner mig som denna träskalle.

Vi passade på att äta ute också. Slaskmat, förstås, på en hamburgkedja. Inte konstigt att alla jeans sitter som korvaskinn. Inte heller konstigt att ryggen bråkar med mig – jag har ju inga matmuskler, bara en stor, gigantisk fettballong på framsidan.

Bilen var full av grejor så jag blev tvungen att köra in på gården. Det är väl snart det enda jag gör som retar grannarna nu för tiden. Kör bil på innergården, alltså. Jag har ju blivit så snäll att jag är mesig. Att de retar mig är kanske inte sant, men däremot ger de mig… huvudvärk. De nyinflyttade flyttar liksom aldrig in. De renoverar. Varje kväll kvart i sju borras och/eller spikas det. Inte nån lång stund, men tillräckligt för att spä på huvudvärken – eller sätta igång den. Och samma tid fast på morgnarna är det skrikkonsert från en annan lägenhet.  Nej, som sagt, det här med min huvudvärk kanske inte bara beror på att hjärncellen har fått anstränga sig i presentjakt.

Sen var det två kanaler som KomBort ComHem tyckte skulle flytta på sina frekvenser. Lätt för dem att göra! Men förb. svårt för en Toffla med huvudvärk att flytta på. OK, nya platt-TV:n gick väl bra, men hela skiten alla kanaler fick automatsökas om och läggas upp på bra och logiska platser. Alltså SvT1 på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3 på kanal 3 osv. På gamla tjock-TV:n i sovrummet lyckades jag bara hitta ny frekvens för en av kanalerna. DVD:n, tja, där gav jag upp… Jag orkade inte. Jag fattar inte. Jag är för trött. Och har… ont i huvudet… Men jag måste ju säga att det hade förenklat något om ComHem hade gett oss boende här en kanalplan med alla frekvenser. Eller att man kanske hade gett en sån plan till bostadsrättsföreningen att lägga ut på webben. Dess hemsida om TV-kanalerna är både inaktuell och full av stavfel. Tröttsamt!

Stavfel, ja… Jag skriver då och då riktigt illa här, som jag talade om i morse. Men idag var det rejält pinsamt när nån annan hade stavat illa! På förmiddagen var jag på en dragning om videokonferenser och telefonmöten. Som alltid ska ju folk som presenterar nåt visa ett PowerPoint-bildspel. Förr i tiden, lilla vän, använde man OH-bilder. Lika trist båda två! Men idag blev det som sagt pinsamt. Inte nog med att presentatören hade skrivit

löptes 

i stället för

köptes.

H*n kunde uppenbarligen inte stava till de där stekta, platta sakerna man brukar äta efter fjärtsoppan på torsdagar. Det stod…

pankakor

Nej, nu har jag varit tillräckligt elak, jag som nyss skrev att jag blivt mes-snäll!.. Så elak att jag trodde att jag hade blivit sjuk på riktigt – jag kissade nyss rött. Men tyvärr, tyvärr, alla fiender, jag tänker inte dö i kväll. Jag åt rödbetor till lunch.

Nej, det var bara rödbetornas fel att jag kissade rött. (Bilden är lånad från recept.nu) 

Read Full Post »

Litta trött…

Litta trött är hon allt, Tofflan, i skrivande stund. Det har varit en dag full av intryck och möten med nya människor och då har nog även jag rätt att vara lite slut i rutan. Jag är så glad, i alla fall, att just människorna som jag ska vistas bland, är snälla och intresserade av det jag ska göra. En del har massor av tankar och idéer, nästan så att man får bromsa lite. Det är ju en strategisk plan jag ska ta fram i första hand… Det enda trista är att jag inte får löneförhandla. Det har jag liksom aldrig gjort på de här månaderna och det känns inte riktigt OK. Men jag överlever.

Gu natt! (Ja, jag vet att bilden är gammal, men jag känner mig lika trött i skrivande stund. Fast idag har jag snyggare frisyr eftersom jag var hos min frissa M igår.)

Jag har försökt rensa skallen med att surfa runt lite i omvärlden och att läsa mina favoritbloggar – se högerspalten. Faktum är att jag endast två gånger på dessa år jag själv har bloggat inte har kollat in alla Kickor och Pluttars bloggar! För även om min blogg har en jädra massa output är inputen ännu viktigare! Kom ihåg det! Att det är viktigt att läsa vad andra skriver – bloggar, artikar och sånt. Om jag nu får pekpinna lite…

Hemma i kväll hade en modell mindre i huset skrikkonsert i typ två timmar. Jag blir smått galen. Men jag pratade i alla fall med en trevlig tjej på Telia angående min mobilfaktura och jag blev åter igen glad åt att Telia har blivit så serviceinriktat. BRA! (Här skulle till exempel mitt fack Dimsyn kunna lära sig ett och annat…)

När konserten äntligen tystnat ringde Fästmön – och då satte nån igång att hamra och spika. (Gissa om jag starkt funderar på att ha fest i helgen eller nåt. Kanske öva på min Clog Dance*-läxa???) Det var gott att prata med Anna! Hon får mig att stå upp och inte falla när det viner om öronen. Och jag talade om det för henne också att utan henne hade jag nog inte funnits kvar på den här planeten. Det är sant. Det är hon som gör att livet får mening och hon som är den där oasen jag ser när jag hasar fram i öknen.

Här hasar jag fram emellanåt.

Öken… HA! Det är skitkallt idag! I morse var det nästan 14 grader kallt här. När jag skulle åka hem från jobbet satte snöyran igång. Nu snöar det visst inte längre och temperaturen har stigit, men det är vinter.

Mamma ringde nyss för att höra hur det hade gått idag. Tänk vilken tur jag har som har en mamma som fortfarande bryr sig, trots att Sorgebarnet Dottern  är nästan 50 bast…

Än mer tur har jag som kan suga i mig och ta till mig alla hurra-rop och kramar och lycka till-hälsningar som vänner och bekanta och okända människor lämnar här på bloggen. Det tackar jag varmt för!!!

Nu är det dags för Trött-Tofflan att tandtråda och borsta tanden innan hon kryper ner en stund med Palmebiografin. Snäll vän, Jerry, som gav den till mig i julklapp! Jag hoppas att han har uppfattat hur mycket jag gillar den här boken!!!

I morgon efter jobbet ska jag träffa en gammal bekanting från ett annat arbetsliv, ett arbetsliv längre bak i tiden. Från den tiden runt omkring när jag var gift. Vi har inte setts sen… 1997? 1998? Du må tro att vi har mycket att ta igen. Därför, tyvärr, ingen Antikrundan för min del i morgon kväll! Sms-jouren klarar sig fin-fint ändå!

 

*Clog Dance = träskodans

Read Full Post »