Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘onomatopoetisk’

Ja, du har rätt. Rubriken är onomatopoetisk. Idag låter det klafs, klafs när man går ut. Inte nog med att det blåser som 17, det regnar också. När jag vaknade i morse trodde jag att jag hade sovit utomhus med tanke på frisyren.

Morgonfrisyr av det blåsta slaget.


Den här bilden är inte bara rolig.
Jag förtvivlar faktiskt lite över den också! Skälet är att jag alltid har varit så stolt över mitt hår. Är det nånting jag har unnat mig och nånting jag verkligen har skött om och lagt pengar på är det mitt hår. Och nu tappar jag nävar varje dag. Sist jag var och klippte mig bad jag att min frissa skulle klippa riktigt kort. På det viset inbillar jag mig att det inte syns så mycket. Jag känner det ändå. Tunt och livlöst är det. Fåfänga jag gråter inombords. Kan operation Alien Extraho ge mig håret tillbaka, såsom det var? Svar: nej, troligen inte. Så då gråter jag lite till. Inombords.

Inte var jag ensam idag heller som åkte bil till jobbet. Maj gadd, vilka köer det var! Varför ska alla ut och åka när jag är ute och åker? (Ironi, för den som inte fattar det.)Vid vissa trafikljus var det ingen idé att köra trots att det var grönt, för risken var så stor att jag hade blivit stannandes i en korsning… Regn, regn, regn… Men jag såg i lokalblaskan att det ska bli sol i morgon. Må dä. Det vore ju inte helt fel när jag ska tömma ballen*  och skena till kallförrådet som värsta ystra ponnyn. (Ja, jag överdriver. En Toffla skenar aldrig som nån värsta, yster ponny – det går inte ihop med min image.)

För tillfället är hösten ganska grå och färglös. Jag ser fram emot fyrverkeriet i naturen som jag vet kommer varje höst! Visst, naturen dör – men bara för att återfödas igen i vår! Det gäller att inte glömma bort det när det känns som mest… färglöst/tjockis-svart. På tal om färger känns det skönt att Salas heminredningsbutik har koll på vilka färger som gäller i höst. Fast ett misstag gjorde de ju i annonsen när de skrev turkosTurkos är ju varken nån färg eller snyggt.

Tur att Salas heminredningsbutik har lite koll på vilka färger som gäller i höst – trots korrekturfelet turkos


Fredag idag
och Fästmön dimper ner i kväll. Ska verkligen utnyttja henne den här veckan till att skyffla och plasta in möbler. Stackars Anna… Måste komma på nåt bra sätt att muta henne på…


*tömma ballen = tömma balkongen på möbler inför fönsterbytet


Livet är kort.

Read Full Post »

Å, min favoritdiktare och olycksbroder Gustaf Fröding skulle ha fyllt 150 år i söndags. Och här ligger jag och uppmärksammar det inte ens med ett inlägg!

Gustaf Fröding hade inget vidare liv, var inte framgångsrik bland damerna och stämdes för snusk i sin lyrik. Det sägs att han var halt och blyg och kärleken gick aldrig riktigt hans väg.


Så här såg Gustaf Fröding ut i yngre dar. Så ful och vederstygglig var han väl ändå inte..?

Jag fascinerades tidigt av denne farbror som skrev såna svarta dikter. Eller vad sägs om dessa rader:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få
Sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå…

Det finns massor av fler exempel, men jag befinner mig i en sal på lasarettet, så att säga, just nu och inte bland mina älskade böcker. Vissa perioder i mitt liv har jag känt mig extra förbunden med den gamle skalden.

Gustaf Fröding föddes 1860 i Värmland. Efter pappans död fick han ärva pengar och kom då till Uppsala för att studera. Fast det gick inte så bra och han söp upp pengarna, i princip. Dessutom led han av psykiska problem – psykiska åkommor fanns i familjen.

Debuterade som diktare gjorde Gustaf Fröding 1891 med samlingen Guitarr och dragharmonika. Här märks inspirationen från Verner von Heidenstam tydligt i dikterna! Men det var den tredje diktsamlingen som gjorde att han åtalades – dikterna, framför allt En morgondröm, var för snuskiga. Fröding frikändes emellertid, men det hela påverkade honom naturligtvis negativt. Resten av sitt liv slogs han mot sin alkoholism och sin psykiska sjukdom.

Gustaf Frödings diktning är inte bara känd för sitt snusk, utan också för att han skrev många dikter på värmländska och att många dikter var onomatopoetiskt, ljudhärmande, skrivna. Tänk bara på Det var dans bort i vägen som även tonsattes och framfördes av bland andra Sven-Ingvars.

Gustaf Fröding flyttade till Stockholm 1905 och avled där 1911, men han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Det finns massor att läsa av och om Gustaf Fröding. Varför inte läsa min gamla C-uppsats Antika inslag i Gustaf Frödings diktning? – eller nåt annat som kanske är mer intressant… Och jag skulle kunna skriva här hur mycket som helst om denna fascinerande skald, lämnar dig här, förhoppningsvis lite nyfiken..?

Read Full Post »