Ett hemskt inlägg.
Inget staket vid spåret.
Alltför många har de senaste åren hoppat framför tåget, på ren svenska. En del har kanske planerat det länge, medan andra gör det av en händelse. Kanske människor ur båda ”kategorierna” gör det bara därför att möjligheten finns där.
Många gånger har jag promenerat i trakterna av Gamla Uppsala och slagits av att vem som helst utan större problem kan ta sig upp på spåret. Det finns inga staket som hindrar eller avskräcker. Bara ett öppet spår. Det borde liksom inte vara så svårt att smälla upp ett staket. Vad är det som hindrar? Hur många ytterliga ska dö?
Igår läste jag att en pappa har anmält Trafikverket för att de inte stoppade tåget när de larmades om att det fanns folk på spåret. Hur hade ens folk kommit upp på spåret? Tja, inte så svårt, alltså. Den anmälande pappan förlorade sin dotter. Hon tog sitt liv där på spåret i maj i år.
I lördags, när jag skulle resa hem på kvällen, var tåget försenat. Det ankommande tåget anlände ungefär 45 minuter senare än tidtabellen. Eftersom jag inte ville vänta ytterligare hoppade jag på det, trots att min biljett egentligen gällde för ett senare tåg – som kanske också var försenat. När tåget hade börjat rulla fick vi passagerare veta att förseningen berodde på att det hade varit folk på spåret. I lördags stannade alltså tåget. Förhoppningsvis fick de som gick på spåret hjälp. Jag noterade ingen passagerare som var arg eller upprörd över förseningen, för jag tror att många tänkte som jag, att nån blivit ”räddad”. Men jag var arg inuti av det skälet att nån ens kan ta sig upp på spåret. Det borde inte gå!
Upp med staket vid tågspåret!!! Christina Moland blev bara 24 år.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
