Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avstyra’

Idag klev jag ut genom porten – och vände in igen, i princip. Insnöad är ordet som gäller för dagen. Vaktis var och plogade, men det snöar snabbt igen här – det vräker ner i skrivande stund. Utanför porten är det varken plogat eller skottat, utanför garageporten säkert drivor.

Skylt och snödriva

Så här mycket snö var det i Förorten i februari 2010. Det är på god väg att bli lika mycket i New Village…


Natten har varit orolig.
Jag mår fruktansvärt illa idag, gissningsvis är det nerver inför ”övningen” nästa vecka. Jag hade ett inbokat fotouppdrag idag klockan tio, men jag har snälla kollegor så jag har lyckats ”delegera” uppdraget. Överst på min topplista just nu finns M, som skickar snälla och peppande sms och kallar mig fina saker som

[…] lagom kaxig, ödmjuk och bra tjej […]

Det var länge sen jag hörde såna ord från en kollega och jag blev väldigt, väldigt rörd. (Ja, det trillade en och annan tår, sånt där är jag inte bortskämd med. Och nu har jag totalt förstört min image som kall och hård och jävligt elak…)

 

Det funkar över förväntan bra att jobba hemifrån. Jag har skrivit och besvarat massor av mejl och jag har publicerat lite på en av institutionernas externwebb. Idag blir det fokus på att mejla och avstyra sjuhundrafyrtioelva saker, så det passar rätt bra att sitta vid hemdatorn. Den plinkar och plonkar så snart det trillar in jobbmejl, hur praktiskt som helst!

Slutligen, ett WordPresstips: Igår kväll fick jag irriterade sms från Fästmön om att hon hade problem med att ladda upp bilder på sin WordPress-blogg. Och så såg jag att även Halvbonden har problem med det. Det jag kom fram till igår var att Anna använde en föråldrad version av sin webbläsare Explorer. Jag tror att hon uppgraderade den och sen funkade det! Själv kör jag en annan webbläsare och jag har inte haft några problem.

Så dagens WordPresstips vid problem med att ladda upp bilder är att du

  1. uppgraderar din Explorer webbläsare
    …eller
  2. använder en annan webbläsare än Explorer!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det verkligen strålande väder! Det är sol, vårvindar friska och det är ganska varmt. Jag skulle kunna tänka mig att ta en promme till Gamla Uppsala för att kolla hur det går med grävandet där. Fast jag har ingen lust att gå ensam. Ingen alls.

Videkissarna är två.


Jag brukar väl aldrig ha några problem
med att vara ensam och jag är ju van att vara ensam på helgerna eftersom Fästmön alltid jobbar om hon inte har barnen, det vill säga varannan helg. Men idag känns det trist. Vi kan liksom aldrig göra vuxensaker tillsammans, känns det som. Det som hägrar just nu är födelsedagslånghelgen, men svart som jag är ser jag alla möjliga scenarier som kan inträffa – och vi har inte ens avbeställningsskydd… Jag hoppas verkligen att jag får lön dan innan eftersom jag ska kunna betala för oss…

Dagarna går och efter idag är vi över hälften av april. Nu får det vara slut med snö, tycker jag! Maj månad innebär en del helgevenemang, tre som är planerade. Det känns lite för mycket för min plånbok och för min ork, så jag lär nog avstyra ett par. För visst är det väl så att det är den som har fyllt år som man ska ordna nåt för och inte tvärtom? (Frågan var retorisk.) Det räcker med att jag i ett svagt ögonblick lovade att fixa tre (3) tårtor till jobbet, men tack och lov ska Å dela med mig eftersom Å är en dag yngre än jag! Vi aprilbarn… Märkligt nog blir det tårtkalas på jobbet dan efter jag har flyttat till annat jobb för knappt tre månaders tjänst…

Livet tar så underliga svängar ibland och just idag är jag inte särskilt livad heller. Det blir nog bättre när jag får komma till jobbet i morgon. På förmiddagen väntar ett viktigt möte om den närmaste framtiden, så jag hoppas verkligen att jag känner mig stark och glad – såsom jag brukar göra. Vet inte varför denna svarta sopsäck plötsligt landade på mig. Jo, det vet jag, men det är inget jag kan eller orkar göra nåt åt mer än att ignorera och gå vidare. Men målen känner jag mig inte längre lika tvärsäker på eftersom jag är på väg att halka tillbaka in i en gammal roll som jag verkligen inte vill ha…

Read Full Post »

Att få fikon betyder ungefär att stå med långnäsa. Och det kan man väl säga att jag fick göra idag. Framåt lunch berättade fru Chef1 att personen som fått Tjänsten var på intågande och skulle presenteras. Det kändes ju… asjobbigt lite sisådär. Men det fick gå.


Jag fick fikon idag, men inte mamma.

                                                                                                                                                           Fru Chef2 önskade min närvaro på ett möte på eftermiddagen – och där skulle också personen vara med. Det fick också gå. Jag börjar bli en fena på att bita ihop. Efter mötet, som skedde tillsammans med en enhet som ska slås ihop med avdelningen från årsskiftet, var det en stunds samvaro med fika. Höjdpunkten var KA:s hembakade lussekatter – lågmärket var de korta presentationer som vi alla skulle göra så att båda enheterna fick veta vem som var vem. Ur en stor låda drog KA vars och ens namn. Namnet på personen som fick Tjänsten fanns naturligtvis på en av lapparna. Men inte mitt. Detta noterades av några som viskade det, medan jag försökte avstyra. Det kändes bara så jäkla pinsamt.

Naturligtvis slapp jag inte undan utan fick ställa mig upp och berätta att jag har jobbat som informatör/kommunikatör i typ 25 år (längst av alla i församlingen, tror jag…), men nu ska jag sluta här. Tjofadderittan… så jag grät inuti.

Tillbaka på jobbet höll SE på att rensa sitt rum eftersom ett nytt äventyr väntar honom från årsskiftet. Jag gav en lycka till-kram – och fick en likadan tillbaka – varpå naturligtvis några tårar kom. Men jag behärskade mig och gick in på mitt kontor och avslutade för dagen. Som pricken över i:et fick jag ett mejl med ett nej på en tjänst jag sökt, ytterligare en tjänst som det borde ha stått mitt namn på eftersom den handlade om såväl kommunikation som personer med funktionshinder.

Ringde mamma en snabbis innan jag åkte eftersom jag ville veta om hon hade lyckats handla det hon tänkt på Tokerian eller om jag skulle göra det på vägen hem eftersom jag ändå skulle på ett annat ställe och handla. Som vanligt frågade hon hur det var – och som vanligt lyssnade hon inte när jag sa att det hade varit jobbigt på eftermiddagen. Nej, det var viktigare att hon fick tala om att hon inte att fått tag i Svensk Damtidning och… fikon.

Innan jag gick in och handlade där jag skulle handla på vägen hem satt jag en stund i bilen och grät. Naturligtvis hade jag ingen snorfana, så det var en Toffla med rinnande näsa och polkagrisrandigt ansikte som stegade in. Men jag utförde mina ärenden och inte en tår till har jag fällt. Inte en enda. Dessutom fick jag tag i Svensk Damtidning till mamma. Men se fikon, det var det bara jag som fick idag…

Read Full Post »