Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘småflickor’

Ett listigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Kom på ett par saker till…


Vännen FEM och jag
har nyligen läst samma bok och skrivit ner vad vi tycker om den, här och här. Det var visserligen en fransman som fick årets Nobelpris i litteratur, men inte den fransman som har skrivit boken vi läste. Det var synd, för det är en bra liten bok.

Kanske tyckte jag om boken för att jag kände igen en del av mig själv i huvudpersonen. Fast jag har ju varken affär eller storvinst… Däremot gillar jag att skriva listor, precis som Jo. Och också precis som Jo har jag nu skrivit en lista på vad jag ska göra av alla pengar om jag vinner på Triss eller på 987 gram.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • en ny höj- och sänkbar säng till min mamma
  • en platt-TV till mamma
  • en utlandsresa till mig och Fästmön 
  • kunna gifta mig med Anna (om hon vill ha mig, vill säga)
  • en fest för alla välgörare och snälla
  • en laserskrivare så jag slipper utnyttja mina släktingar
  • ett hus i skogen med långt till närmaste granne så vi slipper varandra
  • ett bibliotek med sköna läsfåtöljer och -lampor och alla mina böcker i prydlig ordning  – i huset i skogen
  • att slippa skicka ansökningar till och låta mig och mina kompetenser bedömas och värderas samt bli intervjuad av småpojkar och dito flickor som är typ 20 år yngre än jag och som har inkomster 5 x min ersättning från a-kassan och som heter Molly, Edit, Hampus eller Mattias
  • en ny säng (eller i alla fall nya resårmadrasser)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol
  • en miljon till nån som verkligen behöver pengarna
  • fixa tandborstskadorna på mina tänder
  • ett gott Amaronevin
  • champagne- och grädde-te

Sen kommer jag inte på nåt mer. Just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om blommor.


Vi hade tänkt åka till en av stans loppisar
som Fästmön har besökt tidigare, men inte jag. Tyvärr var det semesterstängt… Fett besviken man blir! Nej, tacka vet jag Återbruket som dessvärre är stängt på helger. Vad gör man då? Jo, man tar med sig… Tjuren Ferdinand till Botaniska trädgården för att lukta på blommor!

Anna med blommor i näsborrarna

Tjuren Ferdinand.


Det är faktiskt så
att Anna har namnsdag idag. Därför tänkte jag att vi skulle få lite go-fika på Café Victoria efter vi hade glott på blommor. Det fick vi – men personalen på kaféet var den mest oorganiserade jag har varit med om! Och bara småflickor! Varför inte låta nån rejäl farbror eller tant styra upp det hela? Jättedåligt skött! MEN… det vi åt var suveränt gott! Anna valde en marängbakelse, jag en cheescake med jordgubbar samt en kokostopp. Den senare valde jag för att jag är snål! Det fastnar ju kokos mellan varenda tand, så nu har jag att tugga på resten av dan och kvällen…

Kokostopp o cheescake med jordgubbar

Det blev cheesecake med jordgubbar samt en kokostopp för min del. Sen dess har jag gått omkring och tuggat på kokos.


Men innan vi fikade
gick vi in på Tropiska växthuset. Entrén kostar 40 pix för folk över 16. Anna betalade, jag betalade inte. Tänkte vifta med presskortet om det hade blivit kontroll. Vi fotade hur mycket som helst i växthuset och lite grann även utomhus. Och plötslig fann jag att jag hade Skogsmulle med mig…

Skogsmulle

Skogsmulle.


Den här dan blev inte
som vi hade tänkt oss, men den blev inte så dålig alls, tvärtom. I afton blir det kräftkalas, dessutom.

Och nu kommer ett bildspel för alla blommuppar. Titta och njut! Visserligen är nya iPhonens kamera bättre än den förra, men blommorna och växterna är förstås bättre i verkligheten. Det är bara Tropiska växthuset som tar entré, allt annat är gratis. Till och med en pank kan unna sig ett härligt besök!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. Titta och njut av kraften i det som växer!

Read Full Post »

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.


Det var skönt och lyxigt
att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!


Huvudrätten
visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?


Vi skippade dessert
eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.


Men värst var nog sällskapet
vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!


Livet är kort.

Read Full Post »