Plåster och häxor… nä, nu går det lite för långt, tycker jag!

Ett förundrat inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Den danske utrikesministern har deklarerat på Fejan att han är glad att han inte bor i Sverige och att han föredrar att bo i ett land där viktigare saker diskuteras. En statsvetarprofessor vid Stockholms universitet, av dansk härkomst, förfasar sig över detta uttalande och menar att utrikesministern spottar på hela svenska folket. Eh… jag känner mig inte alls spottad på. Jag tror att jag förstår vad utrikesministern menar – det är en form av kommentar som man slänger ur sig när man tycker att nåt är korkat. Personligen tycker jag att hela den här debatten är korkad. Om man vill hittar man rasism, homofobi, religionsfientlighet, åldersdiskriminering etc överallt. Men det gäller att ta tag i sånt på de rätta ställena. Att hävda att beige plåster är rasism köper jag inte!
 

---

Nyhetstorkan tycks fortsätta trots att De Arbetandes Skara så smått börjar återgå till sina grottekvarnar. Jag är fortfarande urless på att höra deras klagan över detta, särskilt de arbetare som har haft minst en månads betald ledighet.

Men åter till nyhetstorkan. Och kränkthet. I förrgår läste jag om plåster. Ja, de där hudfärgade plåstren som P3 tog upp. Nu är nån/några kränkt(a) för att de bara finns i beige… Men hallå! Det finns faktiskt Bamseplåster, Hello Kittyplåster, Batmanplåster etc etc. De är väl allt annat än beige? Skärpning nu! Vad spelar ett plåsters färg för roll? Även ett beige plåster syns på min hud – trots att jag/min hud klassas som beigefärgad. Det är ju inte så att ett sånt plåster smälter in perfekt i huden, precis… Löjligt! Ännu värre blir det när jag läser att ett av stans apotek har hittat leverantörer av plåster för flera typer av hudtoner och ska nu anskaffa såna plåster.

Sånt här gör att jag överväger att bli kränkt över att det bara är svarta människor på våra vägmärken. Men jag då? Jag är ju beige! Varför finns det inga beige människor på vägmärkena i Sverige? (<== ironi)

En gråfärgad människa med skateboard hoppar över en svart bula. Fasa!

Huruvida Arbetsförmedlingen förmedlar jobb eller inte råder det delade meningar om. Men borde man inte åtminstone kunna förvänta sig nån form av kontroll av de tjänster som publiceras i dess Platsbank? I förrgår läste jag att ett företag söker häxor till Sundsvall, Gävle och Skellefteå. Den som är duktig på tarotkort, pendel och kanalisering och kan vägleda kunder per telefon har större chans att få jobbet. Inget krav, alltså, med vissa färdigheter. Knappt 30 personer har sökt jobbet. Maj gadd… Ska jag bli kränkt nu för att ingen har ringt och erbjudit mig jobbet??? Jag hittade ju till och med den perfekta häxhatten häromdan…

En häxhatt finns hos Helping Hand i Boländerna i Uppsala för endast 25 kronor.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 42: Gåspenna och Värja

Ett inlägg om den gånga veckan à la Tofflan.

Torsdagsmorgon och dags att presentera den Tofflianska veckans höjdpunkter (gåspenna) respektive lågvattenmärken (värja). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gåspenna

• Radiointervju (En lärorik övning – särskilt med tanke på att jag normalt sett lär andra umgås med journalister…)
• Återupptagen kontakt med R!!! (Min hafti!)
• Att ha kärlek i livet (Anna är den bästa i mitt liv!)
• Att klara av att gå en halvmil (Stora kliv på ett år!)
• Deckarspelet (Sjukt kul!)

Värja

• Tuffa dagar (Det är svårt att se att de tillför livet nåt meningsfullt.)
• Nej (Inte mitt favoritord just nu.)
• För gammal? (Tja, vad ska jag tro om vem som är åldersfixerad och vem som inte är det..?)
• Stalkers (Enligt TV-programmet med samma namn är dessa förföljare med social inkompetens och fixering.)

Livet är kort. Det positiva har ändå övervägt med fem mot fyra denna vecka. 

Read Full Post »

Lite irriterat och oklara affärer

Ett inlägg om hur det känns just nu. 

Uppdaterat inlägg: Jag har fått ett svar från Patrik på Let’s Deal. Han skriver bland annat:

[…] Vi har fått information om att leveransen skulle skett i i slutet av förra veckan. Jag har kontaktat dem för att se vad som hänt, du skall inte behöva väntar mycket längre och jag återkommer inom kort med svar. 
Vi beklagar verkligen detta. […]

Jag har svarat:

[…] Jag VILL inte vänta mycket längre. Någon vara har jag inte fått, men betalt för i juli i somras. Jag vill ha pengarna tillbaka.
Inte glada hälsningar […]

På det kom ett idiotiskt autosvar, förstås…

To be continued…

Igår kväll blev jag lite irriterad. Men så intalade jag mig själv att vi människor är olika. Tack och lov, ska jag väl säga. Samtidigt kan jag inte neka till att jag blev väldigt störd. En person skickade ut en rant av tweets om Hur Det Verkligen Är Att Vara Arbetslös. Att man faktiskt är precis så värdelös som alla säger – annars skulle man ju ha jobb. Detta är en person jag inte följer, för om jag skulle göra det skulle jag må skit! Däremot retweetades personens tweets av nån jag följer på Twitter. Jag övervägde att avfölja. Jag vägrar nämligen att tycka att jag är värdelös, trots att jag inte har jobb.

Övriga tweets innehöll bland annat tips och negativismer så jag blev skitirriterad. Det här med rutiner, till exempel, är bara skit. Varför ska man gå upp på morgonen – det blir ju ändå andra rutiner när man sen väl får jobb. Eh..? Om jag nu väljer att gå upp klockan sju på morgonen är det bland annat för att det är en normal tid för en arbetande kontorsråtta att stiga upp. Och det är jobb med kontorstider jag söker.

Nej, jag blev verkligen störd av allt negativt. Än har jag inte avföljt den jag följer som hade retweetat, men jag överväger. Sån här läsning hjälper inte mig ett dugg. Energitjuvar är det sista jag behöver. Jag brukar dissa den sortens människor och jag brukar klara av att hålla borta fel influenser. Men tyvärr känner jag hur negativa tankar, tack vare tweetsen igår, försöker tränga in i min hjärna. Tänk så lite det behövs…

Den här lilla elefanten, som står vid min dator, ger mig energi!

Därmed inte sagt att den som är odelat positiv och la-di-da känns OK heller. För livet som arbetssökande är inte alltid positivt och jag kan inte säga att jag är optimistisk varenda sekund. Det finns stunder när jag är ledsen och bekymrad också. Det måste få finnas såna stunder. Jag kan liksom inte blunda för verkligheten och tro att allting har ordnat sig när jag öppnar ögonen igen. Det finns ingenting som ordnar sig av sig självt, det är bara jag som kan ordna saker och ting för mig! Och DET, kära läsare, vidhåller jag är en sanning!

Det hänger också kvar irritationer från i fredags. Bland annat skulle Dalkarlarna återkomma till mig via mobilen angående persiennreparation. Jag hörde inget på eftermiddagen och nog tror jag att de jobbar då, även om det är fredag. Dessutom var det den anställda på Dalkarlarna som själv sa att hon skulle återkomma med besked.

Jag mejlade också Let’s Deal i fredags angående en grej jag har betalt i juli, men ännu inte fått. För tredje gången hölls inte leveransdatum. Det handlar bara om 99 spänn, men om många människor betalar 99 kronor för en grej som inte levereras, då tror jag att vi har blivit lurade – och att den som har lurats har tjänat pengar på oss. Nu vill jag häva köpet. Jag vill ha mina 99 kronor tillbaka. Och det tänker jag riva upp himmel och jord för om jag inte får.

Jag har inte fått nån sink snake. Tre gånger har man ändrat leveransdatum. Jag vill häva köpet. 

To be continued, alltså… I alla fall vad gäller de oklara affärerna med Dalkarlarna och Let’s Deal. De negativa twittrarna har jag inte bestämt än hur jag ska ”hantera”. Jag blir förbannad. Jag tycker att så mycket är skräp nu för tiden. De nya fönstren är jättebra, men persiennerna i dem har varit dåliga redan från början. En persienn var till och med trasig vid leveransen hösten 2012. Den fick jag utbytt dan efter jag kommit hem från sjukhuset efter min operation i december. Och Let’s Deal har en massa fina dealer, men som läget är just nu har jag ingen lust att handla nåt därifrån ever again.

Som grädde på moset kom ett mejl om intresseförfrågan från Blogvertiser till mig om att skriva en spelsajt – detta trots att jag har kryssat i att jag inte vill ha den typen av skrivuppdrag. Det är andra gången nu. En tredje gång och jag vinkar adjö. I morse kom ett mejlsvar där personen på Blogvertiser skyller på kunden (uppdragsgivaren). Nej, det är inte OK, Blogvertiser! Då får ni hitta andra rutiner, annars kan man ju lika gärna strunta i vad såväl skribenter som kunder vill utföra respektive ha…

Livet är kort. Idag är det visst surt och irriterat. Men nej, jag ska inte ha mens.

Read Full Post »

Namn och image, jobb och… fritid..? Vilken fritid..?

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar namn igen. Och jobb.

Igår skrev jag om förslagen i den nya namnlagen. Idag har jag faktiskt Namnsdag*. Är det nån mer än min familj som firar det? Eftersom det är lite långt mellan mamma och mig brukar det landa ett kuvert i min postbox några dagar före själva Namnsdagen. Så även denna gång. Kuvertet innehöll ett fint kort och två trisslotter, som jag naturligtvis tänker vinna på. Det vore ju till exempel inte helt fel att få en inkomst varje månad under ett antal år till… Nåja, jag skämtade igår om att jag övervägde att byta namn till

Jeannette Eriksdotter.

Nu passar det ju inte min image, men det jag glömde säga var att jag ju egentligen inte behöver byta. Jag heter faktiskt både Jeannette och Eriksdotter i förnamn. Tanken var att jag skulle kallas just Jeannette, men när mina föräldrar hörde hur namnet uttalades av befolkningen i Metropolen Byhålan fick mitt andranamn, Ulrika, bli mitt tilltalsnamn.

Mitt namn var annorlunda när jag var barn, även efternamnet, som är ett gammalt soldatnamn. (Hela jag var förresten rätt annorlunda.) Det var inte roligt eller ens praktiskt att alltid bli ihågkommen av lärarna i skolan, eftersom jag besatt ett ovanligt namn. Idag är jag vuxen och jag har vant mig. Men i vissa kretsar tycks mitt namn vara fläckat och det är därför jag överväger att använda mina två andra förnamn som förnamn respektive efternamn. Problemet är bara att jag, för att passa ihop med

Jeannette Eriksdotter,

skulle få göra om hela mig och min image. För jag är allt annat än flickig, nåt jag tycker att mitt ”nya” namn skulle ge sken av att jag är. Så… det stannar nog vid funderingar. Men en gång testade jag faktiskt på skoj ett byte! I mitt förra arbetsliv – God rest its soul! – suddade jag vid ett tillfälle ut mitt namn på whiteboarden i korridoren. Den där tavlan där vi skrev vad vi hade för oss om dagarna ifall vi inte var på våra kontor. Jag skrev i stället dit

Jeannette Eriksdotter.

Det tog två minuter så kom intendenten och undrade om avdelningen hade fått en ny medarbetare…

Förutom att fira min Namnsdag idag ska jag förstås jobba. Först på mitt ordinarie jobb, sen för Uppsalanyheter.se.Direkt efter jobbet bär det av hem till en person som jag är både nyfiken och spänd på att få intervjua. Ett personporträtt av Henne (så mycket kan jag avslöja!) publiceras troligen nån gång efter klockan 16, när jag har förflyttat mig till och landat på redaktionen, under morgondagen. Jag hoppas, förresten att du läste den lilla artikeln jag skrev igår. Den visar nämligen att det kan vara lönsamt att ta hand om skit på rätt sätt. Det är lite sånt det forskas kring på en av mina institutioner. (Jag har också skrivit om en spännande författare och om Fredsåret i Uppsala 2014, ifall du har missat det.)

Ja alltså… det här med fritid… Det börjar tunnas ut med den… I kväll efter jobbet blir det ju mer jobb, även om det är nåt jag ser fram emot. I morgon efter jobbet ska jag till redaktionen och lära mig publiceringsverktyget. Jag har varit så trött om kvällarna den senaste tiden att jag liksom har stupat i säng. Igår kväll var jag till och med så trött att jag glömde stoppa i bettskenan i käften innan jag somnade.

Min bettskena låg kvar i sin ask i morse. Bilden är lite suddig, det är trots allt en intim tingest.

Fästmön och jag åt grillad kyckling till middag igår innan vi tog en tur till Himlen. Lullan Gardenia försökte brygga kaffe åt oss och det gick väl så där. Vilken tur att hennes mamma fanns på plats och kunde sträcka ut en hjälpande hand! Kronprinsen berättade att han eventuellt har nåt spännande på gång och självklart håller jag tummarna för denne unge man som förtjänar lite framgång. Fritzlan, som visar sig bli student nästa vecka, har lämnat Sverige för Ungern ett par dar med klassen. Prinskorven går i skolan som vanligt och tillbringar kvällar och nätter hos sin pappa fram till fredag.

Nu ska jag göra ”allt” (inta kaffe intravenöst nej, skojar bara, DRICKA kaffe, äta frukt och så) för att försöka fortsätta hålla mig vaken. Det blir en lång och innehållsrik dag, känner jag… Hur ser din dag ut??? Får du en stund över kan du väl skriva några rader och berätta i en kommentar här!

*För den som inte fattade det eller orkar kolla en almanacka är det alltså Jeannette idag. Och Yvonne. Men jag heter alltså Jeannette. Med två n och två t.

Livet är kort.

Read Full Post »

Husbygget klart, social mediestrategi nästa?

Ett inlägg i vilket Tofflan spånar om vad hon SKULLE kunna göra härnäst på jobbet.

I våras byggde jag ju ett hus. Eller… mer korrekt: jag byggde en webbplats om Huset jag jobbar i och för dess personal. En webbplats är ju ingen statisk kanal för information, men arbetsgivaren har ännu inte bestämt sig för vem som ska vara ansvarig för just den webbplatsen. Mitt uppdrag ”Webbplats Huset” upphörde den 1 mars, men jag står fortfarande kvar på sidorna som webbansvarig. Och ja, jag erkänner, jag går in och småpetar ibland och gör lite saker så att webbplatsens sidor känns aktuella.

Toffelfingret småpetar lite här och var på webben…

Naturligtvis tycker jag att Husets webbplats ska ha en webbansvarig. Jag skulle gärna fortsätta ha det ansvaret, men då måste arbetsgivaren erbjuda mig nånting jag kan överväga. Dessutom skulle jag vilja fortsätta utveckla och fundera mer kring om och hur vi ska använda oss av sociala medier. Idag använder vi nästan inte sociala medier alls i jobbet, förutom ett par, tre arbetsrelaterade bloggar (existenser som tycks vara tämligen vegetativa, i alla fall ett par av dem).

För institution 1 jobbade jag ju fram en kommunikationsplan. (Ja, det var ingen skrivbordsprodukt utan jag jobbade bland annat med enskilda intervjuer, grupparbeten med mera.) Nästa steg som vore intressant att ta är att göra en plan för hur vi ska använda sociala medier. En strategi, helt enkelt. Jag hittade ett intressant inlägg med fem tips om hur man bygger en sån social mediestrategi och jag tänkte jag skulle kika närmare på tipsen. Vid första anblicken är de inte långt borta från några av punkterna i en kommunikationsplan, för övrigt. Tack för detta, Meltwater!!!

Vid första anblicken…

 

1. Identifiera vad syftet är
   Mål och syfte med saker och ting är alltid viktigt! Varför ska man annars lägga ner tid och pengar på att göra nånting? Här föreslår CIO Magazine, som har sammanställt tipsen, att man måste fråga sig vad man vill: stärka varumärket eller öka försäljningen? Förbättra hur du syns i omvärlden, kanske? Eller sköta din kundsupport? Olika medier är bra för olika saker. För kundsupport rekommenderar CIO Facebook eller Twitter, men för att öka synligheten Google+ och YouTube. Men hjälp! Faller man inte direkt i fällan när vi redan innan vi har definierat mål och syfte diskuterar kanaler???
2. Ta reda på vem din kund är
   Målgruppsanalys. Här gäller det att kolla vem som är kund och hur kunden använder olika nätverk. Webbanalys och kundundersökningar rekommenderas av CIO. För det är ju kunden som står i centrum när det gäller val av kanal. CIO går vidare och rekommenderar kanaler som Pinterest när unga kvinnor är kunder, Pinterest och Facebook om produkterna är konsumentorienterade samt LinkedIn och Twitter om dina kunder är främst företag.
3. Välj en kanal som är lämplig för den information du vill dela med dig av
   NU först kommer punkten om kanalval, trots att CIO redan har slängt ur sig några förslag. Men förutom de tidigare nämnda kanalerna nämns här Instagram, som ju är bra om man har saker man vill visa upp – till exempel inredning och kläder. Jag skulle vilja lägga till upplevelser också – allt från hotell till äventyr. Sånt som helt enkelt gör sig bra på bild! För att nå privatkunder med erbjudanden rekommenderar CIO Foursquare, som jag inte känner till särskilt mycket sen tidigare. Foursquare är en sorts nätverk där medlemmar loggar in, förstås, ofta med mobiler, för att hitta till olika ställen och där man kan visa var man själv befinner sig. Lite som Gowalla, men typ mer, skulle jag vilja förklara det enkelt. (Om du inte känner till Gowalla och vill veta vad det är mer detaljerat, klickar du på ordet Gowalla.)
4. Välj en kanal som är mobilvänlig
   Idag surfar många av oss mobilt. CIO rekommenderar därför varmt att man använder en kanal som är mobilvänlig. Det underlättar också för dig och kunden att kommunicera, interagera.
5. Pröva olika sociala medier och utvärdera resultatet innan du fattar ditt beslut
   CIO rekommenderar Google Analytics som verktyg för att kolla vilken av de sociala nätverken som får mest besök. Personligen tycker jag att Google Analytics är krångligt att ta fram statistik ifrån, men det beror nog på att jag inte kan använda det för den här bloggen eftersom jag inte kommer in i sidfoten och kan lägga in en mätare. Annars är Google Analytics gratis och har man väl ställt in vilka saker man vill mäta och titta närmare på är det väldigt givande. Jorå. Jag har kikat på det i tjänsten när det gäller våra webbplatser. Men åter till själva prövningen! Det är viktigt att testa sig fram innan man bestämmer kanal. För det är ju inte alltid så att den kanal som är mest ”inne” är den som bäst passar ditt företag/din verksamhet.

Fem bra tips, om än ganska självklara, men samtidigt tips som gör det lätt att spåna vidare – mot en social mediestrategi…

Livet är kort.

Read Full Post »

Smslån via mäklare..?

Jag har ju tidigare skrivit om smslån och framhållit hur kluven jag är till desamma. Ett smslån ser jag snarast som ett synnerligen kortfristigt lån och i absoluta nödfall. För man ska komma ihåg att ett lån alltid är ett lån. Och lån ska alltid betalas tillbaka.

När jag surfade runt lite hittade jag smslånmäklare.se och halkade in för att kika vad det var. En mäklare för smslån… Tog mig en titt på sajten för att se om den skulle kunna vara till nån hjälp ifall jag möjligen skulle vilja smslåna.

En mäklare för smslån, kan det vara nåt..?

Det första jag reagerar på är en logga – se ovan! – som är tänkt att ge ett förtroendeingivande intryck med sin krona och allt. Fast när man har misslyckats att centrera kronan över hela texten, sjunker mitt förtroende en del… (Yrkesskada!)

Utöver detta ger startsidan emellertid ett gott intryck. Sidan är ren, vilket tilltalar mig. Texten är enkel att förstå, nåt jag också gillar. För det här med pengar är viktigt och det är ofta alltför lätt att krångla till saker. Jag gillar också det sista stycket som uppmanar besökaren till eftertanke innan man tar ett smslån. Vidare finns där en topplista över smslånegivare, en lista som är sammanställd av smslånmäklare.se enligt vissa kriterier. För att hamna på listan har man bland annat jämfört villkor och räntor, hur snabbt man kan få lånet med mera.

Övriga undersidor fortsätter i samma rena stil. Under Nyheter kan man läsa om en del lånegivare, men också om syftet med den här sajten och dess mål:

Smslånmäklare satsar på att bli den största portalen för smslån 2012.

Undersidan om Ränta innehåller en del irriterande korrekturfel och kunde språkligt sett vara bättre formulerad. Sidan Välja rätt ger ingen som helst hjälp att göra just det – men hänvisar ofta till smslånmäklare.se som den rätta att hjälpa till när man överväger smslån…

Det är möjligt att jag skulle välja att gå genom den här sajten/portalen om jag funderade på att ta ett smslån, men nu är detta inte aktuellt för min del.

Livet är kort.

Read Full Post »

Brist på fantasi?

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »

Vid vägs ände..?

Det fanns en tid när bloggen var det rent praktiska som höll mig över kanten – förutom Fästmön, dårå. Jag har skrivit mig ur en kris och en god bit ur ett helvete. Men se framme i ljuset är jag inte än!

Den sista tiden har jag tappat läsare. Ärligt talat bryr jag mig inte om det så mycket. Jag har aldrig bloggat för andra, jag har bloggat för mig. För att få ur mig det som gör ont inuti.

Men nu gör det i stället ont att förstå att jag bara var intressant så länge jag hade det svårt. Glädjande nog kan jag informera att jag fortfarande har det svårt. Jag har inte fått nån lön på ett ganska långt tag, till exempel. Det är lite jobbigt. Man kan inte leva på luft och en Lottovinst på 2 000 kronor och en snäll mamma i all evighet. Det sistnämnda är också nånting jag riktigt skäms över.

Det gör ont att höra att man inte orkar följa min blogg

[…] för att du skriver så mycket! […]

Ha! Jag skriver många färre inlägg numera. Men inläggen har ett annat innehåll än tidigare. Och det kanske är lite svårt för somliga att begripa hur mycket jag älskar det jag gör om vardagarna, det jag gör på mitt vikariat. Jag lovade mig själv att aldrig mer bli mitt jobb. Det är väldigt svårt att hålla det löftet – jag trivs verkligen om dagarna nu.

Och jag är rätt trött på att fortsätta vara klassens clown. Jag är rätt trött på att ha ett webbtroll som inte kan respektera att h*n inte är välkommen ”hemma hos mig”. Har h*n inget eget liv? Varför är jag så intressant?

Nån kan få ta över stafettpi… jag menar clownnäsan. Varför bloggar till exempel inte webbtrollet? Är det för att det inte har nåt eget liv?

                                                                                                                                                            Det finns en tid för allting och kanske är det så att den här resan närmar sig vägs ände. Därmed också den här bloggen. Det är i alla fall nåt jag överväger.

Read Full Post »