Morgonens AJ! och Morgonens arbete

Med tuppen vaknade jag även idag, det vill säga klockan sex prick. Lyckades emellertid somna om för att vakna kvart över åtta med en huvudvärk som fick mig att undra om jag var på fest igår. (Troligen inte, för endast en starköl och en påse popcorn gick åt.)

Middagsrester från igår på golvet.

Har varvat hemmajobbande med kaffe och tidningsläsning. Det mesta har gått bra. Jag fick ner rullgardinen i sovrummet, men den min batteridrivna skruvdragare ville inte hjälpa till så det fick bli för hand. Resultatet blev lite mjölksyra. Ska nog försöka inhandla nya batterier i veckan, det kanske är det det hänger på.

Flyttade på en del prylar i sovrummet och plastade in. Nu är det bara sängen kvar, men den kan jag inte rubba utan Fästmöns hjälp. Och Anna ska jag åka ut och hämta i eftermiddag.

Hälen är än så länge OK. Huvudet, däremot, fick sig en smäll via en fin burk som trillade ner från bokhyllan i sovrummet. För huvudets del gjorde det varken från eller till, det är lika tomt som innan. Burken höll också och det blev inget märke i golvet. Men det gjorde ont. I mitt huvud. AJ!

Kökslampan gick inte att ta ner som jag hade tänkt, så jag fick lyfta ner hela skiten lampan. Den lär kräva många svordomar sen när den ska upp igen, det inser jag helt klart.

Nu börjar magen säga till om frukost. Men jag måste bara kommentera händelseutvecklingen i fallet med doktorn som misstänks för barnpornografibrott, som jag skrev om igår. Doktorns arbetsgivare, tillika min före detta arbetsgivare, har väl begått brott mot grundlagen eftersom man igår kontaktade lokalblaskan för att försöka få redaktionen att berätta vem läkaren är? Det är INTE lokalblaskans roll att upplysa om sånt – och där är för en gångs skull nyhetschefen och jag överens (annars har jag en del synpunkter på denne nyhetschef som inte ens kan svara på mejl).

Utredningen ligger hos Stockholmspolisen och kammaråklagaren har sagt att det inte finns några offentliga uppgifter i ärendet. Det är från dem som ansvarar för utredningen doktorns arbetsgivare bör få namnuppgiften, ingen annanstans  ifrån! Lokalblaskan har ett enda syfte och det är att sälja tidningar och tjäna pengar. Lokalblaskan är inte en myndighet med informationsansvar. Svårare än så är det inte. Sen tycker och önskar jag att utredande polismyndighet bör avslöja doktorns namn för arbetsgivaren så att denne doktor stängs av under pågående utredning. Men eftersom man har utrett i över ett år borde, å andra sidan, utredningen snart vara färdig. Eller??? Varför tar det sån tid???

Livet är kort.

Read Full Post »

Kallt och blött och kanske lite förkylt

En kall och blöt fredagsmorgon blev det. Dalkarlarna har ledigt idag, så den som ville ha sovmorgon hemma på min gård kunde ta det – om h*n inte skulle upp och jobba, förstås. Det skulle jag, dårå, och Fästmön. Jag hämtade hem henne till mig när hon hade slutat jobba. Svängde förbi ett hamburgerställe och tryckte i mig en kycklingburgare medan Anna tog lite glass. Den stackarn känner sig trött och slut och även där är det en förkylning som står och väger. Jag kände mig helt OK igår. Nu på morgonen är det lite sisådär igen.

En näsa röd som en clownnäsa, kan man väl säga gäller.

Idag blir det fullt ös igen på jobbet, ska ut med ett pressmeddelande på morgonen och har första jobbmötet på mitt kontor klockan nio. För första gången sen jag kom hit ska det göras en trycksak och jag blev tyvärr inkopplad sent i själva handlingen. Val av kanaler för kommunikation är en viktig sak jag ska prata om på onsdag. Det är liksom inte val av kommunikationskanal som är den ände man börjar i… Igår hade jag tur och fick tag i en person som jobbar med formgivning internt. Dessa kan vara ganska svåra att få tag i, trots mejl, telefoner och mobiler, men när man väl får tag i dem är de så professionella och duktiga! Jag fick också ett löfte om att de kan ta över ifall, ifall jag får stanna på Sjukstugan i Backen eller blir ditkommenderad inom en snar framtid. Känns tryggt att veta!

Det är så många saker som händer runt omkring och så mycket jag skulle vilja blogga om, men jag har inte haft tid till det. I kväll kanske det blir nånting, för nu kan jag inte göra mer förarbete inför fönstren hemma. Anna kommer in i morgon och hjälper mig med sängarna, matsalsbordet och lite annat. Det sista, typ köksbordet, får jag väl plasta in måndag morgon. De kanske inte måste börja precis där..?

Om du vill läsa ett blogginlägg som tar upp ett svårt, men aktuellt ämne tycker jag att du ska läsa hos Fatou. Jag blev så beklämd när jag läste om detta i lokalblaskan häromdan, för jag vet ju att det alltid, alltid är barnen som drabbas – hur det än är…

Livet är kort.

Read Full Post »

Klafs, klafs…

Ja, du har rätt. Rubriken är onomatopoetisk. Idag låter det klafs, klafs när man går ut. Inte nog med att det blåser som 17, det regnar också. När jag vaknade i morse trodde jag att jag hade sovit utomhus med tanke på frisyren.

Morgonfrisyr av det blåsta slaget.

Den här bilden är inte bara rolig. Jag förtvivlar faktiskt lite över den också! Skälet är att jag alltid har varit så stolt över mitt hår. Är det nånting jag har unnat mig och nånting jag verkligen har skött om och lagt pengar på är det mitt hår. Och nu tappar jag nävar varje dag. Sist jag var och klippte mig bad jag att min frissa skulle klippa riktigt kort. På det viset inbillar jag mig att det inte syns så mycket. Jag känner det ändå. Tunt och livlöst är det. Fåfänga jag gråter inombords. Kan operation Alien Extraho ge mig håret tillbaka, såsom det var? Svar: nej, troligen inte. Så då gråter jag lite till. Inombords.

Inte var jag ensam idag heller som åkte bil till jobbet. Maj gadd, vilka köer det var! Varför ska alla ut och åka när jag är ute och åker? (Ironi, för den som inte fattar det.)Vid vissa trafikljus var det ingen idé att köra trots att det var grönt, för risken var så stor att jag hade blivit stannandes i en korsning… Regn, regn, regn… Men jag såg i lokalblaskan att det ska bli sol i morgon. Må dä. Det vore ju inte helt fel när jag ska tömma ballen*  och skena till kallförrådet som värsta ystra ponnyn. (Ja, jag överdriver. En Toffla skenar aldrig som nån värsta, yster ponny – det går inte ihop med min image.)

För tillfället är hösten ganska grå och färglös. Jag ser fram emot fyrverkeriet i naturen som jag vet kommer varje höst! Visst, naturen dör – men bara för att återfödas igen i vår! Det gäller att inte glömma bort det när det känns som mest… färglöst/tjockis-svart. På tal om färger känns det skönt att Salas heminredningsbutik har koll på vilka färger som gäller i höst. Fast ett misstag gjorde de ju i annonsen när de skrev turkos… Turkos är ju varken nån färg eller snyggt.

Tur att Salas heminredningsbutik har lite koll på vilka färger som gäller i höst – trots korrekturfelet turkos. 

Fredag idag och Fästmön dimper ner i kväll. Ska verkligen utnyttja henne den här veckan till att skyffla och plasta in möbler. Stackars Anna… Måste komma på nåt bra sätt att muta henne på…

*tömma ballen = tömma balkongen på möbler inför fönsterbytet

Livet är kort.

Read Full Post »

Svart – som natta!

I morse när jag kom till jobbet visade telefonen ett konstigt felmeddelande. Och när jag slog på datorn gick den snällt igång, men datorskrivbordet var alldeles svart förutom två vädergadgetar, en klocka och så datorns papperskorg.

Svart är i och för sig snyggt, men…

Tänk så handikappad man blir i mitt jobb när varken telefon eller dator funkar! Jag kunde inte ens kolla på vårt intranät efter driftinformation… Det visade sig snart att halva ”företaget” hade drabbats. Skälet var ett strömavbrott igår kväll. Strax efter klockan nio nådde vi cyberspace igen. För min del innebar detta svarta en förlust på en timma och en kvart, ungefär, jobbmässigt sett. Men jag satte mig så klart med en utskrift jag hade gjort tidigare, som tur var, och planerade mitt pratmanus inför onsdag om två veckor. Och faktum är att jag klarade av att läsa mina kråkfötter sen, när nätverket var igång igen, och jag skulle föra in ändringar och tillägg i filen på datorn.

Skriver jag för hand blir det mest kråkfötter, men jag klarade faktiskt av att läsa dagens!

Jag skippade därför förmiddagsfikat och jobbade större delen av lunchen, även om jag hann springa ner med IS och slänga i mig kesofyllda avocador och rödbetsris. Inte särskilt mättande, så i kväll kanske jag kokar lite färsk pasta som jag inhandlade igår.

På onsdag klockan 16 blir det äntligen sjukgymnastbesök! Jag ska träffa Janne som har behandlat min häl tidigare med akupunktur. Det funkade då, så jag hoppas att jag får det och att det funkar nu också. Vet inte hur många behandlingar jag fick sist, men Janne berättade att han satte tolv nålar… Då hade jag ont bak på hälen, nu har jag ont under. Man kan förledas att tro att det gör ont att få tolv nålar instuckna bak på hälen där man inte är så köttig, men det gör det inte! Bara jag slipper se nålarna, för ser jag dem, svimmar jag. Det som gör ont är när Janne kommer och snurrar på dem i halvtid. Uj, då kan det ila till som tusan!

I veckan ska jag väl också förbereda inför fönsterbytet och börja bära bort balkongmöblerna. Nästa vecka måste jag sen flytta möbler och börja plasta in. Bävar för att leva i detta kaos, men samtidigt har jag ju en alien som pockar på min uppmärksamhet så det här med fönstren får gå som det går. Den 25:e ska jag på läkarbesök på Sjukstugan i Backen och det känner jag mig synnerligen kluven till. Jag inser att nåt behöver hända nu, snart, för jag mår allt annat än bra. Samtidigt har jag väl ingen större lust att bli behandlad hos nån som i princip förstörde mitt förra liv. Jag misstänker starkt att jag, när jag får narkosen vid operationsdags, säger ett och annat om en viss förkrympt själ som trampar denna jord… Vem vet, jag kanske avslöjar ett och annat som denna själ trodde att h*n kunde undslippa. Det mesta finns för övrigt nedtecknat, jag bara väntar på rätt tillfälle att göra nånting med det. Det verkar inte som om jag kan förlåta och därmed bränna det jag skrivit ner… Jag har försökt, men hur starkt jag än har gjort det så går det inte. Det är en kamp med minst två förlorare, emellertid, och jag är en av dem. (För att inte tala om när och kära som indirekt har drabbats.) Tro inte för ett ögonblick att jag inte är medveten om det. Jag är inte alls perfekt som människa, men jag är i alla fall inte ond. Det vet jag med säkerhet. Och jag tycker att min strafftid (för vad? lojalitet? pliktkänsla? viljan att åstadkomma nånting?) borde tidsbegränsas. Man kan inte leva såsom jag lever nu. Jag kan inte leva.

Jag har skrivit i mitt eget blod.

Livet är kort. Ibland tvingar det in en på fel vägar.

Read Full Post »