Trick ‘r treat

Lite film till söndagsmiddagen i vardagsrummet kändes rätt. Vi valde Trick ‘r treat (2008), Fästmön och jag, eftersom det snart är Halloween. Eller också var det för att den var inspelad för mest länge sen på DVD-hårddisken, Kanal 5 sände filmen i maj.

Skräckkomedi är genren.

Den här filmen visade sig vara en skräckkomedi. Den börjar bra och ganska typiskt med en ung tjej som mördas på Halloween medan pojkvännen väntar i sovrummet med en p-rulle på gång. Men sen blir det mest tramsigt med en seriemördande rektor, mobbiga ungar, tjejer som är vampyrer och jag vet inte vad.

Lite spännande blir det ändå när sägnen om bussen med åtta utvecklingsstörda barn som körde ner i ett kalkbrott berättas.

Fast det blir ju inte mer än näst lägsta betyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Min sanning. Alexander Bard

I kväll blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att se programmet Min sanning. Alexander Bard som gick på SvT nyligen. För mig kändes det extra speciellt dels för att Alexander Bard och jag är gamla skolkamrater, men också för att jag gillar honom, hur speciell och provocerande han än uppfattas. För det är ganska provocerande att tycka att Hitler är den mest snyggt klädda man som funnits.

Alexander Bard i TV-studion. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Alexander Bard har alltid gått sina egna vägar, känns det som. Jag uppfattar honom som en sökare, men också som en duktig debattör, otroligt beläst och påläst och väldigt intelligent. Därmed inte sagt att jag delar alla hans åsikter eller att jag gillar allt han gör. Jag gillar till exempel mycket av den musik han har gjort, men inte så mycket att jag har bemödat mig att lyssna på hans senaste musikprojekt.

Kristina Hedberg, som intervjuade Alexander Bard i TV-studion, gjorde ett bra jobb. Hon började lite tramsigt med att låta honom dra kort med citat han uttalat. Lite pinsamt blev det när Alexander Bard avslöjade att hennes research inte var komplett eller nyanserad. Men totalt sett tyckte jag att Kristina Hedberg lyckades. Alexander Bard måste vara en av de svåraste personer som finns att intervjua… Det var roligt att en av min pappas artiklar nämndes, nämligen den om Alexander Bards Fia med knuff-turnering. 😛

Alexander Bard var tydlig med att han aldrig gör saker för att bli omtyckt, men att han vill bli respekterad. Han ger ju inte precis intryck av att vara en mysplutt, en mjukisnalle som vill

kjamas.

(*ryser av uttrycket*)

Det som emellertid förvånade mig mycket i programmet var det empatiska intryck Alexander Bard. Även om han var tydlig med att gamla vänner som bara vill prata minnen gör han slut med och Idol-deltagare ska man vara hård mot för att de ska lära sig hur tufft det är i musikbranschen.

Och nu gör Alexander Bard säkert definitivt slut med mig när jag säger att jag minns honom som en gullig och varm person, med stor kärlek till människor. En del av den pojken finns kvar, noterar jag. Det är jag glad för.

Alexander i en av snöbackarna vid vår gamla gymnasieskola, vintern 1977-78.

Om du missade det här programmet finns det förstås att se på SvT Play. Det går också i repris ett par gånger till.

Jag ger det högsta betyg!

Read Full Post »

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Även om jag från och med onsdag är arbetslös igen om det inte sker nåt mirakel, hittade jag en intressant och jobbrelaterad artikel. På Svenska Dagbladets hemsida lämnas tre tips på hur man kan avsluta ett jobbmejl. För hur det än är har man olika roller även i yrkeslivet ibland. Men för det mesta vill man väl ändå låta lagom. Eller?

Solen tittar fram i en tänkbar avslutningsfras.

Svenska Dagbladet ger tre tips. Det första handlar om det korrekta och standardiserade. Typ Vänliga hälsningar eller Med vänlig hälsning. Men dessa funkar ju inte överallt. Förkortningen MVH blir allt mer

utskälld, 

enligt artikelskribenten, som på hemsidan är anonym. Och jag håller med! Jag blir irriterad när jag ser MVH i ett mejl, för nog tycker jag att man i tjänsten borde orka skriva ut tre små ord. Opersonligt!

Varmare blir det ofta i 

människobranscher

vad nu det begreppet står för. Men där man vill vara lite mer personlig, där människor är en mjukvara på företagets hårddisk, kanske. Exempel på lämpliga avslutsningsfraser här kan vara Varma hälsningar, Bästa hälsningar, Vi hörs, Allt gott. Själv kör jag gärna med det senaste, Allt gott. Det tycker jag funkar såväl i jobbmejl som privata!

En hälsningsfras kan bli en signatur, en image som avsändaren vill förmedla. Men det får inte bli för mycket:

[…] Chefen för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist kör på Management by love, men det gäller att älska på rätt sätt. ”Sedan hon slutade underteckna sina informationsbrev med ‘kram’ känns det mycket bättre.” kommenterar en anställd i tidningen Chefs chefstest. […]

Jag skrattar lite när jag läser detta eftersom jag ju faktiskt vet att Angeles verkligen är kram-typen även i tjänsten. Hon är liksom som… en virvelvind där hon far fram.

En avslutningsfras som nån använder är Med sol. Det tycker jag låter jättefint och positivt. Men artikelskribenten blir paralyserad och tänker

[…] Hur svara? ”Med grådisigt mörker över centralstationen” ? […]

Men för somliga funkar den frasen! De får en liten rapport om vädret från mottagaren och därmed en glimt av personen.

Däremot skulle det aldrig falla mig in att använda GMY. Det är en förkortning som står för en blandning av tyska och engelska: Gott Mit You (Gud med dig). Nej, det känns bara tramsigt och pretto, tycker jag.

Hur avslutar du dina jobbmejl? Hur avslutar du dina privata mejl???

Read Full Post »