Avtackad och klar

Ett färdigt inlägg.

---

 

En av de blommor jag fick i närbild, den som var mest orange och mest ovanlig!

Det kändes väldigt bra att få en liten fikastund med de på enheten som var i tjänst i eftermiddag. Jag blev glad och varm om hjärtat av Henriks ord om hur jag tog emot honom på jobbet och lotsade in honom i det. Men också av att han faktiskt varit inne på min blogg och kollat in min inköpslista över böcker… Alla vet ju att jag läser MYCKET och det är rätt svårt att köpa litteratur till mig. Men Henrik hade ansträngt sig och tagit reda på ett och annat. Det berörde mig mer än jag kanske visade. För jag fick nämligen ett bokpaket av kollegorna. Ett mycket genomtänkt sådant, med en bok som stod på min lista och en bok som jag verkligen blev intresserad av att läsa! Sen fick jag blommor också… Orange blommor som ser ut som korall. Ingen av oss vet vad de heter, men fina och ovanliga är de där de nu står i en vas i mitt kök. Jag älskar ju som bekant inte bara böcker utan också blommor och orange. Och tårta… Vilken fullträff!

Tyvärr hann killarna sticka iväg på möte, så de är inte med på bilden. Därför får Kristina och Mia representera mina före detta kollegor. Linslusen Francis, till höger i bild, kom också med på fotot!

Kristina och Mia övervakar mina blommor, tårtan och böckerna jag fick.

Innan jag lämnade byggnaden var jag ner till Jörgen för att lämna nyckel och passerbricka. Han ville inte vara med på bild, utan hänvisade till sin suppleant. Suppleanten använder han för att få folk att vända i dörren. De som kommer med jobbiga ärenden, förtydligade Jörgen och garvade. 

Jörgens suppleant.

Innan jag lämnade Kexfabriken eller Besticklådan för allra sista gången sa jag hej då till två favoriter, Anna-Maria, förstås, och så Anneli. Resten av favvosarna hade redan försvunnit på semester.

Nu är jag klar med Sigtuna kommun. Det har inte alltid varit roligt att åka till jobbet, men jag är flera erfaren-heter rikare – både vad gäller jobb och människor. I morgon blir det inskrivning hos Arbetsförmedlingen. Senare i veckan kanske, kanske det blir en intervju nånstans, i nåt företag som av en händelse ringde mig på förmiddagen idag och undrade om jag var intresserad av en tjänst…

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens språklektion

Ett språkligt inlägg.

---

 

Nu vet jag vad ”låda” heter på flera olika språk!

Dagens språklektion fick jag i morse när jag anlände till Kexfabriken eller Besticklådan. Här finns nämligen inte så många kex eller bestick nuförtiden utan mest… papper… För du vet väl, lika bra som jag, att Det Papperslösa Kontoret bara är snicksnack..?

Det är alltid kul att lära sig nåt nytt.  Och att bevisa för sig själv att man är utvecklingsbar och har inlärningspotential kvar…

 
 
 
 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 26: Kex och Kexfabriken

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.

---

 

Torsdag morgon och än lever Tofflan i Uppsala. Precis som Emil… Och precis som vanligt kommer här en sammanfattning av bra grejor (kex) under den gångna veckan och mindre bra (Kexfabriken) saker under samma period. Enligt mig själv, förstås. Det är ju bara mitt liv jag skriver om, inte ditt. Här kommer det:

Kex 

• Vänliga män (De finns. Flera stycken. I Märsta.)
• Shopping (Jag får en liten semester över en helg – och ett paket med pocketböcker.)
• Tre lediga dagar över midsommar. (Jag låtsades att livet var normalt.)
• Blommor (De gör sällan ont, som ord gör…)
• Mer blommor!
• Krig, kvinnor och gud (En fantastiskt bra biografi över Barbro Alving.)
• Ack Sverige, du sköna! (En fantastiskt fin fotobok, som jag fick recensera, av Elisabeth Ohlson Wallin.)
• FEM:s bokpaket (FEM är så omtänksam och snäll!)
• Världens bästa – och roligaste! – Fästmö (Alltid full av överraskningar och upptåg.)

Kexfabriken

• Arbetslös. Igen. Snart. (Det suger.)
• UL:s skitreklam om att det går att ladda sitt busskort via datorn (Ja, det funkar, men bara i en enda webbläsare. Hört talas om tillgänglighet???)
• Märkligheter på ett märkligt ställe (Man upphör aldrig att förvånas.)
• Fortfarande inga kontaktuppgifter från handläggaren på Arbetsförmedlingen (Det är för jävligt hur vissa byråkrater bemöter människor.)
• Onboarding.  (Det verkar rätt läskigt.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dar kvar

Ett nedräknande inlägg.

---

 

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdaler på Rix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I sluttampen

Ett slutande inlägg.

---

 

På väg att lägga ner vapnet.

Det börjar dra ihop sig. Dagen för liv-egenskapen närmar sig. Den dag, när jag hamnar helt i händerna på myndigheter som utgår från att jag vill lura till mig deras futtiga pengar. Egentligen vill jag inte ha ett öre av dem, men nånting måste jag leva av en stund till. Jo, det sägs från olika håll att jag är en kämpe. Bara det att den här kämpen är in till döden trött. Så trött att hon till och med vill lägga ner sitt enda vapen – skrivandet.

Jag läser Beata Arnborgs biografi om Bang och slås av våra många likheter. Nu vill jag inte låta skrytsam, det är väl snarare Bangs svagare sidor som jag också ser hos mig. Förutom en: jag dricker inte så kopiöst med alkohol och framför allt inte när jag har det tufft. Men jag läser om prestationsångest, skrivkramp varvad med skrivflöde, kampen för inkomst och ekonomi, rädslor samt flera andra saker som får mig att nicka. Tänk om jag hade fått möjligheten att träffa denna människa!..

En stund i bersån.

Det är ingen härlig junidag idag, precis. Dagen är grå och det har regnat sen jag klev upp, i princip. Igår på lunchen kunde jag sitta en stund i lagom sol i en liten syrénberså som jag hittade. Satt faktiskt och läste, gjorde mig ingen brådska tillbaka. Kände mig så fruktansvärt… ovillig igår.

Det sker märkliga saker omkring mig, men eftersom jag snart inte ska vara del av dem, tar jag dem inte till mig utan slår ifrån mig. Fast jag blir beklämd när jag ser hur man behandlar människor som inte mår bra – eller människor överhuvudtaget. För två veckor sen bad jag (först muntligt, senare samma dag via e-post) om ett samtal med HR-chefen. Igår kom en inbjudan till ett möte i nästa vecka. Det går inte undan i handläggningen här… Jag accepterade. OK, det är försent för mig, men jag vill framföra mina åsikter innan jag drar. Hade jag inte fått till det där mötet skulle jag ha dryftat saker och ting på ett mer… medialt sätt. Vem vet, det kanske fortfarande…

Oavsett allt, måndagen den 30 juni städar jag ur min arbetsplats. Tisdagen den 1 juli blir jag livegen. Jag ordnar en massa papper och blanketter hit och dit under tiden. Det är ett jäkla sjå. Det gäller att inte råka skriva fel, för då uppfattas man som brottslig. Which reminds me… handläggaren på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter. Det lovade h*n mig per telefon den 12 maj. Är det nån som tror att uppgifterna kommer? Inte jag, i alla fall. Är det nån som tror att h*n får nåt straff för att h*n inte har fullföljt sitt åläggande? Inte jag, i alla fall. Nä, det är bara Tofflor som a-kassan och Arbetsförmedlingen straffar omedelbart.

Så nu är jag i sluttampen, verkligen. Det finns vissa här i Kexfabriken eller Besticklådan som uppenbarligen inte har förstått att det snart är över. Hur tydlig ska jag behöva vara? Äh, kommunikation är svårt, det är det…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hon heter Majken

Ett hundinlägg.

---

 

Det är ansträngt just nu, mitt förhållande till andra människor. Det är verkligen inte fel på

alla andra,

det är fel på mig. Och varje gång jag skriver om det på bloggen eller på Twitter så kommer den ännu fler oönskade besök av människor som bara snokar. Men det är faktiskt lite bra att vara förföljd och hånad. Det ökar trafiken så till den milda grad att jag får fler och fler skrivuppdrag, vilket ger mig inkomst. Det tackar jag troll och annat oknytt för!

Ungefär så här såg hon ut, Majken. Men bilden är lånad från hundstunden.se

I verkliga livet, det som inte pågår i sajberspäjs utan i rummet där jag sitter eller däromkring, har jag just intagit en salladslunch och en därpå följande liten promenad. Håglös, med tårarna i ögonen, traskar jag runt just nu. Idag är verkligen ingen bra dag, för det är tisdag.

Men på väg in i Kexfabriken eller Besticklådan igen mötte jag henne. Hon, en ståtlig svart skönhet. Jag bad hennes medföljare om lov att hälsa på henne. Fick veta namn, ålder och lite annat också. Bäst av allt, klia henne på halsen. Se hur hon sträckte på sig, kom närmare, kände av att jag var ledsen. Hundar är bästa medicinen mot dumma tårar. Hon heter Majken och var på väg till frissan. Vi träffas nog aldrig mer.

Uppe i trapphuset träffade jag min lokala fanclub. Det var gott. Jag vet att vi ska sakna varandra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ur en fyraårings perspektiv

Ett barnslig inlägg.

---

 

Rödluvan, vargen och mormor – den sagan har du väl hört? Men vet du hur mormors hus ser ut? Det vet jag numera, tack vare en utställning som vi har fått låna till Kexfabriken/Besticklådan. Utställningen är gjord av ett gäng fyraåringar.

Mormors hus, återskapat av en fyraårig hand.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dårligt hus till

Ett inlägg om dårligheter och oljud.

---

 

Om man ska skriva dårligheter om namngivna personer bör man inte vara grå och gömma sig bakom falsk identitet. Tycker jag, dårå.

Nej, det är inte bara hemmahuset som kan kallas dårligt. Jag vet inte vad som håller på att hända i Kexfabriken/Besticklådan, för jag blir inte kallad till några möten och får en del av informationen i andra hand. Men vad jag förstår är en konsult på väg in. Bemanningen i övrigt är till vissa delar grå. En del ska tillfälligt lämnas blank för en stund under delar av sommaren. Man tar sig för sin panna och fortsätter att räkna ner dagarna. Tyvärr kan jag inte skriva tydligare än så här. Den som vet, den vet. Resten litar jag inte på tillräckligt mycket för att skriva under lösen.

I privatlivet blir jag kallad för osanningar av personer som i grunden själva är osanna. Antingen vågar man stå för det man tycker/säger/skriver – eller så skriver man det inte. Om det gäller en annan, namngiven person, vill säga. Tycker jag, dårå. Det blir så jävla fel, på ren svenska, om man ska gömma sig bakom en falsk identitet. Visst kan ett visst anonymitetsskydd ges, men ansvarig ska ändå ha alla pusselbitar.

Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.

Oron mal annars i huvudet ihop med entoniga, störande ljud. Det var en del praktiska saker, blanketter och sånt, som jag skulle ha tagit reda på i helgen. Men jag orkade inte. Jag känner mig rörig i skallen. Ljudöverkänslig. Ljuden tar över och blir till oljud och jag blir glömsk. Häromdan glömde jag pantburkar i bagageutrymmet, burkar som skulle pantas. Igår glömde jag att ta med papper som skulle skickas – men jag kom ihåg att köpa kuvert och frimärken… Alltid något, kan man tycka.

Inte ens i morse var det tyst. När är det nånsin tyst? Före klockan sju åkte en hjuldriven maskin först på framsidan, sen på baksidan. Syftet med maskinen var att krossa ett antal stubbar. Stubbar, som har funnits i flera månader, måste man alltså ta bort före klockan sju… Ja jisses! Jag var vaken, men det kanske inte alla var. Och som vanligt borrade sig ljuden in och gjorde mig trött.

Nä, nu ska jag söka lite dispens från dårligheter och oljud en stund. Jag kan inte överleva annars, det känns som om jag är på väg att gå i bitar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mörk dag med ljust återseende

Ett dystert inlägg som ändå är glatt.

---

 

Solstrålar genom molnen. Du ser väl? Ansträng dig!

Den här dagen började med att Klump-Maja, du vet, Flodhästen Tofflan, hängde med all sin tyngd på tvättkorgen när hon skulle ta på sig strumporna. Har bara väntat på att det som skedde skulle ske, i morse var det dags: Toffelfoten brakade genom locket och gjorde en stor spricka i plasten. NEJ, DU FÅR INTE SE NÅN BILD PÅ DETTA PINSAMMA! Håll till godo med en mörk bild där solens strålar tränger genom molnen. Med lite fantasi kan du se det. Om inte, kontakta din optiker.

Vid lunchtid började det regna. Det har varit så kvavt ändå hela dan. En ganska dyster dag. Humöret påverkades helt klart av det uteblivna ljuset. Och att det var måndag. Men dagen på Kexfabriken/i Besticklådan försvann ändå relativt snabbt. Inte för att det går undan när det är roligt utan för att jag hade fullt upp. Roligast idag var en telefonintervju jag gjorde på eftermiddagen med en av Sveriges mäktiga!

Eva letar bilder på sina hundar på mobilen.

Men höjdpunkten idag var ”återträffen” med vännen Eva! Vi har nästan inte setts alls på sju år och, som jag har nämnt förut, felet är mitt. Först jobbade jag för mycket, sen blev jag kär och sen kom några förfärliga år när jag inte ville träffa nån för att jag mådde så uselt.

Det var så roligt att ses idag och det kändes inte alls som om det var sju år sen. Med en del människor är det ju lätt att ta upp tråden. Eva är en sån. Spännande att uppdatera varandra om vad som hänt sen sist, även om det mesta väl inte var så där jättebra för nån av oss. Men nu tänker jag inte vänta i sju år innan vi ses igen. Hoppas också att Eva fick klarhet i var hennes körkort har hamnat. Det körkort hon skulle hämta ut på posten på Stormarknaden – som ju la ner häromdan… Smart drag, Posten-som-inte-finns!..

Nu är det dags för mig att åka och hämta hem Fästmön. Vi har gjort vårt för idag. Men i morgon är vi tillbaka i Grottekvarnen igen…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det rullar på…

Ett rullande inlägg.

---

 

Nu rullar den på, våren!

Tänk att idag känns det som vår igen! Solen har kämpat och kämpat för att tränga sig igenom molnen och jag kan nog tycka att det börjar gå vägen. Det rullar på. Nånting annat som rullar på är livet och dagarna – precis som för de flesta. Just nu har jag ett sånt flyt, känns det som. Jag blir otroligt lyft av krafter utifrån. De yttre krafter som utöver motsatt tryck slipper inte igenom. Jag släpper inte igenom dem. Jag är teflon, på det sättet.

Flera spännande saker än våren rullar på. Det blåser en förändringens vind lite här och var. En del saker förändras till det bättre, andra till det sämre. Mitt fokus ligger på det som är bättre. Otacksam, som jag kanske upplevs, har jag börjat räkna ner dagarna på jobbet. Samtidigt som jag planerar in en after work med två favoriter här i huset. Ja, själva after worken blir inte här i Kexfabriken eller Besticklådan utan faktiskt i Uppsala. Det är några personer jag vet att jag kommer att sakna härifrån. Dessa två är ett par, men det finns fler. Samtidigt flyter jag fortfarande lite på lättnadens molntuss. Har jag inte samtliga de närmaste med mig kommer det aldrig att funka i längden. Jag har försökt senast idag att visa lite intresse, men när jag bara får goddag yxskaft-svar lägger jag ner. Av Kymriska Draken, som kom förbi för att utöva en demokratisk rättighet, hämtade jag lite energi. Draken lovade bjuda på scones igen vid första bästat tillfälle.

I stället gläds jag åt paketet som kom idag. Till mig. På jobbet. Det var en bok skriven av bland annat jobbets tusende följare på Twitter! Och var lugn! Jag har också skickat den personen ett litet paket. Boken handlar om… framgång. Och polarisering. Den får följa med hem och läsas nån dag när den kommande arbetslösheten känns som en motgång. För boken bär undertiteln

Om varför framgång allt oftare beror på synsätt

Kurres grekiska sallad är i själva verket en specialsallad.

Jag har ätit nyttigt till lunch. Kurre gjorde en av sina specialsallader, grekisk sallad. Jag tror att det enda grekiska i den salladen är oliverna och fetaosten. Det mesta av de övriga ingredienserna känns inte så grekiska. Idag var de icke typiskt grekiska livsmedlen till exempel ägg, sparris, dolma och tonfisk. Hur som helst, gott var det. Problemet med sallad är att jag alltid blir hungrig igen till kvällen. Men i kväll blir det bara en macka. Jag har inte tid med nåt annat, för jag ska skriva. Fast först ska jag försöka släpa ut dammsugaren utan att ryggen klagar för mycket för att städa Clark Kent* inuti. Utanpåtvätt blir det mot mitten av nästa vecka, för på fredagen ska han ju till besiktningen. Jag mår lika illa varje gång, men ta i trä har han klarat sig galant hittills. För övrigt har jag lagt in om semester på besiktningsfredagen. Det känns lyxigt, så jag hoppas att Clark rullar ut från besiktningen utan anmärkning så att han kan fortsätta rulla på vägarna. Vi är ett oslagbart team!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »