Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hånad’

Ett toppigt inlägg.


 

Tionde mest besökt blogg i Uppsala den 15 mars 2015

Min blogg låg på tionde plats idag mitt på dan. Listan visar Uppsalas privata bloggar.

Idag mitt på dan upptäckte jag det: jag är på toppen igen. På Bloggportalen, vill säga. Av totalt 1 502 Uppsalabloggar hittade jag min på tionde plats i listan över Uppsalas privata bloggar. Det var ett tag sen sist…

Egentligen bryr jag mig inte om topplistor. Men jag ska erkänna att det är lite häftigt att se sig själv – eller, som i det här fallet, min blogg – på en topplista. Allra helst som det inte bara snackas om tidningsdöden idag utan om bloggdöden.

När det gäller min blogg har jag noterat en smärre nedgång av antalet besök. Inte så stor skillnad än så länge. Däremot är det allt färre som kommenterar. Det kan ju bero på flera olika saker, till exempel…

  • man skummar inläggen
  • man googlar/söker information om ett visst ämne
  • man anger falska kontaktuppgifter när man försöker kommentera
  • man vågar/vill inte kommentera för att man är rädd att göra mig arg/ledsen eller för att man är rädd att bli förföljd, hånad och mobbad för att det avslöjas att man läser min blogg (jorå!)
  • man har mindre tid att kommentera
  • man läser via mobilen och det är lite krångligare att kommentera därifrån
  • man snokar, bara

med mera.

Personligen läser jag mycket varje dag, för jag har kanske lite mer tid än många andra. När det gäller bloggar är min lista ganska lång. Däremot är den inte statisk. Det tas bort bloggar därifrån och det läggs till. Men exakt vilka bloggar jag följer har jag fått lov att dölja av olika skäl.

Men det här med bloggtoppen… För ett tag sen blev jag tvungen att vidta vissa åtgärder, också det av skäl som jag tycker är beklagliga. Att förfölja nån på olika sätt för det h*n skriver är brott mot yttrandefriheten. Att slänga ur sig påståenden om nåns vandel är förtal. Att vara med om förföljelser och förtal är jobbigt. Därför nollställde jag mig själv, kan man säga, medan åtgärder sattes in. Detta fick till följd att jag förlorade min position.

Det är lite dubbelt, med andra ord, att jag är tillbaka i toppen igen. För då får jag ju uppmärksamhet och det tycks vara det som stör somliga. Inte för att jag har nåt att vara avundsjuk på… Jo! Det skulle vara kärleken, dårå. Den finns ju kvar, Fästmön står vid min sida och jag vid hennes fortfarande, efter åtta år i höst.

Smickrande är det emellertid också att hamna på toppen. Det visar ju att jag är läst, att många läser mina ord. Min blogg har ett varierat innehåll, som du som läser den nog har noterat. Jag skriver om sånt som intresserar mig, men jag skriver också mycket om mig själv. Vissa inlägg är lite som en dagbok. Det är alldeles utmärkt för mig att gå tillbaka till när jag ska kolla vilken dag jag har gjort nåt eller när nånting hände eller om jag har läst en viss bok, till exempel.

I allra högsta toppen bland Uppsalas privata bloggar finns en blogg som handlar om en annorlunda familj. Det som är annorlunda med den familjen är att där finns många barn. På silverplats finns en blogg som handlar om skvaller. Sen följer ett antal bloggar om sjukdom, barn och familj, smink och mode, handarbete och konstnärligt skapande, mat. Och så min blogg, Tofflan – en tragisk komedi. Lite stolt är jag nog, trots allt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hundinlägg.


 

Det är ansträngt just nu, mitt förhållande till andra människor. Det är verkligen inte fel på

alla andra,

det är fel på mig. Och varje gång jag skriver om det på bloggen eller på Twitter så kommer den ännu fler oönskade besök av människor som bara snokar. Men det är faktiskt lite bra att vara förföljd och hånad. Det ökar trafiken så till den milda grad att jag får fler och fler skrivuppdrag, vilket ger mig inkomst. Det tackar jag troll och annat oknytt för!

Pudel

Ungefär så här såg hon ut, Majken. Men bilden är lånad från hundstunden.se

I verkliga livet, det som inte pågår i sajberspäjs utan i rummet där jag sitter eller däromkring, har jag just intagit en salladslunch och en därpå följande liten promenad. Håglös, med tårarna i ögonen, traskar jag runt just nu. Idag är verkligen ingen bra dag, för det är tisdag.

Men på väg in i Kexfabriken eller Besticklådan igen mötte jag henne. Hon, en ståtlig svart skönhet. Jag bad hennes medföljare om lov att hälsa på henne. Fick veta namn, ålder och lite annat också. Bäst av allt, klia henne på halsen. Se hur hon sträckte på sig, kom närmare, kände av att jag var ledsen. Hundar är bästa medicinen mot dumma tårar. Hon heter Majken och var på väg till frissan. Vi träffas nog aldrig mer.

Uppe i trapphuset träffade jag min lokala fanclub. Det var gott. Jag vet att vi ska sakna varandra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en underlig bok.


Ganska nyligen
hittade jag på antikvariat en bok som jag länge hade sökt. Jag gav 60 kronor för ett inbundet exemplar Tahar Ben Jellouns bok Sandbarnet. Och nu har jag läst den. Blev jag rikare eller blev jag fattigare?

Sandbarnet

En underlig liten bok med många bottnar.


Grundtemat är ganska enkelt.
Det föds bara döttrar i en marockansk familj. Fadern blir hånad av sina bröder och bestämmer att det åttonde barnet ska vara en pojke – oavsett. Naturligtvis föds en flicka. Hon uppfostras emellertid som Ahmed. När fadern dör tar Ahmed hans plats. Ahmed väljer ett liv som man och gifter sig till och med – med sin kusin. Men lycklig är Ahmed inte. Ahmed drar sig undan alltmer och man kan nästan säga att Ahmed blir en berättelse i sig.

Den här boken har många bottnar. Man skulle kunna se den som ett inlägg i hijabdebatten, i debatten om islam. Man skulle också kunna se den som ett lika viktigt inlägg i hen-debatten… Jag är inte riktigt säker på att jag förstår den. I vart fall är den inget inlägg i hen-debatten, eftersom boken kom ut redan 1985. Men som läsare kan jag förstås välja hur jag vill tolka den. För mig blir den ett argument till att man inte ska leka med barns sexuella identitet och könstillhörighet. Alla människor, även barn, har rätt att själv bestämma om jaget är en hon, han eller en hen. Så det så!

En riktigt knepig bok som är svår att betygsätta. Därför tar jag en gyllene medelväg och ger den medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skulle ha skrivit ytterligare ett ilsket inlägg igår kväll, men det blev inte tid till det. En Toffla måste ju umgås med sin Fästmö också och sova lite däremellan.

Strax efter klockan 20 igår kväll plingade det på dörren. Jag såg att det var en person klädd i nån sorts blå uniform med ett id-kort i högsta hugg så jag öppnade. Det var en representant från Com Hem – där jag är tvångskund. Tvångskund därför att min bostadsrättsförening har avtal med företaget kring vårt TV-utbud. Och då har man som enskild bara att rätta sig i ledet. För vissa TV-kanaler vill man ju ha. Men sen är jag nöjd.

För ganska länge sen gick det ut information om att vi boende kunde hämta boxar. Vidare fick vi välja åtta kanaler från ett visst utbud som vi skulle ”få”. Eller tvångsköpa, dårå, eftersom en hundralapp från våra månadsavgifter går till Com Hem. Detta visste den blåklädde, men inte jag. Fast jag bryr mig inte så mycket, å andra sidan. Jag var på ett informationsmöte 2009 eller 2010 om dessa boxar och extrautbudet, men eftersom jag inte fann det särskilt intressant gjorde jag inget mer.

Igår kväll plingar denna okända människa på min dörr och svär åt mig, himlar med ögonen och tycker så uppenbart att jag är dum i huvet som inte har

hämtat ut min box.

För det första vet jag inte var jag ska hämta ut sagda box. För det andra känner jag att det här är Com Hem i ett nötskal: man skapar ett behov hos sina tvångskunder. Först är det gratis – eller ja, han sa ju att det kostar mig en hundralapp av min månadsavgift – men jag kan ge mig 17 på att det alldeles snart blir en ökad avgift för hushållen. Min månadsavgift har inte höjts på ganska länge och jag vet inte om jag blivit riktigt informerad av styrelsen om den där hundralappen till Com Hem. Hur som helst, jag har inte saknat pengen, jag betalar och jag får ganska många kanaler ändå även utan box.

Till saken hör även att min TV är ganska ny. Den har en inbyggd box. Det jag skulle behöva från Com Hem är endast ett kort. MEN… då behöver jag KÖPA en korthållare till min TV. För ett år sen eller två kostade en sån 600 spänn hos min TV-handlare. Inte pengar jag har just nu. Men framför allt: jag känner verkligen inget behov av ytterligare åtta TV-kanaler. Varför ska jag ha ytterligare åtta kanaler när jag inte hinner – eller vill – titta på de 15, eller hur många de nu är, som jag redan har? UTAN box och kort och hela fadderullan. Hur jag vill göra är väl ändå mitt val, som kund..? Ska jag bli hånad bara för att jag inte glor så mycket på TV?

Jag gillar inte Com Hem. Jag gillar inte deras säljpersonal och deras säljmetoder. Säljpersonalen är påflugen och en del är riktigt otrevliga, nästintill hotfulla. Eller som killen igår kväll, hånfulla. Och i färskt minne har jag när de lurade på en nybliven 18-åring ett helt j***a ”paket” med bredband och telefoni – en ung vuxen som bodde hemma hos sin mamma och vars mamma redan hade abonnemang. Säljaren hade då uppgett att den unga vuxna, om h*n ångrade sig, inte behövde hämta ut paketet. Och därmed strunta i att betala fakturan. Vad hade hänt då? Jo, gissningsvis hade den nyblivna vuxna fått starta sitt vuxenliv med en betalningsanmärkning. Det slutade med att jag ringde Com Hem och var

arg

Men se säga upp det hela gick inte att göra per telefon! Vi fick skicka ett rekommenderat brev med en skriftlig uppsägning, undertecknad av den unga vuxna. Detta hade den unga vuxna aldrig fixat på egen hand, så det var ju rena turen att vi var två luttrade äldre vuxna i närheten som kunde reda upp det hela.

Nej, jag gillar inte Com Hems affärsmetoder och jag gillar inte deras säljare. Tror Com Hem att man vill vara kund om en säljare står vid ens ytterdörr svär åt en och himlar med ögonen och nästan, nästan säger att man är dum i huvet bara för att man inte nappar på ett erbjudande som han upplever att jag ändå betalar en liten summa för varje månad?  Det vill man inte. Men så länge jag bor där jag bor är jag tvungen. Jag betalar. Men jag vill inte ha fler TV-kanaler.

Självklart blir det en svart bak!!!


En svart bak till Com Hems säljare som svär åt sina kunder och himlar med ögonen för att kunden inte jublar åt deras erbjundanden.

Read Full Post »

Det är så många som tycker saker om Marcus Birro. Det är så många som tycker att han är på ett visst sätt. Det är så många som tycker – trots att de inte känner honom alls. Och nu ska jag tycka om Marcus Birro. Jag ska tycka OM Marcus Birro.

Jag följer Marcus Birros blogg sen ganska lång tid tillbaka. Och jag missar aldrig hans krönika i en av kvällsblaskorna. Det är hans skrivande jag bara älskar. Hans sätt att så naket och öppet återge det han känner och tänker kan inte annat än gripa tag om ens hjärta. Dagens krönika handlar till exempel om att det blir en vit jul med barnen. Läs den! 

Ett tag ploppade Marcus Birro upp överallt, framför allt på TV. Jag tittar varken på fotboll eller på Lets dance, inte heller på På spåret. I det ena programmet blev han kallad dålig förlorare, i det andra hånad för att han vann. Sen kom hans senaste bok ut, Att leva och dö som Joe Strummer. Nu sist har han gjort en drömturné med Wayne Hussey. Och så har han gjort slut med Norrköpings Tidningar efter en taskig recension av hans bok. Den recensionen VAR taskig. Jag har inte läst boken, jag har inte läst nåt annat av Marcus Birro än hans underbara krönikor, men kritikern recenserade Marcus Birro, inte hans bok. Jag tycker (!) att Marcus Birro gjorde rätt som slutade blogga hos Norrköpings Tidningar.


Marcus Birros senaste bok finns på min önskelista.

                                                                                                                                                       Många tycker saker om Marcus Birro. Han är si, han är så. Frågan är hur många av alla tyckare som känner honom. Jag har noterat en känslig själ. Jag har noterat en känslighet mot kritik. Inte för att jag vet vad denna känslighet kommer av, men om jag går till mig själv handlar MIN känslighet om vad jag har med mig i mitt bagage. Att ständigt bli påhoppad under perioder av sitt liv sätter sina spår.

Med detta inlägg ville jag säga främst fyra saker:

  • Läs Marcus Birros krönikor i Expressen/på nätet.
  • Ja, jag vill läsa hans nya bok.
  • Tro inte att du känner Marcus Birro.
  • Marcus Birro – in my heart – för det han skriver!

Read Full Post »