Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dyster’

Ett soligare inlägg än igår.


 

penna

Jag fick beröm för mitt skrivande igår och det gjorde mig glad!

Att göra-listan idag är lång. Och så sitter jag här och skriver i stället. Nåja, listan omfattar en del skrivande och visst sånt har jag klarat av. En liten bock framför en av punkterna, alltså. Nu återstår bara resten. Men att skriva ser jag som ett rent nöje – för det mesta. Allra helst när man som jag igår fick höra så fina och berömmande ord om hur jag skriver. Jag blev så otroligt glad. Tack G!!!

Visst ser jag i statistiken att bloggen har många läsare, men det är inte många som kommenterar mina öppna inlägg. Och då vet jag ju inte varför man läser mina ord. De lösenskyddade inläggen får desto fler kommentarer. Där förs oftare en livligare dialog, i skydd från ovälkomna läsare. Jorå, såna envisas med att finnas kvar, en person har bitit sig fast i fem år. Nån som är fixerad på nåt sätt, eller? (Nog för att jag är långsint, men…) Du vet, typen som läser ”allt” och gärna dessutom rapporterar vidare – med syfte att håna, kränka och näthata. Så sent som igår stötte jag på en olyckssyster i detta. På sätt och vis är det gott att inte vara ensam, men samtidigt är vi några som börjar bli rejält trötta och riktigt förbannade på detta, på ren svenska.

Solen i en trädgård

Solen finns!

Men nu skulle det här inlägget visa sig lite soligare än gårdagens. Det är en underbar dag idag vädermässigt sett. Solen skiner och där jag sitter i arbetsrummet ser jag inte ett moln på himlen. Det känns om den här dan blir full av ös och vettiga aktiviteter. Gårdagen var dyster och ledsam, dagen idag har alla möjligheter att bli tvärtom.

En del av dan ska jag ägna åt rensning och arkivering. Det är sånt man bör göra då och då i sitt liv, tycker jag. Det underlättar för andra. Nånstans mitt på dan ska jag grotta ner mig i lite siffror. Sen ska jag ut och få sol på min bleka näsa och ansiktet, där bruna fläckar indikerar brist på solvitaminer. Nyckeln ska till grannen, väskan ska packas och listor prickas av. När jag åker till mamma gäller det att få med sig det man ska – det går ju inte precis att gå hem och hämta sånt man har glömt. Det irriterar mig lite att jag har bestämt mig för att skriva en rapport i morgon bitti. Men samtidigt vet jag att jag känner en stor lättnad sen när det är gjort. Då kan jag fokusera på både viktigare och roligare saker.

I sommar fyller min mamma 80 år. Jag kan inte fatta det! Men så är det. Jag tänkte höra lite fint med henne nu när jag kommer på besök om det finns några önskemål kring själva firandet. Jag tror inte att mamma vill ha gäster, nämligen, men jag vet inte. Jag är inte så bra på kalas, men självklart vill jag ordna födelsedagen så att mamma blir nöjd och glad.

Före mammas födelsedag infaller två stycken nästa månad. En helg mellan de två ska ägnas åt firande av nåt slag. Det blir nog väldigt stilla firande, men på nåt sätt ska det firas. Drömmen vore en resa, nåt som dessvärre inte är möjligt just nu. Jag får fortsätta resa med Stagnelius och med alla andra som berättar om sina upplevelser.

Har du nåt att fira framöver??? Eller ska du göra nån spännande resa??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

Och tyvärr måste jag fråga igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dystert inlägg som ändå är glatt.


 

Solstrålar genom molnen

Solstrålar genom molnen. Du ser väl? Ansträng dig!

Den här dagen började med att Klump-Maja, du vet, Flodhästen Tofflan, hängde med all sin tyngd på tvättkorgen när hon skulle ta på sig strumporna. Har bara väntat på att det som skedde skulle ske, i morse var det dags: Toffelfoten brakade genom locket och gjorde en stor spricka i plasten. NEJ, DU FÅR INTE SE NÅN BILD PÅ DETTA PINSAMMA! Håll till godo med en mörk bild där solens strålar tränger genom molnen. Med lite fantasi kan du se det. Om inte, kontakta din optiker.

Vid lunchtid började det regna. Det har varit så kvavt ändå hela dan. En ganska dyster dag. Humöret påverkades helt klart av det uteblivna ljuset. Och att det var måndag. Men dagen på Kexfabriken/i Besticklådan försvann ändå relativt snabbt. Inte för att det går undan när det är roligt utan för att jag hade fullt upp. Roligast idag var en telefonintervju jag gjorde på eftermiddagen med en av Sveriges mäktiga!

Eva

Eva letar bilder på sina hundar på mobilen.

Men höjdpunkten idag var ”återträffen” med vännen Eva! Vi har nästan inte setts alls på sju år och, som jag har nämnt förut, felet är mitt. Först jobbade jag för mycket, sen blev jag kär och sen kom några förfärliga år när jag inte ville träffa nån för att jag mådde så uselt.

Det var så roligt att ses idag och det kändes inte alls som om det var sju år sen. Med en del människor är det ju lätt att ta upp tråden. Eva är en sån. Spännande att uppdatera varandra om vad som hänt sen sist, även om det mesta väl inte var så där jättebra för nån av oss. Men nu tänker jag inte vänta i sju år innan vi ses igen. Hoppas också att Eva fick klarhet i var hennes körkort har hamnat. Det körkort hon skulle hämta ut på posten på Stormarknaden – som ju la ner häromdan… Smart drag, Posten-som-inte-finns!..

Nu är det dags för mig att åka och hämta hem Fästmön. Vi har gjort vårt för idag. Men i morgon är vi tillbaka i Grottekvarnen igen…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny vecka.


Måndag och en ny vecka
ligger framför såväl mig som dig. För min del känns den lite spännande – och DET beror inte bara på att det är Halloween på torsdag. I morgon, tisdag, bär det av för en intervju i härliga Gamla Stan. Jag hoppas att vindarna blåser mig åt rätt håll! Naturligtvis tar jag tåget – jag vill INTE köra bil i Stockholm. Dessvärre läser jag ju så gott som varje dag om tåg som står stilla av olika anledningar. Man undrar när pendeln ska funka som den ska… Det kanske inte alltid räcker med tillskott i form av pengar. Det kanske behövs… andra tillskott – och framför allt, förändringar..?

Som vanligt när jag ska på intervju är jag halvt hysterisk för att jag inte har nåt att sätta på mig – tycker jag. Det har jag naturligtvis. Men det gäller att hitta nåt i garderoben som både är snyggt och propert och dessutom nånting jag känner mig bekväm i. Allt som oftast känner jag mig lite som det här äpplet – på mitt bananfat: jag passar inte in, jag är fel.

Äpple på bananfatet

Jag känner mig som ett äpple på ett bananfat. (Och ja, silverfatet behöver putsas!)


Dagen jag har vaknat till
är mörk och dyster. Det blåser, inte orkan, men ganska rejält. Igår kväll började det regna. Det smattrade hårt mot fönstren och ena stupröret på baksidan skallrade mot väggen av vattenmassorna inuti. Tro nu inte att jag försöker slippa undan min promenad idag – det gör jag inte! Idag ska jag ut och marschera, baske mig! Jag känner av ryggen och det är ett tecken på att jag har suttit stilla för mycket.

När vi ändå är inne på krämpor har jag haft känning i halsen i flera dar samt en annan åkomma, som kan ha att göra med tumörerna som opererades bort i december förra året. Halsen gör jag inget åt, den andra åkomman försöker jag behandla med förnuftet. Fast frågan är om det räcker. Jag kanske måste kontakta husläkaren för att lämna lite prover och kanske få en antibiotikakur. Det senare är inget som min mage estimerar, kan jag meddela, så det är ett av skälen till att jag avvaktar. Sen kostar ju läkarbesök och mediciner en hel del också… Samtidigt, på onsdag har jag tid för klippning. Ska jag välja bort det och välja doktor och tabletter i stället? Det tål att tänkas på. Eftersom jag har ytterligare en intervju nästa vecka behöver jag se hyfsad ut i håret. Inte som Solkungen… Håret växer som ogräs – och det tror jag beror på att tumörerna är borta. Dessa djävlar slukade antagligen det mesta av de bra sakerna i mitt blod.

Tofflan o Solkungen

Tofflan och Solkungen har samma ”frisyr”!


Fästmön
är ledig tre dar
den här veckan och Prinskorven är ledig hela veckan – det är ju höstlov här. Men i morgon får jag låna med mig Elias mamma till Stockholm. Efter intervjun ska vi ta en lunch och sen gå och titta lite i affärer. Det senare är gratis.

På tal om att titta läste jag i Svenska Dagbladet om förskolelärare som larmar om att barnen blir deprimerade för att föräldrarna bara fipplar med sina mobiler. Vi brukar nästan skratta åt ett par föräldrar som vi ser ute med sina barn. Föräldrarna bryr sig inte ett dugg om ungarna utan håller på med mobilerna hela tiden. Det ser faktiskt ganska knäppt ut. Extra knäppt känns det för att just dessa föräldrar har jobbat eller jobbar själva i förskolan. Jag tycker visst att man kan ha mobilen med sig när man är ute och leker med sitt barn, men det är barnet som ska vara i fokus, inte mobilen.

Nu ska jag rota runt efter frukost innan jag fortsätter med mina morgonbestyr. Tre spännande jobb är sökta och det är jag nöjd med. Under dan ska jag göra lite mer research inför morgondagens intervju.

Gör DU några efterforskningar för nånting just nu? Jag bara undrar – jag är ju nyfiken, som du vet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag vaknade jag till en mörk och dyster dag. Det stod inte på förrän regnet kom. Jag känner mig trött och sänkt och misstänker att jag har en förkylning på gång. Som vanligt har jag inte tid att vara sjuk – varför blir jag aldrig sjuk när jag behöver få vara hemma en dag eller två från jobbet för att vila?

Känner mig lite trött och kanske på väg att bli sjuk…


I morse var jag så zombieaktig
att jag höll på att sätta på mig den grafitgrå Nikebrallan med resår i stället för jeansen. Skulle ju liksom iväg och jobba… Hoppas dan går hyfsat fort. Jag har ett möte på förmiddagen med fru Chef 2 och sen ska jag luncha med en före detta kollega på avdelningen. I övrigt blir det lite pyssel innan veckan tar slut. Just nu jobbar jag mest med webb och intranät.

Igår kväll hade jag tänkt ta det bara lugnt och sitta med fötterna i massage- och bubbelbad med olja. Det gjorde jag visserligen, men först skulle jag bara…

  1. ta reda på ren tvätt
  2. starta en ny maskin tvätt
  3. säkerhetskopiera filer
  4. rensa minneskortet på mobilen på foton
  5. svara på ett par viktiga mejl
  6. äta en macka
  7. leka rörmokare och försöka bli av med en propp i avloppsröret till handfatet i badrummet

Tja, du ser jag själv. Jag satte mig väl med fötterna i blöt först strax före klockan 21. Efter en stund vid datorn rasade jag i säng runt 22 för att läsa. Som alltid när jag sover ensam sätter jag på TV:n i sovrummet. Det brukar vara bra att somna till nåt gammalt CSI-avsnitt eller liknande. Fast igår kväll var det Fråga Olle… Jag ska inte gå in på några detaljer, för det här är en relativt sedesam blogg, men… Jag förstår inte hur man kan ställa upp och demonstrera hur man har sex – i TV. Igår kväll fick vi tittare lära oss hur man kan ha sex med näven, hur två tjejer kan ha sex med hjälpmedel och hur man framkallar… Nej, jag rodnar från topp till tå! 😳 Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på min bok på gång… Men till sist övergick programmet i nån lugnande (!) amerikansk brottsserie – och jag kom äntligen till ro.

I morgon är det lördag och jag tuffar ut till Himlen. Om vädret tillåter kanske Slaktar-Pojken och jag testar start och rullning av Clark Kent* i helgen.


*Clark Kent = min lille bilman som ska få sommarsandalerna på den 4 maj hos sin egen doktor verkstad

Read Full Post »