Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta i trä’

Ett surkärringinlägg.


 

Blä inte godkänt ord i Wordfeud strict

Nä, BLÄ är inte nåt godkänt ord i Wordfeud svenska strict (ja, det stavas på engelska) spelplan och borde inte vara det i mitt liv heller.

Så sant som det är sagt i rubriken: nöjd blir en visst aldrig. Bland annat tänker jag då på den förlorade sovmorgonen igår. Jag vaknade före sju och det var totalt omöjligt att somna om. Och så tänker jag på idag när jag vaknade och klockan var närmare tio… Tog visst igen sovmorgonen med besked! Dessutom värker hela kroppen utom vänster ben, fot, halsen, näsan och stjärten. Att släpa med fyra matkassar och minst lika många kassar med julklappar ger träningsvärk och muskelsträckningar. Dessutom har hälsporren i höger fot vaknat till liv och benet värker från knäet upp till höften. Så fint då – NOT! Samtidigt är allting relativt och jag tänker på vännen som halkade och nu ligger med omlindat ben och vilar det så mycket hon bara kan i helgen – för att hon ska kunna jobba. Då tänker jag att jag nog kan stå ut med värken, att magen visserligen är besvärlig men inte såsom den kan vara och dessutom är jag inte förkyld – ta i trä…

Men det är många saker jag inte är nöjd med. Julklappsinköpen igår var väl OK, men det är onekligen… luckor. Inte bra! Jag vet inte vad jag ska handla och jag vet inte när. Nästa helg är vikt för julstädning och julpyntning och helgen därpå kommer ju mamma med riksfärdtjänst.

Efter en shoppingresa som gårdagens hade jag bestämt mig för att slå på stort och laga mat. Jag brukar laga mat en eller två gånger i veckan. Det får räcka. Jag avskyr verkligen matlagning. En kycklingfilé skulle stekas, potatisklyftor med inslag av pommes värmas i ugn och ärtor kokas. <== Ja titta! Grönsaker till maten!  Till detta korkade jag upp en flaska vin och så tog jag fram goda ostar och fikonmarmelad, en ostbricka lagom för en person att ha till senare. HA! Kycklingfilén kändes inte OK och potatisportionen var för stor, så hälften av maten åkte i sophinken. Tyvärr. Jag brukar aldrig slänga mat, men det här var oätligt. Sås (köpt färdig) och ärtor var det enda som slank ner utan att jag mådde illa. Vidare hade köpt lite lösgodis. Det var inte gott, det heller. I vart fall inte igår. Men kanske i kväll? Den lilla ostbrickan för en får bli söndagsmiddag, för nåt nytt försök vid spisen orkar jag inte med idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Inte ens vinet
kunde jag trösta mig med, för det visade sig vara ett spanskt, billigt vin och jag köper bara italienska viner. Jag måste ha fått en total blackout när jag inhandlade detta! Vinet var pepprigt, tunt och utan kvardröjande eftersmak. Det enda som hände var att jag blev lite varm. Det var ju bra i sig, för här i hemmet är det kyligt. Elementen är iskalla och rumstemperaturen varierar mellan 18 och 19 grader. Igår satt en lapp på porten att BRF-styrelsen letar efter läckande element och kunde vi kolla. Jag kollade, mina var torra, men kalla. Tänkte nästan messa ordföranden om det att här minsann finns vatten i radiatorerna men ingen värme. Fast jag orkar inte bråka igen. Jag blev påmind om just bråk igår när jag observerade ett och annat pucko som skulle handla på samma ställe som jag. Men… jag är glad och tacksam för att jag har tak över huvudet – ett tag till vet jag att jag kan ha det, i alla fall.

Söndagen den andra advent är lika grå, regnig och blåsig som gårdagen. Inte ens vädret är bra… Jag har rivit ur sängen och tvättar nu lakan och ska bädda rent innan det blir frukost, om jag nu får ner nåt. Därefter slänger jag in mig i duschen. Jag hade tänkt skrota omkring här hemma idag och greja med diverse, men jag måste ut en tur på seneftermiddagen. Bilen måste tankas och Fästmön behövde hjälp med att få hem kattsand. Förhoppningsvis får jag en puss eller två och det ser jag fram emot, i alla fall.

Mamma fick ett samtal igår och ska få ett även idag. Det blir lite längre samtal på helgerna och kortare i veckorna och jag vet att hon sitter mycket ensam. Det gladde mig i alla fall att hon har tagit kontakt med en gammal väninna som nyligen blivit änka och som bor i samma område. Förhoppningsvis kan de två träffas då och då, kanske fika och eventuellt promenera om det är väder för det. Själv träffade jag också en kompis igår och fick lite irriterande nyheter. Jag träffade också en kollega som skulle inhandla nåt drickbart till en fest h*n skulle till på kvällen. Hoppas han inte valde Campos de Luz, bara…

Jag läste nåt kapitel i min bok på gång i sängen innan jag rusade upp med mitt dåliga samvete. Tänk att ”alla” tycks skriva om tofflor… Ulrika Kärnborg är inget undantag, alltså… Hon skriver dessutom om tofflor i kombo med svällande bakdel… Vad menas???

Eller är det tofflor

”[…] Eller är det tofflor? […]”

 
Ha en fin andra advent! Jag hoppas att den inte är lika sur som jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min Toyotaverkstad.


 

Röda fåtöljer o min sko

Min väntan blev kort hos Toyota Bil 3:an idag.

Finns den bästa Toyotaverkstan i Uppsala, tro? Jag kom dit idag, lite småbekymrad och åkte därifrån glad som en lärka och bara 74 spänn fattigare. Det var 74 väl spenderade kronor för att slippa krångla i ett mörkt garage – och även för att undvika blodvite.

Clark Kent* blev besiktigad i onsdags och blev underkänd. Orsaken var att en av tre bromslampor var trasig. Men jag slapp ombesiktning och det är jag väldigt glad för. Besiktningen var sent på dan och igår var det röd dag, så först idag kunde vi styra kosan till Clarks husdoktor Bil 3:an.

Min bilverkstad har nämligen drop in för lampbyte. Man behöver alltså bara åka dit – utan att beställa tid. Den smarte åker dit lite senare än klockan sju när nymornade Toyotaägare lämnar sina älsklingar för service. Jag åkte dit vid tiotiden idag. Det var perfekt. Trevligt bemötande direkt i kassan och alltid ett

Självklart fixar vi det! Sitt ner så länge och ta en kopp kaffe.

Jag hade förstås både mobil och min bok på gång med mig. Det brukar vara lite pratigt där vi kunder sitter och väntar och TV:n står på. Underförstått: det kan vara svårt att koncentrera sig på en bok och lättare att mobilsurfa på sociala medier.

Idag blev jag glatt överraskad av ytterligare en fin servicegest gentemot oss kunder: gratis wi-fi. Uppenbarligen har de som jobbar där sett det jag har sett: kunderna fikar och mobilsurfar. Och varför inte ge dem gratis internetuppkoppling?!

Jag är nöjd med min bilverkstad och även om det låter som att jag är där ofta är det mest för småsaker och slitagegrejor som att få trasiga lampor bytta eller hjulskifte från vinter- till sommardäck eller tvärtom. En gång om året gör jag service där också. Då blir det lite kostsammare, men jag kan känna mig trygg eftersom jag får bilen genomgången ordentligt. Det är därför det aldrig – ta i trä! – är några allvarliga fel på Toyotabilarna, bara typ trasiga lampor som behöver bytas. (Men stackars Snälla Toyota-meken idag som fick ett blodsår under arbetets gång…)

För dagens besök och goda bemötande får Bil 3:an högsta betyg, det vill säga fem tofflor.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Efter bytet for jag till Stormarknaden
och slog till på två billiga Chardonnay-viner, en flaska Nero d’avolo-vin och en Amarone på Systemet där. Nej, det hade jag inte råd med, men jag använde en fikapeng jag fått av en vän samt lite av mammas födelsedagspeng.

Fyra flytande kompisar till mig, alltså, varav ett ska drickas av mig och Fästmön i kväll till räkorna som nu ligger på tining.

Fyra flaskor vin två vita två röda

Två vita och två röda kompisar fick följa med hem från Stormarknaden.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.


 

Glass och bär

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rullande inlägg.


 

Vita blommor

Nu rullar den på, våren!

Tänk att idag känns det som vår igen! Solen har kämpat och kämpat för att tränga sig igenom molnen och jag kan nog tycka att det börjar gå vägen. Det rullar på. Nånting annat som rullar på är livet och dagarna – precis som för de flesta. Just nu har jag ett sånt flyt, känns det som. Jag blir otroligt lyft av krafter utifrån. De yttre krafter som utöver motsatt tryck slipper inte igenom. Jag släpper inte igenom dem. Jag är teflon, på det sättet.

Flera spännande saker än våren rullar på. Det blåser en förändringens vind lite här och var. En del saker förändras till det bättre, andra till det sämre. Mitt fokus ligger på det som är bättre. Otacksam, som jag kanske upplevs, har jag börjat räkna ner dagarna på jobbet. Samtidigt som jag planerar in en after work med två favoriter här i huset. Ja, själva after worken blir inte här i Kexfabriken eller Besticklådan utan faktiskt i Uppsala. Det är några personer jag vet att jag kommer att sakna härifrån. Dessa två är ett par, men det finns fler. Samtidigt flyter jag fortfarande lite på lättnadens molntuss. Har jag inte samtliga de närmaste med mig kommer det aldrig att funka i längden. Jag har försökt senast idag att visa lite intresse, men när jag bara får goddag yxskaft-svar lägger jag ner. Av Kymriska Draken, som kom förbi för att utöva en demokratisk rättighet, hämtade jag lite energi. Draken lovade bjuda på scones igen vid första bästat tillfälle.

I stället gläds jag åt paketet som kom idag. Till mig. På jobbet. Det var en bok skriven av bland annat jobbets tusende följare på Twitter! Och var lugn! Jag har också skickat den personen ett litet paket. Boken handlar om… framgång. Och polarisering. Den får följa med hem och läsas nån dag när den kommande arbetslösheten känns som en motgång. För boken bär undertiteln

Om varför framgång allt oftare beror på synsätt

Kurres grekiska sallad är i själva verket en specialsallad.

Kurres grekiska sallad är i själva verket en specialsallad.

Jag har ätit nyttigt till lunch. Kurre gjorde en av sina specialsallader, grekisk sallad. Jag tror att det enda grekiska i den salladen är oliverna och fetaosten. Det mesta av de övriga ingredienserna känns inte så grekiska. Idag var de icke typiskt grekiska livsmedlen till exempel ägg, sparris, dolma och tonfisk. Hur som helst, gott var det. Problemet med sallad är att jag alltid blir hungrig igen till kvällen. Men i kväll blir det bara en macka. Jag har inte tid med nåt annat, för jag ska skriva. Fast först ska jag försöka släpa ut dammsugaren utan att ryggen klagar för mycket för att städa Clark Kent* inuti. Utanpåtvätt blir det mot mitten av nästa vecka, för på fredagen ska han ju till besiktningen. Jag mår lika illa varje gång, men ta i trä har han klarat sig galant hittills. För övrigt har jag lagt in om semester på besiktningsfredagen. Det känns lyxigt, så jag hoppas att Clark rullar ut från besiktningen utan anmärkning så att han kan fortsätta rulla på vägarna. Vi är ett oslagbart team!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.


Fy te rackarns
så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Jordgubbar på datorskärmen
Den startade om, tack och lov…


Motivationen på arbetet är väldigt låg,
ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

Nyponros
En nyponros till Peter! 


Igår kväll bestod middagen
av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

MVM-huset exteriör
Jobbet står kvar.


I kväll efter jobbet
behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.


Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Rosor kort
Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.


Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort
och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

stordatorn
Storebror.


Anna behöver sitta vid en dator
också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Laptop
Lapdance.


Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Lilla datorn o ett glas vin hos Anna
Toyboy.


Nu låter det som om jag skryter väldeliga
om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nja, nu menar jag inte att min lilla vagnpark av datorer är sönderhackad, inte alls (ta i trä). Men lite lustigt är det allt att ha nästan en dator i varje rum. Stordatorn lever fortfarande – may God have mercy on it’s soul! – men leksaksdatorn måste underhållas. Och laptopen måste göras till mer min personliga.

stordatornLilla datorn o ett glas vin hos AnnaLaptop
Vagnpark.


I skrivande stund
hämtar leksaksdatorn uppdateringar. Själv sitter jag vid stordatorn och äter fil. Laptopen sover.

På tal om att sova har det varit si och så i natt – som vanligt. Jag är skittrött på kvällen och brukar för det mesta somna i bra tid. Men sen vaknar jag typ en gång i timmen. Det kan börja redan klockan ett på natten. Sömnen blir därför ganska sönderhackad och det är sällan jag känner mig utvilad på morgonen.

Porslinskronan sitter i alla fall kvar på tanden där den ska. Jag försöker tänka på att tugga müslin i filen på den andra sidan, men det är inte så lätt eftersom jag har en trasig tand där. Ja jisses! Och då ska du veta att jag sällan har hål i tänderna… Men när jag väl har det är det rejält. Jag är väldigt glad att jag fick kronan på plats igår. Och även om 1 440 pix svider är det bättre än ytterligare 6 500 spänn. För 6 500 spänn är vad en ny porslinskrona skulle kosta mig om jag hade svalt den eller tappat bort den… Nästan så jag i såna fall hade kunnat gräva i mitt eget… nej, nu ska vi inte tänka på sånt när vi äter…

Idag har jag lite småpyssel att utföra på jobbet på förmiddagen. I eftermiddag har jag blivit inbjuden att delta i… (jäklars, nu tuggade jag på fel ställe, vänta…) en dragning om en undersökning kring internkommunikation på mitt universitet. Intressant och spännande eftersom jag på vissa håll noterar stora brister i internkommunikationen.

Under förmiddagen har jag också blivit ombedd att starta om min iPhone. Det är jobbets teleoperatör Telia som installerar 4G och då har vi alla med tjänstemobiler fått ett lite oroväckande sms. Där står att man ska starta om sin mobil under dagen. Om den då

uppträder underligt

ska man göra en ny omstart… Känns inte riktigt… seriöst…

Händer det nåt hackat eller malet hos dig idag??? Om lusten faller på, skriv några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »