Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta på krafterna’

Ett synnerligen blandat inlägg.


 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Vulkaner

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…


En blandad dag. 
Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Spindelnät vid stupränna

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Snabbgudie

Nån som vet vad en Snabbgudie är?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett sjukbesök som blev lite av en katta-strof.


 

Anna med kattkillen Cosmos

Anna med kattkillen Cosmos.

Jag hann precis ordna med en liten sak till konvalescenten innan jag åkte på sjukbesök. Medförandes bland annat ett rör med C-vitamin for jag till Himlen där jag avlöste mormor. Det är alltid trevligt att träffa och prata med Annas snälla mamma, men det har blivit alltför lite av den varan i sommar och i höst – av olika skäl. Jag träffar knappt Fästmön längre. Och orsakerna till det har jag ingen lust att redovisa här. Fast jag kan säga att vi fortfarande är tillsammans, nåt som retar många. Idag fick jag i alla fall träffa henne en stund och de små håriga, fyrfota busungarna och deras mamma samt konvalescenten, förstås.

Sjuklingen har piggat på sig rejält, men nog såg jag att det har tagit på krafterna. Nu är en bit över och nästa bit ska fortsätta. självklart håller jag tummarna även i fortsättningen så att det blir bra. Vi ärrade människor får peppa varandra.

Kattungarna hade växt mycket sen sist. De har fått namn – flickan heter Citrus, pojken Cosmos. Jo, jag vet att flickor inte kan ha namn som slutar på manliga -us, men det här är en modern kicka. Förresten är det inte mina katter och inte jag som bestämmer utan Anna. Jag försökte döpa dem till Toffslan och Viffslan och deras mamma till Ingela, men det slog aldrig igenom. Cosmos är större än Citrus, fast de är lika busiga båda två. De får till och med igång sin mamma Mini ibland. Ungarnad klättrar, gärna längs byxben, och de små tänderna bits ganska skönont. Jag lekte med dem idag och deras leksaksmöss. Sen blev kattungarna helt slut och la sig på soffan och somnade tvärt. Ja, de var tillfälligt utsläppta i vardagsrummet en stund idag.

Här är några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag svängde förbi Äldreboendet 
och släppte av min älskade innan jag åkte hem till mig. Mamma fick ett telefonsamtal och därefter tog jag en vals med snabeldraken*. My neighbours are entertaining tonight. Unga män, som inte kan prata utan att skrika till varandra och som dessutom lagar mat som luktar illa hos mig. Jag ska inte lägga nån lök på nåns lax, men koka potatis till en bit varmrökt sån firre och alltså äta ordentlig middag i afton. Lax kan också lukta illa. Den här dagen har inte blivit nån katastrof vad gäller maten – än. Jag har liksom inte ätit nåt sen frukost, som jag åt vid lunch. Att dan blev en katta-strof var bara mysigt!

Resten av min kväll tillbringar jag med mina två böcker på gång. Fast klockan 21.30 ger jag mig av till Downton Abbey, förstås.

Och så måste jag säga att jag blev väldigt glad och stolt över att bli kallad

[…] en av Sveriges större bloggare […]

av Marielunds vänner! Det känns fint nu när bloggen går mot sitt slut. En ska sluta när det är som bäst, eller hur..?

Ha en fin lördagskväll!


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrytigt inlägg om konsten att trolla med knäna.


 

Gröna tomater

Jag förälskade mig i dessa idag.

Det blev en annan dag idag än vad jag hade tänkt. Så kan det bli och då gäller det att vara flexibel, att inte bryta ihop och att försöka orka. Men det tog på krafterna, så stolsmekandet sparar jag till senare i helgen när kraften förhoppningsvis återvänt.

Rubriken till det här inlägget är ett citat som jag hittade hos Frida Boisen i slutet av mars. Det kanske inte var hon själv som uttalade det ursprungligen, men oavsett, det hängde sig fast i mig. För det handlar om att det är OK att berätta om nåt man har gjort och är stolt över hellre än att visa det perfekta. Och det ska jag göra nu – jag ska skryta.

Dessutom handlar det om mat. Mat och jag har ett… inte helt gnisselfritt förhållande. Jag älskar mat, men avskyr matlagning, i stora drag.

I morgon ska vi fira en födelsedag i familjen lite i förväg. Därför erbjöd jag Fästmön skjuts efter jobbet för att handla tillbehör till sånt som gästerna ska bjudas på. Vi for till ICA Solen i Förorten. Jag tog en korg på hjul för jag skulle köpa en påse blomjord, bröd och filmjölk med mig hem. Blomjord går inte att äta, men jag ska putsa fönstren på framsidan nästa vecka och tänkte då passa på att både byta gardiner och plantera om en del krukväxter samtidigt.

Lite avundsjuk var jag allt på Anna och yngsta bonussonen som skulle festa på tacos i kväll. Men jag tänkte nog få ihop nåt gott jag också. Fast först förälskade jag mig i de gröna tomaterna som såldes… Notera att jag skrev

förälskade mig

inte

köpte mig.

För dessa tomater var helt utanför min prisklass. Dessutom hade jag små röda hemma, inköpta för 9.90 i en annan affär häromdan.

Hemma i New Village skred jag till verket med min trollerimiddag, en middag som inte kostade många spänn. Det är jag nöjd med och eftersom jag har gjort det är det OK att berätta om det, tycker jag. Det jag var mindre nöjd med var att mitt mjölkpaket hade läckt och mjölk hade runnit ner på paketet med Bregott. Kanske blev jag inte av med mer än en deciliter mjölk, men ändå. Onödigt slöseri! Resterande mjölk fick jag hälla upp i en vacker gammal kanna, dock. Alltid något positivt! Så här blev min trollerimiddag:

Bok och lätt middag

Min trollerimiddag denna torsdag.


På tallriken ser du…

  • ett bröd (sex kronor, inköpt idag)
  • vitlöks- och örtost (efterlämnad av Anna i mars, fanns i kylen, alltså)
  • en avocado (fem kronor, inköpt idag)
  • saltgurka (fått av mamma)
  • småtomater (fanns i kylen)
  • svarta oliver (fanns i kylen)
  • mjölk (fanns i kylen)


Övrigt på bilden…

  • Boken (inköpt på Myrorna – som bland annat hjälper dem som har svårt att få jobb att få jobba samt säljer saker second hand för den som har svårt att ha råd med nytt – för 20 kronor i mars)
  • Kannan (arvegods från mina morföräldrar)

Jag tycker att elva spänn för den här middagen är rätt OK – även om man ju kan lägga till några kronor för övriga ingredienser, inköpta sen tidigare. Med denna middag känner jag att jag verkligen inte lever över mina tillgångar, dessutom.


Om jag blev mätt?
Nej, inte särskilt, men det var gott. Vad har DU ätit idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självpeppande inlägg.


 

Mörka moln

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik BackmanUppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Att göra-lista

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt bland bakluckor.


 

Vädret var sisådär idag. Därför blev det varken picknick eller dopp i spat som jag hade tänkt utan i stället en utflykt till Ulva. Där är det bakluckeloppis varje söndag på sommaren. Man kan strosa bland bakluckorna i några timmar, kanske fynda nåt. Det brukar bli nån sorts fika och kanske titt i antikvitetsaffären och glasblåseriet inne i själva kvarnhuset.

Rostig gammal bil

Den här bilens baklucka var inte öppen, men bilen i sig var intressant att titta på.

 

Plastgubbe

Den här plastmannen tillhörde väl kanske det som inte var nåt större värde i. Men så kostade den bara tio kronor också.

Men vi började bland bakluckorna. Det var förresten där jag såg den roliga munken med mikrofonen i föregående inlägg. På såna här loppisar finns det rätt mycket skräp, fast också en del fina saker. Fästmön gjorde en del fynd till bra pris – det mesta kostar ju nästan ingenting. Hade jag till exempel haft behov av en plastman kunde jag ha fått mannen till höger för en tia. Fast nu är jag ju inte så intresserad av varken män eller plastiga dito.

Det blev faktiskt ganska varmt, om än inte outhärdligt, att gå bland bakluckor och bord. Det var fantastiskt mycket liv i luckorna denna söndag, faktiskt! Många säljare och många presumtiva köpare.

Anna bjöd på glass och bubbelvatten med citronsmak. Det var gott med nåt svalkande. Vi gick ner till vattnet och tittade. Där var fult med folk som fotade fallet, doppade fötterna och matade ändor. På gräsmattorna ägnade sig några åt att spela volleyboll, medan andra sov på filtar. Och så fanns det folk som grillade på engångsgrillar direkt på marken trots att det är eldningsförbud just nu. (Det var inte så väldigt länge sen kvarnen brann, för övrigt… Året var 1998 och den återuppbyggdes året därpå.) Nä, jag har respekt för eld, jag. Den kan vara så förtärande och obarmhärtig.

Knäckt pilträd vid Ulva

Jag fick inte min lilla sjöjungfru att sätta sig på en sten framför det knäckta pilträdet.

Humle eller Dumle

Humle eller Dumle hade jag möjligen haft råd att köpa. Men jag ville inte.

Inne i kvarnen var det hett, men dess antikaffär vill man inte missa! Oj så många fina saker där finns! Riktiga kvalitetsprylar och allt från böcker och tidningar, via glas och porslin, silverprylar, möbler, plåtburkar fram till kläder. Jag noterade till min glädje att en likadan kexburk som jag fått efter min farmor såldes för 240 kronor och att blomkakburken jag fick av mamma förra året kostade 300 kronor. Där fanns en mindre variant av den senare, men det priset var lite för högt för mig. Jag hade möjligen haft råd med Humle eller Dumle…

Kletig räkmacka

Den kletiga räkmackan drog till sig getingar.

Vi avslutade vår utflykt med kaffe och räkmacka. Tyvärr kom ett antal getingar med på köpet, så njutningen blev inte så stor. Vi skrek och flaxade med armarna och kastade i oss mackan. Sen åkte vi hem.

Lite halvkyligt var det här hemma och somliga har dragit på sig tjocksockar. Vi har ändå kunnat sitta på ballen* och läst, pratat och ätit ostpaj med tomater och tzatziki till middag. I morgon börjar 50 procent av oss att jobba, medan andra fortsätter sin kamp för att hitta nåt jobb. Jag ska också ta en förnyad dust med a-kassan angående det arbetsgivarintyg de återigen påstår sig inte ha fått samt ännu en gång försöka förklara att jag aldrig i hela mitt liv har jobbat deltid, vilket det påstås att jag gör just nu. Ja, du hör/läser ju hör tokigt det är. Alla dessa duster tar emellertid hårt på krafterna, krafter som jag i stället borde lägga på jobbsökeriet i sig.

Nåt roligt i veckan då? Förhoppningsvis en träff med gäster från Sollentuna en dag samt en bokträff med mormor A. Och så hoppas jag på positiva besked angående framtiden, förstå. Jag vill ha ett liv igen.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nedräknande inlägg.


 

Gammal trampbil

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdalerRix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Ringbärare

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna onsdag.


Nej. Dagens ord är nej.
Det blev inte mycket sömn i natt. Klockan fem satt jag vid datorn och skrev. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop idag. Det finns gränser för hur tapper man kan vara och hur länge man kan hålla tillbaka tårarna. Precis som när jag skilde hade jag emellertid lovat mig själv att aldrig mer fälla tårar över spilld sur-mjölk. Idag sprack det. Rejält. Jag är bara så ledsen och orolig och känner mig verkligen, verkligen värdelös. Tårarna kommer av och till och jag blir så förbannad på mig själv, på lätt svenska.

Fästmön flydde fältet en stund till träningslokalen. Jag sökte tre jobb och la in en massa uppgifter som ingen (?) läser om mig själv hos en rektryterings- och konsultuthyrningsfirma. Tänk om nån kunde se mig som nyponrosen i den här höstbusken…

Nyponros

En blommande nyponros bland höstlöven.


Både Anna och jag
hade ärenden till affärerna tvärs över rondellen. Jag köpte ett namnsdagskort och två trisslotter till lilla mamma, som har namnsdag nästa vecka.

Inne hos Kaj tittade vi på tröjor. Jag såg en skitsnygg, men den fanns inte i flodhäststorlek. Nä, då var det roligare att gå in i Arken Zoo-affären – trots att det verkligen stank där inne – och glo på akvariefirrar. Kolla in den svarta! Snacka om utstående ögon!

Akvariefiskar

Kolla in den svartas ögon!


Men det fanns inte bara roliga firrar i affären.
En ursöt hund mötte oss i dörren, till exempel. Och sen såg vi den här pippin som hälsade hem till Kronprinsen som är badankefetischist.

Badanka

Den hälsade hem till Johan.


Nån längre promenad
blev det inte idag. Det tar på krafterna att inte sova ordentligt och att grina så man tror att ögonen ska trilla ur. (Mycket oskönt att ha linserna i, kan jag meddela.)

Det är så märkligt – och ganska orättvist, livet. För rätt som jag satt här vid datorn, efter att vi varit och handlat, fick jag mejl om att en person fått två (2) av tjänsterna jag har sökt. Ja alltså h*n har en av dem sen typ i höstas och nu har h*n fått en till. Bortvald är mitt mellannamn, helt klart.

Sen ringde då min lilla mamma. Jag hade tänkt ringa henne efter att jag skjutsat Anna till jobbet, men mamma hann före. Hon ville bara berätta att hon hade satt in 5 000 kronor till mig. Eller till årsskötseln av graven. Bara det att den räkningen lär gå på ett par hundralappar. Men resten fick jag använda till vad jag vill! Ibland tror jag att Gud hör bön, verkligen! Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu, så de var extra välkomna! Men visst har jag väl en snäll mamma?!

Anna såg så trött ut när hon nu skulle iväg och jobba fram till klockan 21. Jag är inget särskilt roligt sällskap, fast jag brukar kunna förställa mig och clowna till det. Sen blir jag alltid glad i Annas sällskap, för är det nån som kan få mig att skratta är det hon.

Nä, det är bara att inse att den här dagen av mest ack och ve snart är till ända. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Jag glädjer mig i alla fall åt att jag har lyckats byta tonerkassetter i min skrivare. Är visst inte helt värdelös, trots allt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en shoppingtur och ett möte.


Jorå. Tro inte annat:
jag tar till mig reklam. Och går på den ibland. Därför var planen att besöka Ö&B – trots deras fruktansvärda TV-reklam (med den där överaktive killen med lika mycket över i bettet…) – före kvällens redaktionsmöte. Så jag laddade därför först med en låda mat.

Matlåda

Matlåda med rosa lock.


Den här matlådan
har faktiskt rosa lock, men det klarar iPhone 5 inte av att återge. Hur som helst, naturligtvis laddade jag inte in lådan i käften utan innehållet i lådan. Det glömde jag att fota, men det var en portion lax med ris och fetapesto. Slank ner fint.

Det hade börjat regna när jag skulle ge mig av. Men det var en larvig skur och att använda paraply till och från garaget är fjolligt. Jag var beredd på att det skulle vara jättemycket folk på Ö&B eftersom annonsbladet delades ut idag. Det var det inte. Folk ville kanske hellre stanna hemma än bli lite småblöta av regnet.

Inget av det jag själv skulle ha fanns. Eller också hittade jag inte. Alla varor var som vanligt omflyttade – så är det alltid när jag kommer in i en affär.

Ugglor i keramik

Klokare blev jag inte ju längre tid jag tillbringade på Ö&B. Denna ugglearmé såg inte heller klok ut.


Däremot hittade jag
en och annan… ska vi säga… märklig sak… Eller jag vet inte riktigt vad jag ska kalla denna… prydnadssak? (På vilket sätt pryder den?)

Groda i rosa klänning

Groda i rosa klänning… Nån som vill köpa? Den skulle i och för sig matcha min matlåda ovan…


Nåja, till sist hittade jag
det jag erbjudit mig att hitta åt Fästmön. Det fanns tre kvar. Nu finns det bara två. Sen åkte jag iväg på möte.

Uppsalanyheters redaktion ligger i Boländerna. Vi var totalt nio personer som hade redaktionsmöte idag, inklusive de två ägarna Peter och Johan. Det bjöds på räkbomb som jag tyvärr inte kunde äta eftersom den innehöll skinka. I stället tog jag med mig en doggy bag med bulla hem. Kaffe och Loka slank ner under mötet.

Det var ett bra möte även om vi då och då kom från ämnet. Det blir så när vi inte träffas så ofta, vi som jobbar med tidningen. Själv har jag inte dragit så många strån till artikelstacken på lång tid. Det tar på krafterna att söka jobb och att överleva vardagen, så det mesta av ork och kraft går åt till det. Jag har ett par idéer dock och fick ytterligare en i kväll som jag hoppas kunna fixa nästa vecka.

Magister Peter lär klassen Joomla

Magister Peter lär klassen Joomla. Vi som redan kan det passade på att fota magistern.


Kom hem nånstans tjugo i nio
och hann bänka mig för kvällens avsnitt av Broadchurch. Det blir bara mer och mer spännande. Jag får associationer till en dansk polisserie. Tja, snart är väl alla serier lika varandra, det finns väl inte så många fler sätt att ta livet av folk på TV… Ungefär som det faktum att Gotland snart måste vara tömt på invånare – det är ju så många författare som mördar folk där.

I morgon har jag bjudit ut mig själv på eftermiddagsfika i Himlen. Ska medföra den inköpta varan till Anna. Vad det var jag köpte? En hundbur, kanske..?

Trådbackar

Hundbur? Nej, trådbackar med ställning till. Bi-bi-bi-billigt på Ö&B just nu.


Nu är jag trött
och ska göra kväll med Hervor och Mirjam. Två häxor med mig till bädden kommer att göra susen för eventuella problem att somna.

Jag är nöjd med min dag sammanfattningsvis. Den har varit produktiv och lugn och jag har överkompenserat gårdagens brist på mänskliga kontakter med råge:

  • telefonerat med Anna
  • pratat med kassörskan på Ö&B
  • deltagit i redaktionsmöte och pratat med nio (9) andra människor!

Blev din torsdag till belåtenhet? Skriv gärna några rader i en kommentar. Det gör mig glad för jag är nyfiken av naturen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon är förbannad. Hon ÄR förbannad på ett sätt, i alla fall. Men är det förbannat? Läs så får du se.


Uppdaterat:
Och nu är jag förbannad på riktigt! Läste just på nätet att Hurtigs barnhem i Grankulla utreds för sexuella övergrepp. Kyrkan gjorde en intern utredning om detta 2010. Varför åkte jag inte dit när jag hade tänkt göra det? Och ytterligare förbannad blir jag när jag läser att barnhemmet firade 100 år med en festgudstjänst den 14 januari 2012. Varför blev inte Hurtigs enda levande släkting i rakt nedstigande led inbjuden???


Idag är jag förbannad.
Jag skulle passa att jobba hos Arge Kaj. Absolut. Jag är arg. Och känner mig förbannad.

Det började redan igår när jag fick ett mejl från Jörgen Nilsson som arbetar vid ett spelföretag på Stureplan. Han välkomnade mig till en ny säsong med spel av olika slag. JAG HAR FAN ALDRIG BETT ATT FÅ MEJL VARKEN FRÅN JÖRGEN ELLER HANS SPELBOLAG! Var i helvete har de fått min e-postadress ifrån? Det gick inte så bra att avregistrera sig heller, för då försöker min dator mejla från ett e-postprogram jag inte använder. Men så klart jag kopierade både Jörgens mejladress och avregistreringsadressen och skrev riktigt FÖRBANNAT till dem. Mejlet till Jörgen studsade förstås. Inte ett dugg förvånande… Företaget heter Nordic Systems och känns ju allt annat än seriöst (har till exempel ingen webbplats) eftersom man uppenbarligen använder e-postadresser som man har snott nånstans. För… JAG SPELAR INTE PÅ NÄTET! Idioter!

Jag sov bort den mesta av ilskan i natt, så jag var nästan blid på förmiddagen och framåt eftermiddagen. Dessutom åt vi förbannat gott! Först Fästmöns gubbröra på knäcke till förrätt…
gubbröra till förrätt
Gubbröra på knäcke till förrätt.


Till huvudrätt åt vi stekt kyckling
och potatisklyftor med lök och röd paprika (det är ju trots allt första maj) som jag snodde ihop i hyfsat bra tid innan Anna skulle till jobbet.

Första majmiddag
Första maj-middag – därav röd paprika.


Sen blev jag rätt förbannad igen.
Vädret är nämligen kanon och naturligtvis hann/orkade vi inte gå nån promenad idag innan Anna skulle jobba. OCH NÅN JÄVLA TOK HÅLLER PÅ OCH HAMRAR OCH BANKAR HELA TIDEN AV OCH TILL I HUSET!

Stannade till vid Tokerian på vägen hem från Annas jobb. Där blev jag förbannad på att alla var så fula stod i vägen för mig och att det var urklibbigt på golvet vid tomburkarna och tomflaskorna – jag skulle naturligtvis panta.

Hemma igen ringde jag till mamma när jag hade diskat upp en förbannat jobbigt skitig plåt som klyftorna och grönsakerna hade tillretts på. Hon är så klart orolig för mig och jag är bara förbannad. Så jag lyckades förstås fräsa åt henne vilket jag strax bad om ursäkt för. Men jag orkar inte höra för miljonte gången, med gråt i rösten:

Jag är så ensam hela tiden.

För jag är också ensam en stor del av tiden – när Anna är med sina barn eller när hon jobbar. Och ibland känner jag mig förbannat ensam på jobbet. Jag tror till exempel inte att det arrangeras nåt stormöte för att berätta om hur man ska göra med mig och min tjänst – som det gjordes häromdagen för två som ska varslas (jättesynd om dem, men de är faktiskt tjänstlediga båda två och har andra saker för sig).

Och det är ju här den lilla, jävla skon klämmer: jag är förbannad för att jag inte har fått nåt besked angående jobbet. Jag blev lovad ett sånt under april månad. Dessutom borde jag ha blivit varslad senast igår, eftersom jag har fått veta att man inte har råd att anställa mig mer än på några förbannat få procent. Detta innebär att jag befinner mig i nån sorts limbo. Och det är förbanne mig värre än att bli varslad, tror jag – jag har aldrig blivit varslad förr. Varför tror många att jag är GLAD att jag inte har blivit varslad? Nu lever jag ju ÄNNU mer från dag till dag och kan i ännu mindre grad planera för framtiden!

Det enda jag vet i denna stund är att jag jobbar maj månad ut. KANSKE jobbar jag juni också – om det var en miss att inte varsla mig. På heltid. Eller kanske på deltid – som jag inte kan klara mig ekonomiskt på.

Ett antal jobbansökningar har jag förstås aktuella och insända. Men rekrytering tycks ta förbannat lång tid. Men förbannat lång känns inte tiden när man har den på sin sida. Det är bara vi som inte har tiden på sin sida som tycker att den dras ut på.

Så nej. Jag tänker inte be nån mer om ursäkt idag om jag är förbannad, tycker att min tillvaro är förbannad och att livet är förbannat tungt just nu. MORR!

Nu har jag skrubbat i badrummet och i duschrummet och ska ta en dusch och svalka av mig den förbannade förbannelsen ett tag. Göra nåt normalt. Inte vara förbannad. Det tar på krafterna att hela tiden ha kroppen beredd på ett antal olika scenarier. Stridsberedd. För du trodde väl inte att jag skulle lägga mig ner och dö nu när jag har överlevt så här långt? Långnäsa till alla små fjantar och nyfikna kärringar! Huka er, för den här Tofflan, hon är förbannat förbannad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild sist i inlägget!


Min fjärde dag hemma
från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Örhängen i vänster öra

Tre stycken skulle in i hålen.


Sen i högerörat…

Örhänge i höger öra

Tack och lov bara ett!


Jag tvättade mig ordentligt
nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock

Två små tomtar och en liten halmbock.


Inga excesser  i år,
det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!


Många små saker
har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar

Två trätomtar från 1960-talet.


Andra saker är nyare.
Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärta m tomte på korsstygnsduk

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.


I köksgardinen hänger jag
mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängel

Julängeln i köksgardinen.


Köksgrisen har fått ett rött sidenband
om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen m sidenband o tomte

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.


I vardagsrummet
har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskliljan har fått tomteluva

Påskiljan har transformerats till Julliljan.


Mitt coffeetable
i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Granen på mitt coffeetable

Julgransbord. 


Senare på eftermiddagen
ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Middag banan o nyponsoppa

Banan och nyponsoppa = min middag.


Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden
och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Julkort lönebesked o info från BRF

Dagens post.


Anna stannade lite längre idag,
men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operation

Såret en vecka efter operationen.


Anna har tittat på bilden
och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »