Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Södergatans café & salladsbar’

Ett märkligt och fnissigt inlägg.


 

Jag vet inte hur många gånger jag har lunchat hos Kurre de senaste åtta (8) månaderna. Men många gånger är det! Hela tiden har det suttit tavlor på väggarna, tavlor som är till salu. Till exempel den här:

Konstverk solrosor och rönnbär

Konstverk med solrosor och rönnbär.


Men nu till märkligheten… 
 (Notera att det var dagens lunchdejt som gjorde mig uppmärksam på detta!!!) Bredvid tavlan hänger en skylt med pris och titel på tavlan. Bara det att det inte riktigt stämmer överens med vad jag ser på tavlan ovan… Eller kan DU se det som står på skylten på själva tavlan???

Pelargon i kanna

Pelargon i kanna… Tja, kannan ser jag, men inte pelargonen… Gör du?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hjärtligt inlägg.


 

Anna-Maria

Anna-Maria!

Idag var det bestämt en avslutningslunch med en av mina favoriter här i huset, Anna-Maria. Vi ville ju inte vara alltför våghalsiga, så vi gick över stenplattorna till Kurre för att äta – en sista gång, för min del. Jag fick då också möjlighet att ta Kurre i hand och tacka för alla goda luncher jag har fått hos honom.

Anna-Maria pratar likadant som min farmor, så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig bekväm i hennes sällskap. Dessutom är hon lika snäll som min farmor var – och lika klurig… Bland annat gjorde hon mig uppmärksam på en märklighet i lokalen. Men det kommer det ett särskilt inlägg om senare! Jag är väldigt förvånad att jag själv inte har upptäckt detta tidigare, så mycket kan jag säga… Och då menar jag märkligheten, inte att Anna-Maria är snäll och klurig, för det visste jag!

Den söta Anna-Maria överlämnade en påse före maten. I påsen låg ett paket med hjärta på. Och i paketet låg… Tja, det får de som om du kollar bildspelet nedan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett stort och varmt TACK, Anna-Maria, för din vänlighet och den fina presenten! Du blir en av de första jag ska använda den till sen, jag lovar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nedräknande inlägg.


 

Gammal trampbil

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdalerRix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Ringbärare

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens klanterier.


Idag tycks vara en sån där dag
när jag bara klantar det. Eller yttrar mig klantigt. En riktig kruka, med andra ord. Det började redan i morse när jag stolt twittrade om min matlagning. Det vill säga jag kokade fyra ägg som Fästmön och jag ska ha på våra räkmackor i kväll. Detta var jag så stolt över att jag twittrade – att jag skulle servera okokta ägg i kväll. Smart… Nu är jag osäker på om hon fortfarande vill komma.  Möjligen för vinets skull, dårå…

Löskokt ägg

Nej, varken löskokta eller okokta ägg funkar på macka med räkor.


Nästa sak där jag bevisar mitt mellannamn
uppdagades strax före lunch. Eller nja. Jag hade kämpat med en väldigt irriterande bild först som inte ville publicera sig i rätt storlek. Hur som helst… Under två och en halv arbetsdag har jag svurit över att jag inte har kunnat skapa en ny användare som ska kunna jobba i vårt webbverktyg. När kollegan sen tog tag i det hela visade det sig att jag sett fel och tolkat en pil som en scrollist. Två klick från kollegan och därpå kunde användaren börja jobba. Jag döööööööööööör för att jag skäms så mycket!!!

Under lunchen tror jag inte att det hände så värst mycket klantigt. Inte från min sida, i alla fall. Jag fick besök av vännen Klara som anlände med färdtjänst. Vi gick tio steg till Kurre där vi intog paj och sallad. Och beundrade julpyntet

Julkruka

Tjugondag Knut har väl varit, men Kurre kör på jultemat fortfarande. Eller också var det en känga till mig, en riktig KRUKA..?


Klara var i alla fall snäll
och hånskrattade inte åt mig, så jag måtte ha skött mig under lunchen. Roligt var det att ses, för det blir ju inte alltför ofta när man bor på olika sidor om Stan. Som vanligt pratade jag nog för mycket. Klara hade mer fokus på själva matintaget. Men Klara har, som alla människor, en historia att berätta. Och jag skulle vilja skriva om en del av den. Nån gång. När jag får ett frilansuppdrag som jag kan ta skamligt mycket betalt för. För jag skulle skriva om viktiga grejor, nämligen!

Klara

Klara vill äta sin lunch.


Lunchen blev rejäl
t, men till kvällen hoppas jag att jag har plats för sisådär ett halvt kilo räkor med limeaioli, dill och lite citron samt, naturligtvis KOKT ägg. HÅRDKOKT, till och med…

Ska du äta nåt nyttigt gott i kväll eller blir det chips och öl som gäller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett onsdagsinlägg mellan uppdragen.


Onsdag idag.
Mitt i veckan. Jag har arbetat rätt hårt på förmiddagen med diverse texter till intranätet samt diverse brandkårsutryckningar. Växeln tycks ha upptäckt att jag svarar i min telefon nu. Det har kommit flera samtal från ”allmänheten” idag. Känns inte som om jag kan svara på nånting. Jag är lite frustrerad, milt sagt.

Det blev en smörgåslunch idag på mitt sedvanliga lunchställe i sällskap av min bok på gång. Jag vill gå ifrån arbetsplatsen en stund. Jag vill sitta för mig själv, stänga in mig i ljudet från mina egna andetag och inte ett sammelsurium av röster och ljud. Det är så tröttande. Tyvärr klarar jag inte av att jobba med musik i hörlurarna. Ibland stoppar jag i lurarna i öronen ändå och har tyst. Låtsas lyssna. Det stänger ute en del som jag inte orkar med. Fruktansvärt trött om kvällarna…

Södergatans cafe o salladsbar

På Södergatans café & salladsbar äter jag lunch nästan varje dag. Billigt, bra och gott.


Nu sitter jag och väntar på underlag
till en nyhet som uppenbarligen är JÄTTEVIKTIG och som ska ut pronto. Det värsta är att jag inte brukar få nåt vidare underlag. Idag på förmiddagen slängde nån åt mig en USB-sticka med bilder som skulle läggas in i en intern nyhet. Ingen aaaning om vilka personerna är på bilderna. Det blir inte alls bra. Frustration… Men nu är det nerförsbacke till helgen. Det är nånting jag inte trodde att jag skulle längta efter eller känna för ett par veckor sen. Men jag biter ihop – och än så länge håller bettskenan om natten.


Livet är kort.

Read Full Post »