Ett inlägg om dårligheter och oljud.
Om man ska skriva dårligheter om namngivna personer bör man inte vara grå och gömma sig bakom falsk identitet. Tycker jag, dårå.
Nej, det är inte bara hemmahuset som kan kallas dårligt. Jag vet inte vad som håller på att hända i Kexfabriken/Besticklådan, för jag blir inte kallad till några möten och får en del av informationen i andra hand. Men vad jag förstår är en konsult på väg in. Bemanningen i övrigt är till vissa delar grå. En del ska tillfälligt lämnas blank för en stund under delar av sommaren. Man tar sig för sin panna och fortsätter att räkna ner dagarna. Tyvärr kan jag inte skriva tydligare än så här. Den som vet, den vet. Resten litar jag inte på tillräckligt mycket för att skriva under lösen.
I privatlivet blir jag kallad för osanningar av personer som i grunden själva är osanna. Antingen vågar man stå för det man tycker/säger/skriver – eller så skriver man det inte. Om det gäller en annan, namngiven person, vill säga. Tycker jag, dårå. Det blir så jävla fel, på ren svenska, om man ska gömma sig bakom en falsk identitet. Visst kan ett visst anonymitetsskydd ges, men ansvarig ska ändå ha alla pusselbitar.
Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.
Oron mal annars i huvudet ihop med entoniga, störande ljud. Det var en del praktiska saker, blanketter och sånt, som jag skulle ha tagit reda på i helgen. Men jag orkade inte. Jag känner mig rörig i skallen. Ljudöverkänslig. Ljuden tar över och blir till oljud och jag blir glömsk. Häromdan glömde jag pantburkar i bagageutrymmet, burkar som skulle pantas. Igår glömde jag att ta med papper som skulle skickas – men jag kom ihåg att köpa kuvert och frimärken… Alltid något, kan man tycka.
Inte ens i morse var det tyst. När är det nånsin tyst? Före klockan sju åkte en hjuldriven maskin först på framsidan, sen på baksidan. Syftet med maskinen var att krossa ett antal stubbar. Stubbar, som har funnits i flera månader, måste man alltså ta bort före klockan sju… Ja jisses! Jag var vaken, men det kanske inte alla var. Och som vanligt borrade sig ljuden in och gjorde mig trött.
Nä, nu ska jag söka lite dispens från dårligheter och oljud en stund. Jag kan inte överleva annars, det känns som om jag är på väg att gå i bitar.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hei:) ulyd er ulyd. Koble av eller ”ut” og tenk kun på deg selv nå! Det virker som om du har behov for det, Tofflan. 🙂 Lest dine blogginnlegg de siste dagene og blir bekymret for deg. Hold ut, det er mange som bryr seg! Stor klem fra Irene 🙂
Tack för klem och vänliga ord! Jag har inte kunnat koppla av på över fem år….
Men tack också för att du bryr dig!
Klem!
Stress, stress, stress!!! Fy farao, det är inte lätt! Utöver alla andra ljud, även sus i öronen. Det brusar överallt, dag som natt. Inte konstigt att även vi som inte är särskilt stressade känner av det. Ja, vi bryr oss. Det måste du känna. Styrkekram
Jag är inte stressad i alla fall utan orolig. Vet inte vad jag ska ta mig till, riktigt.
Tack för att du bryr dig! Kram!
Men fy bubblan vilken stil .Det är jue mobbing ! Att inte kalla till möten mm är att frysa ut människor .
Att fara med osanningar är fult . Och att vara anonym är fegt.
Jag förstår din oro . Och att tankarna mal .
Kram
Det är en lång historia och jag vill inte dela alla detaljer i den. Mobbning är… inte rätta ordet, egentligen. Jag tänker inte göra några storverk den tid som är kvar. DET är mitt rätta ord!
Att dölja sig bakom falsk identitet är fult och fegt. Anonym får man vara – i vissa lägen. I DET HÄR läget krävs ändå att ”ägaren” får en identikationsverifikation som är sann. Om ”ägaren” inte får det, sätter h*n stopp. För övrigt är jag jävligt trött på dessa ständiga påhopp bara för att jag lider av en viss överkänslighet.
Oro och malande är min vardag sen fem år tillbaka. Det är inte precis mindre av sånt just nu…
Kram!
Du har det väldigt jobbigt just nu och jag hoppas så att det ska bli bättre för dig!
Det där med ljudet, det är enormt obehagligt och det är ju inte nåt som andra ser att man mår dåligt av och att ljuga är fult!
Tycker du är strong som åker till jobbet fast du mår så dåligt där, bara kort tid kvar, gudskelov!
Ha dé!/Kram
Det är snällt av dig att du hoppas att det ska bli bättre, men jag tror inte på det. Har det inte blivit bättre på fem år så måste det till mirakel. Och mirakel slutade jag tro på förra året.
Jag är ljudöverkänslig just nu.
Till jobbet måste jag åka. Det är varken bättre eller sämre än hemma där. Jag behöver lönen. Den sista kommer nu i juni. Sen har jag ingen aning om när det trillar in pengar/ersättning. Lika bra att ge upp och deka ner sig, då kanske mina anhöriga får begravningshjälp i alla fall.
Kram!