Mannen utan hjärta

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag trodde att jag hade läst Camilla Grebe – Åsa Träff tidigare, men Mannen utan hjärta var uppenbarligen min första bekantskap med systrarna. Överst i högen med böcker från vännen FEM:s gröna paket har den legat ett tag. Trots att jag har haft mycket på gång de senaste dagarna har jag hunnit med att läsa då och då. Det här är för övrigt en deckare man inte gärna lägger ifrån sig. Tack, FEM!

Det börjar med ett blodigt mord på en antikvitetshandlare i Stockholm. Mannen är skjuten till döds och hans hjärta har skurits ut ur kroppen och lagts i en skål. Polisens gärningsmannaprofilgrupp får hand om utredningen och ansluter psykologen Siri Bergman till gruppen. Sen sker ytterligare ett mord och gruppen försöker hitta ett samband mellan de mördade. Men fler offer ska skördas innan sanningen kommer fram.

Det här är den fjärde delen i Grebe – Träffs serie om psykologen Siri Bergman. Jag hade emellertid inga som helst problem att läsa boken, tvärtom. HBTQ-temat i den gör att den engagerar mig, men framför allt är boken så spännande och lättläst att jag klassar den som en äkta bladvändare. Ibland kan det märkas att två olika författare skriver på en och samma bok. Av detta märkte jag inget. Visserligen kunde jag gissa inom vilken grupp mördaren fanns, men jag lyckades inte klura ut mördarens identitet i förväg. Och det är bra!

Toffelomdömet blir det högsta för den här deckaren!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bodyparts den 30 januari 2015

Ett kroppsligt inlägg.

---

 

En hand. En vänsterhand. Min vänsterhand. Utsidan av den. Och ringen som har suttit på ringfingret sen den 8 november 2008. Det står Anna i ringen. Anna är en del av mig. Symbolen för evighet bär hennes namn och den sitter på mitt finger. Den är stor, kärleken. Och ringen bär jag med stolthet.

Min vänsterhand med förlovningsring.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I sluttampen

Ett slutande inlägg.

---

 

På väg att lägga ner vapnet.

Det börjar dra ihop sig. Dagen för liv-egenskapen närmar sig. Den dag, när jag hamnar helt i händerna på myndigheter som utgår från att jag vill lura till mig deras futtiga pengar. Egentligen vill jag inte ha ett öre av dem, men nånting måste jag leva av en stund till. Jo, det sägs från olika håll att jag är en kämpe. Bara det att den här kämpen är in till döden trött. Så trött att hon till och med vill lägga ner sitt enda vapen – skrivandet.

Jag läser Beata Arnborgs biografi om Bang och slås av våra många likheter. Nu vill jag inte låta skrytsam, det är väl snarare Bangs svagare sidor som jag också ser hos mig. Förutom en: jag dricker inte så kopiöst med alkohol och framför allt inte när jag har det tufft. Men jag läser om prestationsångest, skrivkramp varvad med skrivflöde, kampen för inkomst och ekonomi, rädslor samt flera andra saker som får mig att nicka. Tänk om jag hade fått möjligheten att träffa denna människa!..

En stund i bersån.

Det är ingen härlig junidag idag, precis. Dagen är grå och det har regnat sen jag klev upp, i princip. Igår på lunchen kunde jag sitta en stund i lagom sol i en liten syrénberså som jag hittade. Satt faktiskt och läste, gjorde mig ingen brådska tillbaka. Kände mig så fruktansvärt… ovillig igår.

Det sker märkliga saker omkring mig, men eftersom jag snart inte ska vara del av dem, tar jag dem inte till mig utan slår ifrån mig. Fast jag blir beklämd när jag ser hur man behandlar människor som inte mår bra – eller människor överhuvudtaget. För två veckor sen bad jag (först muntligt, senare samma dag via e-post) om ett samtal med HR-chefen. Igår kom en inbjudan till ett möte i nästa vecka. Det går inte undan i handläggningen här… Jag accepterade. OK, det är försent för mig, men jag vill framföra mina åsikter innan jag drar. Hade jag inte fått till det där mötet skulle jag ha dryftat saker och ting på ett mer… medialt sätt. Vem vet, det kanske fortfarande…

Oavsett allt, måndagen den 30 juni städar jag ur min arbetsplats. Tisdagen den 1 juli blir jag livegen. Jag ordnar en massa papper och blanketter hit och dit under tiden. Det är ett jäkla sjå. Det gäller att inte råka skriva fel, för då uppfattas man som brottslig. Which reminds me… handläggaren på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter. Det lovade h*n mig per telefon den 12 maj. Är det nån som tror att uppgifterna kommer? Inte jag, i alla fall. Är det nån som tror att h*n får nåt straff för att h*n inte har fullföljt sitt åläggande? Inte jag, i alla fall. Nä, det är bara Tofflor som a-kassan och Arbetsförmedlingen straffar omedelbart.

Så nu är jag i sluttampen, verkligen. Det finns vissa här i Kexfabriken eller Besticklådan som uppenbarligen inte har förstått att det snart är över. Hur tydlig ska jag behöva vara? Äh, kommunikation är svårt, det är det…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Non, je ne regrette rien..?

Ett lite darrigt inlägg.

 

Idag har jag kanske gjort nånting som jag får ångra. Eller inte. Det beror ju på vad som är viktigast i livet. Precis som alla andra vill jag känna att jag har ett värde. Men inte till vilket pris som helst. Den senaste tiden har jag haft ganska stora problem med magen. Eftersom jag, tvärtemot vad en del kanske tror, är lösningsinriktad, har jag försökt ta ett steg i riktning mot att lösa det hela. Vi får se om det var rätt riktning. Eller ens rätt steg att ta…

Det enda jag vet säkert är att jag måste ta tag i saker och ting. Vintern 2012 – 2013 var jag sjuk och blev frisk, men hela hösten 2012 gick jag omkring och trodde att jag skulle dö. Jag vill inte hamna där igen.

Om det blir så att jag får Tiden, ska jag ägna den åt att skriva färdigt min bok. Det har jag helt och fullt bestämt mig för nu. Det är läge nu att släppa fritt det jag har burit inuti, det jag bara delvis har släppt fritt. För egentligen är det nog så att jag inte ångrar nånting. Ingenting. Möjligen hade jag kunnat göra saker och ting på annorlunda sätt idag, när jag är äldre och visare (?). Men jag har gjort mitt bästa. I alla delar och sammanhang.

Livet är kort. 

Read Full Post »