Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘visare’

Ett funderande inlägg.


 

Kungsängsliljor

Kungsängsliljor på grattiskortet från mammakusinen B och hennes A.

Idag har uppvaktningarna fortsatt. Det har strömmat in gratulationer via postboxen och per telefon. Här intill en bild på ett av korten, det från mammakusinen B och hennes A som har både egna barn och barnbarn att tänka på och som ändå kommer ihåg mig. Värme! 

Och inte blev jag ledsen heller när faster E, i förra månaden 97 år fyllda, ringde för att gratta. Dessutom var hon fullt medveten om att hon ringde två dagar försent. Men se, hon hade ramlat natten till fredagen och var aningen justerad. Inte ett ben brutet, tack och lov, men bulor och blåmärken här och var. Och med det efternamn hon besitter, det efternamn min mamma föddes med och mammakusinen B, följer en viss… envishet. Kan själv. Den 97-åriga damen hade hasat sig in från hallgolvet till sovrumsgolvet. Först då, när krafterna inte räckte till för att ta sig upp i sängen, larmade hon. Envishet stavas BERG.

Utöver detta har jag i afton skrivit en text mot betalning samt fördrivit en humla ut ur sovrummet. En humla stor som en gråsparv. Med Fästmöns hjälp. Vi har ätit kallskuret och röror och körsbärstomater och svarta oliver.

Och så tänker jag. Jag har fått ett erbjudande som jag ska lämna svar på i morgon. I morgon eftermiddag ska det avslöjas. För mig är det… inte idealiskt, men en lättnad. Därför att jag inte brinner. Det finns ingen eld inuti mig. Klockan går och jag bromsar inte längre visarna. Tänker. Rätt beslut vore att acceptera och köpa mig ytterligare lite… tid…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite darrigt inlägg.

 

frågeteckenIdag har jag kanske gjort nånting som jag får ångra. Eller inte. Det beror ju på vad som är viktigast i livet. Precis som alla andra vill jag känna att jag har ett värde. Men inte till vilket pris som helst. Den senaste tiden har jag haft ganska stora problem med magen. Eftersom jag, tvärtemot vad en del kanske tror, är lösningsinriktad, har jag försökt ta ett steg i riktning mot att lösa det hela. Vi får se om det var rätt riktning. Eller ens rätt steg att ta…

Det enda jag vet säkert är att jag måste ta tag i saker och ting. Vintern 2012 – 2013 var jag sjuk och blev frisk, men hela hösten 2012 gick jag omkring och trodde att jag skulle dö. Jag vill inte hamna där igen.

Om det blir så att jag får Tiden, ska jag ägna den åt att skriva färdigt min bok. Det har jag helt och fullt bestämt mig för nu. Det är läge nu att släppa fritt det jag har burit inuti, det jag bara delvis har släppt fritt. För egentligen är det nog så att jag inte ångrar nånting. Ingenting. Möjligen hade jag kunnat göra saker och ting på annorlunda sätt idag, när jag är äldre och visare (?). Men jag har gjort mitt bästa. I alla delar och sammanhang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

… ur barnens/barnbarnens påskägg – erkänn nu! – tar jag en runda i media. Och trots att det är helg hittar jag en del intressant! Häng med, om du vill!

Klocka med krossat glasStäll om klockorna. I natt är det dags igen för det årliga tramset med sommartid. Nu ska våra klockor ställas fram och vi förlorar en timma – som vi vinner tillbaka i höst. Totalt jäkla onödigt, tycker jag. Det blir bara problem eftersom folk har svårt att komma ihåg vilket håll visaren ska vridas åt. Men hur ska vi göra med datorer och mobiler? Äh, lugn, de ställer om sig själva, med all säkerhet.

Totalt krig. Den där Kimmen i Nordkorea, han verkar vara riktigt läskig. Jag blir faktiskt rädd för denna rundkindade förvuxne bebis och vad han kan hitta på för dumheter med sina kärnvapenleksaker.

7UpFleecetröjor och PET-flaskor är ett hot! Ja, faktiskt! Det har visat sig att mikroplaster är ett hot mot Östersjön. Skälet är att reningsverken inte kan plocka upp dem. Det är för övrigt rätt skräpigt på Östersjöns stränder. Hela 133 skräpgrejor för varje 100 meter, har Håll Sverige Rent räknat ut. Och just plast är problem. Det är svårt att bryta ner. En PET-flaska tar till exempel 450 bast. Fleecetröjor avger små plastpartiklar, närmare bestämt 1 900 såna små plastbitar per tvätt. Inte bra!!!

Det svenska deckarundret. Och inte bara deckarunder, kulturjournalistunder! Tack för Björn G Stenberg, en av få kunniga kulturjournalister på lokalblaskan! Idag skriver han om Maria Langs böcker och filmatiseringen av några av dem.

Hur ser nästa iPhone ut? Ärligt talat tycker jag inte att det skiljer så mycket mellan modellerna. Jag är hyfsat nöjd med min 4S – förutom kameran. Men enligt experterna får troligen iPhone 6 en större skärm, mer aluminium, en ram med krom och så blir den plattare. Vi andra får vänta och se. Och undrar varför i hela friden de inte gör batterier som man inte behöver ladda minst en gång om dan…

Tjocka bör betala mer på flygplanet. Det tycker i alla fall Bharat P. Bhatta. Han menar att man kan betala sin biljett genom ett kilopris, ett fast pris med rabatt eller påslag beroende på vikt eller helt enkelt en indelning i tre viktklasser. Bäst att sätta igång med diet om du tänker flyga på semestern, kanske…

blått påskäggOch slutligen… Vem kan mest om påsken? Testa dina kunskaper genom att svara på de tolv frågorna. Jag hade bara sju rätt, så nån påskexpert är jag inte. Som vanligt gick jag bet på sportfrågorna, som är mig totalt ointressanta. Inte ett dugg uppäggande med sport och idrott, tycker jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

gummiormar

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.


Jag hann knappt komma innanför dörren
till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)


Livet är kort.

Read Full Post »

I ett inlägg som jag la ut i morse länkade jag till ett angeläget och välskrivet inlägg hos Fatou. Det var det där om att barnen alltid är de som drabbas – oavsett vems fel det är – när det gällde familjen som hotas av vräkning. Och jag kan ju säga att jag inte blev mindre beklämd när jag läste om doktorn som nu är misstänkt för barnpornografi.

Enligt lokalblaskan handlar det om en manlig doktor i vars kamera man har hittat bilder på avklädda barn. Mannen greps också när han smygfotograferade barn på en badplats förra sommaren. Det var föräldrar till de badande barnen som larmade polis. Enligt vittnen slängde mannen något ifrån sig. Det visade sig vara ett cigarrettpaket – som innehöll ett minneskort med bilder på barn. Polisen hittade också foton på över 2 000 barn upp till fem år i läkarens kamera. På ett annat minneskort hittades ungefär 7 000 bilder på nakna barn. Mannen är misstänkt för innehav av grovt barnpornografiskt material, men också för ofredande.

Nu vet jag också att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats, men om uppgifterna i lokalblaskan stämmer är det ju fruktansvärt. Inte blir soppan bättre av att

[…] Mannen arbetar som läkare i Uppsala på en hög position. […]

enligt UNT. Bland mannens patienter finns barn.

Från tidningen har man varit på mannens arbetsplats och där kände ingen till anklagelserna. Eftersom det råder sekretess mellan myndigheter har personalchefen på mannens jobb inte fått veta nåt. Polisen är däremot tvingad av lag att anmäla till socialtjänsten om det finns risk att barn far illa. Enligt UNT har polisen också gjort detta, men anmälan gäller enbart läkarens egna barn. Inga andra eventuella barn… Socialtjänsten har nämligen ingen rätt att lämna ut såna här uppgifter till den anmäldes arbetsplats.

Nu vet vi ju som sagt inte om den här läkaren är skyldig eller inte, även om mycket pekar på att han är det. Det enda som kan hända medan utredningen om brott pågår är att han blir tillfälligt avstängd från sitt arbete. Självklart hoppas jag att han blir det eftersom misstankarna är grava och bevisningen ju verkar väldigt stark.

Rejält beklämd blir jag och undrar vad vi gör mot barnen, egentligen. Vad utsätter vi dem för? Skulle du vilja låta ditt barn behandlas av en läkare som är misstänkt för innehav av barnpornografi och ofredande?

Det är alltid barnen som drabbas när det gäller vuxnas märkliga beteenden och ageranden. Ibland har jag undrat varför vissa föräldrar skaffar barn, när de som uppenbart inte är intresserade av dem. Jag hör och ser på nära håll och genom skrikorgierna från barn nummer två kan jag inte låta bli att undra. Barn nummer ett skrek nämligen likadant – tills barn nummer två kom till familjen. Vad är det för fel – på föräldrarna? Funderar jag…

Du tycker säkert att det är lätt för mig att ha åsikter om barn, jag som inga har. Men du ska veta att det är ett medvetet val. Jag träffade aldrig nån i livet som jag verkligen ville skaffa barn med. Och när jag blev äldre och visare insåg jag vilket otroligt och framför allt livslångt ansvar det är att ha barn. Det ansvaret har jag aldrig varit varken mogen eller redo för.  Jag skulle ha varit en förskräcklig förälder! Säkert väldigt sträng och krävande. Inte alls snäll. Däremot skulle jag förstås aldrig slå mitt – eller nån annans – barn. Mer än så kan jag inte säga. Det är ett val jag har gjort och jag är övertygad om att det är ett korrekt val – även om det kan nypa till i hjärtat ibland, det erkänner till och med hårdhudade jag.

Så det är en evinnerlig tur att jag fick fyra bonusbarn på äldre dar, barn som nu är eller är på väg att bli vuxna. Kanske hade det blivit gemensamma barn och Fästmön och jag hade träffats när vi var yngre. Men nu blev det inte så och jag är nöjd ändå. Jag känner mig ändå så där lagom träffad av texten på den här muggen som jag fikar i på jobbet, en mugg jag fick av en av de fyra till en födelsedag härom året…

”Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home”…


Livet är kort.

Read Full Post »