Universums plan

Ett inlägg om en bok.

---

 

Goda vänner delar goda upplevelser. Jag fick dela en av Jerrys upplevelser genom att läsa Lena Ranehags bok Universums plan, som jag fick på snabblån. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle hinna lämna tillbaka boken läst före slutet på nästa vecka, men faktum är att jag läste ut den i kväll.

Jag måste emellertid redan från början göra klart att jag läste den här boken med ett visst mått av skepsis. Det är svårt för mig att köpa vissa saker rakt av, för min inställning är att allting har en logisk förklaring och inte nån… andlig. Men… jag kan se och jag kände under läsningen att boken kan ge människor viss coachning.

Vissa kapitel läste jag med stor behållning och önskade att boken var min så jag kunde göra mina egna markeringar. Men jag är inte bokens ägare och jag är inte den första som läser den. Framför allt tar jag till mig texterna om en egen handlingsplan liksom det som handlar om livsenergi och hur vi kan blockera den energin genom våra tankar och känslor. Däremot känns inte de parallella dimensionerna som nåt jag kan acceptera – jag tycker inte att dåtid, nutid och framtid ligger parallellt med varandra.

Vidare är jag inte överförtjust i de många återgivanden av ”nöjda kunders” brev. Det känns som sätt att försöka övertala läsaren att det här är sant och att författaren/mediet har vissa förmågor. Men jag tycker om många av de övningar som beskrivs och kan tänka mig flera stunders god meditation.

Jag trodde att den här boken skulle var tung att läsa och ta lång tid att plöja. I själva verket läste jag den på ett par timmar. Det som är bra i den tar jag till mig, det jag inte kan… acceptera slår jag ifrån mig – precis som jag gör med allt jag läser.

En sån här bok är svår att betygsätta, men jag sätter ändå ett högt omdöme för den flummar aldrig ut.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I sluttampen

Ett slutande inlägg.

---

 

På väg att lägga ner vapnet.

Det börjar dra ihop sig. Dagen för liv-egenskapen närmar sig. Den dag, när jag hamnar helt i händerna på myndigheter som utgår från att jag vill lura till mig deras futtiga pengar. Egentligen vill jag inte ha ett öre av dem, men nånting måste jag leva av en stund till. Jo, det sägs från olika håll att jag är en kämpe. Bara det att den här kämpen är in till döden trött. Så trött att hon till och med vill lägga ner sitt enda vapen – skrivandet.

Jag läser Beata Arnborgs biografi om Bang och slås av våra många likheter. Nu vill jag inte låta skrytsam, det är väl snarare Bangs svagare sidor som jag också ser hos mig. Förutom en: jag dricker inte så kopiöst med alkohol och framför allt inte när jag har det tufft. Men jag läser om prestationsångest, skrivkramp varvad med skrivflöde, kampen för inkomst och ekonomi, rädslor samt flera andra saker som får mig att nicka. Tänk om jag hade fått möjligheten att träffa denna människa!..

En stund i bersån.

Det är ingen härlig junidag idag, precis. Dagen är grå och det har regnat sen jag klev upp, i princip. Igår på lunchen kunde jag sitta en stund i lagom sol i en liten syrénberså som jag hittade. Satt faktiskt och läste, gjorde mig ingen brådska tillbaka. Kände mig så fruktansvärt… ovillig igår.

Det sker märkliga saker omkring mig, men eftersom jag snart inte ska vara del av dem, tar jag dem inte till mig utan slår ifrån mig. Fast jag blir beklämd när jag ser hur man behandlar människor som inte mår bra – eller människor överhuvudtaget. För två veckor sen bad jag (först muntligt, senare samma dag via e-post) om ett samtal med HR-chefen. Igår kom en inbjudan till ett möte i nästa vecka. Det går inte undan i handläggningen här… Jag accepterade. OK, det är försent för mig, men jag vill framföra mina åsikter innan jag drar. Hade jag inte fått till det där mötet skulle jag ha dryftat saker och ting på ett mer… medialt sätt. Vem vet, det kanske fortfarande…

Oavsett allt, måndagen den 30 juni städar jag ur min arbetsplats. Tisdagen den 1 juli blir jag livegen. Jag ordnar en massa papper och blanketter hit och dit under tiden. Det är ett jäkla sjå. Det gäller att inte råka skriva fel, för då uppfattas man som brottslig. Which reminds me… handläggaren på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter. Det lovade h*n mig per telefon den 12 maj. Är det nån som tror att uppgifterna kommer? Inte jag, i alla fall. Är det nån som tror att h*n får nåt straff för att h*n inte har fullföljt sitt åläggande? Inte jag, i alla fall. Nä, det är bara Tofflor som a-kassan och Arbetsförmedlingen straffar omedelbart.

Så nu är jag i sluttampen, verkligen. Det finns vissa här i Kexfabriken eller Besticklådan som uppenbarligen inte har förstått att det snart är över. Hur tydlig ska jag behöva vara? Äh, kommunikation är svårt, det är det…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »