Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bodyparts’

Ett själsligt inlägg.


 

Man brukar säga att ögonen är själens spegel. Är det för att själen gör kroppen 21 gram lättare när den lämnar den vid döden? För då blir blicken… tom och intet. Jag minns att jag ville sträcka ut min hand och sluta ögonlocket. Men så gör man ju inte när man säger adjö till en när och kär. Det ögat får inte du se. Du får se mitt. Och jag lever än – till somligas förtret.

Mitt vänsteröga

Mitt vänsteröga speglar 50 procent av min själ?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Jo jag vet. Jag har stora fötter, stor näsa och stora öron. Det innebär att jag står stadigt, luktar gott och tar in alldeles för många hörselintryck. Ibland blir det sorligt. Ibland… måste jag stänga av öronen. Men det är lite svårare att göra det än att sluta ögonen och blunda för det som blir för mycket. Så jag tar in mer än jag vill via hörseln. Du anar inte så mycket skit jag får höra. Men du har heller ingen aning om allt det vackra…

Vänsterörat

Mitt skitstora vänsteröra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skadat inlägg.


 

Jag är skadad. Det var den dumma tvättmaskinen som anföll mig häromdan. Det gick från skrapmärke via rodnad till sår, nu med skorpa på. Mitt stackars lillfinger!

Skadat lillfinger

Mitt stackars lillfinger!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett humoristiskt inlägg.


 

Det skedde många spännande saker igår. Jag glömde helt enkelt bort att publicera en bild i serien Bodyparts. Men här kommer den, något försenad och med en viss glimt i ögat!

Blomkål

Min hjärna, lite överansträngd efter gårdagens övningar och rollspel. (Läs mer i gårdagens lösenskyddade inlägg!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Det är inte lätt att hålla ordning på barret när det är fullt av virvlar. Jag låter M klippa mig kort och ofta, för jag klarar inte av det. Håret är det enda i mitt utseende som jag lägger ner pengar på. Kläder och smink är totalt ointressant, men håret… Det var min stolthet, en gång i tiden. Nu är det lite trött som jag och flerfärgat av naturen.

Hår

Mitt hår sett ovanifrån.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

I det här livet tycks bara den med vassa armbågar lyckas. Mina armbågar är inte vassa, men på vänster arm har jag fått en extra ”knöl”. Kan ju vara bra att ha om man krossar den andra, till exempel. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska ha den till…

Armbåge med extraknöl

Armbåge med extraknöl att ha i reserv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

En hand. En vänsterhand. Min vänsterhand. Utsidan av den. Och ringen som har suttit på ringfingret sen den 8 november 2008. Det står Anna i ringen. Anna är en del av mig. Symbolen för evighet bär hennes namn och den sitter på mitt finger. Den är stor, kärleken. Och ringen bär jag med stolthet.

Vänsterhanden utsida

Min vänsterhand med förlovningsring.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klyftigt inlägg.


 

Jag blottar mig! Men jag känner mig inte alls modig och det är inte på nåt sätt sexuellt – vissa kroppsdelar visar jag inte upp offentligt. Här får du trots allt bara ana min klyfta. Eller bringa, snarare. Så klyftig var den inte vid fototillfället.

Bringa klyfta

Min bringa snarare än min klyfta.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ärrat inlägg till.


 

Jag hänger kvar vid ärren, de som syns utanpå. Är detta en måne, tro? Huden som en krater, men ändå fint läkt. Innanför är jag minus ett organ och lite annat. Kroppen är en underbar maskin som helar sig själv. Nu är det bara själen kvar. Ärren, som inte syns.

Ärr på magen

Fint läkt utanpå. Innanför, minus ett organ och lite annat.


Som alltid när det gäller Bodyparts
är fotona inte manipulerade i Photoshop eller på annat sätt, förutom att de kan vara beskurna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.


 

facebook tshirt

Ett budskap?

Maj gadd! Rubrikerna skrek mot mig när jag läste tidningar på nätet i morse. Plötsligt är Twitter poppis igen. Folk är upprörda, ilskna. Man kan tro att det har utbrutit krig eller nåt, minst sagt. Men det handlar om att Fejan och Instagram låg nere från klockan 7.10 i morse. Och vad ska folk göra då??? Arbeta, kanske? Eller som jag, blogga. Det senare rekommenderas om man inte har nåt jobb eller nåt sällskap av arbetskamrater. Har man ingen blogg kan man ju alltid UMGÅS med nån människa I VERKLIGA LIVET. Det rekommenderar jag också varmt.

Notera för övrigt att jag skrev

I VERKLIGA LIVET.

Inte 

IRL 

eller

IN REAL LIFE.

Jag försöker värna om svenska språket, men det är svårt. (Inläggsserien Bodyparts finns på flera ställen, vänder sig till en språkligt sett blandad publik och har bilden i fokus, inte texten, därav den engelska titeln.) En rejäl svårighet är till exempel att förstå alla nya yrkestitlar i yrkessfären där jag söker jobb. Till och med vissa arbetsuppgifter är på engelska. Det gör mig lite trött. Är arbetsgivarna för lata för att översätta brittisk/amerikansk terminologi på svenska, eller vad? Det kanske är det så enkelt som att begreppen inte finns på svenska ens?

frostigt löv på gräs

Människor behandlades som döda löv.

Idag är det, förutom den stora Facebook- och Instagram-kraschdagen, även Förintelsens minnesdag. Det tycker jag att vi hellre borde skriva om och uppmärksamma. Bara i Auschwitz dödades en miljon människor. De flesta var judar som fick sätta livet till, men även kommunister, utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra, enligt nassarna, lågt stående människosorter, utrotades. Människor behandlades inte som människor – utan som döda löv man eldar upp för att bli av med.

Det är 70 år sen idag Röda armén nådde fram till Auschwitz. De människor som överlevde lägren börjar nu bli allt färre på grund av hög ålder. Men vi får aldrig glömma, trots att vittnena går bort! För det får inte hända igen.

Facebook och Instagram började fungera igen här i Sverige runt klockan 8.20, alltså efter ungefär en timme. De människor som förintades kommer aldrig tillbaka.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »