Ett dårligt hus till

Ett inlägg om dårligheter och oljud.

---

 

Om man ska skriva dårligheter om namngivna personer bör man inte vara grå och gömma sig bakom falsk identitet. Tycker jag, dårå.

Nej, det är inte bara hemmahuset som kan kallas dårligt. Jag vet inte vad som håller på att hända i Kexfabriken/Besticklådan, för jag blir inte kallad till några möten och får en del av informationen i andra hand. Men vad jag förstår är en konsult på väg in. Bemanningen i övrigt är till vissa delar grå. En del ska tillfälligt lämnas blank för en stund under delar av sommaren. Man tar sig för sin panna och fortsätter att räkna ner dagarna. Tyvärr kan jag inte skriva tydligare än så här. Den som vet, den vet. Resten litar jag inte på tillräckligt mycket för att skriva under lösen.

I privatlivet blir jag kallad för osanningar av personer som i grunden själva är osanna. Antingen vågar man stå för det man tycker/säger/skriver – eller så skriver man det inte. Om det gäller en annan, namngiven person, vill säga. Tycker jag, dårå. Det blir så jävla fel, på ren svenska, om man ska gömma sig bakom en falsk identitet. Visst kan ett visst anonymitetsskydd ges, men ansvarig ska ändå ha alla pusselbitar.

Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.

Oron mal annars i huvudet ihop med entoniga, störande ljud. Det var en del praktiska saker, blanketter och sånt, som jag skulle ha tagit reda på i helgen. Men jag orkade inte. Jag känner mig rörig i skallen. Ljudöverkänslig. Ljuden tar över och blir till oljud och jag blir glömsk. Häromdan glömde jag pantburkar i bagageutrymmet, burkar som skulle pantas. Igår glömde jag att ta med papper som skulle skickas – men jag kom ihåg att köpa kuvert och frimärken… Alltid något, kan man tycka.

Inte ens i morse var det tyst. När är det nånsin tyst? Före klockan sju åkte en hjuldriven maskin först på framsidan, sen på baksidan. Syftet med maskinen var att krossa ett antal stubbar. Stubbar, som har funnits i flera månader, måste man alltså ta bort före klockan sju… Ja jisses! Jag var vaken, men det kanske inte alla var. Och som vanligt borrade sig ljuden in och gjorde mig trött.

Nä, nu ska jag söka lite dispens från dårligheter och oljud en stund. Jag kan inte överleva annars, det känns som om jag är på väg att gå i bitar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att stanna till och reflektera

Ibland är det bra att stanna till och reflektera. Inte bara gå på, inte bara vara. Titta lite i backspegeln. För i den spegeln ser du ju inte just dig själv utan det som finns bakom. Allting cirkulerar inte kring jaget.

Att reflektera en stund och kika i backspegeln kan vara bra.

                                                                                                                                                            Idag fick jag en nyttig läxa, att skriva en tacksamhetslista. Jag gick ut hårt och bestämde mig för att hitta 100 punkter. Det tog ett par timmar att sammanställa listan och roligaste kommentaren jag fick var kanske INTE den som gick ut på att det tog lång tid att läsa listan 😉 . Men jag får vara tacksam (sic!) för att några tappra själar ändå har läst min lista. Hittills har den fått 22 klick.

Idag fick jag ytterligare ett dödsbud. Och åter igen var det en pappa i Metropolen Byhålan som gått bort. Även denna gång är det begravning när jag är nere på besök, men nu blir det bara att vi skickar en sista hälsning via blommor. Vi orkar inte gå på nån begravning varken mamma eller jag. Jag har i vart fall haft sms-kontakt med N idag och han blev glad och varm för att jag hörde av mig.

Pratade med en synnerligen god vän i eftermiddag och insåg hur lika vi är – och ändå inte. Men att kunna skratta åt sig själv och inte blunda för de egna skavankerna är en likhet.

Jag funderar på att påbörja en årskrönika. En backspegeltitt genom mina ögon. Men just nu känns det som om jag bara påbörjar saker och inte orkar sy ihop dem och avsluta. Det känns som om jag skulle behöva en piska, inte dörrar som slår igen i ansiktet på mig, en efter en. Så jag vet inte hur det blir… Jag vet visst ingenting idag. Känner mig bara trött och lättirriterad och ljudkänslig.

Fick i alla fall garva lite åt Linns kompis som är här i kväll. Trodde först att det var hennes nya pojkvän, men tjejen har baske mig mer whiskyröst än jag. Extra kul blev det när vi skulle hälsa och vi lät som kraxande (fyll)kajor båda två… För övrigt gladde det mig att Linn var nöjd med det lyckade resultatet av de tre viktiga uppgifter hon hade förutsatt sig att klara av idag. Hon växer som människa!

Lillasyster, däremot, lyckades dänga till två klasskamrater idag – oavsiktligt. Hon har lite motorik att jobba på… 😉 Skämt åsido var det inte så farligt som det låter, bara otur! Och ingen kom till stor skada, OBS, OBS!

Anna har varit på kurs idag och verkar nöjd med dagen. Hon hann också fota de vackra omgivningarna kring kursgården. På hennes fotoblogg On the trigger finns ett smakprov!

Mormor skötte ruljansen i Himlen i eftermiddag och när vi kom hem i kväll vid 17.30-tiden var middagen klar – god kycklinggryta med grönsaker och basilika-crème fraiche. Jag tog sen en tur till ICA Solen eftersom bröd och kaffe var slut – livets väsentligheter.

Read Full Post »