Steglitsan

Ett inlägg om en tegelsten. En bok, alltså.

---

 

För tre veckor sen idag slutade jag min visstidsanställning på förra jobbet. Jag blev fint avtackad med blommor och tårta – och två härliga böcker. Nu har jag läst en av dem, den ganska… makalösa Steglitsan av Donna Tartt.

Det här är boken om Theo Deckers underliga liv. Vi läsare träffar honom första gången på ett konstmuseum som han besöker med sin mamma. Men så inträffar katastrofen i form av en explosion. Theo klarar sig, men mamman överlever inte. Däremot träffar Theo en döende man och får en ring av honom. Dessutom hamnar den värdefulla tavlan Steglitsan i hans ägo.

Att detta är en så kallad utvecklingsroman är inget att tvista om. Vi får följa Theo Decker från pojkåren genom ungdomsåren fram till han är vuxen. Steglitsan, tavlan, är närvarande hela tiden – och ändå inte. Den är på sätt och vis bilden av Theo själv, denna tavla som en konstnär målade av en fågel, en steglits, i fångenskap.

Många symboler är det boken igenom. Kärlek och en del spänning finns också, men detta är ingen kriminalhistoria trots inslag av till exempel stöld, förfalskning av antikviteter, hot, knark etc…  Kort sagt: den här boken är… mycket. De närmare 800 sidorna i pocketutgåvan innehåller en välskriven berättelse som höjts till skyarna av recensenter. Du som vet hur jag reagerar vid sånt gissar dig till en viss skepsis hos mig. Men njae… Jag fångas och dras med av Donna Tartts underbara förmåga att berätta. Det är först mot slutet jag känner att det blir lite för mycket av det goda. Slutet känns nästan hoprafasat i panik över att boken blev lite för… lång.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag tänker jaga rätt på författarens tidigare böcker, för jag vill läsa mer! Och by the way, Donna Tartt fick Pulitzerpriset för Steglitsan i våras.

Stort tack till Henrik, Kristina, Christian och Mia för boken!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avtackad och klar

Ett färdigt inlägg.

---

 

En av de blommor jag fick i närbild, den som var mest orange och mest ovanlig!

Det kändes väldigt bra att få en liten fikastund med de på enheten som var i tjänst i eftermiddag. Jag blev glad och varm om hjärtat av Henriks ord om hur jag tog emot honom på jobbet och lotsade in honom i det. Men också av att han faktiskt varit inne på min blogg och kollat in min inköpslista över böcker… Alla vet ju att jag läser MYCKET och det är rätt svårt att köpa litteratur till mig. Men Henrik hade ansträngt sig och tagit reda på ett och annat. Det berörde mig mer än jag kanske visade. För jag fick nämligen ett bokpaket av kollegorna. Ett mycket genomtänkt sådant, med en bok som stod på min lista och en bok som jag verkligen blev intresserad av att läsa! Sen fick jag blommor också… Orange blommor som ser ut som korall. Ingen av oss vet vad de heter, men fina och ovanliga är de där de nu står i en vas i mitt kök. Jag älskar ju som bekant inte bara böcker utan också blommor och orange. Och tårta… Vilken fullträff!

Tyvärr hann killarna sticka iväg på möte, så de är inte med på bilden. Därför får Kristina och Mia representera mina före detta kollegor. Linslusen Francis, till höger i bild, kom också med på fotot!

Kristina och Mia övervakar mina blommor, tårtan och böckerna jag fick.

Innan jag lämnade byggnaden var jag ner till Jörgen för att lämna nyckel och passerbricka. Han ville inte vara med på bild, utan hänvisade till sin suppleant. Suppleanten använder han för att få folk att vända i dörren. De som kommer med jobbiga ärenden, förtydligade Jörgen och garvade. 

Jörgens suppleant.

Innan jag lämnade Kexfabriken eller Besticklådan för allra sista gången sa jag hej då till två favoriter, Anna-Maria, förstås, och så Anneli. Resten av favvosarna hade redan försvunnit på semester.

Nu är jag klar med Sigtuna kommun. Det har inte alltid varit roligt att åka till jobbet, men jag är flera erfaren-heter rikare – både vad gäller jobb och människor. I morgon blir det inskrivning hos Arbetsförmedlingen. Senare i veckan kanske, kanske det blir en intervju nånstans, i nåt företag som av en händelse ringde mig på förmiddagen idag och undrade om jag var intresserad av en tjänst…

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Omtumlad

Omtumlad är ordet för dagen för mig. Det var en resa som hette duga igår i värsta snöovädret, men allt eftersom dagen fortskred blev den bara bättre! Det roligaste av allt är jag är inbokad på ett möte på måndag efter lunch för att diskutera eventuella kommande uppdrag. Det känns otroligt spännande och det är väldigt, väldigt smickrande att nån så att säga

vill ha mig

Eller snarare mina kunskaper och min kompetens. Det har varit dåligt bevänt med mitt självförtroende de senaste åren – av förklarliga skäl – så jag blev så glad, så glad, så glad igår. Och det verkar som om många kära vänner har de rätta känningarna att det kan bli nåt! Tack, jag tror på era tankar och intuition!

Jag är lite omtumlad… (Bilden är lånad från Asko.) 

Det blev lite läge att nästan fira lite igår, så det gjorde vi. Men idag känner både Fästmön och jag oss halvrisiga. Annas insulinpump hade läckt i natt, så hon fick inte i sig tillräckligt med insulin. Själv tror jag att jag håller på att drabbas av den svåra sjukdomen Förkylning. Känns inte så kul när jag ska mini-föreläsa på fredag, men jag får väl snyta mig ordentligt och ta en Ipren så funkar det nog. Det ska mer till att sänka en Toffla!

Till lunch blir det trevligt sällskap av tre kollegor, varav en är den från denna blogg så kända Lisbeth. Då kan vad som helst hända!.. I eftermiddag ska jag bli avtackad av avdelningen. Det känns… lite märkligt. Både kul och sorgligt på en och samma gång.

Read Full Post »

Faktum #18: Två gånger är två gånger mer!

På torsdag jobbar jag min sista dag. Den här veckan blir jag avtackad två gånger, först av avdelningen, sen av fakulteten.

Det är två gånger fler än jag blev avtackad på mitt förra jobb. Jag fick inte ens ett verbalt tack för de 23 åren.

Kan du förstå att det känns liiite tufft att lämna den här arbetsplatsen???

Read Full Post »