Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hemlighet’

Ett inlägg om en bok.


 

KranvridarnaKranvridarna är titelnKarin Brunk Holmqvists senaste bok. Det är också en av födelsedagsböckerna jag fick av Fästmön. Nu har jag läst om småtokiga gamla Österlenbor och fnissat en del i min ensamhet.

Den här boken handlar om befolkningen i Spjutstorp, en by som verkar vara utdöende. Men byborna bestämmer sig för att byn ska blomma upp. De startar en secondhand-affär, planerar restaurang och är med på marknad. Naturligtvis händer det lustiga saker. En och annan gammal hemlighet avslöjas också.

Det är kul med såna här böcker! Jag blir glad av att läsa om tokigheter. Men jag stör mig på att Kranvridarna är så fruktansvärt dåligt korrekturläst! Inte nog med att Pippi Långstrump blir Pippa Långstrump,

fortsatt

blir

forstsatt.

Fast värre ändå tycker jag syftningsfel av den här typen är:

[…] Hon hade träffat Gudrun i affären som hade viskat: […]

En affär kan väl inte viska..? Inte heller är det väl

jämt

när man menar att det är jämnt..?

Såna här språkliga misstag och korrekturslarv drar ner betyget. Storyn är också i tunnaste laget, inte alls i nivå med Potensgivarna och Rapsbaggarna. Titeln är namnet på en vinklubb i boken. En klubb som väl inte egentligen har den mest framträdande rollen. Fast kanske författaren med kranvridarna avser betydelsen att dra nån vid näsan, det vill säga att lura nån?

Trots allt är det ändå roligt att läsa om Edit som bor med sin brorsa Hjalmar och har den lite halvtokiga Greta till granne…

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som sker i köket och på ballen* här idag.


Även om starten var sen
har vi nu kommit ganska långt i julförberedelserna. Mamma gick ut hårt och började koka lag till sillen. Lagen bars sen ut av mig till ballen för att svalna.

Lag till sillen

Lag till sillen. Den ser inte mycket ut för världen, men…


Ute på ballen
passade jag på att släppa loss granen. Jag klippte upp nätet och tog bort det så att grenarna ska kunna sträcka lite på sig. Ångrade mig nästan lite eftersom det blåser rejält, men jag tror inte granen lättar för oss och flyger iväg.

Gran utan nät

Granen sträcker på sig och tycks säga: ”Äntligen lössläppt!”


Mamma fixade sillen
i köket när lagen hade svalnat. Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom hennes inlagda sill! Och eftersom jag vet hur jäkla god den blir hade jag köpt två burkar inläggningssill…

Rödlök o sill

Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom mammas inlagda sill.


Klockan 13.30 dukade jag fram frukost.
Då hade jag varit vaken, mer eller mindre, sen klockan 6.30 tack vare några puckon. Fil och rostat bröd slank ner fint. Mamma, som ju aldrig äter frukost, åt med god aptit.

Medan mamma telefonerade med en väninna tog jag köket i besittning och fixade till laxröran. Det går åt 200 gram gravad lax. Jag är inte överförtjust i just gravad lax, men i den här röran är det suveränt gott!

Gravad lax

Gravad lax till röran.


Det ska vara ägg i röran också,
men dem hade jag kokat och skalat tidigare idag. Sen är det bara att hacka ägg, tärna lax, hacka purjolök och dill samt röra ihop i en bunke med crème fraiche, grädde och lite senap. Och nej. Det är ingen smalmat. Men skitgott!

Ägg dill purjo hackat

Ägg, dill och purjo döljer grädde, crème fraiche och senap.


Och ja.
Detta är röran som mitt otroligt snälla och snygga X (Jag är ironisk, jag erkänner. Den som är elak blir nämligen ful i mina ögon.) gav receptet för till nån som h*n först förtalade mig för. Det är därför extra gott att tugga på denna röra och veta att människor kan tänka själva och bilda sig en egen uppfattning om mig, elakingar till trots.

Om en stund flyr jag fältet för en timme och åker och hämtar Fästmön för att skjutsa hem henne. Jag behöver vila öronen, om du förstår vad jag menar och Anna är ju inte varken högljudd eller babblig.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om månadens Månpocketböcker.


Den som läser min blogg
vet att jag gillar böcker och att läsa. Den som läser lite noggrannare vet att jag gillar Månpocket, som jag tycker är en seriös och bra utgivare. Idag trillade månadens nyhetsbrev in. Därför serverar jag dig ett urval av september månads Månpocketsläpp. Urvalet står jag för, underlaget Månpocket.


StalloStallo av Stefan Spjut

Det finns en anledning till att vi fruktar mörkret. Till att man i forna tider hotade med det som rörde sig i skogen. Till att folksagor och myter aldrig dör.
Sarek, Lappland, 1987. Naturfotografen Gunnar Myrén upptäcker en oförklarlig detalj i ett av sina flygfoton. Upptäckten lämnar honom ingen ro – vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anar en hemlighet som varit fördold i sekler.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer. Mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.


Kajas resaKajas resa av Carin Hjulström
En dag får Helena Åkerström en mystisk låda levererad till sitt hem. Den är fylld av dagböcker, tidningsartiklar, foton och ett brev från en anonym avsändare. Brevskrivaren hävdar att det är ett unikt historiskt material som hon vill ge till Helena i förhoppning om att hon, i egenskap av journalist, kan skriva om det.
Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Innehållet i lådan berättar den glömda historien om de mest brutala politiska mord som ägt rum på svensk mark i modern tid. Snart har hon påbörjat inte bara en artikel utan en hel bok om journalisten Kaja, som av en slump blev indragen i den tsartrogna Ryssligans kallblodiga jakt på bolsjevikanhängare.


Mick JaggerMick Jagger av Philip Norman
Mick Jagger är den oefterhärmliga sångaren i en av väldens mest inflytelserika och kontroversiella rockgrupper genom tiderna, Rolling Stones. Ett musikgeni vars karriär sträcker sig över fem årtionden och än idag fyller gruppen arenor runt om i världen.
I Philip Normans bok får vi följa musiklegenden från de tidiga skolåren och den trygga uppväxten i en medelklassmiljö i efterkrigstidens England. Till när han och Keith Richards träffar den coole och musikaliske Brian Jones och de tillsammans bildar Rolling Stones. Nu börjar ett närmast osannolik liv fyllt av droger, kvinnor, framgång, död och status som världens största rockmaskin.


Kaddish på motorcykelKaddish på motorcykel av Leif Zern
Leif Zern är känd som Sveriges skarpaste och mest kunniga teaterkritiker. Nu skriver han för första gången om sin bakgrund, närmare bestämt sin far, och om hur denne levde ett slags dubbelliv:
”Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religionens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt.”


Främlingens barnFrämlingens barn av Alan Hollinghurst
Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att finnas i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna.
När första världskriget är slut är poeten död och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fantastisk liten bok.


En av mina nya författarbekantskaper
är Siri Hustvedt. Lite kul att en av mina nya vän-bekantskaper gav mig en bok av denna författare, Sommaren utan män. Alldeles nyss har jag läst ut denna fantastiska lilla bok om cirka 200 sidor. Tack, Inger!!!

Sommaren utan män

En fantastisk liten bok.


Huvudperson i den här boken
är Mia, en medelålders kvinna, vars make lämnar henne. Han är förälskad i en yngre kollega. Mia bryter först ihop, men bestämmer sig därefter för att resa till sin mamma. Där i hemstaden ska Mia hålla en poesikkurs för ett gäng tonårstjejer. Mia lär också känna mammans närmaste väninnor, ett grupp spännande kvinnor.

Egentligen utspelar sig tre historier i en här i boken. Tre historier i tre olika åldersgrupper. Och ovanpå detta även ett litet HBTQ-tema! (Det är mycket därför den är så fantastisk. Att författaren får ihop det hela på bara 200 sidor, ungefär!) Dels är det Mias separation, dels är det tonårstjejerna, en grupp i vilken det förekommer riktigt raffinerad mobbning. Och så är det mammans spännande kompisar. Särskilt fascinerande är Abigail, som visar vad de egna handarbetena döljer för hemligheter…

En helt klart fascinerande bok! Jag känner igen mycket, bland annat kring mamman och åldrandet. Men också om mobbningen och separationen.

Högsta Toffelbetyg, ingen tvekan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En gång, för ganska många år sen nu, träffade jag på en författare vid namn Marie Hermanson. Det var en ren slump. Men vilken lyckoslump! Sen dess har jag försökt läsa ALLT som Marie Hermanson har skrivit. Nu sist Himmelsdalen, inköpt för nån tio på Myrorna för ett tag sen när Fästmön och jag var där en lördag och botaniserade.

Himmelsdalen
Himmelsdalen – paradis eller inferno?


Daniel åker till Himmelstal
för att besöka sin tvillingbror Max. Himmelstal är en sorts mentalsjukhus. Allt där är fint och vackert och känns väldigt öppet. Max ber Daniel ta hans plats i några dagar medan han i hemlighet reser ut för att ordna upp sina affärer. Men Max kommer inte tillbaka. Och Daniel inser att Himmelstal inte är så paradisiskt som de första intrycken gav vid handen. Det är en sorts Hotel California

[…] you can check out any time you like, but you can never leave […]

Den här boken har många bottnar. Jag får associationer till Thomas Manns Bergtagen, men också till Franz Kafkas böcker. För ingenting är som det ser ut att vara på det här ”sjukhuset”.

Det blir högsta betyg för denna märkliga och läskiga historia, som INTE är nån deckare, nota bene!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En ny fotolag har varit på gång länge, men beslutsfattarna har inte lyckats fatta några beslut. Nu är det dags för ett delvis nytt försök: ett förslag om förbud mot kränkande fotografering lämnas som proposition till riksdagen nästa vecka.

Syftet med det nya lagförslaget är att man ska skydda den enskildes personliga integritet. Enligt förslaget får man inte smygfotografera i bostäder, på toaletter, i omklädningsrum och liknande ställen. Man vill alltså göra det brottsligt att fota i hemlighet.

Intressant är att lagförslaget inkluderar media. Media är ju annars ganska skyddat i grundlagen. Fast samtidigt ska det gå att göra undantag om fotot behövs för ett viktigt journalistiskt arbete:

[…] Om fotograferingen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse är av stor betydelse vid försvarlighetsbedömningen*. […]

Undantag som kan omfattas är missförhållanden i samhället eller när man fotar för att säkra bevis för ett brott som utreds av polis. Men frågan är om det alltid är tvärsäkert vad som just är

missförhållanden i samhället.

Gäller det även sånt man TROR är missförhållanden eller gäller det sånt man kan BEVISA är missförhållanden? Och hur får man bevis före bevisen – om bevis enbart skulle kunna vara foto??? Nej, det här känns fortfarande väldigt dimmigt luddigt för mig, även om jag naturligtvis tycker att det är bra att kränkande bilder inte får tas eller spridas. Kränkande bilder av typen smygfoto vid omklädning. Vem vill visa upp sin lekamen i provhytten för hela cyberspace? Möjligen alla exhibitionister, men den klungan tillhör inte jag.

Allmänhetens pressombudsman Ola Sigvardsson pekar också på en annan luddighet som kan skapa ett tryckfrihetsproblem:

[…] det som är problematiskt är att det inte finns något tydligt undantag i lagförslaget för den tryckfrihetsrättsligt skyddade delen. Därmed tvingas yrkesverksamma nyhetsfotografer att ständigt tänka till om huruvida vissa bilder är olagliga att ta på exempelvis en makthavare. Att kriminalisera fotograferings-ögonblicket kan därmed leda till att fotografier som borde tas inte blir tagna. Det är ett problem ur ett tryckfrihetsperspektiv […]

Ola Sigvardsson tror inte att det här lagförslaget skulle motverka näthatet. Han säger:

[…] Man vill ju naturligtvis inte att yttrandefriheten ska kunna utnyttjas på det viset, det är inte rimligt, men det finns många aspekter av detta. Vi har redan lagar mot sådant som till exempel är olaga hot. Ibland får man en känsla av att det är tillämpningen av lagarna, inte lagtexterna, som borde ses över. […]

Intressant att följa upp för oss som fotar både i tjänsten och privat. Risken är att det slutar med att vi enbart fotar träd och blommor…

2 Träd i dimma

Dimmigt lagförslag om foto igen… Tänk om det stod nån bakom trädstammen och bytte om…


* försvarlighetsbedömningen = vilket jävla ord… Det ska jag komma ihåg till Ordjakten!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön noterade att det var en film i kväll på SvT2 som fått högt betyg i TV-tidningen. En annorlunda film, fransk-tysk, ett drama. Vi bestämde oss för att se Jag har älskat dig så länge.

Jag har älskat dig så länge

Den tar, den här filmen.


Jag brukar mest se thrillers,
deckare och skräckisar. Den här filmen faller under kategorin drama – även om den handlar om mord. Efter 15 år i fängelse för mord på sin son släpps Juliette fri. Hon får bo hos sin syster Lea och hennes familj – make, två adopterade döttrar och makens stumme far. Långsamt börjar Juliette komma tillbaka till livet, trots att hon bär på en hemlighet. Och av en händelse får Lea mer fakta och kan lista ut vad som har hänt.

Den här filmen tar. Den letar sig in i det mest förhärdade hjärta. Den bevisar att det knappast finns en större kärlek än en förälders kärlek till sitt barn. Nåt jag aldrig till fullo kan förstå, eftersom jag inte har några eller kan få några barn. Men jag kan inse känslorna, tro det eller ej.

Kvällens film får högsta Toffel-betyg. Det går inte att ge den nåt annat.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En bit in i december damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inkorg. Som vanligt hittar jag en hel del godsaker bland månadens pocketutgivning, till exempel dessa:

Felicia försvannFelicia försvann av Felicia Feldt
– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.

Stina om Stina av Stina Lundberg DabrowskiStina om Stina
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande? I Stina om Stina och konsten att intervjua får läsaren följa med in i de allra innersta rummen, både Stinas egna och de intervjuades.

GlasklartGlasklart av Karin Wahlberg
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?
Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande. Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger. Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.

Jag kan se i mörkret av Karin FossumJag kan se i mörkret
Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende. På kvällarna går han hem till sitt hus, där han bor ensam och aldrig får besök. När han är ledig sitter han på en bänk i parken och iakttar olika personer med cynisk blick.
Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre man. Han bjuder hem Arnfinn och en vänskap utvecklas. Men en kväll kommer Riktor på Arnfinn med att stjäla pengar. Plötsligt brister något inom honom. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.
Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck.

TistelblommanTistelblomman av Amanda Hellberg
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om fasansfulla hemsökelser och snart visar det sig att Maja och Jack har skäl att oroa sig …
Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den tyska pippin blev superb igår! Lergrytan, som den tillagades i, gör fågeln så saftig och fin. I grytan la jag kantareller, vitlöksklyftor och två stora gula lökar. Jag hade tänkt slå över lite rödvin, men det glömde jag bort.

En bild på en gammal pippi.


En grönsallad serverade jag till,
inget ris igår,  och så den heta, kalla såsen. Vi smockade i oss i princip allt. Jag tror att Fästmön gillade anrättningen också, för det blev inga rester kvar till nån matlåda idag.

Kallhet sås.


Den största hemligheten
bakom den här kycklingen är nog kryddningen. En av specialkryddorna jag använder är berberi, även kallad etiopisk peppar. Nu börjar min krydda ta slut, men jag ska höra på jobbet om jag kan få hjälp att införskaffa lite mer. Vi har ju forskare som då och då åker ner och köper äkta vara. Den berberi jag har nu fick jag av en före detta kollega och den är förstås också äkta. Annars tror jag att det går att få tag i berberi även i Sverige.

Kvällen fortsatte med en titt på årets första avsnitt av Så mycket bättre. Tänk, de enda två jag kände igen direkt var Magnus Uggla och Sylvia Vrethammar. Börjar jag bli gammal, eller..? Fast å andra sidan kände jag inte alls igen Pugh Rogefelt, vars dag det var i premiäravsnittet. Bästa framträdandet tyckte jag miss Li gjorde. Hon hade valt Här kommer natten och hennes version kändes riktigt så där ångestladdad – precis som både hon och jag tycker att låten är. Olle Ljungström begriper jag mig inte på och han gjorde inget större intryck på mig med sin version av Dinga linga Lena. Maja Ivarsson anspelade för mycket på sex och jag tyckte hon förstörde den fina låten (Mitt bästa för dig). Darin gjorde en urhäftig version av Stockholm. Magnus Uggla inledde och gjorde Vandrar i ett regn på ett rätt OK sätt. Sylvia Vrethammar avslutade med Små lätta moln som… helt klart var annorlunda än Pughs version…

Sen grävde i våra godisbunkar och spelade ett parti Wordfeud – jag fick storstryk.

Det var ingen bra dag igår rent fysiskt. Den inleddes med en rejäl blödning, fortsatte med en häl som kändes som om den hade en kniv uppkörd rakt upp i den under 24 timmar samt en sträckning i ryggen – som jag fick när jag dammvippade! Jag har kryckan intill mig för säkerhets skull, för jag har svårt att resa på mig ibland och svårt att gå. Dagens utmaning blir att stappla över till Tokerian och kompletteringshandla till middagen – italiensk pastasås for grown ups.

I morse var det ganska annorlunda ute mot igår. För det första var det över sju grader kallt när Anna och jag huttrade ut för att åka till hennes jobb.

Sju grader kallt. Ja, jag behöver tanka.


Igår morse
var ju himlen kolsvart när vi åkte…

Igår morse. En bild på himlen och mitt i, en stjärna.


I morse
var det betydligt ljusare! Det kändes som om det var rena förmiddagen…

Samma himmel som igår morse, men en timme ljusare tack vare vintertiden.


Det här med vintertid och sommartid
begriper jag inte riktigt vitsen med. Eftersom det bara handlar om en timma hit eller dit borde vi kunna skita i det, helt enkelt. För vad fyller det för funktion mer än att det är lite ljusare nån vecka till på morgnarna innan det kolsvarta tar över igen? Och att det blir ljusare kvällar under nån veckas tid på våren? Sen är det ju ljusa kvällar jämt ett tag över sommaren.

Det kyliga gillar jag emellertid inte. Det kan vara vackert att se på, men det står väl inte på förrän det kommer snö och blir skithalt ute. Nej, det gillar jag inte – mer än att fota. Här några frusna löv som har samlats för att kura ihop sig i en av groparna Dalkarlarnas containrar lämnade efter sig på våra gräsmattor…

Frusna löv som kurar samman i en grop i gräset.


Himlen är i skrivande stund
blå och molnfri, temperaturen har stigit till -2,6 grader och jag kunde nyss resa mig utan krycka. Hur mår du idag, då???


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kom Månpockets månatliga nyhetsbrev nersinglande i inboxen. Eftersom jag inte är på nån bokmässa får jag och vem som vill nöja oss med att läsa om Stormogulens pocketböcker. Här kommer MITT urval av titlar som kommer ut i Månpocket under oktober:

En osynlig av Pontus Ljunghill
Den här debutdeckaren är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes. Det här är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.

Jonnas bok av Katerina Janouch
I den andra delen i Katerina Janouch serie om tre tjejkompisars sexdebut får vi träffa Jonna, vars liv trasslar till sig på ett oväntat sätt. För vem har sagt att sex och kärlek är okomplicerat? Jonna ger inte så mycket för romantik. Hon tror inte på några lyckliga slut: ”Utåt ser jag ut som en helt vanlig tonårstjej, men inuti är jag annorlunda. Man kanske kan kalla mig kärleksskadad, helt enkelt.”

Allt är i rörelse av Ulf Lundell
Ensam bor han i huset vid havet. Joar ”Red” Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta. Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok. Men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna – även den sista.

Denna dödens kropp av Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen.

 

Foxfire av Joyce Carol Oates
Det är 1950-talets USA. En grupp 13-åriga tjejer i en mindre stad startar en tjejliga och kallar sig Foxfire – för att slå tillbaka mot fattigdomen de omges av, och hämnas orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Tjejerna är unga och utsatta redan genom att de alla kommer från hem där familjerna är trasiga av alkoholism och hustrumisshandel. I gruppen finner tjejerna sin enda tillhörighet och identitet.

Evig natt av Michelle Paver
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Uppvaknandet av P.C. Cast och Kristin Cast
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt? Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore
Tankeläsaren är en otrolig succé som har sålts till 28 länder. Recensionerna har varit fantastiskt positiva, den har placerat sig på New York Times berömda bestsellerlista och har belönats med ett flertal barn- och ungdomsbokspriser och – inte minst – fått tusentals hängivna läsare över hela världen.

Livet är kort. Läs en bok ibland.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »