Fästmön noterade att det var en film i kväll på SvT2 som fått högt betyg i TV-tidningen. En annorlunda film, fransk-tysk, ett drama. Vi bestämde oss för att se Jag har älskat dig så länge.
Den tar, den här filmen.
Jag brukar mest se thrillers, deckare och skräckisar. Den här filmen faller under kategorin drama – även om den handlar om mord. Efter 15 år i fängelse för mord på sin son släpps Juliette fri. Hon får bo hos sin syster Lea och hennes familj – make, två adopterade döttrar och makens stumme far. Långsamt börjar Juliette komma tillbaka till livet, trots att hon bär på en hemlighet. Och av en händelse får Lea mer fakta och kan lista ut vad som har hänt.
Den här filmen tar. Den letar sig in i det mest förhärdade hjärta. Den bevisar att det knappast finns en större kärlek än en förälders kärlek till sitt barn. Nåt jag aldrig till fullo kan förstå, eftersom jag inte har några eller kan få några barn. Men jag kan inse känslorna, tro det eller ej.
Kvällens film får högsta Toffel-betyg. Det går inte att ge den nåt annat.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag såg den på bio för några år sedan och vr helt tagen av denEn fantastisk film !
Kram
Det här var nog inte nån film jag hade valt att gå på bio och se – eller ens glo på i TV-fåtöljen hemma – om det inte vore för att Anna föreslog den och för att den hade fått högt betyg i TV-tidningen. Jag blev synnerligen överraskad, för trots att den var två timmar lång och ingen actionrulle satt jag som klistrad. Den var jättebra!
Kram!