Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘barnuppfostran’

En bit in i december damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inkorg. Som vanligt hittar jag en hel del godsaker bland månadens pocketutgivning, till exempel dessa:

Felicia försvannFelicia försvann av Felicia Feldt
– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.

Stina om Stina av Stina Lundberg DabrowskiStina om Stina
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande? I Stina om Stina och konsten att intervjua får läsaren följa med in i de allra innersta rummen, både Stinas egna och de intervjuades.

GlasklartGlasklart av Karin Wahlberg
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?
Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande. Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger. Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.

Jag kan se i mörkret av Karin FossumJag kan se i mörkret
Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende. På kvällarna går han hem till sitt hus, där han bor ensam och aldrig får besök. När han är ledig sitter han på en bänk i parken och iakttar olika personer med cynisk blick.
Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre man. Han bjuder hem Arnfinn och en vänskap utvecklas. Men en kväll kommer Riktor på Arnfinn med att stjäla pengar. Plötsligt brister något inom honom. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.
Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck.

TistelblommanTistelblomman av Amanda Hellberg
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om fasansfulla hemsökelser och snart visar det sig att Maja och Jack har skäl att oroa sig …
Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag kom inte på nån bättre rubrik just nu. Det jag ville förmedla med den är att det är sommar nu – eller borde vara det. Somliga av oss arbetar och ska så göra ett tag till, medan andra går på semesterledighet efter midsommar som ju infaller i helgen. Fästmön ska börja jobba administrativt om en vecka. Då blir det lite mer regelbundna arbetstider och dessutom inga kvällar och helger. Men det är ju förstås bara tillfälligt några veckor i sommar. Jag hoppas att det löser sig med den yngsta i familjen, men som bonusförälder förväntas man veta när man inte ska lägga sig i. Och barnuppfostran eller försörjning av barn är ju faktiskt föräldrarnas sak, inte min.  Jag har förstått från vissa håll att jag ska hålla undan – ibland. Lite svårt att veta vilket ben man ska stå på stundom, jag gör så gott jag kan.

Eventuellt blir min anställning här för övrigt förlängd, bland annat eftersom jag väntar på operation. I såna fall är det kanske möjligt att jag kan ta ett par, tre veckor semester – varav en viks åt mamma och så går det åt typ fyra dagar för hämtning och lämning av densamma också eftersom hon vägrar söka riksfärdtjänst. Då skulle det bli knappt en och en halv vecka semester för mig själv. Det känns lite lite, men det är OK. Och sen vet man ju som sagt inte när operationen blir av. I samband med den blir det ju ”långledigt”.

En midsommarbukett för ett antal år sen.


I morgon bitti före jobbet
ska jag åka till labb och lämna ytterligare prov, ett resultat som jag också är spänd på att få veta. För övrigt känner jag mig ganska OK. Jag sover som en spänd fjäder, det vill säga vaknar en gång i halvtimmen eller timmen från klockan två, ungefär. Jag hoppas att det blir bättre när jag blir av med diverse orosmoment.

I morse drabbades jag av nån sorts energisjuka, för jag rev ur påslakanen ur sängen och förberedde för renbäddning i kväll. På hemvägen ska jag stanna för att inhandla maltdryck till midsommar. På tal om midsommar hittade jag ett smaskigt recept på en röra i mina gömmor (det är en riktigt elak historia kring hur receptet kom i min ägo, jag kanske tar den nån gång när jag är på hämndhumör). Det mesta i röran ska hackas och sen just röras ihop. Anna hittade ett annat rör-recept som vi också ska testa till midsommar. Men mat och sånt inhandlar jag nog inte förrän senare i veckan – eller kanske i morgon, för då måste jag ändå köpa TV-tidning.

De här lakanen ska på i kväll. En julklapp från jobbet förra året. Inget skit från arbetsgivaren här, inte. Det vill säga inga billiga fleecefiltar, termosar som inte håller värmen, fula ljuslyktor eller nåt annat onödigt utan dubbla påslakanset av bra kvalitet.


Men först ska jag jobba lite.
Idag på förmiddagen har jag bokat in två intervjuer – dels ska jag samtala med en kemist, dels med en instrumentmakare. Visst låter det spännande? Och jobbet hjälper mig att skaka av mig de känslor av stor irritation som jag känner inför en viss person som går under kategorin skenhelig. Tänk om jag kunde skriva fritt här, såsom jag vågade göra förr… Allra helst önskar jag att jag kunde konfrontera personen öga mot öga, men jag vet att det inte gör nån som helst nytta utan bara förvärrar saker och ting. Tufft läge…

Read Full Post »

I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.


En bok som plockar ner en förälders gloria..?


Felicia Feldt menar att syftet
inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…

Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.

Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!

 

Read Full Post »